Välja med hjärtat eller vara praktisk, att ge upp sina drömmar

[Mooch]

Sv: Välja med hjärtat eller vara praktisk, att ge upp sina drömmar

Spännande val du har framför dig. Jag ser det svåra i om du ska välja med hjärtat eller med ryggen och vet inte vad jag ska råda dig till där. Men jag vill säga att om du ska skriva högskoleprovet finns det en chans att komma in på psykologutb med det också, har du 5 års arbetslivserfarenhet så tror jag du kan söka på det plus högskoleprovet (om de inte ändrat det nu).

En annan sak: socionomutbildningen kan ju leda vidare till andra utbildningar inom psykologi, som psykoterapeut t.ex.

Lycka till, vore spännande att höra hur det går!

 

[Lavinia]

Sv: Välja med hjärtat eller vara praktisk, att ge upp sina drömmar

Hej!

Jag tycker som så många andra att du ska satsa med hjärtat. Vad jag har förstått av dej skulle du bli en super sadelmakare!

Men jag förstår också att det är tufft med ryggen, finns det inget det går att göra åt det?

Låter vettigt att ta ett år och läsa lite kurser, sen har jag precis som andra påpekat uppfattat det som att just socionom inte är så lätt att få jobb som.

Äsch, jag är mest förvirrad och tror att man tjänar mer på att välja med hjärtat så länge det är möjligt.

/ Lavinia, som testat båda sätten och fått inse att kroppen inte pallar stallarbete och då blir det att plugga till jobb som ger pengar nog att ha råd med hästen..

 

[Liten]

Sv: Välja med hjärtat eller vara praktisk, att ge upp sina drömmar

om du ska skriva högskoleprovet finns det en chans att komma in på psykologutb med det också, har du 5 års arbetslivserfarenhet så tror jag du kan söka på det plus högskoleprovet (om de inte ändrat det nu).

Dessvärre behövdes 1,9 på HP, sist jag kollade, och tyvärr räknas inte det jag har jobbat (snart 4år som timanställd) då de "vill ha" heltids-/deltidstjänst. Bortsett från höga krav är det en populär utbildning, så jag ser mig som besegrad.

En annan sak: socionomutbildningen kan ju leda vidare till andra utbildningar inom psykologi, som psykoterapeut t.ex.

Därför jag backade till den när jag insåg att psykologutbildningen är för tuff att komma in på. Därav att jag "grundar" med psokologikurser istället, då har jag ändå psykologi i botten, och så finns det ett program med inriktning mot unga vuxna (som jag isf vill jobba med då systemet har rejäla brister där, i mina ögon och erfarenheter) där också en del psykologi ingår.

 

[Liten]

Sv: Välja med hjärtat eller vara praktisk, att ge upp sina drömmar

Du lever bara en gång. Ett extra års studielån blir en piss i havet i jämförelse så jag tycker det låter som en bra idé.

Stannar jag i Stockholm och pluggar akademiskt (dvs inte flyr till Lund eller Norrköping istället, som tänkt) behöver jag inte ta studielån för den delen av pluggandet, och har dessutom kvar mitt jobb (= kan spara under tiden).
Vi får se, men ska iaf söka till Psykologi I på Stockholm (att gå i höst) 30 h.p.

 

[Liten]

Sv: Välja med hjärtat eller vara praktisk, att ge upp sina drömmar

Tyvärr finns det ingen permanent lösning, det är kroniskt. Ska dock snart boka tid hos naprapaten igen, och då ta ett snack om korsett eller dylikt.

Steg ett blir nog en akademisk utbildning, eller iaf några kurser, att ha som grund. Måste ju ändå jobba för att få ihop lite buffert innan livet med studielån, så då skadar det inte att plugga parallellt med det sas.

 

[racerkorv]

Sv: Välja med hjärtat eller vara praktisk, att ge upp sina drömmar

Hej Liten!
Livet blir aldrig som man planerar det därför är det inte så stor ide att försöka planera. Gör det du VILL nu! Det finns inget som är viktigare. dvs följ ditt hjärta inte tankar på plånbok eller "what if's".
Livet har till SLUT lyckats lära mej att det enda som är viktigt är att man gör det man VILL göra så mycket man kan eftersom man inte vet ett smack om hur länge det kommer att vara;-) Framtiden vet man inte ett smack om, så välj du med hjärtat och at de saker som kommer OM de kommer.... Socionomer toppar statistiken på långtidssjukskrivna, de blir utbrända av att försöka hjälpa folk...

Lycka till!

 

[Liten]

Sv: Välja med hjärtat eller vara praktisk, att ge upp sina drömmar

Tack för väldigt tänkvärda ord!

 

[Lilla_Gubben]

Sv: Välja med hjärtat eller vara praktisk, att ge upp sina drömmar

Ang ryggen, jag skickade ett pm till dig... jag får ju inte göra reklam för företag här

 

[Lella]

Sv: Välja med hjärtat eller vara praktisk, att ge upp sina drömmar

Det finns speciella stolar för sjuka ryggar, har du prövat någon sådan?

 

[Liten]

Sv: Välja med hjärtat eller vara praktisk, att ge upp sina drömmar

Det finns speciella stolar för sjuka ryggar, har du prövat någon sådan?

Menar du att ha under arbetet?
Tyvärr är det inte möjligt för mig att arbeta (med sadelmakeriet) sittandes, då jag upplever att jag blir för låst.



*kl*

Var hos min naprapat igår, nu känns det som om någon örfilat min ländrygg åtskilliga gånger. Hade rejält med spänningar.
Vi snackade om hjälp och utredningar, samt träning. Han tror inte att en korsett är ett alternativ som kommer att lösa något för min del, utan snarare att den istället riskerar att försvaga min muskulatur vilket i det långa loppet ställer till det än mer. Där sprack den planen.
Däremot gjorde vi ett test för att kolla min bukmuskulatur, som är åt h-e för svag. Det gör att jag vid träning (testet) går upp i svank väldigt tidigt. Jag ska få ett träningsprogram att köra varannan-varje dag i ca 6 veckor, samt en pilatesboll. Han är övertygad om att det kommer att hjälpa, iaf en del.
Utöver träningen och behandling, ska jag tjata sönder min husläkare tills hon skriver remiss till MR (magnetkamera-röntgen, ska tydligen vara strålnigsfri och dessutom visa mer mjukdelar än vanlig röntgen med strålning) samt en reumatulog (ojoj, stavning ) för att utesluta någon form av reumatiskt problem. Han tror inte att MR och utredning kommer att visa något, men för att utesluta.
Det är ungefär det som är möjligt att göra. Nu behöver jag bara vänta på att naprapaten ska komma tillbaka till jobbet (nästa eller nästnästa vecka). Nu kör vi!

 

[Liten]

Sv: Välja med hjärtat eller vara praktisk, att ge upp sina drömmar

Mitt hjärta sliter mig i bitar. Jag mår för jävligt med mina psykiska problem, och känner alltmer att jag vill hjälpa till att hindra att andra behöver gå igenom samma mardröm som jag varit/är tvungen att göra. Men kan jag klara mig utan hantverket?

Min släkt har aldrig haft någon förståelse eller respekt för min vilja, vad jag än gör så är det ett enormt misstag i deras ögon. Detta ledde till ett rejält gräl på min födelsedag i april. Enligt dem berättar jag aldrig något för dem - trots att jag sagt samma sak sedan början av tonåren "Jag mår hemskt dåligt och vill bara bort härifrån".
Jag behöver komma bort från Stockholm. Så långt det går, så fort det går. Jag var i Lund med ett par vänner på påsklovet, och förälskade mig omedelbart i staden. Det kändes tryggt, helt enkelt. Vackert.
En stor del av mig vill ha gesällbrev och bli färdig sadelmakare. Men Tärnsjö ligger bara nån timme från Stockholm. Det känns alltför nära..

Jag har sökt Psykologi I och Socionomi I på Stockholms universitet för höstterminen. Har skaffat så gott som heltidsjobb i sommar, där jag också får vara kvar som timanställd under hösten. Jag längtar bort, men vad är rätt...

 

[Lavinia]

Sv: Välja med hjärtat eller vara praktisk, att ge upp sina drömmar

Hej!

Att veta vad som är rätt är omöjligt.

Att följa sitt hjärta kan vara en väg att gå, att följa sin hjärna en annan (eller ibland om man har tur samma).

Själv har jag ju insett att det jag aldrig trodde skulle vara roligt faktiskt är kul och med lite mer tid kommer jag nog bli ganska bra på det.. Skumt.

Jag tror att man ska följa sitt hjärta så långt man orkar och lyssna mindre på "förståsigpåare" bland släkt och vänner. Men så har jag alltid gått min egen väg och satsat på vad jag velat.

Så länge man är ung går det mesta (jag har tex en kompis som flera gånger dragit iväg utomlands utan jobb och bostad och ändå lyckats fixa det när hon kommit dit)..

Svårt dilemma du har och du verkar inte jätteglad just nu- vilket jag kan förstå. Är det stockholm du behöver bort ifrån eller något som finns i stockholm?

/lavinia, som just nu måste jobba igen..

 

[Liten]

Sv: Välja med hjärtat eller vara praktisk, att ge upp sina drömmar

Jag kanske borde försöka förklara min psykiska hälsa/situation bättre än jag gjort. Jag har så länge jag kan minnas dragits med självdestruktivitet, mer elr mindre ångest. Jag är/har varit överambitiös med enorma krav på mig själv krav som jag förvisso klarat av, men det har haft sitt pris. Min uppväxt präglades mycket av förluster.
Idag går det i perioder mellan ångest och att må bra jag kallar det inte att vara lycklig, men jag kan faktiskt må bra. Det varierar något enormt, och kan slå om inom loppet av en timme. Hur långa perioderna av ångest är, är omöjligt att veta förrän de är över allt mellan en dag till flera månader. Jag har inte blivit utredd jag har inte orkat - resor i psykvården har jag gjort så det räcker och de har snarare knäckt mig än mer, men de flesta skulle nog säga depression. Jag har fortfarande inte kommit över min bästa väns död 1/6 2005, och vet inte om jag någonsin kommer att göra det.
Jag är idag 19år gammal, och just nu inne i en ny ångestperiod som startade igår (detta är alltså dag 2, jag håller stenkoll.).

Jag har alltid gått min egen väg. Jag är min egen, det är mitt liv jag förstör om det inte fungerar - ingen annans - det är mitt liv, mina beslut, mitt ansvar.
Men släkten trycker ner mig. Siktar jag på hantverket är det fel inte tillräckligt "fint", socionom duger inte heller för dåligt betalt. Jag mår dåligt av att träffa dem. Sist de var här satt jag och skakade i hela kroppen efter en halvtimme, och det upphörde inte förrän långt senare på kvällen 5 timmar efter att de åkt. Jag följer inte normen, inte heller deras uppfattning om vad livet ska vara, alltså duger jag inte.

Jag är född i Stockholm, men jag har aldrig kännt mig hemma här. Jag känner mig hemma, trygg och älskad med mina vänner mina älskade, de håller mig levande på riktigt - känslor jag har med dem vart jag än befinner mig, men vandrar jag ensam i länet äcklas jag nästan av platsen. Samtidigt finns alla minnen här; både vackra och hemska. Men nej, jag skulle säga att det är själva staden. Platsen.
Jag fann mitt hem för flera år sedan; Gnesta. Där andas jag, där är mitt leende äkta. Men i just Gnesta finns inte högskolor och jag känner dessutom att jag behöver komma långt ifrån allting. Få en chans att börja om. Få en chans att skapa mig ett liv som jag vill leva.

Jag vill skrika men lungorna orkar inte...