Sv: Valp 2013
Känner att det kanske är dags att uppdatera lite här.
Liam är nu lite över 10 månader (sen 12-valp egentligen men hämtade honom 2 jan).
Jag har flyttat till Malmö, och han har varit och hälsat på 2 helger, då jag haft fullt upp med ny skola och allt så han har fått bo hemma hos föräldrarna.
Det mesta går som på räls. Han går helt okej och ibland pefekt i koppel. Inkallning funkar oftast, men vi behöver träna mer med störningar.
Ett problem som dock har dykt upp är hans reaktion på främmande hundar.
Om det är ett bra avstånd typ 20 m, så räcker det med att han får titta och sen kan vi gå åt ett annat håll. Men om det är närmre eller om man måste passera eller mötas så drar han som tusan och ställer sig på bakbenen för att försöka komma fram.
Om vi ska stå still någonstans och en annan hund passerar så är det riktigt jobbigt. Då kan han börja skälla och drar och drar. Kan också tillägga att han har riktigt grovt skall, så folk blir rädda, plus att man behöver vara beredd eftersom han väger 32 kg och börjar bli riktigt stark!
Har försökt med lite olika metoder, att ta tag i honom och försöka blocka funkar inte alls, han blir så otroligt frustrerad och skriker som bara den.
Muta med godis eller lek är lönlöst, inget är tillräckligt intressant.
Det bästa är som sagt att kalla på honom och gå i motsatt riktning. Då följer han oftast med utan tjafs, men det är ju inte alltid man kan gå därifrån (åka tåg tex...).
Vi har försökt lägga tid på att bara sitta och titta på andra hundar, och det funkar ibland okej, ibland helt värdelöst. Han har aldrig fått hälsa på en annan hund om han hållit på sådär, vi har därimot gått på ribban några gånger (hundrastområde) och då kom det fram lösa hundar och hälsade, inga problem.
Han får leka med hundarna här hemma, och med den ena leker han verkligen, så han får ju ändå utlopp för det. Och ibland så leker han med en bekants hundar.
Sen ibland så är han klockren. Någon gång så satt han fint bredvid mig och vi kunde till och med visa trix trots att det satt hundar bakom staket och skällde bara 2 m bort.
När vi var i ett köpcenter så stog vi och väntade i en gång, ca 5 m bred, och det gick förbi en dam med två stora hundar, de ställde sig 10 m bort, sen gick de tillbaka kanske bara 2 m ifrån oss några minuter senare. Inte ett pip, tittade på hundarna-ögonkontakt med mig och så flackade han lite så fram och tillbaka. Otålig såklart, men ändå betedde han sig så fint.
Han är ju skvallertränad på hundar i grunden, men oftast är det som bortblåst och det spelar ingen roll om jag försöker trycka i honom godis eller leka med honom, han bara spottar ut.
Suck, vad tror ni? Är det så i denna åldern, eller gör jag fel? Kommer det gå över?
Imorgon ska vi följa med pappa och en av hans hundar till veterinären, bara för att sitta i väntrummet lite och träna. Håller tummarna för att det ska gå bra.
Hur går det för er andra men tidiga -13 valpar?
Känner att det kanske är dags att uppdatera lite här.
Liam är nu lite över 10 månader (sen 12-valp egentligen men hämtade honom 2 jan).
Jag har flyttat till Malmö, och han har varit och hälsat på 2 helger, då jag haft fullt upp med ny skola och allt så han har fått bo hemma hos föräldrarna.
Det mesta går som på räls. Han går helt okej och ibland pefekt i koppel. Inkallning funkar oftast, men vi behöver träna mer med störningar.
Ett problem som dock har dykt upp är hans reaktion på främmande hundar.
Om det är ett bra avstånd typ 20 m, så räcker det med att han får titta och sen kan vi gå åt ett annat håll. Men om det är närmre eller om man måste passera eller mötas så drar han som tusan och ställer sig på bakbenen för att försöka komma fram.
Om vi ska stå still någonstans och en annan hund passerar så är det riktigt jobbigt. Då kan han börja skälla och drar och drar. Kan också tillägga att han har riktigt grovt skall, så folk blir rädda, plus att man behöver vara beredd eftersom han väger 32 kg och börjar bli riktigt stark!
Har försökt med lite olika metoder, att ta tag i honom och försöka blocka funkar inte alls, han blir så otroligt frustrerad och skriker som bara den.
Muta med godis eller lek är lönlöst, inget är tillräckligt intressant.
Det bästa är som sagt att kalla på honom och gå i motsatt riktning. Då följer han oftast med utan tjafs, men det är ju inte alltid man kan gå därifrån (åka tåg tex...).
Vi har försökt lägga tid på att bara sitta och titta på andra hundar, och det funkar ibland okej, ibland helt värdelöst. Han har aldrig fått hälsa på en annan hund om han hållit på sådär, vi har därimot gått på ribban några gånger (hundrastområde) och då kom det fram lösa hundar och hälsade, inga problem.
Han får leka med hundarna här hemma, och med den ena leker han verkligen, så han får ju ändå utlopp för det. Och ibland så leker han med en bekants hundar.
Sen ibland så är han klockren. Någon gång så satt han fint bredvid mig och vi kunde till och med visa trix trots att det satt hundar bakom staket och skällde bara 2 m bort.
När vi var i ett köpcenter så stog vi och väntade i en gång, ca 5 m bred, och det gick förbi en dam med två stora hundar, de ställde sig 10 m bort, sen gick de tillbaka kanske bara 2 m ifrån oss några minuter senare. Inte ett pip, tittade på hundarna-ögonkontakt med mig och så flackade han lite så fram och tillbaka. Otålig såklart, men ändå betedde han sig så fint.
Han är ju skvallertränad på hundar i grunden, men oftast är det som bortblåst och det spelar ingen roll om jag försöker trycka i honom godis eller leka med honom, han bara spottar ut.
Suck, vad tror ni? Är det så i denna åldern, eller gör jag fel? Kommer det gå över?
Imorgon ska vi följa med pappa och en av hans hundar till veterinären, bara för att sitta i väntrummet lite och träna. Håller tummarna för att det ska gå bra.
Senast ändrad:
