Chime (2024)
En skollärare väcks av ett ljud som fyller honom med skräck.
Japansk kortfilm. Relativt obegriplig, man får hitta på det mesta av handlingen själv då ingenting förklaras utan saker bara händer. Hör han ett ljud? Är han bara knäpp? Alla karaktärer beter sig skitkonstigt och det är svårt att avgöra om det SKA vara så eller inte. Slutscenen är lite obehaglig men överlag är det inte alls en otäck film vilket är rätt dåligt när det kommer till kortfilmer som brukar vara bättre på den fronten.
En kul grej fanns det. Jag är 37 år och kollade ihop med en polare som fyller 29 i år. Vid ett tillfälle sa han att "satan vilket irriterande ljud" för han hörde ett väldigt högfrekvent pipande.. som jag inte hörde med mina gamm-öron..

För de som kanske inte vet så tappar vi vissa höga frekvenser allt eftersom vi blir äldre och kan inte längre höra dem. Oklart om filmskaparna gjorde detta medvetet eller om det var en miss. Oavsett är den inte speciellt sevärd.
Kill (2024)
Amrit har en hemlig relation med Tulika, dotter till en rik affärsman, som ordnat hennes förlovning med en annan man. Amrit försöker få Tulika att rymma med honom, men hon vågar inte. På tåget till New Delhi friar Amrit igen, men en banditliga kapar tåget för att råna det, och Amrit måste slåss för deras liv.
Indiska filmer är lite speciella, det är mycket kärlek som är otroligt dramatisk även i, som detta, en actionfilm. Jag kollade med min sambo och pappa och de var inte jätteförtjusta och tyckte det var lite löjligt, jag gillar det dock. Just den här filmen kändes lite för seg faktiskt. Den har ett väldigt långt "intro" innan saker tar fart på riktigt (och filmen blir betydligt mer grafisk) men det är liksom lite för sent och den känns seg. Trots att den bara är drygt en timme och 40 minuter känns den mycket längre. Sen är det det med att den ska vara "såååå blodig". Jag skulle säga att den misses the mark på den. Den är för grafisk för den "vanliga" action-crowden, typ pappor, men inte tillräckligt grafisk för de som uppskattar sådant. Istället blir det liksom ett lite tamt mellanläge där ingen är riktigt nöjd. Filmen är inte jättedålig men vill man se bra action på tåg kan man se Bullet train från 2022 istället.
Nosferatu (2024)
En gotisk berättelse om besatthet mellan en hemsökt ung kvinna i 1800-talets Tyskland och den uråldriga transsylvanska vampyren som förföljer henne och för med sig otalig fasa.
Jag har sett fram emot den här filmen SÅ länge och verkligen försökt att hålla mina förväntningar nere då jag hört att den ska vara bra men inte vågar hoppas på för mycket. Men OJ så bra detta var! Storyn är ju bekant för de flesta då den gjorts några gånger vid det här laget, men detta är ju trots allt en "remake" av filmen från 1922 så det är den vi får jämföra med.
För de som inte sett originalet kan jag rekommendera den, den är inte jättelång och trots att det är en stumfilm så håller den faktiskt oväntat bra även med dagens mått mätt, ett mästerverk.
Detta är en remake som gjorts med varsam hand och de har absolut lyckats fånga känslan från originalet! Det är mycket skuggeffekter och liknande som de återanvänt vilket känns retro på precis rätt sätt. Trots att det egentligen är en så kallad "creature feature" med ett monster som syns mycket i bild så blir det aldrig löjligt vilket inte är en jätteenkel bedrift att lyckas med.
Det är en otroligt snygg film och flera scener är som en tavla. Mycket sparsamt med CGI utan det mesta är praktiska effekter som ser riktigt bra ut. Jag visste ju innan att det var Bill Skarsgård som spelade Orlok men det är omöjligt att känna igenom honom varken på utseende eller röst.
För alla skräckfantaster är denna film ett MÅSTE, en modern klassiker. För de som inte är förtjusta i genren kan jag tänka mig att den kanske känns lite långsam och gammalmodig då den är väldigt teatralisk (på ett bra sätt).