I söndags uppstod problem så jag tycker är så tydligt nu i efterhand, när Gasellen inte ville gå ut på vägen, från den äng vi stod på. Hon till och med lättade i fram.
Samma sak i måndags. Hon ville inte gå på grusvägen. Till slut förstod jag att hon inte ville gå där, för hon har alltid varit rädd när det är halt. Och halt var det på några ställen med lite snö. Jag hade inga broddar på, för det var bara liiite snö, men hon upptäckte det. Tänk att jag hinner glömma bort det från år till år....
När jag satt av och när jag ledde henne var det inga problem, jag drar slutsatsen att hon inte vill gå med mig på ryggen där det är halt. När vi kom fram till asfaltvägen som var torr och fin var det inga problem.I vårt fall är det så tydligt, osäkerhet när hon vägrar gå fram.
Tidigare kunde jag inte rida ut henne alls. Det gick bara inte.
Numera är hon färdig körhäst, och nu traskar hon på utan större problem, även i ridningen. Körutbildningen var vår räddning. Min stallchef sa, jag har aldrig varit med om en som inte vill lämna stallplanen med vagnen. Gasellen har aldrig haft de tendenserna i körningen, men i ridningen.
Jag använder mig uteslutande av rutiner. Samma väg, samma rutiner. Alltid lysernpellets när vi kommit hem. När rutinerna sitter kan jag ändra vart vi ska rida, och så börjar vi om. Samma väg i flera veckor. Trist, men det funkar för mig.
Jag vill inte få sagt att alla hästar som inte vill ridas ensam skall köras in. Det är några få förunnat att kunna ägna sig åt körning, men det var helt avgörande för oss. Hon fick ett annat självförtroende.
Tur att skriften finns, för hade jag sagt allt detta, hade min hals brutit ihop. Det är som taggtråd i halsen idag.
Försök att hitta just dina rutiner, skapa trygghet och glädje. Kanske led henne till en skog, hoppa upp och få henne att gå runt träden, det brukar många hästar gilla.
Lycka till// Vargen
