Valpen stressar pga barnen

[emlan2017]

Hejsan

Vi är en hundvan familj som haft hund till och från hela livet. För en månad sedan skaffade vi oss en liten blandras på fyra månader.
Redan efter ett par dagar upptäckte vi att hans beteende aviker från tidigare valpar vi haft.
Han har otroligt svårt att varva ner kring barnen, men också min man. Han har knutit sig till mig (vilket i sig inte är konstigt), men efter en vecka började han också visa på resursförsvar. Kom barnen för nära hoppade han oprovocerat mot deras ansikte och "markerade med bett". Han är stor för sin ålder och har redan en mankhöjd på 49 cm, så han når upp bra på barnen.

Detta har dock fortsatt, och eskalerar för var dag. Går barnen, särskilt mellanbarnet förbi honom hugger han henne i benet eller återigen mot ansiktet. Barnen är aldrig ensam med honom. men de är nu rädda för honom, och de är inte rädda för någon annan hund de mött.

Han stimuleras för sin ålder mentalt varje dag, så uppvisar inte vad jag kan se över eller understimulans. Han leker, och har under dessa veckor övats i kontakt med alla i familjen. Men trots det avskyr han barnen. Är de på undervåningen går han omkring som ett yrvarv. Pulsen är hög, nafsar frenetiskt på sin svans, diarre, stirrig. Ja ni fattar.

Efter denna tid börjar jag tycka så synd om jycken, han är så gullig, och vi hade sådana planer för honom (bruks). Men just nu kan vi inte ens ta emot besökare, eftersom han också direkt flyger på dessa. För att minimera skadan har vi bokat av besöken resten av sommaren. Vi kan inte utsätta han för mer stress. Han skulle börja dagis i augusti, men det kommer heller inte funka innan hans problem tränats bort.

Promenader är likadana, på långt håll sköter han det bra,men kommer någon för nära gäller det att vara beredd, han hugger mot förbipasserande. Just nu går vi därför mest på vägar som är folktomma. Han behöver socialiserings träning, utöver all annan träning.
Vi försöker att inte förstärka hans dåliga sidor, klappa han vid stress, samt belönar vi han för allt bra han gör. Byter ut om han biter oss mot ben, Klong eller liknande.

Men jag börjar mer och mer bli rädd att denna hund behöver mer än vi kan ge. Vi har haft samma ras innan,men från annan uppfödare så vi kan rasen och sådär, men det känns inte som det handlar om en spökålder. Utan mer om "hett temperament som blir värre när han inte kommer till ro".

Givet finns det massor av bra kurser osv, men jag vet inte längre om jag ens tycker det är värt barnens rädsla. Detta är också en bråkdel av allt som hänt dessa veckor.

Skulle ni försökt omplacera en sådan hund, avliva?

Hälsning en förkrossad tjej

 

[Mia_R]

Kontakta uppfödaren och lämna tillbaka. Vad är det för blandning?

 

[Red_Chili]

Jag håller med @Mia_R, och nästa gång ni köper hund, köp från en uppfödare med registrerade hundar så att ni kan kolla upp resultat från mentalitetsbeskrivningar m.m. Köper man blandras så finns det ingenting alls om vad du får för något. Att köpa SKK-reggad hund handlar inte om att köpa något "finare" utan om att ha möjlighet att kolla upp hundens släktingar och få en så stor chans som möjligt att köpa en valp med stabil och bra mentalitet, bra fysisk hälsa osv. Eftersom inte alla uppfödare avlar på bra hundar så är det viktigt att använda de verktyg som finns för att kunna sålla bort de oseriösa och de hundar som inte passar en själv.

 

[Ainon]

Omplacera eller lämna tillbaka till uppfödaren.

Sålde tillbaka en unghund till uppfödaren som inte hade sådana problem som er men som tydligt inte trivdes i en barnfamilj och gick fram till barnen och högg de ’oprovocerat’. Både för familjen och hunden skull är det bättre att den får flytta till omständigheter som är bättre för individen.

Tills ni kommit till en lösning separera hund och barn med en grind/hage.

Hejsan

Vi är en hundvan familj som haft hund till och från hela livet. För en månad sedan skaffade vi oss en liten blandras på fyra månader.
Redan efter ett par dagar upptäckte vi att hans beteende aviker från tidigare valpar vi haft.
Han har otroligt svårt att varva ner kring barnen, men också min man. Han har knutit sig till mig (vilket i sig inte är konstigt), men efter en vecka började han också visa på resursförsvar. Kom barnen för nära hoppade han oprovocerat mot deras ansikte och "markerade med bett". Han är stor för sin ålder och har redan en mankhöjd på 49 cm, så han når upp bra på barnen.

Detta har dock fortsatt, och eskalerar för var dag. Går barnen, särskilt mellanbarnet förbi honom hugger han henne i benet eller återigen mot ansiktet. Barnen är aldrig ensam med honom. men de är nu rädda för honom, och de är inte rädda för någon annan hund de mött.

Han stimuleras för sin ålder mentalt varje dag, så uppvisar inte vad jag kan se över eller understimulans. Han leker, och har under dessa veckor övats i kontakt med alla i familjen. Men trots det avskyr han barnen. Är de på undervåningen går han omkring som ett yrvarv. Pulsen är hög, nafsar frenetiskt på sin svans, diarre, stirrig. Ja ni fattar.

Efter denna tid börjar jag tycka så synd om jycken, han är så gullig, och vi hade sådana planer för honom (bruks). Men just nu kan vi inte ens ta emot besökare, eftersom han också direkt flyger på dessa. För att minimera skadan har vi bokat av besöken resten av sommaren. Vi kan inte utsätta han för mer stress. Han skulle börja dagis i augusti, men det kommer heller inte funka innan hans problem tränats bort.

Promenader är likadana, på långt håll sköter han det bra,men kommer någon för nära gäller det att vara beredd, han hugger mot förbipasserande. Just nu går vi därför mest på vägar som är folktomma. Han behöver socialiserings träning, utöver all annan träning.
Vi försöker att inte förstärka hans dåliga sidor, klappa han vid stress, samt belönar vi han för allt bra han gör. Byter ut om han biter oss mot ben, Klong eller liknande.

Men jag börjar mer och mer bli rädd att denna hund behöver mer än vi kan ge. Vi har haft samma ras innan,men från annan uppfödare så vi kan rasen och sådär, men det känns inte som det handlar om en spökålder. Utan mer om "hett temperament som blir värre när han inte kommer till ro".

Givet finns det massor av bra kurser osv, men jag vet inte längre om jag ens tycker det är värt barnens rädsla. Detta är också en bråkdel av allt som hänt dessa veckor.

Skulle ni försökt omplacera en sådan hund, avliva?

Hälsning en förkrossad tjej

 

[emlan2017]

Vi har varit i kontakt med uppfödaren, men han vill inte ta tillbaka honom. Ja, stor varningsklocka. Nej, inget avtal där det framgår "ångerrätt". Har kontaktat Hundstallet som är fullt. De rekommenderade hundar utan hem. Ej svar därifrån. Känner inte att blocket är till hjälp här, menar jag kan väl inte med säkerhet garantera att han kommer till en familj som utger sig för att vara kunnig. Vill inte bara lasta bort ansvaret. Eller så kanske jag borde prova?
Vi seperarar med grind mellan under och övervåningen så han är mycket avskild från barnen

 

[LaMagia]

Det framgår inte vad det är för blandning, så det är svårt att säga om detta beteende kan förklaras av de ingående raserna (t ex lätt att stressa, andra rastypiska egenskaper som kanaliseras fel) eller om det beror på dålig mentalitet eller kanske t o m fysiska orsaker. Jag antar att uppfödaren kände till dessa problem redan innan ni köpte valpen och därför inte vill ha tillbaka valpen. En engagerad uppfödare hade utan tvekan tagit tillbaka valpen och sedan utvärderat om valpen kan placeras i ett nytt hem eller kanske måste avlivas.
Du skriver dessutom att detta är en stor hund (även om du säger liten i början skriver att det är en liten blandras), så hunden kan ju faktiskt bli farlig.
Vet du säkert att hunden är fysiskt frisk? Du beskriver att den har diarré, biter sig i svansen etc, så börja med att kolla upp hur hunden mår hos veterinär. En sjuk hund kan absolut bli stressad och låta det gå ut över omgivningen.

 

[Lingon]

Vad är det för raser i hunden?

Oavsett så är det inte schysst mot varken hund eller barn att tvinga dem att bo ihop om hunden inte trivs med barn. Jag hoppas ni lyckas hitta ett nytt lämpligt hem till hunden!

 

[emlan2017]

Han är en blandning mellan schäfer och labrador. Han är liten till ålder (valp 5månader) men stor i storlek. Vi har haft renrasig schäfer innan. Men inte blandras.
Han har varit på en besiktning men utvärtes och inte invärtes. Gick igenom besiktningen , men ska absolut ta han dit igen för att se så inget mer invärtes spökar.

 

[Lingon]

Han är en blandning mellan schäfer och labrador. Han är liten till ålder (valp 5månader) men stor i storlek. Vi har haft renrasig schäfer innan. Men inte blandras.
Han har varit på en besiktning men utvärtes och inte invärtes. Gick igenom besiktningen , men ska absolut ta han dit igen för att se så inget mer invärtes spökar.

Det låter som ett solklart fall av dålig mentalitet. Med de raserna borde det vara en ok hund. Energisk och stort behov av stimulans, absolut, men inte ingen av raserna är generellt sett nervvrak. Sen kan jag absolut se att en sån blandning kan vara oerhört energisk/jobbig som valp/unghund! Men jag antar att om man skaffar en sån blandning att det är ju den energin man vill ha.

Kolla upp så att han mår bra fysiskt. Diarré är inget bra tecken och kan tyda på att han mår dåligt och det är lätt hänt att stressen av nytt hem kombinerat med att inte må bra fysiskt kan göra att han blir sur och grinig och inte vill ha nåt att göra med barn som är svårare för hundar att läsa. Speciellt om han inte är van vid barn sen innan.

Ett tips inför framtida hundköp är att köpa valp från uppfödare som själv har barn för då har valpen barnvana. Om man har barn själv. Annars spelar det ju mindre roll.

 

[tanten]

Vi har varit i kontakt med uppfödaren, men han vill inte ta tillbaka honom. Ja, stor varningsklocka. Nej, inget avtal där det framgår "ångerrätt". Har kontaktat Hundstallet som är fullt. De rekommenderade hundar utan hem. Ej svar därifrån. Känner inte att blocket är till hjälp här, menar jag kan väl inte med säkerhet garantera att han kommer till en familj som utger sig för att vara kunnig. Vill inte bara lasta bort ansvaret. Eller så kanske jag borde prova?
Vi seperarar med grind mellan under och övervåningen så han är mycket avskild från barnen

Jag tycker att du gör klokt i att inte lasta över problemlösningen till någon annan.

Utifrån det du beskriver så är det en ganska stor chansning att behålla. Vad händer med hans utfall mot människor - och dina barn - när den är fullvuxen, stor och stark? Ni anpassa era liv massor redan nu. Är ni beredda att ha det så i kanske tio år till

Kanske går det att lösa med massor av jobb, även om grundmentaliteten finns kvar. men under tiden? Blir det inte lite som att leva med en laddad revolver och hela tiden se till att inget råkar trycka av?

För mina barns skull skulle jag låtit den somna in. Innan den med styrka och storlek blir allvarligt livsfarlig.

/bistertanten

 

[Grazing]

Hejsan

Vi är en hundvan familj som haft hund till och från hela livet. För en månad sedan skaffade vi oss en liten blandras på fyra månader.
Redan efter ett par dagar upptäckte vi att hans beteende aviker från tidigare valpar vi haft.
Han har otroligt svårt att varva ner kring barnen, men också min man. Han har knutit sig till mig (vilket i sig inte är konstigt), men efter en vecka började han också visa på resursförsvar. Kom barnen för nära hoppade han oprovocerat mot deras ansikte och "markerade med bett". Han är stor för sin ålder och har redan en mankhöjd på 49 cm, så han når upp bra på barnen.

Detta har dock fortsatt, och eskalerar för var dag. Går barnen, särskilt mellanbarnet förbi honom hugger han henne i benet eller återigen mot ansiktet. Barnen är aldrig ensam med honom. men de är nu rädda för honom, och de är inte rädda för någon annan hund de mött.

Han stimuleras för sin ålder mentalt varje dag, så uppvisar inte vad jag kan se över eller understimulans. Han leker, och har under dessa veckor övats i kontakt med alla i familjen. Men trots det avskyr han barnen. Är de på undervåningen går han omkring som ett yrvarv. Pulsen är hög, nafsar frenetiskt på sin svans, diarre, stirrig. Ja ni fattar.

Efter denna tid börjar jag tycka så synd om jycken, han är så gullig, och vi hade sådana planer för honom (bruks). Men just nu kan vi inte ens ta emot besökare, eftersom han också direkt flyger på dessa. För att minimera skadan har vi bokat av besöken resten av sommaren. Vi kan inte utsätta han för mer stress. Han skulle börja dagis i augusti, men det kommer heller inte funka innan hans problem tränats bort.

Promenader är likadana, på långt håll sköter han det bra,men kommer någon för nära gäller det att vara beredd, han hugger mot förbipasserande. Just nu går vi därför mest på vägar som är folktomma. Han behöver socialiserings träning, utöver all annan träning.
Vi försöker att inte förstärka hans dåliga sidor, klappa han vid stress, samt belönar vi han för allt bra han gör. Byter ut om han biter oss mot ben, Klong eller liknande.

Men jag börjar mer och mer bli rädd att denna hund behöver mer än vi kan ge. Vi har haft samma ras innan,men från annan uppfödare så vi kan rasen och sådär, men det känns inte som det handlar om en spökålder. Utan mer om "hett temperament som blir värre när han inte kommer till ro".

Givet finns det massor av bra kurser osv, men jag vet inte längre om jag ens tycker det är värt barnens rädsla. Detta är också en bråkdel av allt som hänt dessa veckor.

Skulle ni försökt omplacera en sådan hund, avliva?

Hälsning en förkrossad tjej

Självklart omplacera hos någon utan barn så fort som möjligt..tycker jag. Alla hundar trivs inte med familjelivet på det sättet. Hunden förtjänar ändå en chans till ett liv så ta bort en sådan liten valp pga att den inte passar i familjelivet tycker jag är fel.

 

[tanten]

Självklart omplacera hos någon utan barn så fort som möjligt..tycker jag. Alla hundar trivs inte med familjelivet på det sättet. Hunden förtjänar ändå en chans till ett liv så ta bort en sådan liten valp pga att den inte passar i familjelivet tycker jag är fel.

Fast... det är ju inte bara barnen. Den gör likadant mot alla. Mot familjens gäster och besök. Oavsett ålder.

Vart tycker du den ska omplaceras? Till en eremit helt utan socialt umgänge? En hund av aktiva raser som behöver stimuleras och aktiveras...

 

[Linda_A]

Han är en blandning mellan schäfer och labrador. Han är liten till ålder (valp 5månader) men stor i storlek. Vi har haft renrasig schäfer innan. Men inte blandras.
Han har varit på en besiktning men utvärtes och inte invärtes. Gick igenom besiktningen , men ska absolut ta han dit igen för att se så inget mer invärtes spökar.

Nu var det inte detta som tråden handlade om, men du skrev att ni hade tänkt ha hunden till bruks. Blandraser får inte tävla i bruks. Men du kanske inte menade specifikt bruks utan bara tävla, och t.ex lydnad och agility får man tävla i.

Tillägg: Jag skulle kontakta en tränare med en bra grund i etologi och mentalitet. Inte bara en vanlig lydnadstränare utan någon som är kvalificerad att utvärdera beteende.

 

[Grazing]

Fast... det är ju inte bara barnen. Den gör likadant mot alla. Mot familjens gäster och besök. Oavsett ålder.

Vart tycker du den ska omplaceras? Till en eremit helt utan socialt umgänge? En hund av aktiva raser som behöver stimuleras och aktiveras...

Inte så konstigt när hunden levt med hög stress sedan förmodligen dagen den kom dit. Det betyder inte att hunden föddes sådan och inte kan förändra sig och bli en trevlig individ i en miljö den mår bra i.

Familjeliv kan vara fruktansvärt stressande för vissa individer. Alla hundar är inte familjehundar. Hunden har rätt att få ett försök med en person den blir trygg med och kan vägleda den rätt. Den kan mycket väl klara av andra människor och situationer när den är med en person den känner sig trygg med.

 

[Bison]

Han är en blandning mellan schäfer och labrador. Han är liten till ålder (valp 5månader) men stor i storlek. Vi har haft renrasig schäfer innan. Men inte blandras.
Han har varit på en besiktning men utvärtes och inte invärtes. Gick igenom besiktningen , men ska absolut ta han dit igen för att se så inget mer invärtes spökar.

Hur ser föräldrarnas status ut MH osv.
Mina fördomar och erfarenheter säger att det inte är de bästa exemplaren som används i blandrasavel. Att uppfödaren inte vill ta tillbaka valpen säger ganska mycket.

 

[tanten]

Hejsan

Vi är en hundvan familj som haft hund till och från hela livet. För en månad sedan skaffade vi oss en liten blandras på fyra månader.
Redan efter ett par dagar upptäckte vi att hans beteende aviker från tidigare valpar vi haft.
Han har otroligt svårt att varva ner kring barnen, men också min man. Han har knutit sig till mig (vilket i sig inte är konstigt), men efter en vecka började han också visa på resursförsvar. Kom barnen för nära hoppade han oprovocerat mot deras ansikte och "markerade med bett". Han är stor för sin ålder och har redan en mankhöjd på 49 cm, så han når upp bra på barnen.

Detta har dock fortsatt, och eskalerar för var dag. Går barnen, särskilt mellanbarnet förbi honom hugger han henne i benet eller återigen mot ansiktet. Barnen är aldrig ensam med honom. men de är nu rädda för honom, och de är inte rädda för någon annan hund de mött.

Han stimuleras för sin ålder mentalt varje dag, så uppvisar inte vad jag kan se över eller understimulans. Han leker, och har under dessa veckor övats i kontakt med alla i familjen. Men trots det avskyr han barnen. Är de på undervåningen går han omkring som ett yrvarv. Pulsen är hög, nafsar frenetiskt på sin svans, diarre, stirrig. Ja ni fattar.

Efter denna tid börjar jag tycka så synd om jycken, han är så gullig, och vi hade sådana planer för honom (bruks). Men just nu kan vi inte ens ta emot besökare, eftersom han också direkt flyger på dessa. För att minimera skadan har vi bokat av besöken resten av sommaren. Vi kan inte utsätta han för mer stress. Han skulle börja dagis i augusti, men det kommer heller inte funka innan hans problem tränats bort.

Promenader är likadana, på långt håll sköter han det bra,men kommer någon för nära gäller det att vara beredd, han hugger mot förbipasserande. Just nu går vi därför mest på vägar som är folktomma. Han behöver socialiserings träning, utöver all annan träning.
Vi försöker att inte förstärka hans dåliga sidor, klappa han vid stress, samt belönar vi han för allt bra han gör. Byter ut om han biter oss mot ben, Klong eller liknande.

Men jag börjar mer och mer bli rädd att denna hund behöver mer än vi kan ge. Vi har haft samma ras innan,men från annan uppfödare så vi kan rasen och sådär, men det känns inte som det handlar om en spökålder. Utan mer om "hett temperament som blir värre när han inte kommer till ro".

Givet finns det massor av bra kurser osv, men jag vet inte längre om jag ens tycker det är värt barnens rädsla. Detta är också en bråkdel av allt som hänt dessa veckor.

Skulle ni försökt omplacera en sådan hund, avliva?

Hälsning en förkrossad tjej

Glömde skriva... Du sitter i en jäkla sits. All sympati.

OM ni väljer att fortsätta jobba på hunden - Har ni kontakt med de andra valpköparna? Den kullen och tigare kullar? Har de haft liknanade bekymmer och hur har de löst problemen?

(mitt främsta råd är fortfarande att avliva. Men beslutet är självfallet din familjs. Vad säger barnen om att fortsätta ha det sådär?)

 

[Pilot]

Jag hade börjat med att kontakta en beteendevetare som kan hjälpa er att reda i situationen. Hen kan säkert evaluera er familjesituation eller hjälpa till att råda om han ska omplaceras eller avlivas.

Jag tycker det är för mycket bitar som man behöver veta runtikring innan man tvärsäkert kan säga att han ska avlivas eller att det inte finns hjälp att få.
Jag är också krass med att säga att det ÄR svårt att läsa hund och att den biter oprovocerat kan vara så att den visar tecken innan på att situationen är jobbig men inte får hjälp att hantera den.
Ni har haft den i drygt en månad och jag tycker det är förjäkla kasst att inte uppfödaren kan hjälpa till, men jag tycker det är alldeles för tidigt för att tvärsäkert säga avliva. Men jag hade delat av den från barnen, sätt upp barngrindar eller kompostgaller så att hunden har zooner/ rum där den kan vara i fred tills du får hjälp.

En del veterinärkliniker har beteendevetare anknutna eller kan tipsa.

 

[Nepenthe]

Hur ser föräldrarnas status ut MH osv.
Mina fördomar och erfarenheter säger att det inte är de bästa exemplaren som används i blandrasavel. Att uppfödaren inte vill ta tillbaka valpen säger ganska mycket.

Nä o HD/ED med undrar man över

Är den stor (växt fort) så kan det vara fysiska problem även.

 

[Malibu_Stacy]

Jag hade nog funderat på avlivning. Oavsett kan hunden inte vara kvar i er familj länge till och hittar ni ingen med stor hundarna av reaktiva hundar/dålig mentalitet (vilket jag antar är rätt svårt att hitta när det kommer till blandras) så hade jag avlivat.
Tills dess se till att hunden under inga omständigheter kommer åt barnen. Alltid grindar/galler emellan och kanske låta hunden enbart vara på ett av våningsplanen.

 

[Ainon]

Fast... det är ju inte bara barnen. Den gör likadant mot alla. Mot familjens gäster och besök. Oavsett ålder.

Vart tycker du den ska omplaceras? Till en eremit helt utan socialt umgänge? En hund av aktiva raser som behöver stimuleras och aktiveras...

Den är bara 5månader, bebis om än större i storlek. Tror det blir bättre rent allmänt om den kan omplaceras till en lugnare miljö med hundvan ägare. Barnfamilj är väldigt krävande miljö för valpar och unga hundar, lätt att de blir konstant uppvarvade upp i taket med stress om de vuxna inte styr upp det ordentligt.

TS: barn och hund ska inte vara separerade mestadels i denna situation utan alltid (!), 24/7, ute som inne. Hunden behöver få känna sig trygg tills lösning hittats