Z
Zita
Angående tråden om spegelbilden kom jag att tänka på en av de schäfrar jag hade, i hallen hade vi en gammal rysk spegel som gick från golv till tak, svart, som vi sedan förgyllde, utsirad, med fläckat glas av ålder. Många gånger stod Tarraz framför spegeln, rest svans och ragg och morrade dovt. Han tittade inte på sig själv utan en bit upp i spegeln. Precis som han såg något/någon i den. Får väl erkänna att jag aldrig tittade i den när jag var ensam hemma. Tyckte det var så himla läskigt. Men varför reagerade han så? Sägs ju att hundar kan se och förnimma det vi inte kan. Nån som har en aning?