Vad minns ett barn?

[SkorpSmulan]

Min bästa vän har en son på 2 år, fyller idag faktiskt, och vi har umgåtts väldigt mycket ända sedan han föddes och varit ganska nära. Jag har suttit mycket barnvakt och vi har umgåtts flera gånger i veckan. Nu har det dock gått en period när vi nästan inte har setts alls.
Under sommaren träffades vi inte alls på 4 månader och jag var så orolig för att han skulle ha glömt mig.
När vi sen sågs igen så var han jätteblyg en liten stund sen var han som vanligt mot mig igen.
Sen gick det ytterligare några veckor och så sågs vi idag igen på hans kalas och nu fanns det ingen blyghet direkt och han tom sa mitt namn för första gången (ha ha, jag är så löjligt nöjd) han har velat vara nära och velat umgås med mig fast jag inte är den som pockar på uppmärksamhet.

Hur långt minne har så små barn egentligen? Minns han mig tro?
Det är väl svårt att veta förstås.

 

[TinyWiny]

Sv: Vad minns ett barn?

Jag tror att det är individuellt. Jag tänkte faktiskt på det själv häromdagen då sambon hade sitt lilla barnbarn på 18 månader här över dagen. Vi har träffats ganska lite det senaste, kanske någon gång i månaden bara eftersom sambon har jobbat så mycket i Norge men annars har vi träffats var eller iallafall varannan vecka sedan hon föddes.
De kom hit kvällen innan eftersom vi inte hade setts på så länge och efter en stund åkte mamman iväg och handlade så att vi fick se så att det fungerade och det var inga problem alls varken då eller dagen efter. Hon vinkade glatt hejdå till sin mamma och sedan var det sambon och jag som gällde fullt ut. Jag kan ju inte bära och har ju aldrig kunnat det (pga sjukdom) men hon ville hemskt gärna upp i famnen trots det så just det kom hon inte ihåg men annars var allt som vanligt. När sambon var tvungen att åka och hämta jobb-bilen inför morgondagens Norgetur så var det inga problem heller utan hon satt vid mig och lekte hela tiden. När morfar kom hem så var det också bra. När pappan kom och skulle hämta henne så fick hon äta kvällsmat först och när han tog på sig inför att de skulle åka så vinkade hon åt honom med för hon trodde att hon skulle stanna då också och verkade okej med det med. Men hon var ju självklart glad när hon insåg att hon skulle följa med honom hem.

Däremot så vet jag att när min dotter var runt 18 månader och inte hade träffat sin pappa på någon/några månader så gallskrek hon när han skulle lyfta upp henne. Hon var annars inte blyg alls utan var okej med att sitta i knät på vem som helst som hon hade sett en liten stund men sin pappa kände hon inte igen då utan hon blev jätterädd. Det är nog olika olika barn och hur aktiv man har varit i barnets liv innan också för även om jag och barnens pappa bodde ihop tills dottern var nio månader så var han inte aktiv eller lekte med henne utan han jobbade över väldigt mycket och var liksom inte intresserad av henne.

Härligt i vilket fall att han kände igen dig Jag tror väldigt mycket på att om man inte flyger på barnet utan låter barnet få komma själv så går det också bättre oavsett om barnet känner en sedan innan eller inte.

 

[Miks]

Sv: Vad minns ett barn?

Min son som är 4 år kommer inte ihåg sin morfar som han umgicks med flera gånger i veckan. Det är två år sedan min pappa valde att sluta umgås med oss. Jag och sonen sprang på morfar/pappa på posten för några veckor sedan och sonen reagerade inte ens. Morfar var som vilken postenbesökate som helst.

Jag tror det har mycket att göra med hur man håller igång dialogen hemma. De personer vi pratar mycket om men sällan träffar kommer sonen ihåg. Däremot de vi träffar oftare men aldrig pratar om har sonen ingen direkt känslomässig relation till.

Jag skulle säga att sonen har elefantminne på vissa grejer. Typ när han kastade ekollon i vattnet eller när brandbilaren kom till ängen. Sånt som hade en stor inverkan i hans lilla liv.

Mvh Miks

 

[Badger]

Sv: Vad minns ett barn?

Jag har fått en känsla av att minnet för vårt barn i alla fall är platsrelaterat. Dvs en person som inte setts på länge som är på en plats där den brukar vara verkar lättare och snabbare att komma ihåg än samma person på en annan plats. Tex farmor hemma hos farmor är lätt att minnas. (Vilket kanske inte är så underligt, för en plats -även om den är glömd, är ju praktiskt taget alltid bekant.) De kanske inte minns sommarstället -men de känner sig hemma.

 

[TinyWiny]

Sv: Vad minns ett barn?

Det kan säkert stämma. I fallet med sambons barnbarn så var vi ju på rätt ställe eftersom vi var hemma hos oss medans i fallet med min dotter så var pappan på fel ställe. Han var varken hemma hos oss eller hemma hos sig och kanske var det därför det blev så fel?

 

[SkorpSmulan]

Sv: Vad minns ett barn?

Vad mysigt att det gick så bra med sambons barnbarn

Ja så är det nog, vi har ju alltid haft en väldigt god relation, det känns som att han kanske minns mig lite i alla fall men det är ju svårt att veta.


När han var ännu yngre så kunde han bli lite fundersam när jag kom och det var nån vecka sen vi sågs, speciellt i de perioder som han hade när han inte gillade främlingar, men så behövde jag bara grimagera lite så var det som att slanten trillade ner och han kom ihåg den där tokiga tanten liksom.

 

[SkorpSmulan]

Sv: Vad minns ett barn?

Det stämmer säkert också, att föräldrarna hjälper till att hålla vissa personer i minnet hos barnen.

Intressant ändå.

 

[TinyWiny]

Sv: Vad minns ett barn?

Ja det var verkligen jättemysigt Jag hoppas att vi får äran att ha henne här snart igen. Hon är en sådan underbar liten personlighet Hon pratar och pratar och satsmelodin sitter där den ska så även om hon inte uttalar alla orden rätt så förstår man ganska snart vad hon menar ändå.
Det är så roligt att få finnas med på ett litet hörn även om jag verkligen ser till att hålla mig lite på kanten för det är ju morfar som hon ska ha den huvudsakliga relationen med. Jag är ju liksom bara med ändå Jag tycker att det är så vanligt att kvinnor tar över och att mannen inte får en ärlig chans att skapa sig en egen relation och så vill jag inte att det ska vara. Det är ju min sambos barnbarn och jag är fullkomligt nöjd med att bara få vara med lite

Under en period så var hon också lite skeptisk och då var jag ännu mer noga med att sambon verkligen fick den tiden med henne när vi var där eller de hos oss så att inte jag tog den tiden ifrån honom. Hon tycker ju uppenbarligen att det är helt okej med mig ändå eftersom hon tyckte att det var okej att stanna hos mig.

Jag tror säkert att han minns dig även om han kan behöva fräscha upp minnet ibland. I vissa åldrar så är de ju lite blygare också och behöver lite längre startsträcka.