Jag tycker tvärtom att du har tagit upp vad som är en viktig, kanske den viktigaste valfrågan. Hur vill vi att vårt samhälle ska se ut. Inte bara till nästa val utan våra barns val. Sverige är en potatisgrodd globalt sett och därmed säger många att det är spelar någon roll vad svenskar gör. Men du har rätt att folk idag mår sämre än de gjort tidigare, till en del är det nog, som diskuterats i andra trådar, att man idag är mer öppen för psykisk ohälsa än man var tidigare. Men också att det liv vi lever idag förstärker dåligt mående pga av just den materialistiska hets som aldrig varit större och späs på av sociala medier. Allt snurrar fortare och fortare. Jag kommer ihåg när det var två kanaler och ingen reklam. Bland det roligaste som fanns var att gå på bio och se reklamen
Roligt att de fortfarande kör samma Stimorol reklam. Idag bara väller information in över oss och bara att försöka sålla är i princip omöjligt och känns det som, överstimulerar oss mentalt.
Eftersom moroten att det inte är etiskt och moraliskt försvarbart att konsumera i den takt vi gör idag, att vi 'behöver' alla saker vi köper inte fungerar, kanske käppen måste dit istället. Höj momsen för mobiltelefoner tills folk inte köper en ny varje år när den senaste modellen kommer ut. Att mobiltelefoner är en riktig miljöbov det är allmänt accepterat. Flyg och bränsleskatterna har vi redan nämnt. Höj moms på tex billiga importerade kläder så HM inte kan sälja ett par byxor för 149 kr genom att tillverka dem i ett låglöneland och transportera dem över halva jorden. Det finns många verktyg för en politisk majoritet i riksdag och regering att dämpa konsumtionen. Men frågan är väl främst om man vill eller kan (dvs vill bli omvald nästa mandatperiod). Lite liknande föräldraledigheten. Uppenbarligen hjälper det inte att alla vet vikten av att ett barn knyter ann lika mycket till pappa som mamma, att föräldraskap är en löne- och karriärsfälla för kvinnor. Därför måste lagstiftning om speciella pappamånader användas.
Ett bekymmer, som jag ser det, är att konsumtion driver vår samhällsekonomi och därmed mer eller mindre bekostar vår "välfärd". Därmed har inte politikerna intresse att bromsa privatkonsumtionen.
Man skulle kunna tänka sig att man skulle lägga en morot för konsumtion av tjänster i stället för varor, så att vi i stället blir ett tjänstesamhälle: jag köper tjänsten hårklippning av dig, du köper tjänsten gräsklippning av mig, typ.
Och så ska vi inte hjälpas åt (du får inte hjälpa mig genom att klippa mitt hår gratis, jag får inte hjälpa dig att gå med gräsklipparen utan att ta betalt) utan varje gång någon gör en annan en tjänst, ska pengar byta ägare och beskattas.
För samhällsekonomin, som blir mer och mer ansträngd både statligt och "landstingskommunalt", bygger ju på skatteintäkter i första hand.
Skatteintäkter som skapas av konsumtion mer än något annat.
Eftersom Sverige är ett höglöneland för "outbildad arbetskraft" så blir det dyrt att ha produktion i Sverige. Vilket vi ju märkt i och med att tillverkningsindustrin internationaliserats och till stor del flyttat utomlands genom åren.
Orsaken har ju varit lägre produktionskostnader i andra länder och det handlar med stor säkerhet om löneläge, gissningsvis även om regler kring miljö, andra arbetslivsregler, arbetsmiljölagar, arbetsgivaransvar (rehabilitering et c).
Gissningsvis finns energikostnader också med i beräkningen om varför det är dyrt att producera i Sverige: för att ha en dräglig inomhusmiljö krävs bättre, mer välisolerade byggnader och större energiuppgång till uppvärmning.
Så som sagt, Sverige har försatt sig i en rävsax genom att vara dyrt att producera i, alltså har tillverkningsindustrin krympt.
Arbetstillfällena inom tillverkningsindustrin har behövt ersättas med något annat.
Vi har stora arbetsgivare inom vård, skola, omsorg samt statliga verksamheter. Det är bra, för det ger skatteintäkter. Men kostnaden ligger ju också på det allmänna i och med att de här verksamheterna är skattefinansierade.
Att vi konsumerar innebär ju arbetstillfällen (affärsanställda) med skatte- och momsintäkter till det allmänna och behövs därför.
Tjänstekonsumtion skulle väl antagligen inte vara lika miljöbelastande, beroende på vilka tjänster vi tänker på.
Därmed ett inte helt dumt grepp med RUT-avdraget så fler har råd att köpa tjänster, och därmed (tror jag) skapa fler arbetstillfällen.
Sedan kan man argumentera för att både ROT och RUT är skumma avdrag - att staten ska subventionera viss jobb men det sker ju redan i mycket stor skala.
Än en gång är det våra relativt höga lönenivåer som försvårar: eftersom även personer utan postgymnasial utbildning har ganska höga löner (internationellt sett, alltså) så blir det svettigt att köpa deras insatser för skattade pengar.
