Valp som är rädd.

[Calazirya]

Sv: Valp som är rädd.

Men så är inte den tolkningen som Svenska Brukshundklubben föreskiver, vad lokala klubbar sedan kör med kan vi ju inte diskutera om vi ska utgå ifrån SBKs länkar.

Jag vet att vissa lokaklubbar tillåter blandraser, men det du skrev stämmer inte med länken du la in

Oavsett ras = oavsett registrerad hund ( dvs renras )

 

[stintans]

Sv: Valp som är rädd.

Det var ju därför jag la in länken, för att jag inte är helt uppdaterad, som jag skrev. Läs bestämmelserna och skit i vad jag skrivit

 

[Calazirya]

Sv: Valp som är rädd.

Jag har läst bestämmelserna redan, är fullt medveten om hur reglerna är utformade när det kommer till MH

Jag förklarade bara varför det du skrev inte stämde

 

[YorkWann]

Sv: Valp som är rädd.

Men om du nu var så osäker, skriv då inte;

Undrar vilken klubb du är aktiv på...

På SBK ska blandraser är (ska vara) lika välkomna på MH som renrasiga,

 

[stintans]

Sv: Valp som är rädd.

Men om du nu var så osäker, skriv då inte;

Även solen har sina fläckar - har du inga såna

Å andra sidan var det ju uppenbarligen som jag skrev, innan de upptäckte att MH-protokollen användes som argument för blandisavel.
Har inte varit aktiv på ett par år eller så, därför gav jag länken till senaste regelverket. Kan vi lämna detta nu??

 

[Jadzia]

Sv: Valp som är rädd.

Det är INTE naturligt för en valp att vara rädd. En bra valp är nyfiken på omvärlden och vill utforska. Det är så vi avlat våra hundar och det är så de ska förbli. Vargar må vara rädda och skygga, men det är inget vi vill se i hundarna.

En valp ska vara öppen, frimodig och möta nya saker med nyfikenhet. Tappar någon en kastrull kan den hoppa till, men ska sedan snabbt fram för att undersöka. Den ska inte vara ängslig eller nervös. Hela världen ska vara en stor kul lekplats som valpen vill ta för sig av.

Om valpen beter sig såsom TS valp så är det något mentalt fel på den och man bör fundera på om man ska ha den kvar. Jag hade inte behållit den.

 

[Lena Furberg]

Sv: Valp som är rädd.

Okej, jag är kanske ute på hal is när jag jämför med exvis vargvalpar som mamman kan lämna ensamma i lyan medan de är små, just pga att valparna INTE ger sig ut på några egna nyfikna vandringsturer (och blir uppätna), utan väntar med det tills de blir äldre och kan hänga med mamman. Det handlar väl om överlevnad, inte enbart rädsla som sådan, och är helt klart en övergående försiktighetsåtgärd! Våra hundar behöver ju inte ha den försiktigheten, så det är säkert sant som du säger.
Jag skulle själv aldrig välja en försiktig, ängslig valp utan vill gärna ha kullens burdusaste nyfikenienstrut som kommer frimodigt fram till en på direkten, och som sen tycker livet är ett härligt äventyr!

 

[stintans]

Sv: Valp som är rädd.

Då halkar väl jag in på samma is, och håller med om att en viss försiktighet i nya situationer/miljöer är naturligt hos valpar. Särskilt i vissa åldrar (s.k. ökad-rädsla-faser).

Jag skulle absolut kunna välja den tuffaste valpen i en kull av vissa raser (de mer försynta t ex) medan jag av andra raser (självständiga, vaksamma) antagligen skulle välja bort de tuffaste individerna.

Jag nämner inga specifika raser, för då blir det väl en väldans diskussion kring vilka raser si och vilka så. Och det är en helt annan tråd. Men för mig är "kullens burdusaste nyfikenienstrut" inte per automatik det bästa valet. Faktorer som rasen, framtidsplaner för valpen och på köparens personlighet har stor betydelse, eller borde i alla fall få ha.

Sen säger jag absolut INTE att det inte kan vara det bästa valet för Lena F, eller någon annan heller för den delen.
Bara att det jättegamla generaliserade rådet att "alltid ta den tuffaste i kullen" som har getts i många deccennier, kan må bra av att omprövas några vändor till..

 

[Lena Furberg]

Sv: Valp som är rädd.

Det har du rätt i. Nu ville jag ha kullens största hanne och han visade sig också vara en burdus, tuff nyfikenienstrut och han är av en ras där man INTE vill ha för mycket försiktighet och reservation. Ingen reservation alls, faktiskt. Å andra sidan kan en sån hund bli jobbig och krävande. Att välja en ängslig och rädd liten figur som sitter och trycker i ett hörn är den motsatta bilden, för jag vet flera som valt en sån valp för att det var så synd om den och den såg så lessen ut!
Minns en Schäfervalp i en i övrigt pigg och nyfiken kull, som inte ville komma fram och hälsa och som darrade i hela kroppen vid minsta upprördhet eller om man lyfte upp den. Den var väldigt poppis och såldes kvickt..!

 

[Lazio]

Sv: Valp som är rädd.

Jag har också en dobermann/rottweiler blandis. När min var valp var hon mest bara nyfiken. Hon satte sig ofta ner när vi var ute och bara tittade på saker. Sen gick vi igen. Men visst kunde hon bli orolig för vissa saker tex flygande plastpåsar, men låtsades jag inte om det utan fortsatte gå så följde hon med.

 

[Payne_75]

Sv: Valp som är rädd.

Hej!
Nu har det gått en vecka som jag har haft Denver. Han har blivit MYCKET mer nyfiken på allt. Vi har inga som helst att gå ut med honom. Vi tog en ganska lång promenad i hans takt.( Det tog en timme men det är inte långt att gå ca 500 m). Vi var nere vi centrum där det fanns barn, vuxna människor, hundar ja ni vet ett litet centrum.
Det gick jätte bra. Vi kollade på bilar som åkte förbi hälsade på barnen osv. Han var nyfiken på allt.

Visst stannade han flera gånger för att lukta på saker och ting. Kollade var musiken kom ifrån ( Litet tivoli ) kissade och bajsade. Jag hade med mig vatten till hunden och en lite skål så vi satte oss på en parkbänk och tittade på människorna som gick förbi. Han satt på parkbänken och tittade på allt.

Under veckan så har blivit mycket mer nyfiken på allt. Och vi har inte problem att gå ut. Förr så stannade han tvärt vid dörren och vägrade nu tar man bara i kopplet och han kommer med svansen viftande.

På kvällen så vill han inte gå så mycket ca 100m runt huset, kissa och bajsa och sen vill han hem. Lite om han var mörkrädd.

Kan hundar vara mörkrädda?

Putte