Jag har klipp ut delar av några citat. Kommenterar dem i klump nedan.
Först vill jag vara en tråkmåns och ställa frågan om skatteverket har godkänt din avelsverksamhet som näringsverksamhet? De har nämligen blivit väldigt mycket hårdare på den punkten eftersom så oerhört få hästrelaterade företag går med vinst. Det gäller även om man lägger in hästaveln som en bisyssla i ett befintligt vinstdrivande företag. (har en vän som fått nej på det)
Sen, jag är ledsen men jag tänker vara brutalt ärlig - jag ser bara önsketänkande och glädjekalkyler i det ovanstående.
Först så är det svårt att sälja föl rent generellt. De flesta som köper häst vill ha den i ridbar ålder. (I många fall för att de inte har någonstans att parkera fölet tills den vuxit upp till ridbar ålder.) Och att sen dessutom få så mycket betalt att de bär sina kostnader, det är det givetvis ännu färre som lyckas med även om fölen är fina, toppstammade och rör sig bra. Det är den brutala sanningen, vare sig man vill eller inte.
Jag har flera bekanta som ojar sig över att det är så svårt att sälja föl och så dumpar de priserna för att bli av med dem istället för att avvakta tills de blir mer attraktiva. Visst, det är upp till var och en, men mitt stående råd är att inte betäcka mer än att man har möjlighet att ha kvar alla avkommor tills de är minst 3 år och inridna.
Sen blir inte alla föl de toppar man önskar, även om man använder det allra bästa avelsmaterialet. Det man förlorar på gungorna får man ta igen på karusellerna. Alltså, man får släppa de mindre bra avkommorna till under tillverkningskostnad och hoppas at övriga avkommor ger så mycket vinst att det täcker förlusten för de "sämre". (för de flesta gör det inte det..)
Jag tycker det är trevligt med folk som vill satsa högt, men man vinner inget på att räkna på kalkyler som för väldig många är fullkomligt orimliga. Kanske kan du lyckas, det vet inte jag. Det vet inte du heller. Avel är en stor andel lotteri, det är inte ett dugg säkert att 125-tusenkronorsstoet ger så bra avkommor att du får tillbaka pengarna du satsat. (och kanske förlorar du henne i första fölningen - det hände mig med det dyraste stoet jag har köpt...)
Ja, detta är pessimistklubbens åsikter. Och det är inte det du vill läsa. Men kommer inte baksidan fram så blir det inte bra heller.
Vågar du läsa?
Jo jag vill absolut ta del av pessimism. Vad gäller myndigheter så skissar vi på affärsplanen. Den ser inte ut som den glädjekalkylen Skatteverket vill ha.. ännu.
Shit vad mkt frågor som poppar upp under tiden!! Igår stod vi plötsligt i stostallet och diskuterade ombyggnation. Ska inredningen vara trä eller tegel eller block för att smidigt hålla rent från osynliga bakteriella busar. Hur ställer sig försäkringsbolaget till den här lösningen om faran är framme?.. Piper jag som ett litet barn när frågorna snurrar.
Mindre sexigt tyckte nog min man som höjde ett ögonbryn och undrade vart hans fru tog vägen? Hon som vanligtvis angriper alla problem.
Sedan fördelar att driva AB framför enskild till huruvida vilka ston som enbart ska användas i avel och andra i annan verksamhet i form av familjemedlemmarnas egna ridning. Till hur många unghästar jag hinner/orkar/vill rida in. Jag blir ju inte yngre och piggare.. Vilka sysslor tillfaller respektive person? Vart är vi om 10 år? Tävlar våra döttrar då?.. Näe då har de tröttnat. Alla har ju häst typ..
Att det finns andra ungar vars största dröm är att få rida har de ingen aning om.
Hästar är inte kul 365 dgr om året. Jag skrattar inte varje morgon på mörka vinterhalvåret när jag hoppar i stövlarna & pulsar ut till hästarna. Eller när jag mosade en padda mellan tårna som av en händelse hamnat i stöveln. Eller en annan gång när jag skodde en häst & sträckte ned handen i verktygslådan efter tjärdrev & upptäcker att jag håller en DÖD RÅTTA full av likmask. Av ren chock skakade jag råttan så att likmasken sprätte som risgryn in under linnet. Ut springer jag & kvar på stallgången står en snäll men förvånad häst. - Hon är verkligen inte klok den där mänskan.
Mina väninnor tycker jag är en smula korkad som utsätter mig för hästlivet på landet. Tror att de flesta hästfolk känner igen sig när andra betraktar dem med sina glasögon. Då inser vi väl hur okloka vi faktiskt är?.. eller? På Bukefalos kan man iallafall skymta hur dessa pekpinnar hos dem som är bättre vetande påverkar oss. Hur kan man lägga sin själ på världens skitigaste, farligaste jobb utan superduper bra betalt undrar syrran fortfarande när hon slänger med sitt väldoftande hår, långa naglar & KAN stappla runt på höga klackar. Jag fastnar i skiten direkt! Jag lovar!
Funderar på att begrava alla mina vackra skor och ta den där sorgen. Det var då! Innan vi köpte gård.. Nu kommer jag till festen med hö i håret och naglar jag helst vill gömma. Jag har tom suttit i ett forskningsmöte i centrala Sthlm med forskare inom psykologi i ridbrallor!! Försov mig liksom. Öh.. det är klart jag vet vad jag håller på med.
Idag reser jag utomlands på vintern när min man stövlar ut i stallet till hästarna. Det gör han inte om vi ökar antalet hästar! Bye bye sol & värme.. Hej, hej värk i kroppen!
Pessimismen är en sida på kalkylen. Optimismen den andra sidan & vilken sida du göder påverkar mer än du tror. Det påminner jag mig om varje dag.
Så lätt att glömma när unghästen för tredje gången ställer hoven på min foppatoffla. Aj! Eller när sommarens väta givit halva flocken röta & man står där med husmorskurer av äppelcidervinäger eller bubblande väteperoxid & ska behandla morgon och kväll på unghästar som just då inte alls känner samtycke. Finns det en samtyckeslag i jordbruksverket? Phu... Efter regn kommer sol var det va!
I stallet har jag två underbara budskap som hänger på väggarna:
Wish it, Dream it, Do it!
&
The Future belongs to those who Believe.
Drömmar är en livsviktig del för hälsan. Har du mött de som har uppnått sina drömmar? Vilket vakum de befinner sig i. Alla drömmar ska inte uppnås.
Visste du att det finns människor som är livrädda att lyckas? Vi är vanedjur.
Att lyckas är inte att bli bäst. "Den dagen du tror att du är proffs är dagen du förlorar förmågan att uppnå ditt fulla potential. "
Att lyckas för mig är inte heller pengar. Det är lyckan över att dela ett stort intresse i familjen där vi delar motgång, sorg, glädje och framgång. Vid vårt matbord pratar vi häst.
Att lyckas kan vara så enkelt som delad glädje.
