Sv: vad skulle ni ha köpt? hjälp fort!!
Jag är inte mamma, men svarar ändå. Jag 'ärvde' 2 B-ponnyer av mina storasystrar. En smäcker WM-herre på 120 cm i mkh, och en grövre korsningsponny på 125 cm i mkh.
WM-herrn var en läromästare, men han tog sina chanser när han kände han kunde, typ gå ner i diket, och när barnet styr upp, överdriv, vänd helt om och börja trava hemåt, plötsligt 'död' i munnen. Eller vägra ta åt vänster i korsningen där barnet på ryggen vill åt höger.
Den andra herrn hade inte sådana grejer för sig, men när han ledsnat så bockade han helt sonika av barnen, eller la sig ner (!).
Min far är inte det mest pedagogiska som gått i ett par skor, och endera red jag båda eller ingen alls (han drog sig inte för att hota skicka dem till slakt heller, vilket han aldrig skulle men det visste ju inte jag - då).
Hursom, när jag var 7 - 8 år red jag GÄRNA WM-herrn, men ville INTE rida korsningsponnyn. Jag var rädd för honom (hyfsat befogat kanske, men..). Jag var ju tvingad rida även honom, och oj så ont i magen jag hade.
När jag var lite äldre och duktigare, då red jag hellre korsningsponnyn. För visst att han kunde vara ett hår av hin, men det fanns mer i honom, och det upptäckte jag ju när jag kunde mer, och då ville jag rida honom.
Längsmässigt så jag var i femte klass längsta tjejen i klassen. Sen gick det åt skogen typ och jag tror inte jag växt en mm sen i åttonde klass och är nu i vixen ålder 158 små cm över havet.
Men jag skulle helt klart i en idealisk värld haft WM-ponnyn, som även om han kunde 'ta över' aldrig innebar någon risk att jag skulle ramla av, skada mig, skena eller liknande. Det VÄRSTA som kunde hända var att han lugnt och fint kom travandes hem med mig, där jag arg som ett bi satt och drog i tyglarna och försökte få min vilja igenom. Dvs, jag fick kämpa mellan varven, men behövde aldrig känna mig otrygg, och han lärde mig inte bara envishet osv, utan hade även en utbildningsnivå som lärde mig (även om det inte kom gratis det där han eg kunde).
Och sedan skulle jag haft korsningsponnyn (eller någon annan för den delen).
Båda var ursnälla att hantera, jag kunde fixa med dem själv etc, men minns pappa sadlade åt mig även när jag var 8-9 år, helt enkelt för att sadeln skulle hamna rätt och jag inte hade styrka nog dra gjorden. Men hade jag BARA haft korsningsponnyn hade jag sluta rida, säkert som amen i kyrkan.
Och han var eg inte elak - alls. Han var bara alldeles för stor och stark för mig där och då. Om jag haft någon som red till honom åt mig nån gång i veckan hade nog han med varit perfekt, men när 'bara jag' red lärde han sig att han var störst och starkast och kunde göra som han behagade.
Så jag håller med om att köpa ponny som passar NU. Sen kan en ursnäll c-ponny vara det bästa nu i realiteten, men tycker lika lite man ska köpa ponnyer att 'växa i' (varken storleks eller hanterings/ridmässigt) som man ska köpa skor att växa i..
inte större ponnny än de kan ha kul medan de lär sej
