- Svar: 3
- Visningar: 820
Ja, så tänker jag nu. Vad skulle jag ens bli till för? Från att jag var väldigt liten har livet varit en uppförsbacke. Det blir bättre har alla alltid sagt. När du blir vuxen. När du blir 25. När du blir 30. Det blir bättre.
Och som jag har kämpat. Helt ärligt alltså, jag är den starkaste mest kämpade människa jag vet. Ja, i den här kontexten alltså. Jämfört med barnen i Gaza är det ingenting. Men i vår kontext, här.
Någon kanske kommer ihåg orosanmälan som gjordes. Jag vet att jag inte blev riktigt trodd, jag hade räknat med det. Men jag behövde få pysa ur mig lite. Utredningen blev nedlagd. Förstås. Jag visste ju det. Utan åtgärder eller insatser. Som jag sa. Referensramar och barnsamtal visade inget andra än en pedagogisk, tillåtande och stöttande mamma. Väldigt fin relation. För jag kämpar.
Jag har mått dåligt i kroppen också det senaste. Men man blir ju inte riktigt trodd där heller. Lite järnbrist har väl alla kvinnor. Lite trötta är väl alla. Och jag som har så dåligt psyke. Lite lat också.
I fredags fick jag veta att jag har cancer. Vad skulle det vara bra för? Vad skulle jag födas för?
Jag kommer neka all botande behandling, det finns inte ett uns tvekan i mig. Äntligen kan jag få vila och ge upp utan att kallas egoistisk. Vad skulle det vara bra för..
Och som jag har kämpat. Helt ärligt alltså, jag är den starkaste mest kämpade människa jag vet. Ja, i den här kontexten alltså. Jämfört med barnen i Gaza är det ingenting. Men i vår kontext, här.
Någon kanske kommer ihåg orosanmälan som gjordes. Jag vet att jag inte blev riktigt trodd, jag hade räknat med det. Men jag behövde få pysa ur mig lite. Utredningen blev nedlagd. Förstås. Jag visste ju det. Utan åtgärder eller insatser. Som jag sa. Referensramar och barnsamtal visade inget andra än en pedagogisk, tillåtande och stöttande mamma. Väldigt fin relation. För jag kämpar.
Jag har mått dåligt i kroppen också det senaste. Men man blir ju inte riktigt trodd där heller. Lite järnbrist har väl alla kvinnor. Lite trötta är väl alla. Och jag som har så dåligt psyke. Lite lat också.
I fredags fick jag veta att jag har cancer. Vad skulle det vara bra för? Vad skulle jag födas för?
Jag kommer neka all botande behandling, det finns inte ett uns tvekan i mig. Äntligen kan jag få vila och ge upp utan att kallas egoistisk. Vad skulle det vara bra för..
