Vad ska jag göra med mitt liv?

[Miljon]

Varning för långt inlägg...
Jag är en så kallat "ung vuxen", som dock känner mig som en 16-åring... Då menar jag inte bara mitt omogna inre, utan även min osäkerhet om vad jag vill med livet. Det känns mer som nåt passande tonåringar än andra 20-something, som ofta börjar det vuxna livet med stabil partner, bostadsrätter/villa, fast anställning och barn.

Av olika anledningar har jag fastnat. Jag har aldrig haft ett seriöst förhållande eller något "riktigt jobb". Nu den senaste tiden har jag allt mer börjat tänka på framtiden, och vad jag ska göra med den. Men jag kommer ingenstans. Därför vänder jag mig till er, förhoppningsvis lite äldre och med lite mer livserfarenhet än mig, för att få tips...

Så vad har vi att utgå från? Ja, inte mycket... Sedan barnsben har jag egentligen bara viljat jobba med en sak - hästar. Som vi alla känner till är den branschen svår att ta sig in i, svår att försörja sig på och slitsam för kroppen. Så även om det är det (enda) jag brinner för, är jag väldigt osäker på hur jag skulle bete mig för att försörja mig på det.
Annars då? Jag försöker komma på mina styrkor, men ärligt talat har jag inte så många utanför hästlivet... Jag är socialt klumpig, rädd för vården och blir väldigt obekväm i möten med t.ex. äldre människor som är lite förvirrade eller så, människor som inte pratar svenska eller engelska, berusade människor, väldigt upprörda människor och människor med vissa funktionsnedsättningar. Jag är också känslig för stress, är ganska dålig på teknik och har i stort sett noll självdisciplin bortsett från ett fåtal områden...

För att skaka fram något positivt om mig själv så är jag, när jag är motiverad, väldigt målinriktad och fokuserad. Jag är också mycket för att planera allt jag gör in i minsta detalj, vilket man väl kan kalla att jag har ordningssinne och är strukturerad. Det positiva jag oftast fått höra annars i arbetsliknande sammanhang är att jag har lätt för att lära, att jag är självgående och att jag är noggrann, punktlig och ordentlig.

Vad vill jag? Det vet jag inte! Jo, jag skulle ju helst av allt på något sätt försörja mig på hästar, men bortsett från det. Jag tycker trots min sociala inkompetens om att träffa andra människor, men jag är verkligen ingen person som sitter i lunchrummet och snackar skit, utan jag vill nog hellre ha korta, ytliga kontakter med andra människor och inga djupa arbetsrelationer...
Jag trivs generellt bättre med ett fåtal andra personer, än stora grupper. Jag tycker det är roligt att prata och umgås med barn/unga, ungefär 8-16 år, men jag är knappast något lärarämne.
Jag tycker om att läsa och skriva, även om jag för tillfället nästan aldrig gör det. Jag gillar också att gå på museum, men kan just inget om historia. Film är lite samma sak, jag gillar att kolla på dem, men kan inget om det.
Jag är osäker på om jag klarar att plugga, men de flesta yrkena idag kräver väl det så även såna förslag mottages, men kanske inga mångåriga universitetsutbildningar iallafall...

Diverse hälsoproblem (framförallt psykiska) sätter käppar i hjulen för mig ibland och hindrar mig från en del, så vissa saker som kanske för många är lätt att träna bort kan vara ett betydligt större hinder för mig. Jag kan till exempel inte bara bita ihop och stå ut i sociala situationer som är "fel" för mig, utan det bryter verkligen ner mig. Därför är det viktigt att jag kommer på något som faktiskt PASSAR mig.

Har ni några förslag? Jag kommer som sagt inte på något vettigt alternativ för mig, men jag behöver mål i livet och jag behöver verkligen komma på vad jag skulle kunna ägna mig åt en sådär 40-45 år, eller vad det kan tänkas bli.

Tack på förhand om nån orkade ta sig igenom min uppsats, och faktiskt har nåt förslag!

 

[Kilauea]

Leg. djursjukskötare och jobba med häst?

 

[stjarnhimmel]

Måste du bestämma nu vad du vill bli?
Kan du inte ta ett jobb under en period för att komma igång? Och se vad du trivs med, eller jobbar du redan nu?
Jag tycker det verkar vara sån hets med att man ska bli något i unga år. Och det är ingen brådska.

 

[Amha]

Jobba på fritidsgårdar kanske om du gillar barn och ungdomar? Har lite svårt att tyda ditt jobbmål. Är det viktigaste att försörja sig eller att göra något roligt?

 

[Miljon]

Leg. djursjukskötare och jobba med häst?

Tack för ditt förslag. Jag har inte så stor koll egentligen, men det lilla jag läst så tror jag dessvärre inte att det passar mig... Det är för mycket som "felar", även om det nog också är väldigt intressant, men jag tror inte att jag skulle klara av det.

Måste du bestämma nu vad du vill bli?
Kan du inte ta ett jobb under en period för att komma igång? Och se vad du trivs med, eller jobbar du redan nu?
Jag tycker det verkar vara sån hets med att man ska bli något i unga år. Och det är ingen brådska.

Nja, inte MÅSTE jag väl bestämma något just precis nu... Men jag behöver ha någonstans att börja, något att prova på.
Jag jobbar inte nu, har som sagt aldrig haft något riktigt jobb. Jag är i dagsläget långtidssjukskriven.

Jobba på fritidsgårdar kanske om du gillar barn och ungdomar? Har lite svårt att tyda ditt jobbmål. Är det viktigaste att försörja sig eller att göra något roligt?

För att jobba på fritidsgård, är det fritidsledare man ska vara då?
Jag vet inte mycket om det yrket heller, men det känns som att man bör vara ganska social och utåtriktad?

Det viktigaste är förstås att försörja sig, MEN det är också viktigt att det är något som är tillräckligt roligt (eller givande, skulle jag kanske hellre säga) för att jag ska klara att hålla fast vid det även i motgångar. Och motgångar kommer jag oavsett yrke att få räkna med, tyvärr, beroende på min (o)hälsa.

 

[Amha]

Tror det är fritidsledare man är då. De jag har mött har ju varit rätt sociala på ett eller annat sätt. Det är ju de som hålls uppdaterade om vad som händer bland ungdomarna i byn så det är säkert mycket intressant. Kanske kan du gå bredvid någon en kväll för att se om du kan leva med det.

Jag har jobbat med bevakning i många år. Finns en del att välja på även om uppgifterna är väldigt lika. Vissa trivs kalas med frihet under ansvar på det viset och nöjer sig där. Särskilt nattjobben är ju tacksamma om man inte vill vara social och kunna bestämma själv hur man vill lägga upp sin tid. Det är helt okej betalt dessutom. Ett sätt att försörja sig på om man känner att man orkar med. Jag själv känner att jag vill bort därifrån, jag har gjort mitt och vill vidare, men jag har kollegor som trivs jättebra och jobbar på till pensionen. Skogsmaskin är ett annat jobb där man slipper mycket social kontakt och dessutom kommer ut i naturen.

 

[Rubinen]

Varning för långt inlägg...
Jag är en så kallat "ung vuxen", som dock känner mig som en 16-åring... Då menar jag inte bara mitt omogna inre, utan även min osäkerhet om vad jag vill med livet. Det känns mer som nåt passande tonåringar än andra 20-something, som ofta börjar det vuxna livet med stabil partner, bostadsrätter/villa, fast anställning och barn.

Av olika anledningar har jag fastnat. Jag har aldrig haft ett seriöst förhållande eller något "riktigt jobb". Nu den senaste tiden har jag allt mer börjat tänka på framtiden, och vad jag ska göra med den. Men jag kommer ingenstans. Därför vänder jag mig till er, förhoppningsvis lite äldre och med lite mer livserfarenhet än mig, för att få tips...

Så vad har vi att utgå från? Ja, inte mycket... Sedan barnsben har jag egentligen bara viljat jobba med en sak - hästar. Som vi alla känner till är den branschen svår att ta sig in i, svår att försörja sig på och slitsam för kroppen. Så även om det är det (enda) jag brinner för, är jag väldigt osäker på hur jag skulle bete mig för att försörja mig på det.
Annars då? Jag försöker komma på mina styrkor, men ärligt talat har jag inte så många utanför hästlivet... Jag är socialt klumpig, rädd för vården och blir väldigt obekväm i möten med t.ex. äldre människor som är lite förvirrade eller så, människor som inte pratar svenska eller engelska, berusade människor, väldigt upprörda människor och människor med vissa funktionsnedsättningar. Jag är också känslig för stress, är ganska dålig på teknik och har i stort sett noll självdisciplin bortsett från ett fåtal områden...

För att skaka fram något positivt om mig själv så är jag, när jag är motiverad, väldigt målinriktad och fokuserad. Jag är också mycket för att planera allt jag gör in i minsta detalj, vilket man väl kan kalla att jag har ordningssinne och är strukturerad. Det positiva jag oftast fått höra annars i arbetsliknande sammanhang är att jag har lätt för att lära, att jag är självgående och att jag är noggrann, punktlig och ordentlig.

Vad vill jag? Det vet jag inte! Jo, jag skulle ju helst av allt på något sätt försörja mig på hästar, men bortsett från det. Jag tycker trots min sociala inkompetens om att träffa andra människor, men jag är verkligen ingen person som sitter i lunchrummet och snackar skit, utan jag vill nog hellre ha korta, ytliga kontakter med andra människor och inga djupa arbetsrelationer...
Jag trivs generellt bättre med ett fåtal andra personer, än stora grupper. Jag tycker det är roligt att prata och umgås med barn/unga, ungefär 8-16 år, men jag är knappast något lärarämne.
Jag tycker om att läsa och skriva, även om jag för tillfället nästan aldrig gör det. Jag gillar också att gå på museum, men kan just inget om historia. Film är lite samma sak, jag gillar att kolla på dem, men kan inget om det.
Jag är osäker på om jag klarar att plugga, men de flesta yrkena idag kräver väl det så även såna förslag mottages, men kanske inga mångåriga universitetsutbildningar iallafall...

Diverse hälsoproblem (framförallt psykiska) sätter käppar i hjulen för mig ibland och hindrar mig från en del, så vissa saker som kanske för många är lätt att träna bort kan vara ett betydligt större hinder för mig. Jag kan till exempel inte bara bita ihop och stå ut i sociala situationer som är "fel" för mig, utan det bryter verkligen ner mig. Därför är det viktigt att jag kommer på något som faktiskt PASSAR mig.

Har ni några förslag? Jag kommer som sagt inte på något vettigt alternativ för mig, men jag behöver mål i livet och jag behöver verkligen komma på vad jag skulle kunna ägna mig åt en sådär 40-45 år, eller vad det kan tänkas bli.

Tack på förhand om nån orkade ta sig igenom min uppsats, och faktiskt har nåt förslag!

Jag är ungefär som du, känner igen mig i mycket av det du skriver. Min resa började för 2 år sedan när jag satt och slösurfade på mitt tråkiga kontorsjobb för att leta olika kurser inom hästyrket. Hittade in på en sida om sportsmassage och fastnade direkt. Ett år senare hade jag sparat ihop till avgiften och började utbildningen jag nu går. ÄLSKAR varje dag jag får gå ut och massera hästar. Jobbet är tufft, och jag har även fysiska skador från en avramling för 3 år sedan som jag måste anpassa mig efter. Jag måste ta hand om min kropp för att den ska orka, äta rätt, träna, tänka på min hållning när jag masserar osv. Det är ungefär 6 månader kvar tills jag är klar, men jag har redan kunder som hör av sig varje vecka och vill boka mig. Jag masserar även hästar för en av de mest framgångsrika galopptränarna i landet, vilket jag är otroligt tacksam över eftersom att jag fortfarande inte är färdigutbildad.

Moralen är väl helt enkelt att du vet när du vet. Börja kolla runt efter olika yrken och utbildningar för att få mer information. Det finns folk som går min utbildning som är över 50 år och behöver höft och knäoperationer, men de anpassar sig efter sin nivå och utgår därifrån. De kan inte göra allting som vi andra kan, men de gör ett fantastiskt jobb ändå och har redan kunder de också. Jag tror det är viktigt att ibland inte tänka på vad som kommer hända om 10 år, utan istället göra det bästa av situationen nu. Hittar du ett jobb du vill satsa på, gör det! Men gör det smart och ta hand om din kropp så att den håller länge.

Nu babblar jag på, men jag hoppas du hittar rätt jobb för dig!

 

[Teilani]

Om du har så lite erfarenhet av att jobba så tänker jag att du har mer fördomar om hur du skulle trivas att jobba med olika saker än faktisk kunskap.

Därför skulle jag föreslå att du provar vad som helst och allt möjligt. Utmana dig själv, du vet inte vad du klarar innan du testat.

Även om vården känns läskig är det kanske något du själv har erfarenhet av och den erfarenheten ger dig större möjlighet att hjälpa andra i en utsatt situation. Att du känner dig obekväm med äldre och invandrare är nog mycket en övningssak. Om du ger dig själv möjlighet att umgås med dessa människor skulle du förmodligen upptäcka att de är som folk är mest.

Annars finns det mycket jobb som innebär minimal människokontakt, brevbärare tex.

Min egen erfarenhet är att det går att jobba med inprincip vad som helst om man har trevliga arbetskamrater!

 

[tolksele]

Kan du tänka dig att vara djurskötare? Alltså jobb i mjölk- eller grisstall? De jobben har inte så jättemycket social kontakt, man får jobba med djur och de blir aldrig fulla

 

[hagel]

och de blir aldrig fulla

Källa på det?! Det finns faktiskt starka bevis för motsatsen på det området!

 

[tolksele]

@hagel ehhh nästan aldrig

 

[Kiwifrukt]

Jag känner delvis igen mig i din text, jag är också 20+ och känner väl lite att jag inte kommer vidare. "Alla" mina jämngamla, och till och med de som är mycket yngre har stabila förhållanden, skaffar hus och barn och hela den biten, och jag lever egentligen samma liv idag som jag gjorde för tio år sen.

Jag gick ett teoretiskt gymnasieprogram, och det leder ju inte direkt till något om man inte pluggar vidare. Det har jag gjort, jag har över fem års högskolestudier, men arbetsmarknaden är ju svinsvår att komma in på utan arbetslivserfarenhet och utan rätt kontakter. Jag har sommarjobbat, så klart, men det har 1) varit på extremt säsongsbetonade jobb som det inte finns möjlighet att få förlängt på mer än under sommaren och 2) något som egentligen inte passar mig alls och som jag aldrig ens hade pallat att jobba med året runt, det går under en kortare period men jag hatar varenda minut, ungefär. Jag vet ju att ett "riktigt" jobb är den enda biljetten ut ur den här karusellen med dåligt betalt, dåliga möjligheter och dåliga sommarjobb, men vad mer kan man göra än att fortsätta söka?

Har du sommarjobbat något? Är det i så fall inom en bransch du kan tänka dig att jobba mer inom? Eller som du kan ha nytta av vid framtida jobbsökande? Du kan ju också börja plugga enstaka kurser på högskolan, det var så jag började plugga. Man får lite rutin på att plugga på eftergymnasial nivå, man får lite poäng, man får pengar från CSN och man kanske får upp ögonen för något som passar en men som man annars kanske aldrig hade tänkt på. Det var faktiskt på den vägen jag fick nys om den utbildning jag sen gick.

 

[Korven]

Jag tycker du fokuserar väldigt mycket på vad du inte kan göra. Vänd på det, din framtida karriär kan ju inte vara att vara långtidssjukskriven. Det finns säkert en hel del som du kan klara av bara du letar förutsättningslöst.
Lycka till.

 

[Maoam]

Jag var ungefär som du när jag var i din ålder. Jag ville inte jobba i vården, hade (har) svårt för vissa sociala situationer. För min del har det varit en lång och krokig väg till att hitta rätt, vilket jag har gjort nu (hoppas jag haha) som 30-åring. Jag jobbade med lite allt möjligt McDonalds, telefonförsäljare mm i flera år. Hamnade på ett sommarjobb inom hemtjänsten och trivdes jättebra. Jag som absolut inte skulle jobba i vården. Fick för mig att jag skulle bli tandhygienist men efter 1 termin insåg jag att det var inget för mig. Återvände till hemtjänsten. Sökte ridlärarutbildning för jag ville jobba med hästar. Efter utbildningen jobbade jag med det några år, jag älskade att undervisa men upptäckte att det var inte helt enkelt att jobba med sin hobby av olika anledningar. Tänkte att jag gillar ju att jobba med barn så förskolelärare kanske var något, efter praktiken andra terminen insåg jag att nej det var inte rätt. Sökte då utbildning till medicinsk sekreterare som jag läser nu och känner att jag äntligen hittat rätt. Jag gillar utbildningen, praktikerna har varit jätteroliga och yrket passar mig som handen i handsken.

Vad jag vill ha sagt med hela denna livsberättelse är att det löser sig alltid. Vad gör det om man inte hittar rätt direkt? Om man inte har ett förhållande? (jag är singel och trivs med det). Våga prova lite olika och testa dig fram. Du måste inte komma fram till allt direkt. Vill du börja läsa så kan du göra det när som, på högskoleutbildningar är åldern väldigt blandad. Att plugga när man är 40+ är inte ovanligt. Och om du läser något du tycker om och vill jobba med så klarar du plugget, det kan kanske vara tufft men man klarar det. Vill du inte läsa så länge eller känner att högskolenivå är för tufft så kolla in YH-utbildningar. De är korta och ofta ganska praktiska.

 

[Con]

Måste du bestämma dig nu då? Annars kan kanske ett alternativ vara att läsa någon strökurs som intresserar dig medan du funderar? I Sverige har vi ju möjligheten att finansiera våra studier rätt förmånligt i upp till 6 år så du har inte mycket att förlora på att läsa en kurs (eller flera!) som intresserar dig, speciellt om du inte funderar på att gå en mångårig högskoleutbildning. Jag läser till exempel litteraturvetenskap just nu, inte för att jobbutsikterna är lysande utan för att det är roligt och ger mig stor frihet. Du formulerar dig väl och det ger en ofta goda förutsättningar att klara av högskolestudier upplever jag.

 

[Jonaz]

Jag tycker att du ska strunta i planerna om att jobba med hästar och istället behålla det som en stor hobby och eventuellt ha det som lite sidoinkomst.

Mitt råd är att söka igenom de YH-utbildningar som finns. De finns inom hur många områden som helst, och ffa inom områden man knappt visste fanns. Bara genom att kolla vad som finns kan man få uppslag på eventuella framtida yrken. Det som dessutom är bra med YH-utbildningar är att de ska följa marknadens behov. Det är med andra ord stora möjligheter att få jobb efter genomgången utbildning. Dessutom är de inte jättelånga och CSN-berättigande.

Annars tror jag som många andra i tråden. Prova på massa jobb. Även inom hemtjänst, städ eller vad som. Då märker du vad som faktiskt kan vara något framöver.

 

[Miljon]

Det har ramlat in en del svar som jag inte hunnit svara på under dagen, tack ska ni ha! Jag har skummat igenom allt, och ska läsa vidare om de förslag ni gett. Lite snabb respons såhär på kvällskvisten kan jag ge...

Jag har inte haft något sommarjobb, men har haft lite olika extrajobb i perioder och har även haft praktik på en del olika ställen. Så jag har ju lite erfarenhet av olika typer av yrken, även om jag inte gjort något i nån vidare stor utsträckning.

Pluggat har jag också gjort, och egentligen så tycker jag om att plugga och jag VILL gärna göra det... Men jag har misslyckats i alla mina försök till högskolestudier och ungefär en tredjedel av komvuxkurserna jag läst. Men jag har inte gett upp hoppet om att kunna hitta något jag vill bli, och att utbilda mig till det. Det är nog "bara" den miljön som inte fungerar för mig, kanske YH skulle passa mig bättre...?

Som sagt så har jag vissa hinder, psykiska framförallt men även fysiska, som jag måste ta hänsyn till. Många med liknande problematik klarar inte att arbeta 100% någonsin i livet, och många andra klarar kanske anpassat arbete till 50% eller så.
Jag vill helst kunna bli "mitt bästa jag" och ha ett jobb och en vettig fritid (som för mig är hästar, så jag behöver med andra ord en skaplig inkomst...), och gärna familj också framöver men det är ju inte direkt arbetsrelaterat eller aktuellt i dagsläget... Men summan av det hela är väl ändå någonstans att jag inte vill bli en i statistiken av de som aldrig "kommer igång med livet", utan jag vill framåt, men för att det ska vara möjligt behöver jag någon typ av plan.

Eftersom jag är för sjuk för arbete nu kan jag inte ge mig ut och prova mig fram på arbetsmarknaden (som för övrigt är väldigt tuff här) utan jag bör på något vis skaka fram en tanke om vad jag vill ändå, så jag är iallafall lite förberedd den dagen jag ska börja prova på vad jag kan klara av och vad som passar mig. Vissa yrken (inom hemtjänsten till exempel) vet jag helt säkert att det inte är något för mig över huvud taget. Annat har jag varit intresserad av men vet inte så mycket om (till exempel fritidsledare) och ytterligare andra förslag har jag aldrig ens tänkt på, så där måste jag ta reda på mer om vad det innebär (till exempel att köra skogsmaskin eller vara medicinsk sekreterare).

Så jag tackar igen så väldigt för alla era förslag, och tack till er som delat med er av hur det ser/sett ut för er! Allt är till stor hjälp

 

[Fan of Bill]

Vet inte varför, men den första tanken (och bilden) som dök upp i huvudet när jag läste ditt inlägg var Island och att du jobbar med islandshästar där. Hur det ska gå till har jag ingen aning om, det var som sagt tanken som poppade upp.

Skulle det kunna vara något i väntan på komma på det rätta att "bli något"?

 

[Miljon]

Vet inte varför, men den första tanken (och bilden) som dök upp i huvudet när jag läste ditt inlägg var Island och att du jobbar med islandshästar där. Hur det ska gå till har jag ingen aning om, det var som sagt tanken som poppade upp.

Skulle det kunna vara något i väntan på att "bli något"?

Island har lockat och pockat i säkert 15 år, så ja, nog skulle det kunna vara något!
Det är kanske lättare att komma in på arbetsmarknaden där, än här, och jag har lite kontakter som jag skulle kunna ha nytta av. Men då skulle jag absolut först behöva ha jobbat en del med hästar här hemma först, så jag vet om jag skulle klara det någorlunda.
Så det ligger nog lite mer "framåt i tiden", men är absolut något jag spar som tänkbart förslag.

 

[Fan of Bill]

Island har lockat och pockat i säkert 15 år, så ja, nog skulle det kunna vara något!
Det är kanske lättare att komma in på arbetsmarknaden där, än här, och jag har lite kontakter som jag skulle kunna ha nytta av. Men då skulle jag absolut först behöva ha jobbat en del med hästar här hemma först, så jag vet om jag skulle klara det någorlunda.
Så det ligger nog lite mer "framåt i tiden", men är absolut något jag spar som tänkbart förslag.

Nu vet jag att alla inte är som jag är, men mitt råd är alltid - tveka inte! Vill man göra något så ska man göra det Problem är till för att lösas och saker ordnar sig alltid. Bara man tar en sak i taget och det viktigaste först.

Lycka till, hur du än gör