Jag tänker att det snarare är vi vuxna som ”lider” av att kunna äta exakt allt när som helst. Barn är ju begränsade av (och utlämnade till) det deras föräldrar bestämmer att de ska äta och åtminstone jag känner inga barn som får läsk, kakor och godis annat än till fest eller möjligen helg. Snarare upplever jag en ökad medvetenhet och rädsla för socker, som gör att föräldrar månar om att barnen inte ska betrakta sådant som vardagsmat. Vuxna känner jag däremot fler som äter sött eller snacks dagligen... även om jag förstås förstår att det förekommer att barn har fri tillgång till snask och att det finns barn som serveras ingen eller dålig mat.Som den ålderstigna person jag uppenbarligen är, fascineras jag lite över hur till synes små och enkla detaljer i ens barndom betydde så mycket och var så speciella. Att få välja och hämta upp en glasflaska läsk ur källaren - idag har väl de flesta barn och ungdomar nästan fri tillgång till läsk och konsumerar stora mängder av allt möjligt, typ Nocco, Red Bull, Cola etc utan en tanke. Samma sak med godis - man fyller lätt en påse med ett halvkilo godis och bara proppar i sig. Äta på Max är vardag.
Finns det nåt numera som INTE är vardag och lättillgängligt, dvs finns det nåt som är lite speciellt och högtidligt och som man får längta lite efter? Finns där nån högtid och "magi" kvar...?
Instämmer!Men är det verkligen så? Nu är ju mina barn fortfarande ganska små (4, 5 & 7) men vi äter på McD ungefär 2 ggr om året, på hemväg från semester. Läsk till speciella fester. Visst får de godis ibland, men då delar de på en påse som verkligen inte har 500 g. Och så är det i de flesta familjer som jag känner.
Det finns säkert familjer där det ser ut som du skriver, men är det det vanligaste?