Vad vill ni uppnå med er uppfostran

[ulda]

Jag har amöbatråden i bakhuvudet... Vad är det egentligen man vill för ens barn? Hur perfekta ska de egentligen bli? När blir man nöjd? Måste de bli advokater för att man ska anse dem som lyckade? Eller kan man rent av vara nöjd med lata amöbor som lever på socialbidrag?

Alla omtänksamma föräldrar önskar nog att deras barn ska bli bra människor när de blir stora men var går egentligen gränsen???

Jag vet att det låter lite flummigt men jag kom på dessa tankar när min man med fasa i rösten sa att "tänk om Sara blir en sån där svartrockare med svarta kläder och svart hår och piercing överallt, det fåååår hon ju bara inte bli" och jag svarade att det var vårt ansvar att stödja henne i hennes beslut, oavsett vad de blir.

Vad är det vi strävar efter egentligen?

Personligen vill jag bara att hon blir en stark och trygg person.

(f ö tyckte jag att det var hysteriskt kul att jämföra en tonårspojke med en amöba )

 

[Basilika]

Sv: Vad vill ni uppnå med er uppfostran

Alla omtänksamma föräldrar önskar nog att deras barn ska bli bra människor när de blir stora men var går egentligen gränsen???

Gränsen går någonstans där en människa är på rätt sida lyckligsnöret. Där mina pojkar får ett bra liv, ett arbete eller sysselsättning de trivs med och att de genom det får möjligheter att smaka på livets utbud. Att de är trygga i sig själva och sina egna beslut och att de respekterar andra människors värderingar.

Det där är tankar som jag inte tänkt så konkret förut men någonstans åt det hållet känner jag att jag strävar.

 

[Stinaelin]

Sv: Vad vill ni uppnå med er uppfostran

Att mina barn blir lyckliga och trygga i sig själva, först och främst! Ta för sig utan att sätta sig på andra och utan att tillåta att bli sutten på (eller hur säger man )

Sen får de gärna vara trevliga och någorlunda socialt anpassade, men vilka yrken de vill ha eller hur de klär sig, hoppas jag att jag kommer att kunna stödja deras val.

Jag vill gärna att vi trivs ihop och har en nära kontakt resten av livet, men där kan man väl bara hoppas!

 

[Fnyfniken]

Sv: Vad vill ni uppnå med er uppfostran

Jag är inte särskilt bekymrad att min son ska välja ett högstatusyrke (advokat). Men jag är bekymrad om att han ska välja något som ha vill själv, som han har fallenhet för och som inte sliter för hårt på honom. Bara att komma underfund med det är ju skitsvårt.

Kravet att barnen ska bli advokater (jag förstår att det är ett skämt) får kusliga ekon hos mig. Min egen uppväxt och uppfostran är inte direkt något jag kan falla tillbaka på när jag ska uppfostra min egen son.

Själv hade jag kravet på mig att bli just advokat, eftersom min pappa tycker om att sätta folk på plats men är dyslektiker så han kan bara skälla verbalt. Föutsättningarna för att bli advokat lär dock ha varit dåliga då jag på samma gång blev kallad idiot dagligen. Idiot blir advokat? Inte troligt.

Jag har en gedigen estetisk begåvning. Dock fick jag inte välja estetiskt tillval på min gymnasieutbildning eftersom man inte får något högstatusyrke på det. Detta resulterade i att jag efter gymnasiet gick grundläggade estetisk utbildning ändå och sen fortsatte på den banan. Det har varken gjort mig rik eller gett mig status. Och hade jag haft minsta stöd hemmifrån hade jag nog valt något naturvetenskapligt istället.

Men för att återgå till barnen. Om sonen vill bli hockeyproffs får han det. Om han vill bli lastbilschaufför får han det. Eller ekonom (blä) eller ingenjör, eller keramiker, eller vad som helst. Dock kommer jag att försöka stötta så mycket det går för att han ska slippa ta något enklare för att han inte orkar fastän han skulle vilja. (Tur att pappan är bra på matte för där är jag inte mycket hjälp.)

Mitt största mål med "uppfostran" (hemskt ord) att att han ska bli säker, livsglad, och utan beroenden (droger, ätstörningar...) och våga vända sig till mig med vad som helst.

Fny

 

[Phillippa]

Sv: Vad vill ni uppnå med er uppfostran

Jag vet inte, men mina föräldrar sade alltid:

"Vi stödjer dig i vad du än vill göra med ditt liv, så länge du mår bra. Om du vill bli rockstjärna kommer vi stödja dig i det, för då kommer du säkert bli världens bästa rockstjärna. Om du vill bli läkare så kommer vi stödja dig i det med, för du kommer säkert bli bäst på det med! Och om du nu inte vill något av de där utan vill bli gatusopare... Ja, då kommer du utan tvekan att bli världens bästa gatusopare och vi kommer vara SÅ otrligt stolta över att du är vår dotter!"

Jag är så otroligt trygg i att veta att oavsett vad som händer så kommer mina föräldrar finnas där och älska mig precis lika mycket! Det är en av de största gåvor de har gett mig.

//Phillippa, svartrockare med självförtroende (och piercingar)!

 

[Björk]

Sv: Vad vill ni uppnå med er uppfostran

Ja inte har jag några problem med om vårt barn skulle bli svartrockare. Det är ju bara kläder och musikstil!

Jag vill uppnå att mitt barn får en stark självkänsla och självförtroende, en stor dos empati och humanistiska värderingar, ett trevligt sätt, är omtänksam mot andra och mot sig själv.

Jag hoppas att vi kan ge vårt barn ungefär den grunden som jag känner att mina föräldrar gett mig. Jag och min bror har hela vår uppväxt bemötts med respekt för oss som individer. Vi har blivit älskade. Vi har fått lära oss samarbeta och hjälpa till i familjen. De regler som funnits har varit "naturliga" såtillvida att man själv förstått varför de funnits där och respekterat dem fullt ut. Vi har aldrig blivit slagna.

Det är svårt att sammanfatta hur man tänkt sig. Men det mest lyckosamma för mig är nog att vårt barn växer upp till en bra vuxen, som trivs med sitt liv och klarar sig själv.

 

[Mammadutt]

Sv: Vad vill ni uppnå med er uppfostran

viktigast är att hon blir lycklig och trygg i sig själv... och förhoppningsvis får hon mkt sunt förnuft och mod att leva livet fullt ut!

 

[cirkus]

Sv: Vad vill ni uppnå med er uppfostran

Mina är ju tonåringar, 17 snart och jag tycker att vi har lyckats riktigt bra !

De är harmoniska oftast, men krisar ibland.

Jag har ibland blivit förvånad över att de varit "Hemliga!" jag som är en sån förstående mor (hohoho!). Samtidigt är det skönt att de törs vara hemliga, ha ett eget liv utan min totala inblandning. Skulle det knipa har de många vuxna att gå till, de har liksom 4 föräldrar..

De är så olika mig, jag var på barrikaderna, de är ambitiösa.

Jag försöker jobba för att de inte skall "kväva" sig i ambitioner och viljor. Ibland får man misslyckas ... för det gör inget i slutänden. Ingen är perfekt.

Ja detta blev då väldigt svamligt.

Min devis från första stund var att från förlossning så handlar det bara om frigörelse...

Var den du är liksom...

 

[Inte_Ung]

Sv: Vad vill ni uppnå med er uppfostran

De skall göra sådant som de trivs med och ha det bra.
De skall uppföra sig så att vi andra runtomkring dem också trivs med dem.
Och de skall inte ligga samhället till last.
Lat amöba duger inte, sådana blir inte lyckliga - de blir fattiga.
Och impopulära - för andra vill inte göra deras jobb.

Dottern kommer att satsa på musiken och sitt fiolspel genom gymnasiet som börjar nu.

 

[Tajger]

Sv: Vad vill ni uppnå med er uppfostran

-kl-
VAD de blir spelar inte så stor roll, viktigare är HUR de blir. Jag vill uppfostra dem till självständiga, starka människor som fungerar väl i det samhälle lever i. En ute, en på väg och två kvar! Jag håller tummarna för att jag lyckas.

 

[McKikki]

Sv: Vad vill ni uppnå med er uppfostran

Jag vill att min uppfostran slutar med att mina barn blir självständiga,vet vad som är rätt och fel,kan skilja på ditt och mitt och att de kan uppföra sig bland andra människor.
Jag tycker jag har lyckats rätt bra fast äldsta sonen (14 år) gnölar lite ibland över varför alla andra får köra skoter,moped,skolka från skolan och dylikt men han förstår även varför han får ett nej

 

[Freeky]

Sv: Vad vill ni uppnå med er uppfostran

(f ö tyckte jag att det var hysteriskt kul att jämföra en tonårspojke med en amöba )[/QUOTE]

Hehe, du skulle se hur han ser ut när han är i det tillståndet då! Han blir alldeles platt, flyter ut och smälter ihop med sängen på ett alldeles eget sätt. Det är när han faller ner i det tillståndet och det varar för länge som jag blir hispig; tänk om han inte reser sej igen? Tänk om han intar formen av amöba permanent? Hur faan ska han kunna köra lastbil då? Ut ur bilen tar han sej alltid, det går bra att rinna ut, men in då? Hur ska det gåt till? Ska han rinna ner i en hink och be nån lyfta upp honom i hytten?
För övrigt är han en alldeles underbar ung man som jag tror att jag har lyckats hjälpa bli en bra människa med egen vilja, ödmjukhet och allt sånt man behöver för att klara sej här i livet. Han står på tröskeln till vuxenvärlden nu och har inte riktigt bestämt sej om han vill vara vuxen eller vara barn ett litet tag till. Han får ta den tid han behöver.

 

[Nidorina]

Sv: Vad vill ni uppnå med er uppfostran

Jag "kräver" absolut inte att de ska ha ett särskilt yrke.
Men jag hoppas att de hittar ett område som det känns intressant att utbilda sig för att jobba inom. Oavsett om det rör sig om 5 dagars internutbildning eller 5 år på universitet. Bara de trivs.
Dock hoppas jag verkligen att de kommer att vara friska på alla sätt och vis och vilja klara sig själva både ekonomiskt och praktiskt (självklart med hjälp från oss föräldrar, men inte att de ska vara beroende av vår hjälp).
Hårfärg och antal piercingar bestämmer de själva över, har inga synpunkter på sånt.

 

[sassiball]

Sv: Vad vill ni uppnå med er uppfostran

Ja någon amöba tror jag inte att jag kommer att acceptera... min son är bara 15 mån ännu så än finns det tid att påverka.

Jag bryr mig inte ett dugg vad han skaffar för yrke och vill han bli svartrockare så hade det bara varit kul.


Som flera redan skrivit vill jag att mitt barn som vuxen ska kunna försörja sig och sin familj, ta ansvar för hem och barn, respektera tjejer och behandla dem väl. Även respektera andras värderingar, känns som om det blir allt viktigare i dagens samhälle.

Och jag hade blivit överlycklig om han tycker om djur..... men det bestämmer han själv. Han gillar i alla fall sin gunghäst!

 

[ancan]

Sv: Vad vill ni uppnå med er uppfostran

Jag har inte läst hela tråden.
Men mitt mål med mina barn (som nu är vuxna,minstingen fyller 20 idag)... har varit att:
De ska känna sig trygga,älskade och alltid veta att de kan komma till mig med sina problem/glädjeämnen.
De ska ta konsikvenserna av sitt eget handlande.
De ska bli ansvarstagande och laglydiga vuxna.
De ska lära sig att känna empati för allt levande.

Med facit i hand är jag väldigt stolt över hur jag har lyckats

får man säga så utan att det låter för skrytigtmen jag är såååå stolt över dom!!!

 

[havreflinga]

Sv: Vad vill ni uppnå med er uppfostran

Eller kan man rent av vara nöjd med lata amöbor som lever på socialbidrag?

Jag skulle inte känna att jag lyckats ifall mina barn levde på soc. Jag tror att de som inte kan försörja sig själva är olyckliga.

Jag har inga krav på något speciellt yrke, men jag vill att mina barn ska vara så medvetna om sitt eget värde att de inte accepterar en skitlön eller riktigt dåliga arbetsvillkor.

och jag svarade att det var vårt ansvar att stödja henne i hennes beslut, oavsett vad de blir

Det finns mycket jag inte stödjer, t ex sådant som kränker andra människor, eller förstör vår miljö. Fast folks musiksmak lägger jag mig sällan i, om inte texterna har ett uppenbart destruktivt budskap.

 

[chrysler]

Sv: Vad vill ni uppnå med er uppfostran

Jag har amöbatråden i bakhuvudet... Vad är det egentligen man vill för ens barn? Hur perfekta ska de egentligen bli? När blir man nöjd? Måste de bli advokater för att man ska anse dem som lyckade? Eller kan man rent av vara nöjd med lata amöbor som lever på socialbidrag?

Alla omtänksamma föräldrar önskar nog att deras barn ska bli bra människor när de blir stora men var går egentligen gränsen???

Jag vet att det låter lite flummigt men jag kom på dessa tankar när min man med fasa i rösten sa att "tänk om Sara blir en sån där svartrockare med svarta kläder och svart hår och piercing överallt, det fåååår hon ju bara inte bli" och jag svarade att det var vårt ansvar att stödja henne i hennes beslut, oavsett vad de blir.

Vad är det vi strävar efter egentligen?

Personligen vill jag bara att hon blir en stark och trygg person.

(f ö tyckte jag att det var hysteriskt kul att jämföra en tonårspojke med en amöba )

Jag hoppas mina mitt/mina barn ska bli ärliga människor, finns många föräldrar som inte alls vet vad deras barn är för psykopater tyvärr...Sedan hoppas jag att de blir friska & kan försörja sig i framtiden men hälsa är ngt man inte kan påverka.
En sak till, förhoppningsvis blir de djurvänner oxå, tycker det finns alldeles för många i samhället som skiter i hur djuren har det.

 

[doglover]

Sv: Vad vill ni uppnå med er uppfostran

Jag har amöbatråden i bakhuvudet... Vad är det egentligen man vill för ens barn? Hur perfekta ska de egentligen bli? När blir man nöjd? Måste de bli advokater för att man ska anse dem som lyckade? Eller kan man rent av vara nöjd med lata amöbor som lever på socialbidrag?

Alla omtänksamma föräldrar önskar nog att deras barn ska bli bra människor när de blir stora men var går egentligen gränsen???

Jag vet att det låter lite flummigt men jag kom på dessa tankar när min man med fasa i rösten sa att "tänk om Sara blir en sån där svartrockare med svarta kläder och svart hår och piercing överallt, det fåååår hon ju bara inte bli" och jag svarade att det var vårt ansvar att stödja henne i hennes beslut, oavsett vad de blir.

Vad är det vi strävar efter egentligen?

Personligen vill jag bara att hon blir en stark och trygg person.

(f ö tyckte jag att det var hysteriskt kul att jämföra en tonårspojke med en amöba )

kunde inte låt bli...men jag och min sambo ska ha barn snart och vi lever på soc, är vi lata amöbor då?

 

[ancan]

Sv: Vad vill ni uppnå med er uppfostran

Det kan ju finnas olika skäl till att båda i ett förhållande under en tid måste leva på socialbidrag, men jag tycker inte det är Ok om vi talat om år efter år.

 

[elmelts]

Sv: Vad vill ni uppnå med er uppfostran

Du ska med all rätt vara stolt över dina barn.
Jag hoppas att jag lyckas lika bra med min son som du gjort med din, gäller givetvis även mina andra barn men de har ju helt andra förutsättningar.