Vad klarar min valp?

[iNHALE]

Bara för att man kastrerar betyder inte det per automatik att hunden inte har könsdrifter. Har träffat hundar som varit lika intresserade efter som de var före. Det finns inga garantier, det är rysk roulette med varje hund. Jag hade avvaktat och inte bara utgått från att det blir problem. Blir det problem kan man kastrera, blir det inte problem har man besparat hunden en sövning med riskerna det medför och man har besparat plånboken den utgiften. Potentiella biverkningar av kastration är bla ökade rädslor, inkontinens, försämrad pälskvalite, ändrad ämnesomsättning osv. Det vill iaf inte jag riskera om jag kan undvika det. Tar då hellre lite extra bök och fix i samband med löp och en extra tumme i ögat på hunden vid träning.

 

[vallhund]

Jag vet att det finns olika åsikter kring kastrering men min erfarenhet är ju trots allt positiv även om jag inte har statistiken om det nu går att mäta livskvalitet för kastrerad vs okastrerade hanar utan bara har min gammelhund och hundar jag träffat genom alla åren som referens och gammelhunden som blev helt annorlunda. Han var så stressad innan och hade vi träffat en löptik och skulle träna tävlingslydnad och freestyle så var han så borta att han inte ens kom ihåg sitt och ligg. Han sprang iväg som unghund (inte långt men till andra sidan gatan) och hoppade över en hög mur till en tik som skulle börja löpa om några dagar.

Pratade med veterinären om lillehunden och dom tyckte att jag skulle kastrera tidigt bara han är helt könsmogen. Dom har ju ett vinstintresse men det är ju en hel djungel det här. Jag vet inte vem som har rätt och vem ska man lita på? Vill att han ska kunna gå lös i grupper med löptikar utan att oroa mig för valpar och bli helt till sig och att han ska kunna fokusera på mig på tävlingsplanen direkt efter att en löptik gått där. Kanske klarar en okastrerd hund det också men jag har tagit det beslutet jag tror är bäst

Märkligt, veterinärer har skyldighet att informera om både för o nackdelar med kastrering så att hundägarna kan ta ett informerat beslut.

 

[vallhund]

Du kan väl sammanfatta lite för TS vad dina länkar handlar om? Det är mycket begärt att någon ska läsa sex länkar utan att du talar om varför du hänvisar till dem.

Ur forumreglerna:
”För att förenkla för de som söker svar på frågor skall frågan besvaras direkt i tråden, inte genom en länk till en annan plats. Länkar är dock tillåtna som en fördjupning efter ett uttömmande svar.”

Länkarna handlar om vad som kan hända hundar efter kastrering. Osäkra hundar tenderar att bli mer osäkra, en del hundar löper större risk att få vissa cancerformer, speciellt golden retrievers t ex.

 

[Red_Chili]

Vill att han ska kunna gå lös i grupper med löptikar utan att oroa mig för valpar och bli helt till sig och att han ska kunna fokusera på mig på tävlingsplanen direkt efter att en löptik gått där. Kanske klarar en okastrerd hund det också men jag har tagit det beslutet jag tror är bäst

Jag har träffat ett stort antal kastrerade hanar som jag inte velat ha i närheten av mina tikar ens när de inte löper, just för att de varit så otroligt "på", pipiga, stressade och tokiga. Möjligt att de var ännu värre innan kastrering, men kastration är alltså ingen garanti för att hunden kommer fungera med löptik. Generellt sett är det lättare och bättre för alla att stödja avel på mentalt bra hundar och uppfostra sin hund, istället för att springa till veterinären och kastrera.

 

[Lillefrun]

Jag visste inte alls det där med rädslor, det är intressant då rasen är ganska känslig. Jat vet att pälsen påverkas, gammelhunden fick mer päls efter kastreringen men det är inget problem nu för det är en nakenhund Jag får ringa veterinären igen och be om att få höra för och nackdelar. Och läsa på ännu mer.

 

[Bonica]

Jag vet att det finns olika åsikter kring kastrering men min erfarenhet är ju trots allt positiv även om jag inte har statistiken om det nu går att mäta livskvalitet för kastrerad vs okastrerade hanar utan bara har min gammelhund och hundar jag träffat genom alla åren som referens och gammelhunden som blev helt annorlunda. Han var så stressad innan och hade vi träffat en löptik och skulle träna tävlingslydnad och freestyle så var han så borta att han inte ens kom ihåg sitt och ligg. Han sprang iväg som unghund (inte långt men till andra sidan gatan) och hoppade över en hög mur till en tik som skulle börja löpa om några dagar.

Pratade med veterinären om lillehunden och dom tyckte att jag skulle kastrera tidigt bara han är helt könsmogen. Dom har ju ett vinstintresse men det är ju en hel djungel det här. Jag vet inte vem som har rätt och vem ska man lita på? Vill att han ska kunna gå lös i grupper med löptikar utan att oroa mig för valpar och bli helt till sig och att han ska kunna fokusera på mig på tävlingsplanen direkt efter att en löptik gått där. Kanske klarar en okastrerd hund det också men jag har tagit det beslutet jag tror är bäst

Jag ser verkligen ingen anledning att kastrera en liten sällskapshund som kinesisk nakenhund. Tikar och hanar skiljer sig väldigt lite i dom här raserna,hade du kastrerat en tik på samma rutin?

 

[Lillefrun]

Jag ser verkligen ingen anledning att kastrera en liten sällskapshund som kinesisk nakenhund. Tikar och hanar skiljer sig väldigt lite i dom här raserna,hade du kastrerat en tik på samma rutin?

Hmm, nej en tik skulle jag nog kastrera för att minska risken för cancer om jag nu skulle göra det. Jag får fundera lite och prata med veterinären igen. Så svårt när allt är så motstridigt

 

[vallhund]

Hmm, nej en tik skulle jag nog kastrera för att minska risken för cancer om jag nu skulle göra det. Jag får fundera lite och prata med veterinären igen. Så svårt när allt är så motstridigt

Det är delvis rasbundet, liksom pyo.

 

[Lillefrun]

Nu är han här Det visade sig att han redan fattat grejen med att man kissar och bajsar ute och han höll sig hela natten. Underbart när jag hade räknat med aty gå ut hela tiden och även nattetid. Det går att lämna honom själv och han är glad hela tiden och super gosig.

Han kan inga kommandon så nu tränar vi kontakt övningar och att han ska lyssna på sitt namn. Koppel hade han inte gått i innan men nu går det suveränt redan att dom går bredvid mig båda två.

Det räcker så just nu, att bara göra vardagsgrejer som att vänta innan han får gå in osv och lyssna på namnet och vara hemma utan mig, både med min andra hund och helt ensam.

Han är en kille med självförtroende och är glad hela tiden.

Men gammelhunden är inte lika glad. Han är genomsnäll mot valpen, inga arga blickar eller morr och han står ut med allt, jag kan ge dom mat en i varje hand utan minsta bråk. Men gammelhunden vill inte äta sin mat ur skålen. Hoppas han vänjer sig snart.

Jag är redan kär i min lilla nakenfis Och i gammelhunden också så klart. Dom är så olika så det är lite klurigt att veta hur jag ska göra vissa saker men han har ju bara varit här så kort tid, en sak i taget och tålamod, den lilla är ju inte van vid några gränser eller just våra vanor.

Är dock överlycklig för det är en så mäktig känsla att gå med båda hundarna, det är som en flock och det är så himla fint att det är så.

 

[Alexandra_W]

Jag kastrerade en vuxen äldre helt okomplicerad hane pga testikeltumör. Sen dess har jag kastrera alla mina hanar. Så jag tycker du ska kastrera din unhund om du vill det.

 

[Lillefrun]

Jag kastrerade en vuxen äldre helt okomplicerad hane pga testikeltumör. Sen dess har jag kastrera alla mina hanar. Så jag tycker du ska kastrera din unhund om du vill det.

Ja jag håller fast vid kastrering, pratade med veterinären igen också och dom tycker absolut att jag ska göra det.

 

[Lillefrun]

Angående själva frågan om hur mycket han klarar har jag kört på i våra vanor här hemma, han har fått gå i stan fast han mest bara vistats på en tomt och hemma, han har fått gå i skogen och springa runt på agilityplanen lös.

Han är jätte följsam och gör framsteg hela tiden. Igår kunde han ju inte ens sitt namn. Så allt går över förväntan även om han är lite valpigt gå påig och framåt och kommandot och momentet att vänta innan han får gå in och jag torkat tassarna tycker han är dödstråkigt.

Men han har en offknapp också, kan ligga i soffan och vara nöjd där. Det är viktigt.

 

[vallhund]

Ja jag håller fast vid kastrering, pratade med veterinären igen också och dom tycker absolut att jag ska göra det.

Självklart, det är så de tjänar pengar.

 

[Sasse]

Ja jag håller fast vid kastrering, pratade med veterinären igen också och dom tycker absolut att jag ska göra det.

Känner du till vad det finns för risker med kastrering? Har veterinären informerat denna gång?

 

[Red_Chili]

Skönt att det startat bra med den lilla! När det gäller den äldre hunden finns det såklart aldrig några garantier för att den kommer trivas med valpen, men när jag fick hem min senaste valp så var min äldre tik rädd för valpis i början. Efter några dagar blev det snabbt bättre och det tog inte lång tid alls innan äldre tiken upptäckte att valpis var helfestlig Sen dess har de varit absolut bästa vänner och min tik var till stor hjälp när det gällde att uppfostra valpis. Nu är valpis 4 år gammal, tiken 8 och de är fortfarande helt fantastiska tillsammans. Jag kommer (förhoppningsvis) aldrig ha bara en hund igen. Minst två ska det vara.

 

[Lillefrun]

Jag hoppas verkligen dom kommer komma trivas ihop. Dom bråkar aldrig, kan gå sida vid sida och sova i sängen. Valpis på kudden och gammelhund vid fotänden. Men gammelhunden tycker fortfarande valpen kommit in och snott hans matte. Tillsammans ensamma hemma verkar det lugnt. Ensamhetsteänar valpen i att både jag och gammelman går ut själva så han får kvalitetstid ensam också.

Valpen är en riktig tuffing hemma, tar för sig och gammelman är för snäll, låter valpen sno mat nästintill ur munnen på honom och göra vad han vill. Det blir jag som får säga till. Jag är glad att gammelman är så snäll men han skulle behöva fräsa ifrån ibland.

Valpen är en utmaning. Det märks att han bara vistats på tomten, dom har haft lyx och på sommarhalvåret fått vara ute hela dagarna. Men han är inte van vid stadslivet och är rädd för allt och stressad, så mycket exponeringsträning

Med mig var han direkt lugn och glad och vi var som gjorda för varandra. Med andra människor är han osäker. Men rasen är så, dom är oftast lite enmamshundar i vem dom tyr sig mest till. Det är dock ok att dom inte bryr sig om andra så länge det inte är ren rädsla.

Får jobba vidare med att vänja honom vid allt för ibland är det svårt att rasta honom om han är orolig.

MEN, valpis är underbar, otroligt underbar och världens goaste och mysigaste hund. Social så fort man känner honom. Full med bus och glädje och så himla vacker och söt. Är jätte kär ❤ lätt att hantera, att trimma går så lätt, han är van vid allt.

 

[NotlikeI]

Hmm, nej en tik skulle jag nog kastrera för att minska risken för cancer om jag nu skulle göra det. Jag får fundera lite och prata med veterinären igen. Så svårt när allt är så motstridigt

Angående det med kastrering så är jag varken för eller emot. Men det kan hjälpa vissa hanar, min systers hane (6 år när hon tog över honom) var stressad, rent allmänt, t ex vid bilåkning, runt andra hundar, speciellt hanar även om de var kastrerade, var helt omöjlig runt min första tik även om hon inte löpte, var konstig mot män?! (Han fungerade inte med någon man utan skulle typ klättra på dem, gnydde nervöst, kunde få för sig att morra mot dem osv) och syrran var tveksam till kastrering då man just fått höra att det kan göra dem mer osäkra. Men gud va bra beslut det var att faktiskt kastrera honom, han har lugnat sig, kan nu vara med min tik utan några bekymmer alls och han är nu trevlig mot män!
Med det sagt, varför kastrera om det inte blir något bekymmer?

Angående rumsrenhet, jag tog en gatuhund i början av året (som tyvärr inte fick vara med mig i mer än 3 månader pga cancer) som inte var rumsren. Nu var hon ca 2 år så kunde ju hålla sig 4 timmar egentligen men gick ändå ut var 3:e timme, för har lite tänket att "göra det omöjligt för hunden att misslyckad" och efter dag 6 så kissade hon aldrig inne igen och efter första veckan började jag gå ut var 4:e timme. Efter 1 månad kunde hon hålla sig i 5 timmar utan problem (medan jag jobbade)
Så för vissa när de är äldre kan det gå väldigt snabbt
Ensamträningen skulle jag börjat med försiktigt rätt snabbt, jag började med gatuhunden efter dag 5 med att jag kunde gå in i ett annat rum och stänga dörren, ut på balkongen, ut i trapphuset osv någon minut och sen kom in igen. Det fungerade väldigt bra och efter 1 månad var hon som sagt hemma själv flera gånger veckan i 5 timmar när jag jobbade. Hade igång Skype samtal med laptopen uppriggad där hemma så jag kunde se hur hon betedde sig. Det rekommenderar jag! Så svårt att annars verkligen veta hur hunden tar det när den blir själv hemma.

 

[russinbulle]

Valpen är en utmaning. Det märks att han bara vistats på tomten, dom har haft lyx och på sommarhalvåret fått vara ute hela dagarna. Men han är inte van vid stadslivet och är rädd för allt och stressad, så mycket exponeringsträning

Dom raderna säger ju mig att du inte ska kastrera inom närmaste framtiden, för då riskerar det bli ännu värre - testosteronet är ett mod-hormon och när det försvinner kan du få större problem med rädsla. Så ska du kastrera så vänta tills hunden är säker och orädd vid miljön mm.

 

[Grazing]

Dom raderna säger ju mig att du inte ska kastrera inom närmaste framtiden, för då riskerar det bli ännu värre - testosteronet är ett mod-hormon och när det försvinner kan du få större problem med rädsla. Så ska du kastrera så vänta tills hunden är säker och orädd vid miljön mm.

Mina hundar och dom jag har vart bekanta med har alla blivit lugnare när dom blivit kastrerade när det gäller rädslor. Det är ingen sanning i att alla hundar blir rädda och nervösa av att kastreras. Många många gånger blir det bättre.

 

[Lillefrun]

Känner du till vad det finns för risker med kastrering? Har veterinären informerat denna gång?

Jag frågade rakt ut och diskuterade med dom, tog upp saker som skrivits här i tråden och egna frågor och dom hade bra svar på allt och jag väljer att lyssna på dom och gå på erfarenheter från gammelman.

Men jag blir orolig, gammelman äter inte som han ska. Han rör inte sin mat så nu får han färskfoder, sådant där fruset man kan köpa som bara är lax och kött. Det äter han.

Han visar lite mer tecken på acceptans, just nu ligger dom sida vid sida bredvid mig. Men han är liksom låg. Lillen verkar inte påverkad alls, han är en genom glad hund hela tiden här hemma.

Ute är han rädd, det är så mycket nytt han aldrig sett så han blir stirrig och spänd och har knappt tid och lugn att rasta sig fast jag letar upp lite små lugna gräsplättar där han kan bajsa och ger honom lång tid att uträtta sina behov men han gör det ändå inte förrän det är kris. Jag letar lugna ställen men jag bor ju centralt så det är ju som det är. Gammelman hade inte alls samma oro och inga problem med det.

I skogen har jag kopplat lillen när vi mött andra hundar ifall något skulle hända. Borde jag låta honom fortsätta låta gå lös och hantera situationen själv så han inte förknippar hundar med negativa/spända reaktioner? Har mina egna planer och idéer men tar gärna emot tips. Gammelman gick alltid lös förbi andra hundar i skogen, i stan gör han det fortfarande det för där ser jag sikten bättre och är beredd, i skogen kan dom ju bara dyka upp. Vill inte föra över gammelmans spändhet till lillen. Lillen är ju inte van vid nya hundar, är det bättre att han får möta dom lös och att jag försöker få honom att gå bredvid mig för det kan han i vanliga fall eller är risken för stor att den andra hunden skadar lillen ifall han går fram till andra hundar trots allt ? Men jag vill ju att han ska kunna gå lös utan att oroa mig. Båda går lösa men ser vi en hund kallar jag in dom, går förbi hunden och sen släpper igen.