Vad ska jag göra? snälla hjälp mig (långt)

[bobben]

Vet inte riktigt hur jag ska börja lr få med allt som jag känner,Får ursäkta om det blir rörigt. gör ett försök.
Är en 21 årig tjej som har hållt på med hästar i hela mitt liv. Fick min första egna häst när jag fyllde 14, ett varmblod som nu är 22 år som jag än idag har kvar.. Älskar honom över allt annat. Men pga tidigare vanvård och ett hårt liv innan jag fick honom gör att han ej är ridbar sen ca 4 år tillbaks, har pålagringar i ben och dålig rygg.

Har genom dessa 4 år haft en del olika hästar. En ardenner som jag räddade från vanvård. men hans tarmar var så förstörda av blodmask att han fick somna in efter 3 veckor på ulltuna där man försökte göra allt för att rädda hans liv, sen fodervärdade jag ett danskt halvblod som visade sig ha lösa benbitar i knät som gjorde honom halt. Eftersom han var 23 år så ville dom inte opperera. vilket jag förstår. Efter det så hade jag mitt varmblod uppstallad på lite olika ställen.

Flyttade till en stuga för ca 1 1/2 år sedan och fick då tillgång att ha häst hemma på gården där jag bor. (eget stall) och behövde då ha ett sällskap till min gammelgubbe. hittade ett varmblod på nätet som skulle skänkas bort, åkte och tittade.. Blev helt KÄR!! var en helt underbar häst. tog hem honom och allt funkade kanon, jag hade planer på att börja rida för instruktör kanske tävla lite grann för skojs skull.. jag var så lycklig.. tills den dagen jag kom hem i sommras och upptäckte att hästarna hade sprungit igenom eltråden, upp på stora vägen. gammelgubben hade klarat sig men den andra var halt, vet inte vad som hade hänt..

Fick stå i sjukhage, veterinärer tittade på honom och sa att det säkert bara behövdes vila.. och det fick han. men inte blev det bättre för det, han magrade mer och mer även fast han fick hö och krafftfoder, han hade så ont i sina ben att han inte visste hur han skulle stå, en annan veterinär tittade på honom och konstaterade att han var rejält sliten i sina ben och aldrig skulle bli bra.. tänk om dom första hade sakt det, då skulle jag aldrig ha låtit honom lida så som han gjorde på slutet.. är så arg på mig sj för det! Han fick somna in. och det gör så ont i mitt hjärta.

Under hela min uppväxt har jag blivit mobbad för att jag har varit överviktig,har inte haft några riktiga vänner, har haft problem med min familj, har flyttat runt sen jag blev tonåring. den enda trygghet jag haft har varit min häst! Det senaste året så har jag fått tillbaka kontakten med min mamma och syster, vi hittade på saker m.m. frågade dom om dom var intresserade av att skaffa en varsin häst åt sig själva, ett roligt sätt för familjen att umgås på tyckte jag och det ville dom..Blev erbjuden 2 st pensionerade ridskolehästar. En ponny på 25 år och en stor häst på 19 år, som bara håller för skogspromenader några dagar i veckan vilket var perfekt eftersom dom bara ville ut i skogen och lulla.. Jag förklarade för dom att dessa hästar inte var mitt ansvar och att dom skulle tänka över detta noga men att jag självklart skulle hjälpa till om det var så.Nu 3 månader senare efter att ha tagit hem hästarna.. tror ni att det är någon syster och mamma som hjälper till.. Nej nu står jag där sj. IGEN. Är så trött på att allt alltid går så jävla fel hela tiden! Självklart älskar jag dessa två hästar också men jag har inte ork lr råd att ha tre hästar som jag inte kan rida på. Jag vill ju ha en häst som jag kan åka och träna med, utvecklas med. så som planen var innan.. Vet inte vad jag ska göra längre... har så ont i magen varje dag.. får knappt behålla nån mat längre, äter medicin mot nedstämdhet, svårt att sova svårt att klara av mitt jobb jag har. ( jobbar i stall).+ en massa andra problem runt om. Jag älskar verkligen hästar men det är inte så här jag vill ha det. får sånna skuldkänslor när jag funderar på att hitta annat hem åt ponnyn och den andra hästen, det är ju inte deras fel att det blivit såhär.. gammelgubben gör jag mig aldrig av med, det är hans förtjänst att jag förtfarande lever. utan honom hade jag inte orkat. Men känner mig så ensam, Man hör alla prata om hur bra det gick på träningen och hur mysigt det var på långritten, hur kul alla verkar ha. jag vill också ha det så.. Så alla kloka människor som har orkat läsa detta.. hur och vad ska jag göra? hur hade ni gjort om ni varit i min sitts?

 

[Lilla Grodan]

Sv: Vad ska jag göra? snälla hjälp mig (långt)

Jag skriver kort nu bara.

Lita på att du tänker rätt när det gäller att du tänker försöka bli av med de övriga två hästarna. Du har själv radat upp dina skäl för det. Klart att du tänker rätt!

Vad gäller att ta bort en häst som lider så är det en ynnest! Bra att kunna hjälpa hästen att inte ha ont. Belasta inte dig själv med skuldkänslor för det. Du var ju faktiskt den som gjorde något!

Hoppas att allt reder sig för dig - det är en jobbig tid, många har mycket att göra just nu och hinner inte finnas till för sina nära som de kanske skulle vilja.

Styrkekram!

 

[Svamlan]

Sv: Vad ska jag göra? snälla hjälp mig (långt)

Det låter inget roligt det där, du har haft otur med hästarna verkligen...Men nu måste du ta tag i situationen som det är nu. Om jag var du skulle jag börja med att prata med mor och syster, på allvar. De kan väl inte säga att de ska ha hästar och sen bara strunta i dem och låta dig sköta allt? Berätta det du skrivit här, hur du känner och mår.
Och om de inte vill ta sitt ansvar så ska du inte ha dåligt samvete för att du hittar nya hem åt deras två hästar, bara hästarna har det bra så är de nöjda. Klart du måste satsa på vad du vill med hästeriet.

Ang att ta bort hästar som mår dåligt - så ska du intne ha dåligt samvete över det heller...du har sett till att de sluppit lida och det är inte fult, det är modigt. Jag tycker att människor som behåller djuren vid liv trots smärtor och sjukdom är värre jag.

Lycka till med allt, jag hoppas du hittar en bra väg ut ur det hela!

 

[gusfri]

Sv: Vad ska jag göra? snälla hjälp mig (långt)

Är ingen rolig sits du har hamnat i. Känner sympati och empati för dig Säger samma sak som de andra, känn ingen ångest för att du lät hästarna flytta till "den andra sidan"! Det krävs mycket mod och styrka för att våga göra en sådan sak, jag har fått ta det beslutet en gång, och att du är så känslomässigt berörd betyder bara att du älskade dem väldigt mycket!
Det finns ingen anledning att du ska gå och grubbl a över vad du hade kunnat göra! Du kanske intre hade kunnat göra något annorlunda ändå! Att gå och grubbla över det här får dig bara att må sämre!
Om du fortfarande är överviktig och vill ta tag i det, så gör det för din egen skull, inte för att något annat pucko dömer dig efter vad dem ser och inte för den underbara människa du är inuti.
Jag känner mig också väldigt ensam ofta. Jag har varit väldigt sjuk perioder i mitt liv, legat på sjukhus och har även drabbats av en allvarlig, kronisk sjukdom. Jag missade därmed många kurser på gymnasiet, som jag nu läser på komvux istället, och det har tärt på mitt psyke, då jag har väldigt höga krav på mig själv när det gäller prestationer, betyg bl.a. (läste naturvetenskapliga). Mina riktiga vänner läser på universitet och har flytatt långt hemifrån, så jag har ingen riktig vän att umgås med.
Även jag har problem med familjen, jag känner mig inte älskad och bekräftad, och det är ingen som tar mina känslor på allvar.
Men i stallet är jag uppskattad, och där kan jag släppa allt det negativa, om så bara för en liten stund.
Kan du inte skaffa medryttare eller fodervärdar till hästarna du inte har tid/ ork att sköta? Så kan du få nya vänner på köpet?
Vissa perioder i livet kan det också vara skönt att prata med någon, finns det ingen i ditt sociala nätverk så finns det riktigt bra professionella att kontakta. Det kan vara lättare att öppna sig för någon som man vet att man bara träffar på möten och som har tystnadsplikt. Det är många som går till psykologer idag, förr (och kanske fortfarande av vissa trångsynta) kanske man såg patienterna som galna psykfall, men det berodde/ beror bara på okunskap!
Lycka till, och ge inte upp!!! Ta hand om dig själv, belöna dig själv på olika sätt!!! Du duger precis som du är, det finns bara en av dig, så se till att det förblir så!!!

 

[ForeverYoung]

Sv: Vad ska jag göra? snälla hjälp mig (långt)

Håller med ovanstående talare!

Om din syster och mamma inte vill ta hand om sina hästar så tycker jag att det är bättre att du ger dem ett nytt hem än att du tar hand om dem när det egentligen inte är det du vill. För hästarnas skull är det ju bara positivt om de kommer till någon som verkligen vill ha en häst mest för sällskapets skull, och därmed kanske till och med kan ge dem mer kärlek än vad du kan. Ha inte dåligt samvete för det!!

Om du då bara har din egen häst kvar, kanske det också finns möjlighet för dig att skaffa en ny häst också som du faktiskt också kan rida och träna med. Och om du inte har råd att köpa någon så finns det alltid trevliga hästar som söker fodervärdar eller medryttare.

Du ska inte heller ha dåligt samvete för att du tvingats ta bort tidigare hästar, det är du långt ifrån ensam om! Själv ser jag det mer som ett ansvar att man, när ens älskade vän lider och inte kommer bli bättre, faktiskt avslutar lidandet. Det är självklart fruktansvärt att avsluta ett liv, men ens älskade vän slipper i alla fall att lida. Jag försöker ibland själv att sätta mig in i situationen - hade jag själv velat leva ett liv fyllt av smärta och begränsat från det jag älskar att göra? Nej, det hade jag inte... Då hade nog inte min häst heller velat det.

Och vet du en sak? En dag kommer oturen att vända för dig också! Och tro det eller ej, men du kan påverka det själv till en viss del! Fortsätt kämpa - det kommer att lösa sig!!

 

[Flaekja]

Sv: Vad ska jag göra? snälla hjälp mig (långt)

Håller med alla ovan; du ska inte känna att du gjort fel mot hästarna - det har du definitivt inte, men däremot kanske du gör lite fel mot dig själv? Jag menar inte att vara elak och jag vet att det är jobbigt att bryta invanda mönster (ffa om det involverar familjemedlemmar), men det låter som att du från början visste att din mamma och syster skulle lämna dig med jobbet? Du måste sluta låta andra utnyttja dig och börja tänka på Dig Själv!

Sedan verkar du välja häst med hjärtat mer än med huvudet, jag kan väldigt väl förstå dig det känns hemskt att se på och vända ryggen till, men för din egen skull måste du stålsätta dig! När du skaffar vanvårdade hästar, pensionerade ridskolehästar och allt vad du skrev så nästan köper du ju problem... Det är mer jobb och innebär mycket smärta att ta hand om sådana djur och utgången är långt ifrån alltid lycklig, som du också erfarit. Och den som "erbjuder" dig djuren, gör precis samma sak som dina släktingar; utnyttjar dig och det faktum att du ömmar för djuren.

Du är skör och måste tänka på dig själv och ALDRIG sätta någon annan före, om det inte är ett barn eller ett djur som du är ansvarig för. Men se för jösse namn till att inte ta på dig ansvar för ett djur om huvudet säger åt dig att du gör det bara för att du vill hjälpa det från ett lidande! Det är inte ditt ansvar och det gör bara din egen situation tyngre! Däremot, din Gammelman och en välmående, yngre Arvtagare skulle kunna förgylla ditt liv oerhört - Hästar är fantastiska!

Lite långt och ganska virrigt - Hoppas du förstår vad jag vill förmedla och att du inte blir ledsen eller arg på mig! /kram

 

[Sickan]

Sv: Vad ska jag göra? snälla hjälp mig (långt)

Jag håller med tidigare talare. När jag ser det krasst utifrån, som alltid är lätt när man inte är mitt i, så verkar det som om du lägger på dig själv problemen.

Jag säger det inte för att vara dum mot dig utan för att jag ser det från ett annat håll.

Du tar som din uppgift att "rädda världen". Tror tusan att du går på knä.
Du har tagit på dig ansvaret för hästar som ingen annan vill ha. Du har tagit på dig ansvaret för ditt förhållande med din mor och syster genom att ta på dig ännu mer ansvar! Det är dags för dig att sätta ner foten och säga stopp.
Din mors och systers hästar är deras ansvar, både att sköta, betala för OCH att göra av med om det inte är vad de vill.
Jag vet att det krävs mycket mod och en jäkla vilja att våga säga att nu är det nog. Jag har själv varit i den sitsen. Man mötte många arga människor som snackade skit, vände en ryggen och t o m hotade med både det ena och andra för att man inte längre ställde upp på att ta ansvar för allt. Men du måste börja med dig själv, att säga till dig själv att du är värd att visa respekt och att du är en vuxen person som bestämmer över ditt liv. När du har gett dig själv tillåtelse att säga ifrån, då kan du också göra det. Men var beredd på både spott och spe men också nya vänner om du låter dem komma till dig.

 

[bobben]

Sv: Vad ska jag göra? snälla hjälp mig (långt)

tack alla för era ord och erat stöd.. känns mycket bättre att bara ha fått någon som "lyssnat" på mig och mina problem. Önskar att jag hade vänner som ni! Jag vill ju verkligen må bra och se till att hästarna har det så bra det bara går... har nu kikat runt lite på nätet och har en del nr att ringa till som söker sällskapshästar... hoppas att jag nu gör rätt, får så dåligt samvete av att tänka på att skaffa en annan häst som jag kan träna m.m.

 

[ForeverYoung]

Sv: Vad ska jag göra? snälla hjälp mig (långt)

hoppas att jag nu gör rätt, får så dåligt samvete av att tänka på att skaffa en annan häst som jag kan träna m.m.

Hörredu, hur var det nu med att du inte ska ha dåligt samvete? Vem har du dåligt samvete inför när du vill skaffa dig en ny häst? Din syster och din mammas hästar? De är inte dina, de är inte ditt ansvar och därför ska du heller inte ha dåligt samvete för att du letar upp nya hem åt dem. Du gör ju dem alla en tjänst!!! Och din egna gamla häst tänkte du ju behålla, så i mina ögon tycker jag inte att du har någonting alls att ha dåligt samvete över! Kämpa på nu, ring till de där som söker sällskapshäst så ska du se att det löser sig!
Heja heja!

 

[Sickan]

Sv: Vad ska jag göra? snälla hjälp mig (långt)

Men du har ju vänner som oss - vi träffas bara inte öga mot öga.

För vems skull har du dåligt samvete för att du skaffar ny häst, din gamla häst eller dig mor och syster (eller alla)?

Hästar kan inte tänka som människor. De har inte dåligt samvete. De sparkar gladeligen undan en "kompis" och äter all maten själv utan att bry sig ett dugg. Så länge den gamle får mat, vatten, hästsällskap och omvårdnad så är den nöjd.

Mor och syster däremot verkar vara mästare på att ge DIG dåligt samvete + du själv. Snälla du, du kan inte ta allas ansvar på dina axlar.

 

[bobben]

Sv: Vad ska jag göra? snälla hjälp mig (långt)

Jag har dåligt samvete för allt.. För att dom inte "duger" åt mig.. men har lagt ut en annons och har fått mååånga svar.fast det flesta verkade oseriösa, men en av dom var en kvinna som sökte efter promenadhästar, ringde henne och hon verkade helt underbar så hon och dottern ska komma ut på söndag och kika och dom bor inte så långt ifrån mig så om det blir hon som tar över dom så kan jag ju åka och hälsa på . hoppas att det nu ska lösa sig.. Vad konstigt det känns helt plötsligt, att det för en gångs skull flyter på..känner mig glad för första gången på länge faktiskt lr glad och glad, nu kan jag kanske göra det jag vill med hästeriet..funderar även på att låna ut några boxar så man kanske kan få lite vänner och ha någon att rida med.. men nu till en annan fråga... vad ska jag titta efter för häst? så att man inte hamnar i denna sits igen? vill ju kunna rida för instruktör och göra en massa roliga grejer..

 

[ForeverYoung]

Sv: Vad ska jag göra? snälla hjälp mig (långt)

Jag har dåligt samvete för allt.. För att dom inte "duger" åt mig.. men har lagt ut en annons och har fått mååånga svar.fast det flesta verkade oseriösa, men en av dom var en kvinna som sökte efter promenadhästar, ringde henne och hon verkade helt underbar så hon och dottern ska komma ut på söndag och kika och dom bor inte så långt ifrån mig så om det blir hon som tar över dom så kan jag ju åka och hälsa på . hoppas att det nu ska lösa sig.. Vad konstigt det känns helt plötsligt, att det för en gångs skull flyter på..känner mig glad för första gången på länge faktiskt lr glad och glad, nu kan jag kanske göra det jag vill med hästeriet..funderar även på att låna ut några boxar så man kanske kan få lite vänner och ha någon att rida med.. men nu till en annan fråga... vad ska jag titta efter för häst? så att man inte hamnar i denna sits igen? vill ju kunna rida för instruktör och göra en massa roliga grejer..

Wie, det låter ju jättebra! Hoppas att de är lika vettiga som de låter Att hyra ut boxar låter också toppen, då kan du ju dessutom tjäna en slant!

Vad för häst du ska leta efter är det ju bara du som kan bestämma, men några tips från mig är;

- Köp en häst som inte flyttat runt för mycket i sitt liv. Det är alltid ett gott tecken om den senaste ägaren haft hästen länge alternativt känner till samtliga tidigare ägare. Så få ägare som möjligt efter uppfödaren är positivt! Då är chansen större att du får en frisk häst utan gamla skador som du inte får veta någonting om. Själv köper jag helst heller inte importerade hästar av samma anledning, man vet inte vad de har varit med om tidigare.

- Köp inte en för gammal häst! Om du vill kunna ha den och träna med i några år skulle jag inte köpt någonting äldre än 12. Köp inte heller en för ung häst! Då vet man aldrig riktigt vad man får, en ung häst kan ändras mycket. Så en häst mellan 6-12 år tycker jag låter lämpligt i ditt fall

- Du får vad du betalar för! Köp inte det billigaste du kan komma undan, de billigaste hästarna är ofta billiga av en anledning.

- Att köpa genom kontakter är oftast säkrare än via annons, en bra kontakt bör vara ärlig.

- Låt en riktigt bra veterinär besiktiga hästen innan köp så att du vet att hästen är fullt frisk vid köpet.

- Om möjligt, be att få ha hästen på prov en vecka eller två, då märker du ju snabbt om det är en häst som verkligen passar dig.

- Om du redan har en tränare kan det vara bra att be denne följa med och titta på hästen innan köp. Det är alltid bra att ha en utomstående med sig, blir man kär så blir man lätt blind för vissa saker

Sist men inte minst.. låt det ta tid! Välj med omsorg, du vill ju ha en livskamrat som du kan trivas med i mååånga år. Lycka till!!! Jag håller tummarna för dig

 

[Sickan]

Sv: Vad ska jag göra? snälla hjälp mig (långt)

Det är lite intressant om jag får säga så. Varför har du dåligt samvete för allt? Var kommer det ifrån? Barn föds inte med det. För min del hänger det ihop med självkänslan. Jag har själv varit lite som du, fick dåligt samvete så fort jag krävde något för egen del. Däremot kunde jag arbeta ihjäl mig för andra, ta på mig ansvar för allt och aldrig säga ifrån. Det har tagit mig många år att acceptera för mig själv att jag faktiskt är värd det jag har för jag har arbetat hårt för det. Och även om jag inte arbetat som en idiot för att kunna unna mig det jag har idag, så har jag ändå rätt att respekteras för vad jag vill och tycker. Det jobbigaste var nog att få bort tankarna på att något hemsk skulle hända om jag tänkte på mig själv. Att jag på något sätt skulle straffas för det, inte att någon slog mig eller så, utan bara att jag på något sätt skulle få tillbaka det. Det kunde vara en sådan enkel sak som att köpa ett klädesplagg till mig själv som var lite dyrare. (för mig är lite dyrare är över 400-500 kr). Jobba på!

Nu till ditt hästköp. Råd från mig är att det nu är dags att koppla in hjärnan. Sätt dig och fundera ut; vad vill DU med ditt hästägande? Se dig själv 5 år framåt, var är du och din häst då? I skogen, på tävlingsbanan, ett föl??? Släpp alla tankar på "vad ska andra säga", "kan jag verkligen det?" - ja, du vet vad jag menar. Skriv gärna ner det så du kan plocka fram det när du tittar på en häst och ställ dig frågan "kan denna häst uppnå vad jag vill?" Försök att inte se att den är söt, i behov av hjälp, en dum ägare etc etc utan bara om den kan fylla DINA behov och önskan.
Försök att ta hjälp av någon som kan se objektivt på hästen. Videofilma, kolla påstådda tävlingsresultat, veterinärbesiktiga.
Som tidigare råd - köp inte första hästen utan ha lite is i magen. Haka inte upp dig på priset. Har du inte råd så ta hellre ett lite lån på banken än att köpa en "billig" häst. Billig för mig betyder brist på kvalitet och framtidsutsikter, inte nödvändigtvis kronor räknat.

Släpp lite på dina krav vad gäller din mors och systers hästar. Är det verkligen så illa som du tror eller är det ditt "samvete" som talar igen. Givetvis måste man se till att hästarna får det bra, men det ska betyda bra från en hästs synvinkel, inte ditt som människa.
Nu ska du ha en häst för din skull inte någon som behöver din hjälp.

 

[Ewelina]

Sv: Vad ska jag göra? snälla hjälp mig (långt)

Vad jag ser har du fått många bra svar och eftersom jag håller med så är det onödigt att jag skriver samma sak igen. Någon som jag (tror) att ingen har tagit upp är jobbet, det låter inte som att du är säker på att du trivs med det? Jag fick den uppfattningen i alla fall Varför inte söka andra jobb medan du jobbar? Rätt som det är hittar du det "perfekta" jobbet

Det låter som att du behöver tänka över vad du vill göra i framtiden, inte bara med hästarna utan överhuvudtaget! Alla förtjänar att må bra och därför tycker jag att du ska sätta dig ner och fundera på allt; jobb, hästar och framförallt dig själv! Kanske finns det mer du inte trivs med? Ta tag i det för inget är omöjligt

 

[ForeverYoung]

Sv: Vad ska jag göra? snälla hjälp mig (långt)

Hur har det gått för dig?