valp hjälp?

[Buck]

vår lilla vove börjar bli till åren nu, och även om hon är pigg och glad så är hon 12 år.

har tidigare haft 2 schäfrar och nuvarande är schabrador/rottis, har alltid haft en hund åt gången.
men då nuvarande är typ den klokaste och snällaste hund som finns så går ju tankarna på att skaffa en valp redan nu och låta gamlingen lära upp valpen så att även den blir ngt så när lika klok och gosig ^_^.

gamlingen älskar valpar och även om de är lagom skitjobbiga när de går in i tonåren så har hon aldrig några problem med dem.
faktiskt så är hon otroligt bra på att läsa andra hundar och vad de behöver. vilket är en god egenskap som vi vill att nästa hund ska lära sig då vi har mycket kunder osv med hundar med sig som kommer till gården.

vad har ni för erfarenheter av att skaffa valp + ha gammal hund kvar?
vill ju inte trötta ut gamlingen helt då valpen blir tonåring och river huset (men systerns labbe kan vara lekfarbror då ).

hur mycket av den gamla hundens vanor "smittar av sig" på valpen?

(sista frågan är också om vad ni tycker om schäfer rottis korsningar? våran är ju och de är så otroligt mycket sötare än både schäfer och rottweiler med sina halvt hängande öron men lite mer erfarenheter vore trevligt ^_^. står mellan schäfer och rottis nu, (mammas bedjan om en pudel/så hårlös som det går försöker vi ignorera , ))

 

[iNHALE]

Gällande gammal + ung så beror det mycket på individerna. En extremt påstridig valp ihop med en åldring som inte orkar/vågar säga ifrån och visa vart skåpet ska stå blir ofta bara jobbigt för alla inblandade. Men om den äldre hunden orkar med och valpen och åldringen kommer överens så brukar det sällan vara problem. Det enda jag kan tänka mig är att valpen kan bli lite orolig den dagen då åldringen dör och den plötsligt är ensam hund, men så är det ju oavsett vilken ålder det är på ens hundar om man har två.

Om ni har en intressant valp i kikaren skulle jag rekommendera att åka och hälsa på uppfödaren och ta med er egen hund dit, så får valpen och er hund bekanta sig lite och ni kan se hur det går utan att ni behöver ta hem valpen. Om det visar sig att det inte är så bra kemi mellan dom så slipper ni slösa verken er egen eller uppfödarens energi med att lämna tillbaka valpen osv.

Hur mycket valpen tar efter den äldre hunden är extremt individuellt. Vissa är väldigt egensinniga och andra apar efter lite mer, så det beror på valpen. Men man ska inte ha för stora förväntningar, valpen kommer inte bli en kopia av den äldre hunden oavsett hur bra den äldre är på att uppfostra.

Gällande ras så har jag inte mycket erfarenhet av schäfer och rottis korsningar, min första tanke är mest att det är en blandning som är extremt krävande. Det är två tuffa bruksraser man korsar och båda två kräver mycket i form av motion och stimulering. Är man beredd på det och van sen tidigare så är det väl inget fel med det, även om jag personligen kan tycka att man kanske borde försöka hitta en ras som passar ens behov istället för att stödja tvivelaktig blandrasavel. Jag kan inte riktigt se vad det är för unika egenskaper man vill få fram genom att korsa rottis och schäfer.

Edit: Ska tillägga också att det är viktigt att man inte lägger över ansvaret av valpens uppfostring på den gamla hunden utan det är viktigt att man själv är med och visar hur saker och ting ska vara och hur man uppför sig. Man måste vara väldigt uppmärksam så den gamla hunden inte blir för utmattad av valpen och att man går in och bryter i tid direkt när man ser att den gamla börjar tycka det är jobbigt.

 

[McFlurry]

Nu är min valp visserligen bara fyra månader - men än så länge går det fantastiskt bra med min vuxna hund som är nio år. Valpen har lärt sig mycket av den vuxna hunden, som är väldigt lugn och trygg. Tex att lära valpen åka bil gick väldigt snabbt och smidigt för den vuxna hunden lägger sig och sover så fort bilen startar - det tog inte lång tid för valpen att förstå att åka bil = vila. Så att ha valp + vuxen hund har varit mycket lättare än att bara ha valp. Min vuxna hund har alltid funkat super med andra hundar och valpar så jag var rätt säker på att han skulle vara en bra förebild för valpen eller hur jag ska uttrycka mig.

Ang. korsningen kan jag inte säga något. Jag har aldrig haft en blandras själv.

 

[Buck]

Gällande gammal + ung så beror det mycket på individerna. En extremt påstridig valp ihop med en åldring som inte orkar/vågar säga ifrån och visa vart skåpet ska stå blir ofta bara jobbigt för alla inblandade. Men om den äldre hunden orkar med och valpen och åldringen kommer överens så brukar det sällan vara problem. Det enda jag kan tänka mig är att valpen kan bli lite orolig den dagen då åldringen dör och den plötsligt är ensam hund, men så är det ju oavsett vilken ålder det är på ens hundar om man har två.

Om ni har en intressant valp i kikaren skulle jag rekommendera att åka och hälsa på uppfödaren och ta med er egen hund dit, så får valpen och er hund bekanta sig lite och ni kan se hur det går utan att ni behöver ta hem valpen. Om det visar sig att det inte är så bra kemi mellan dom så slipper ni slösa verken er egen eller uppfödarens energi med att lämna tillbaka valpen osv.

Hur mycket valpen tar efter den äldre hunden är extremt individuellt. Vissa är väldigt egensinniga och andra apar efter lite mer, så det beror på valpen. Men man ska inte ha för stora förväntningar, valpen kommer inte bli en kopia av den äldre hunden oavsett hur bra den äldre är på att uppfostra.

Gällande ras så har jag inte mycket erfarenhet av schäfer och rottis korsningar, min första tanke är mest att det är en blandning som är extremt krävande. Det är två tuffa bruksraser man korsar och båda två kräver mycket i form av motion och stimulering. Är man beredd på det och van sen tidigare så är det väl inget fel med det, även om jag personligen kan tycka att man kanske borde försöka hitta en ras som passar ens behov istället för att stödja tvivelaktig blandrasavel. Jag kan inte riktigt se vad det är för unika egenskaper man vill få fram genom att korsa rottis och schäfer.

tänker jag på våran så är egenskaperna hos henne i alla fall som en väldigt mildare variant av schäfer,
väldigt lojal men inte lika fastklistrad vid en person som våra schäfrar var.
väldigt vänlig,
ingen vakt, skäller inte.
inte direkt arbetsvillig, (varken agility, apport eller spår har varit intressant.) eller lättlärd när jag tänker efter...
men mycket mindre påflugen och tänker mer än t ex de labbar jag mött (skitglada men noll hjärnaktivitet där ).
självständig.


tänker alltid att hunden blir vad den blir, oavsett hur mycket man forskar i dess släkt historia och ras l, dvs man kan aldrig veta vad man får tills man haft den i ngt år och då kan utgå från vad man har haft .
miljön gör mycket mer än arv, även om arvet i många fall kan krocka med miljön och skapa en väldigt obalanserad hund, men då får man bara ändra miljön efter hundens behov . (lite flum förlåt..)

 

[iNHALE]

tänker jag på våran så är egenskaperna hos henne i alla fall som en väldigt mildare variant av schäfer,
väldigt lojal men inte lika fastklistrad vid en person som våra schäfrar var.
väldigt vänlig,
ingen vakt, skäller inte.
inte direkt arbetsvillig, (varken agility, apport eller spår har varit intressant.) eller lättlärd när jag tänker efter...
men mycket mindre påflugen och tänker mer än t ex de labbar jag mött (skitglada men noll hjärnaktivitet där ).
självständig.

Har inte mött speciellt många hundar som varit rottis/schäfer, men om man tittar på hur "riktiga" hundar av dessa två raserna är (nu menar jag sånna som är seriöst avlade) så låter det märkligt att man utifrån en blandning mellan två aktiva och ofta ganska skarpa bruksraser skulle få en seg, långsam hund utan vakt och som inte vill arbeta.

Om det är så att denna korsningen brukar bli så som du beskriver så blir jag nog ganska överraskad faktiskt Men jag tror att ni inte ska ha för höga förväntningar om att få en hund som är en kopia av den ni har nu. Beroende på hur generna tar så är det fullt möjligt att ni slutar med en hund som har det "värsta" från båda raserna och då blir det riktigt jobbigt.

 

[Buck]

Har inte mött speciellt många hundar som varit rottis/schäfer, men om man tittar på hur "riktiga" hundar av dessa två raserna är (nu menar jag sånna som är seriöst avlade) så låter det märkligt att man utifrån en blandning mellan två aktiva och ofta ganska skarpa bruksraser skulle få en seg, långsam hund utan vakt och som inte vill arbeta.

Om det är så att denna korsningen brukar bli så som du beskriver så blir jag nog ganska överraskad faktiskt Men jag tror att ni inte ska ha för höga förväntningar om att få en hund som är en kopia av den ni har nu. Beroende på hur generna tar så är det fullt möjligt att ni slutar med en hund som har det "värsta" från båda raserna och då blir det riktigt jobbigt.

ja en som den vi har nu kommer vi nog aldrig få igen ^_^ hon är en sån som kommer vart 1000år .
men man får ta det man får ^_^, ingen av våra hundar har varit lätta egentligen. nr 1 var min pappas, mycket vakt, tränad ihop med polishundarna och mycket fäst vid pappa. släppte bara in resten av familjen då den kom på ett litet hörn, även om det var en otroligt snäll hund.
nr 2, lite av ett nerv vrak, osäker, väldigt fäst vid pappa (lite av ett mönster ), behövde mycket arbete, mindre vakt än föregående men vallade hela familjen.
nr 3, väldigt tuff och dominant som ung, svårlärd pga mycket självständig.

men alla blev goa och glada efter eget mått mätt med åren . man tar det man får och gör det bästa av det ^_^.

(att välja första bästa valp som går fram och biter en i handen verkar vara ett lyckat koncept fast det beror ju på vad för hund man är ute efter.)

 

[tanten]

Jag har träffat ett par rottis/schäfer.
Den ena är VÄLDIGT mycket hund. Bufflig, aktiv, massor av energi som blir jättedryg om den inte kanaliseras. Den andra är mest bara hård.