Sv: Vad jobbar ni med och varför?
Du fick med SÅ många (om inte alla) anledningar till varför jag just nu läser till jurist.
Jag jobbar som kammaråklagare sedan cirka åtta år.
De stora fördelarna med jobbet är att det känns tryggt med en statlig anställning och att jag trivs utmärkt med att luta mig mot objektivitetsprincipen - som åklagare ska man aldrig behöva tala eller agera mot bättre vetande utan håller målet inte så läggs förundersökningen ner och håller det så kör man. Yrket är ofta kreativt.
Även om många mål är "massproduktion" så är det alltid olika människoöden bakom, vilket intresserar mig. De åklagarledda förundersökningarna ger ett stort utrymme för individuell planering och upplägg, det finns liksom ingen mall att bara följa. Förhörssituationerna och framträdandet i rätten är oerhört intressant och det finns alltid saker man kan utveckla och förbättra. Mycket psykologi och presentationsteknik. Lönen är helt okej, ingångslönen som kammaråklagare tror jag ligger strax under 40 000 (före skatt) nu och sedan får man tillägg med stigande erfarenhet och även tillägg för jourtjänstgöring helger och nätter. Så en bruttolön på 42-50tusen är nog rätt normal när man har varit kammaråklagare några år.
Man har mycket kontakt med andra närliggande yrkeskategorier, polis å ena sidan och domstolarna och advokaterna å andra sidan. Vi är en aktiv och drivande del i hela rättsväsendet och det är oftast god sammanhållning mellan kollegorna.
Nackdelarna är att ansvaret ibland kan kännas väl tungt. En felbedömning kan få väldigt stora konsekvenser och även utan felbedömningar så kan vissa ärenden gå "under skinnet" på en. Släpper man ut en anhållen kille som är misstänkt för grov kvinnofridskränkning och bevisningen inte riktigt håller, så hänger risken alltid över en att det ska gå överstyr.
Och allra värst är misstankar om övergrepp mot barn - blir en oskyldig misstänkt eller åtalad så är det katastrof för honom eller henne, håller inte bevisningen när ett barn faktiskt utsatts eller utsätts för övergrepp så är katastrofen inte mindre. Stresståligheten måste vara hög. Man kan inte skjuta upp vissa beslut utan i joursituationer är man ensam och måste välja a eller b om så klockan är 04.30 och man har suttit i telefon de senaste sju timmarna och är helt vimsig i huvudet. Anhålla eller frige, husrannsakan eller inte husrannsakan och så vidare. Och allt man har som beslutsunderlag är en muntlig föredragning från en polis på kriminaljouren. Allt kan hända, när som helst.
Trots nackdelarna tycker jag att detta är det bästa juristjobb man kan ha. Jag skulle gärna rekommendera det till personer som passar för jobbet, dvs är stresståliga, beslutsföra och som har gott om empatisk förmåga utan att bli blödiga. Tyvärr måste jag dock tillägga att jag har sett många goda och duktiga kollegor sluta och byta till andra tjänster för att man av olika anledningar har känt att arbetstrycket är så hårt att man mår dåligt av det. Jag började själv på domarbanan men tycker mer om den större kontakten med människor här och det friare och (i mitt tycke) mer kreativa arbetet, som gör det både svårare men också mer av ett hantverk i mina ögon.
Du fick med SÅ många (om inte alla) anledningar till varför jag just nu läser till jurist.