F
frogeyes
Min häst skadade sig på sommarbetet i mitten på juli. En sparkskada som punkterade en led, vilket ledde till en infektion i leden. Han sövdes och leden spolades rent. Sedan dess har han stått i 5x5 m hage. De 4 första veckorna promenerades han 2x 10 min om dagen. Därefter drabbades han av en infektion i kroppen samt gallor runt ledkapseln och ny hälta. Varpå vi åter åkte till Strömsholm som ordinerade full vila. Han stod helt stilla i två veckors tid. Nu har vi varit på återbesök på Ultuna, där man anser att han åter ska röra på sig 2x 10 min om dagen som successivt ska ökas på. Han står kvar i sin mini hage, där han kan vända sig och gå ett par steg, vilket de också tycvkte var rimligt.
Nu till problemen:
Konvalcenstiden har stigit min stackars häst åt huvudet och han hittar på hyss som att gå på bakbenen, härjar till och från hagen (kastar sig, går på två ben). I normala fall hade jag kunnat ta dusterna med honom men eftersom jag är gravid i v 18 så känner jag mig både handikappad och livrädd för att det ska hända en olycka. Det får heller inte gå så långt att jag blir rädd för min häst och han blir stående. Hästen är oerhört snäll i hantering, har bra huvud och är mycket lättlärd. Dock har tristessen drabbat honom hårt och dagsläget kan jag inte själv fixa konvalcenstiden som bara blir längre och längre. Jag går fortfarande med honom på de dagliga promenaderna men efter det att han går mer på två ben än fyra så börjar jag sakta misströsta. Jag är inte särskilt smidig längre och reaktionstiden är lite längre än normalt.
Jag känner mig så rådvill, vad ska jag ta mig till?
Vill inget hellre än att följa angivna veterinärråd och hästen ska ha det bra / bli bra. Samtidigt skulle jag aldrig förlåta mig själv om det hände en olycka med bebisen i magen.
Jag ska tillägga att jag i dagsläget inte har någon som vill ta honom på de dagliga skritturerna.
Nu till problemen:
Konvalcenstiden har stigit min stackars häst åt huvudet och han hittar på hyss som att gå på bakbenen, härjar till och från hagen (kastar sig, går på två ben). I normala fall hade jag kunnat ta dusterna med honom men eftersom jag är gravid i v 18 så känner jag mig både handikappad och livrädd för att det ska hända en olycka. Det får heller inte gå så långt att jag blir rädd för min häst och han blir stående. Hästen är oerhört snäll i hantering, har bra huvud och är mycket lättlärd. Dock har tristessen drabbat honom hårt och dagsläget kan jag inte själv fixa konvalcenstiden som bara blir längre och längre. Jag går fortfarande med honom på de dagliga promenaderna men efter det att han går mer på två ben än fyra så börjar jag sakta misströsta. Jag är inte särskilt smidig längre och reaktionstiden är lite längre än normalt.
Jag känner mig så rådvill, vad ska jag ta mig till?
Vill inget hellre än att följa angivna veterinärråd och hästen ska ha det bra / bli bra. Samtidigt skulle jag aldrig förlåta mig själv om det hände en olycka med bebisen i magen.
Jag ska tillägga att jag i dagsläget inte har någon som vill ta honom på de dagliga skritturerna.