Sv: Vad räknas som en god sits?
det brukar muttras av somliga att det är BS att det går att sakta av med sätet- nej det är det inte, men det är svårt att lära och för att få till det så måste man lära in det som krävs innan....
Lider man av Alzheimer-Light är det rent pinsamt att bli påmind om saker man lärde sig av Majoren på ridskolan. Pratade med en granne som är hyffsat nyinflyttad. Hennes far var ridlärare på K1 och hon fick lära sig den hårda vägen. En dag diskuterade vi just halvhalter. Jag ville bara gräva en grop och skyffla sanden över mig.
Hur i hela fridens dar kan jag glömma lillfingret!
Här har man suttit och kramat i tygeln och spänt till i mage och rygg, och klämt om med HELA skänkeln, ända ner till hälen, och visst har det blivit halvhalter men inte några bra sådana. Mest ryckiga konstiga sådana då hästen velat stanna och jag då genast drivit på framåt. Dagen efter diskussionen tog jag åt mig lillfingret, spände magen och klämde till med låren och hoppsan, vilken fin halvhalt vi fick ihop.
I tråden om mina taskiga ryggningar har jag under den tiden den löpt, sutttit och analyserat vad jag gör. Inga bra halter. Hur ska jag då få till en bra ryggning om inte halten är bra? Hästen blir bara tung i handen, lång, rak och spjärnar emot i hals och nacke, för att inte tala om käke.
Så i lördags, när pusselbitarna började trilla på plats så tog jag halvhalten ett steg längre. Istället för lillfingret kramade jag nu tygeln, spände magen och klämde om med överskänkeln. Resultatet var en MYCKET bättre halt än tidigare och på en mycket snabbare reaktion från hästen.
Elementära saker man lär sig i grunden men som man lyckas glömma på vägen. Jag har ju ridit så här förr. Varför har jag bara glömt det?
Så nog fasen kan man bromsa en häst med sätet. Slutresultatet är ju att hästen till slut lyssnar på den och tygelhjälpen kan plockas bort. Skillnaden mellan halvhalt och halt är intensiteten i sätets hjälgivning.