M
Midi
Mina yngsta syskon är 15 och 9 år. De bor hos min pappa och hans fru (de är alltså halvsyskon till mig, jag har ett helsyskon som är 23). Min pappa har, ursäkta uttrycket, alltid varit en skitstövel.
När jag var 17 flyttade jag från min pappa och då var den nuvarande 15åringen 6 år. Hon har alltid sett upp till mig fast jag inte bott där nere under halva hennes liv. Dock ringer alltid pappa till mig när något är fel och begär att jag ska veta allt. Min syster har alltid varit blyg pga den stränga kontrollen. Det har hänt flera gånger när jag varit där nere och hennes kompisar kommit för att hälsa på, då pappa (o hennes mamma) sagt: Ni är fan dumma i huvudet, ni får inte komma in. De pratar alltid skit om hennes kompisar. De berättar alltid för henne när hon gör fel och hur korkad hon är. Hur ful hon är och hur fet hon är. Hela familjen är tjocka, men gör inget åt det (klagar bara). När hon var runt 12 hittade jag en lapp i hennes rum att hon ville ta självmord och kasta sig framför tåget för "ingen gillar mig". När jag tog upp det sa hon att hon skämta.
Nu är hon 15 och hon får aldrig gå ut på kvällarna. Hon har inte många kompisar och ser tråkig ut för hon får aldrig nya kläder, klippning osv. Hon var hos mig 7 dagar i jul och hjälpte mig med arbetet i stallet. hela tiden behövde hon få bekräftat att han gjorde rätt. Jag sa till henne att lita på sig själv, men det går inte. När pappa o hennes mamma kom hit o hämta henne var första kommentaren: Hur fan ser du ut?
Den yngsta, som är 9 år, har ngt sen utveckling. Han pratar inte rent och har koncentrationssvårigheter. De påstår att de testat för ADHD m.m men jag tror inte det. Jag ber dem hela tiden aktivera honom, ut och lek, träna, ha kul, men det enda är att han får se på film och äta chips. Han kan slåss i skolan och kan bli väldigt sur och har mycket trots i sig. Pappa säger att "lärarna är korkade, de klarar inte honom, han är så bra när han är hemma och kollar på tv". När jag var på semester med de (vilken utmaning, aldrig igen) bodde vi på en lantgård med massa djur. 9 åringen försvann och kom enbart tillbaka för att äta mat. Det fanns ju hönor på gården. Han hjälpte till varje dag och var så lycklig. Matade, kollade så att de inte fastnade i nätet m.m Men sen kom vardagen tillbaka.
De hotar ofta med stryk. en gång när vi satt och åt slog de till 9 åringen i huvudet. Psykisk misshandel är vardag, fysisk har nog minskat (jag o min helbror också råkat ut för det).
Så vad ska jag göra? Titta på när mina syskon faller? Jag har innan haft en dröm om att min syster ska flytta till mig, att jag ska anmäla min pappa till soc eller ngt. Hon är 15 men beter sig som 8. Hon får ju ingen chans.
Det är tacke vare min mamma som jag (och min helbror) lyckades komma ifrån det helvete.
När jag var 17 flyttade jag från min pappa och då var den nuvarande 15åringen 6 år. Hon har alltid sett upp till mig fast jag inte bott där nere under halva hennes liv. Dock ringer alltid pappa till mig när något är fel och begär att jag ska veta allt. Min syster har alltid varit blyg pga den stränga kontrollen. Det har hänt flera gånger när jag varit där nere och hennes kompisar kommit för att hälsa på, då pappa (o hennes mamma) sagt: Ni är fan dumma i huvudet, ni får inte komma in. De pratar alltid skit om hennes kompisar. De berättar alltid för henne när hon gör fel och hur korkad hon är. Hur ful hon är och hur fet hon är. Hela familjen är tjocka, men gör inget åt det (klagar bara). När hon var runt 12 hittade jag en lapp i hennes rum att hon ville ta självmord och kasta sig framför tåget för "ingen gillar mig". När jag tog upp det sa hon att hon skämta.
Nu är hon 15 och hon får aldrig gå ut på kvällarna. Hon har inte många kompisar och ser tråkig ut för hon får aldrig nya kläder, klippning osv. Hon var hos mig 7 dagar i jul och hjälpte mig med arbetet i stallet. hela tiden behövde hon få bekräftat att han gjorde rätt. Jag sa till henne att lita på sig själv, men det går inte. När pappa o hennes mamma kom hit o hämta henne var första kommentaren: Hur fan ser du ut?
Den yngsta, som är 9 år, har ngt sen utveckling. Han pratar inte rent och har koncentrationssvårigheter. De påstår att de testat för ADHD m.m men jag tror inte det. Jag ber dem hela tiden aktivera honom, ut och lek, träna, ha kul, men det enda är att han får se på film och äta chips. Han kan slåss i skolan och kan bli väldigt sur och har mycket trots i sig. Pappa säger att "lärarna är korkade, de klarar inte honom, han är så bra när han är hemma och kollar på tv". När jag var på semester med de (vilken utmaning, aldrig igen) bodde vi på en lantgård med massa djur. 9 åringen försvann och kom enbart tillbaka för att äta mat. Det fanns ju hönor på gården. Han hjälpte till varje dag och var så lycklig. Matade, kollade så att de inte fastnade i nätet m.m Men sen kom vardagen tillbaka.
De hotar ofta med stryk. en gång när vi satt och åt slog de till 9 åringen i huvudet. Psykisk misshandel är vardag, fysisk har nog minskat (jag o min helbror också råkat ut för det).
Så vad ska jag göra? Titta på när mina syskon faller? Jag har innan haft en dröm om att min syster ska flytta till mig, att jag ska anmäla min pappa till soc eller ngt. Hon är 15 men beter sig som 8. Hon får ju ingen chans.
Det är tacke vare min mamma som jag (och min helbror) lyckades komma ifrån det helvete.