Kronärtskocka, räkor, krabba (inte sällan på burk), rostat bröd, sparris och melon var sådant som bara förekom på lördagkvällar/vissa delar av året/speciella tillfällen, var jättegott och som hörde till lyx (60-tal, 70-tal). Färsk ananas var extremt ovanligt, jag minns fortfarande första gången jag åt det (kring -70?). Sedan tyckte jag att en del som kanske inte (då) normalt klassades som lyxmat var det ändå bara för att det var så gott, t ex krusbärskräm. Idag är det väl ovanligare att man serveras hemkokt krusbärskräm än exotiska frukter, så nu borde det kanske räknas till lyx på riktigt?
Det är intressant hur transport- och importmöjligheterna har påverkat våra matvanor. Tillgång och pris har förvandlat varor som förr var extrem lyx och/eller som normalt bara kunde köpas en kort tid på året eller konserverat, har blivit vardagsmat. Samtidigt har sådant som tar tid att göra (husmanskost t ex) blivit lyx.
edit: Sparris var förr alltid gul och på burk, ses kanske inte som lyx idag när vi året runt kan köpa färsk sparris importerad från sydamerika. Första gången jag åt färsk sparris var den insmugglad från Tyskland (preskriberat).