Vad ska jag göra nu.... Hoppet ute och tiliten borta.

Skogstrollet

Trådstartare
Min hanhund på tre år gillar inte barn, han är signalkänslig och tycker småbarn är otäcka. Jag har en tvåårig son och en dotter på 6v. Hunden har markerat mot sonen ända sen han som bebis började veva med armarna och det har eskalerat. Tack vare hård träning (sonen förstärktes som resurs och hunden fick lära sig att sonen var mitt ansvar att passa så hunden kunde slappna av) och grindar hemma (när jag inte kunde/orkade vakta och passa) har vi klarat oss. Men hunden morrar nu bakom grind och hoppar och nafsar om sonen närmar sig. I perioder funkar det problemfritt, sen kommer en dålig dag....

Jag har försökt omplacera i 1,5 år, han har varit på prov två gånger. Efter andra gången kom han hem stukad och sprang runt strykrädd i veckor, hans tillit till människor var försämrad och jag tror de har varit fysiska och försökt korrigera bort hans osäkerhet ( tvärtemot mina mkt tydliga instruktioner och rekommendationer). Han är bättre nu men det,tog tid att bygga upp relationen igen.

Han är signalkänslig, kvick, skarp, smart, hög integritet, försvarar resurser och sin egen sfär (när han känner sig trängd). Egenskaper som inte funkar så bra i min familj, hade jag fortfarande varit singel hade jag inte haft några problem med dettai vardagen. Han har gjort mh med goda resultat, fullt frisk, utställningsmeriterad osv, en för rasen fin individ. Han är sjukt rolig att träna med, en lyhörd och samarbetsvillig arbetsmaskin med turbomotor. Och det var ju det jag ville ha när jag skaffade honom.

Jag är osäker på om jag ens törs ta ansvaret att hitta det nya rätta hemmet för blir det fel inser jag att det finns en risk att något händer och jag hade väldigt fel om de personer jag lånade ut honom till senast. (Första gången gick allt bra förutom att han inte kom överens med hemmets befintliga hund.)

Är kastrering ett alternativ? Jag inser att det inte kommer få honom att gilla barn, men kan det göra honom mindre... Snarstucken? Han är lite onödigt macho ibland kan jag tycka, och taggad.

Jag vill verkligen inte avliva hunden.
Jag vill verkligen inte att något av mina barn ska bli skadad och ärligt talat känns det som en tidsfråga och det jag tidigare har tolkat som markeringar börjar få all mer allvar bakom sig.

Konstruktiva råd och stöd är jag tacksam för.
 
Senast ändrad:
Sv: Vad ska jag göra nu.... Hoppet ute och tiliten borta.

Jag hade absolut kastrerat, som första åtgärd.
Sett mycket i mina ögon positiva effekter av det, mindre revirhävdande och coolare syn på livet.
 
Sv: Vad ska jag göra nu.... Hoppet ute och tiliten borta.

Och jag som varit med om liknande hade omplacerat eller avlivat. Men endast omplacewrat till kunnigt folk inom rasen, har du hört med hans uppfödare om hen vet någon lämplig?
 
Sv: Vad ska jag göra nu.... Hoppet ute och tiliten borta.

Bara du väger in att kastrering kan göra osäkra hundar ännu osäkrare (Tänker på eftersom du nämner "hans osäkerhet" och att han på din beskrivning låter som just en lite osäker/känslig individ), alltså förstärka mentala svagheter och brister, så kan man ju fundera över kastrering som ett sista alternativ.

Tyvärr har jag hört alldeles för många som kastrerat sina hanhundar vars "problem" mycket bottnade i en osäkerhet, och där ägarna då blivit extremt besvikna/ledsna över att de inte fått veta att en kastrering skulle kunna förvärra problemet. Kastrering talas ju alldeles för ofta om som nån universallösning, men tyvärr så pratas det inte lika mycket om att allt kan bli värre.

Har du någon stöttning i att försöka hitta ett nytt hem? Uppfödare/kullsyskons ägare/rasklubb/träningskompisar osv?

Förstår att det är en jättejobbig situation!
 
Sv: Vad ska jag göra nu.... Hoppet ute och tiliten borta.

Jag hade nog börjat med en kastrering.

Det låter som att han är väldigt lik min Ivan, och Ivan är ärligt talat en bättre hund i alla avseenden sedan han kastrerades. Mindre hyena och mer hakuna matata, om man nu ska dra referenser från Lejonkungen :angel:
 
Sv: Vad ska jag göra nu.... Hoppet ute och tiliten borta.

Kan ett suprelorin-chip fungera? Tänker istället för en kastration, som en testperiod?
 
Senast ändrad:
Sv: Vad ska jag göra nu.... Hoppet ute och tiliten borta.

Det blev vår hund lugnare av i början men sen mer osäker och lättare till reaktion efter ca två månader, är bättre att prova ren kastration då så länge hundens avelsvärde inte är högt
 
Sv: Vad ska jag göra nu.... Hoppet ute och tiliten borta.

Kastrering kan i en del fall hjälpa vid hanhundsaggression mot andra hanar. I regel hjälper det inte mot den typ av problem som du har. Eller, det kan bli hur som helst = sämre, samma men troligtvis inte bättre. Vill du testa så kastrera med chip. Jag har tyvärr hört om alltför många som har kastrerat av liknande orsaker som din där det inte har blivit som man har tänkt sig.

Har du pratat med uppfödaren? Kan denna/e hjälpa till att omplacera? Vad är rasen avsedd för? Kan den placeras hos någon som kan utbilda den till något? T ex vallning, tullhund, polishund eller liknande. Du beskriver att hunden har mycket motor och det behövs ju där. Jag känner ett par som placerade om sin schäfer som "hade för mycket" till polishund, de passar hunden när polisen den numera bor hos t ex är på resa som hunden inte kan följa med på.
 
Sv: Vad ska jag göra nu.... Hoppet ute och tiliten borta.

Svarar alla.

Uppfödaren och dennes nätverk har försökt, jag har annonserat via rasklubben, hundsidor, mitt eget nätverk på bkn och även blocket. Det är en liten ras och även valpar är ofta svårsålda. Min hund ligger högt på skalan vad gäller motor och rasen är främst såld som sällskapshund så det har varit mkt få intresserade.

Han är köpt med bibehållen avelsrätt och har parat två gånger, uppfödaren har erbjudit sig att släppa den sista och godkänner en kastrering om det är vad jag vill. Kunde denne ta hem hunden själv skulle det ske, men tyvärr saknas möjlighet till det.

En kemisk kastrering ska tydligen inte ge samma effekt som en kirurgisk, så det känns meningslöst att testa, isf blir det kirurgiskt direkt. Jag misslyckades med hans social och miljöträning (den blev inte av alls pga graviditetskomplikationer) så jag misstänker att osäkerheten kommer därifrån. Han är inte ett dugg reserverad, älskar folk och hälsar intensivt och förbehållslöst på alla. Även barn, tills det blir "för mycket" för honom.

Han är signalkänslig och lyhörd men inte känslig så, tvärtom! Tuff, envis och framåt. Ganska självständig, rasen följer en gärna precis i hälarna men denna individ kutar runt dock med stenkoll på var jag är. Herregud vilket monster han var som unghund när det gällde kloklippning t.ex. Han testade ALLT för att slippa undan! Men om det är något JAG är så är det envis, till förbannelse....

Låter det som att kastrering kan göra någon skillnad? I så fall återfår jag lite hopp.... Det här verkligen MIN hund på ett sätt som mina tidigare inte varit. Att han så tydligt är en enkvinnashund snarare än familjehund är ju dock lite synd nu.
 
Sv: Vad ska jag göra nu.... Hoppet ute och tiliten borta.

Ditt inlägg såg jag efter att jag postat mitt.

Hunden är boskapsvallare och tre äpplen hög.
 
Sv: Vad ska jag göra nu.... Hoppet ute och tiliten borta.

Det låter på dig som att hunden är osäker och osäkerhet sägs väl snarare kunna bli värre om man kastrerar.

Min hane har å andra sidan genomgått en brutal förvandling till det bättre efter kastrering. Där handlar det dock inte om rädsla, men om alternativet är avlivning så kanske det kan vara värt att testa?
 
Sv: Vad ska jag göra nu.... Hoppet ute och tiliten borta.

Tänk om du kunde hitta en som verkligen ville ha en hund att jobba med. Tror han skulle bli en toppenhund av det.
Jag vet en som har rasen, ska kolla lite...
 
Sv: Vad ska jag göra nu.... Hoppet ute och tiliten borta.

Frågan är ju liksom hur länge till jag ska våga vänta på det perfekta hemmet kontra en incident hemma..... Avlivar jag i morgon ger jag mig sjutton på att någon ringer på onsdag liksom.
 
Sv: Vad ska jag göra nu.... Hoppet ute och tiliten borta.

Jag tycker du ska vara ärlig mot dig själv. Läs din egen blogg!

Ge hunden en tidsfrist, kastrera vad vet jag, när tidsfristen löpt ut och ingen som passar har hört av sig, eller att kastrationen inte förändrade honom till det bättre, då får det vara bra. Då har du gjort vad du kunnat.
 
Sv: Vad ska jag göra nu.... Hoppet ute och tiliten borta.

Tack för stödet, det just ärlig jag nu slutligen är. Den dagen när jag själv med egna ögon såg hunden hoppa mot tvååringen och hörde käftarna smälla ihop så trillade slanten ner (tack gudskelov för kompostgallret mellan....). Jag bröt ihop, och nu är vi ungefär där då jag försöker samla kraft att ta ett beslut, vilket det nu ändå blir. Kastrering är det enda jag har kvar att testa och avliva utan att testa allt klarar jag bara inte.

Och tack till dig Grana, ju fler trådar ute desto större chans.

Ravishing, jag har läst PM och svarat.
 
Sv: Vad ska jag göra nu.... Hoppet ute och tiliten borta.

Har du annonserat i tidningen brukshunden? Annars, gör det. Där borde det finnas den typen av läsare som du vill ska köpa din hund :)
 
Sv: Vad ska jag göra nu.... Hoppet ute och tiliten borta.

Nej det har jag faktiskt inte gjort, jag ska kolla upp det! Tack för tips!
 
Sv: Vad ska jag göra nu.... Hoppet ute och tiliten borta.

Boskapsvallande hundar brukar ofta vara tuffa, de nafsar/biter ofta boskapen för att få dem dit de vill när de vallar. Detta vet du säkert. Om hunden har missuppfattat det hela och tror han ska valla barnet, så kan det gå illa. Det är hans instinkt att jobba på det sättet. Jag personligen är mycket tveksam till att det hjälper att kastrera. Men som du säger, man vill ju pröva alla halmstrån.

Jag vet att några med vallhundsras har fått rådet att lära hunden valla så att den får lära sig göra det på kommando för att vänja den av med att göra det på eget initiativ. Vet inte om du har möjlighet att prova.

Finns det någon klubb för boskapsvallare med olika raser? Alltså inte enbart med din ras. Det finns ju flera större raser som är boskapsvallare. Prova att annonsera där om det finns klubbtidningar/webbsidor.
 
Sv: Vad ska jag göra nu.... Hoppet ute och tiliten borta.

Ja det är jag medveten om och han nafsade hälar som valp men jag fick honom att sluta. Jag ser inget vallbeteende i hans sätt mot sonen, det är mer.... Att han försöker uppfostra? Som en vuxen hund sätter en valp på plats. Jag fick hunden att förstå att det inte var hans uppgift och det upphörde. Nu går hunden till mig när sonen är jobbig, men bakom grind känner han sig trängd och nafsar om sonen går nära. Hittills bara i luften men jag ser att det blir mer allvar. Han siktar då mot händer, inte fötter.

Skulle gått vallanlagsprov men förra sommaren ställdes det in och denna sommaren var det planerat i samma dagar som jag skulle få barn. Hundens pappa har vallat på gård så jag tror nog min kan också, men intresset är inte väckt i honom (säger man så?).
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp