Vad har ni för olika tränare?

[the_connemara]

Velade mellan Dressyr o Ridning men det är ju trots allt så att jag vill hitta en tävlingsmässigt bra engelsk dressyrridning så det fick bli här

Jag har mer o mer uppmärksamma problem i min sits o vidare i min kropp. Det är något som jag haft sedan jag var lite o började rida i princip (syns på alla kort från typ 10-12 års ålder). Genom alla de åren med mycket ponnytävlingar på lägre nivå (fälttävlan tom Lättklass o dressyr tom någon enstaka FEI inl.) och med MASSOR med träningar på olika ponnys o för lite olika tränare men främst långvariga hemmatränare har mina problem kanske skördat typ 10 kommentarer TOTALT vad jag minns. Självklart har andra problem i min sits kommenterats mer flitigt. Säkert var problemen inte lika stora då, mycket ridning, mycket olika ponnys i alla outbildade stadier, ung kropp osv. Men likväl, det syntes fortf tydligt att jag typ alltid hade huvudet på sned åt ena hållet och drog upp samma sidas axel. Och jag har aldrig, ALDRIG ridit en enda ens halv korrekt skänkelvikning, hästen har ALLTID varit felställd i nacken och haft ytterbogen före, främst undan vänster skänkel. Samtliga hästar. Lägsta jag någonsin kan ha fått på en skänkelvikning är 4, men mer troligt 5/6 o uppåt. Jag tillhörde de som låg bra till efter dressyren (om inte ponnyn ballade ur) när vi var i väg på fälttävlan, låg åtm på övre halvan i rena dressyrklasser o hade välridna ponnys i hoppningen/överlag.

Nog om det. Nu har jag alltså uppmärksammat mina problem mer o börjar rota i min oliksidighet. Har hittar bra hjälp på vägen med mig själv (sjukgymnast som hjälper min kropp bra, ger mig bra input på vad jag gör och ger mig bra övningar för att hitta stabiliteten så att jag inte ska hänga i mina överrörliga leder o låsa de andra + alla muskler runt dem och som dessutom rider) men väl på hästen måste jag ha groteskt mycket hjälp. Bara jag kortar höger tygel tex så låser jag hela min högersida (gissa vilken tygel hästen inte går fram till ). Som tur är så har jag en helt underbar häst som står ut med mig, visar mig 100 % rätt genom att reagera rätt i sin kropp när jag gör rätt, oavsett hur mycket fel jag gjort alla år innan OCH som dessutom är så naturligt lösgjord att all min skit får väldigt, väldigt lite/inget fäste i hans kropp

Jag är nyfiken på två olika saker. Dels kommentarer på ovan. Hur har ni det med er kropp/sits o input från era tränare/sjukgymnaster osv? Hur mycket helhet ser ni/har ni/tror ni på/vill ni ha?

Nästa grej. Tog i somras hjälp av en AR-tränare. Träffade i helgen en ny tränare inom centrerad ridning. Och så har vi en ny dressyrtränare. Dessa tre är väldigt olika med hur de vill ha min ridning. Men jag känner att alla 3 ger mig oerhört bra input som jag har mycket nytta av.
AR-tränaren: Vill hitta en jämn böjning mha innertygeln, mycket sitsfokus i böjning/miniskolor, mycket lätt tygelkontakt (hon rider min häst varje gång o rider på lös tygel), mycket lite ben. Min häst gillar!
CR-tränaren: INGA BEN, mycket fokus på bäckenets rörelser, hållning, väldigt mycket fokus på liksidighet o avslappning hos mig (inkl feldenkrais). Min häst gillar!
Dressyrtränaren: Grundridning på riktigt! Renodlade hjälper. Ska använda mina hjälper korrekt o få rätt svar. Min häst gillar!

Genrellt så tycker de samma saker som jag o hästen gör är bra. Jag tror inte de skulle tycka att respektive "spetskompetens" inom områdena är så himla jättebra (?). Men när jag o hästen adderar deras tänk så får jag känslan av att de vill hitta samma sak (eller så är jag trög ).

Så den andra grejen jag såklart är nyfiken på är vad ni har för tränare? Hur är de/vad fokuserar de på? Har ni tränare som är väldigt olika? Finns det grejer som motsäger varandra eller kompletterar de varandra för er?

Tänker alltså inte på hopptränare/markarbete utan om "dressyr"-tränare.

 

[Vimsan]

Velade mellan Dressyr o Ridning men det är ju trots allt så att jag vill hitta en tävlingsmässigt bra engelsk dressyrridning så det fick bli här

Jag har mer o mer uppmärksamma problem i min sits o vidare i min kropp. Det är något som jag haft sedan jag var lite o började rida i princip (syns på alla kort från typ 10-12 års ålder). Genom alla de åren med mycket ponnytävlingar på lägre nivå (fälttävlan tom Lättklass o dressyr tom någon enstaka FEI inl.) och med MASSOR med träningar på olika ponnys o för lite olika tränare men främst långvariga hemmatränare har mina problem kanske skördat typ 10 kommentarer TOTALT vad jag minns. Självklart har andra problem i min sits kommenterats mer flitigt. Säkert var problemen inte lika stora då, mycket ridning, mycket olika ponnys i alla outbildade stadier, ung kropp osv. Men likväl, det syntes fortf tydligt att jag typ alltid hade huvudet på sned åt ena hållet och drog upp samma sidas axel. Och jag har aldrig, ALDRIG ridit en enda ens halv korrekt skänkelvikning, hästen har ALLTID varit felställd i nacken och haft ytterbogen före, främst undan vänster skänkel. Samtliga hästar. Lägsta jag någonsin kan ha fått på en skänkelvikning är 4, men mer troligt 5/6 o uppåt. Jag tillhörde de som låg bra till efter dressyren (om inte ponnyn ballade ur) när vi var i väg på fälttävlan, låg åtm på övre halvan i rena dressyrklasser o hade välridna ponnys i hoppningen/överlag.

Nog om det. Nu har jag alltså uppmärksammat mina problem mer o börjar rota i min oliksidighet. Har hittar bra hjälp på vägen med mig själv (sjukgymnast som hjälper min kropp bra, ger mig bra input på vad jag gör och ger mig bra övningar för att hitta stabiliteten så att jag inte ska hänga i mina överrörliga leder o låsa de andra + alla muskler runt dem och som dessutom rider) men väl på hästen måste jag ha groteskt mycket hjälp. Bara jag kortar höger tygel tex så låser jag hela min högersida (gissa vilken tygel hästen inte går fram till ). Som tur är så har jag en helt underbar häst som står ut med mig, visar mig 100 % rätt genom att reagera rätt i sin kropp när jag gör rätt, oavsett hur mycket fel jag gjort alla år innan OCH som dessutom är så naturligt lösgjord att all min skit får väldigt, väldigt lite/inget fäste i hans kropp

Jag är nyfiken på två olika saker. Dels kommentarer på ovan. Hur har ni det med er kropp/sits o input från era tränare/sjukgymnaster osv? Hur mycket helhet ser ni/har ni/tror ni på/vill ni ha?

Nästa grej. Tog i somras hjälp av en AR-tränare. Träffade i helgen en ny tränare inom centrerad ridning. Och så har vi en ny dressyrtränare. Dessa tre är väldigt olika med hur de vill ha min ridning. Men jag känner att alla 3 ger mig oerhört bra input som jag har mycket nytta av.
AR-tränaren: Vill hitta en jämn böjning mha innertygeln, mycket sitsfokus i böjning/miniskolor, mycket lätt tygelkontakt (hon rider min häst varje gång o rider på lös tygel), mycket lite ben. Min häst gillar!
CR-tränaren: INGA BEN, mycket fokus på bäckenets rörelser, hållning, väldigt mycket fokus på liksidighet o avslappning hos mig (inkl feldenkrais). Min häst gillar!
Dressyrtränaren: Grundridning på riktigt! Renodlade hjälper. Ska använda mina hjälper korrekt o få rätt svar. Min häst gillar!

Genrellt så tycker de samma saker som jag o hästen gör är bra. Jag tror inte de skulle tycka att respektive "spetskompetens" inom områdena är så himla jättebra (?). Men när jag o hästen adderar deras tänk så får jag känslan av att de vill hitta samma sak (eller så är jag trög ).

Så den andra grejen jag såklart är nyfiken på är vad ni har för tränare? Hur är de/vad fokuserar de på? Har ni tränare som är väldigt olika? Finns det grejer som motsäger varandra eller kompletterar de varandra för er?

Tänker alltså inte på hopptränare/markarbete utan om "dressyr"-tränare.

Jag har som du en massa "olater" och det har ingen vanlig dressyrtränare fått ordning på
Så jag har de senaste tre åren (med ett uppehåll för barnafödande) bara ridit för en CR-instruktör.
För när sitsen/kroppen ä korrekt så fungerar hästen/ridningen!!
Båda mina hästar trivs med det och ja... det funkar faktiskt på alla hästar jag suttit på

 

[Aureola]

Jag förstår helt ditt problem, jag har också en massa koordinationsfel och är sned och dan. Precis som typ nästan alla andra människor. Har dock turen att ha en dressyrtränare som är extremt intresserad av biomekanik (både människans och hästens) och är jätteduktig på att hjälpa mig att hjälpa mig själv (och därigenom hästen). Det är en lite annorlunda approach, och eftersom det är "skynda långsamt" som gäller så har vi blivit ganska duktiga på att koordinera ganska svåra grejer men inte på "kommando" (dvs tävlingsridning, jag måste kunna göra x just vid y) - ÄNNU - men vi kommer dit . Men det är helt obetalbart, den känslan när jag når hästen och får honom att dansa fram för lätta lätta hjälper och jag sitter alldeles stilla och gör "nästan ingenting" (fast vägen till nästan ingenting går via göra en hel del, en grej i taget tills man behärskar den).
Jag kan dock inte riktigt med att träna för andra. Har försökt flera gånger (t ex för att jag ville hoppträna lite, men även andra) men upplever att den pedagogiska förmågan samt tränarens öga för vad jag och hästen behöver bara inte finns där. Det blir primitivt. Hästen blir låst och springig och jag får snabbt tillbaks alla mina gamla ryttarfel och så sjunker vi till nivå nybörjare igen. Så jag får hoppa själv istället, funkar helt okej, jag siktar inte på att tävlingshoppa eller på någon viss höjd eller så, bara lite gympa. Hoppas att du hittar rätt tränare, ibland tar det några år att hitta dem (för mig tog det typ 20, och då letade jag inom alla möjliga ridstilar, traditionella som "konstiga").

 

[Aureola]

Sen tror jag inte riktigt på det här med olika bokstavskombinationer utan jag känner att det finns korrekt ridutbildning och sämre ridutbildning och en stor gråzon däremellan. (parametrar som pedagogik, känsla för prioriteringar, förstå hur hästens och ryttarens kropp fungerar och vilka förändringar man kan göra för att uppnå dessa och dessa konkreta målen ingår) Så jag tänker att dina tre tränare kör med sina respektive övningar där allting verkar funka rätt bra och om hästen känns bra efter passen, och det känns som att du fått med dig något konkret och att du lärt dig något du inte visste/kunde innan så är det väl bara att va glad att man har tre duktiga tränare Skit i vilka bokstavskombinationer de väljer att titulera sig som

 

[Brille]

Velade mellan Dressyr o Ridning men det är ju trots allt så att jag vill hitta en tävlingsmässigt bra engelsk dressyrridning så det fick bli här

Jag har mer o mer uppmärksamma problem i min sits o vidare i min kropp. Det är något som jag haft sedan jag var lite o började rida i princip (syns på alla kort från typ 10-12 års ålder). Genom alla de åren med mycket ponnytävlingar på lägre nivå (fälttävlan tom Lättklass o dressyr tom någon enstaka FEI inl.) och med MASSOR med träningar på olika ponnys o för lite olika tränare men främst långvariga hemmatränare har mina problem kanske skördat typ 10 kommentarer TOTALT vad jag minns. Självklart har andra problem i min sits kommenterats mer flitigt. Säkert var problemen inte lika stora då, mycket ridning, mycket olika ponnys i alla outbildade stadier, ung kropp osv. Men likväl, det syntes fortf tydligt att jag typ alltid hade huvudet på sned åt ena hållet och drog upp samma sidas axel. Och jag har aldrig, ALDRIG ridit en enda ens halv korrekt skänkelvikning, hästen har ALLTID varit felställd i nacken och haft ytterbogen före, främst undan vänster skänkel. Samtliga hästar. Lägsta jag någonsin kan ha fått på en skänkelvikning är 4, men mer troligt 5/6 o uppåt. Jag tillhörde de som låg bra till efter dressyren (om inte ponnyn ballade ur) när vi var i väg på fälttävlan, låg åtm på övre halvan i rena dressyrklasser o hade välridna ponnys i hoppningen/överlag.

Nog om det. Nu har jag alltså uppmärksammat mina problem mer o börjar rota i min oliksidighet. Har hittar bra hjälp på vägen med mig själv (sjukgymnast som hjälper min kropp bra, ger mig bra input på vad jag gör och ger mig bra övningar för att hitta stabiliteten så att jag inte ska hänga i mina överrörliga leder o låsa de andra + alla muskler runt dem och som dessutom rider) men väl på hästen måste jag ha groteskt mycket hjälp. Bara jag kortar höger tygel tex så låser jag hela min högersida (gissa vilken tygel hästen inte går fram till ). Som tur är så har jag en helt underbar häst som står ut med mig, visar mig 100 % rätt genom att reagera rätt i sin kropp när jag gör rätt, oavsett hur mycket fel jag gjort alla år innan OCH som dessutom är så naturligt lösgjord att all min skit får väldigt, väldigt lite/inget fäste i hans kropp

Jag är nyfiken på två olika saker. Dels kommentarer på ovan. Hur har ni det med er kropp/sits o input från era tränare/sjukgymnaster osv? Hur mycket helhet ser ni/har ni/tror ni på/vill ni ha?

Nästa grej. Tog i somras hjälp av en AR-tränare. Träffade i helgen en ny tränare inom centrerad ridning. Och så har vi en ny dressyrtränare. Dessa tre är väldigt olika med hur de vill ha min ridning. Men jag känner att alla 3 ger mig oerhört bra input som jag har mycket nytta av.
AR-tränaren: Vill hitta en jämn böjning mha innertygeln, mycket sitsfokus i böjning/miniskolor, mycket lätt tygelkontakt (hon rider min häst varje gång o rider på lös tygel), mycket lite ben. Min häst gillar!
CR-tränaren: INGA BEN, mycket fokus på bäckenets rörelser, hållning, väldigt mycket fokus på liksidighet o avslappning hos mig (inkl feldenkrais). Min häst gillar!
Dressyrtränaren: Grundridning på riktigt! Renodlade hjälper. Ska använda mina hjälper korrekt o få rätt svar. Min häst gillar!

Genrellt så tycker de samma saker som jag o hästen gör är bra. Jag tror inte de skulle tycka att respektive "spetskompetens" inom områdena är så himla jättebra (?). Men när jag o hästen adderar deras tänk så får jag känslan av att de vill hitta samma sak (eller så är jag trög ).

Så den andra grejen jag såklart är nyfiken på är vad ni har för tränare? Hur är de/vad fokuserar de på? Har ni tränare som är väldigt olika? Finns det grejer som motsäger varandra eller kompletterar de varandra för er?

Tänker alltså inte på hopptränare/markarbete utan om "dressyr"-tränare.

Vilket bra inlägg!!

 

[Brille]

Jag förstår helt ditt problem, jag har också en massa koordinationsfel och är sned och dan. Precis som typ nästan alla andra människor. Har dock turen att ha en dressyrtränare som är extremt intresserad av biomekanik (både människans och hästens) och är jätteduktig på att hjälpa mig att hjälpa mig själv (och därigenom hästen). Det är en lite annorlunda approach, och eftersom det är "skynda långsamt" som gäller så har vi blivit ganska duktiga på att koordinera ganska svåra grejer men inte på "kommando" (dvs tävlingsridning, jag måste kunna göra x just vid y) - ÄNNU - men vi kommer dit . Men det är helt obetalbart, den känslan när jag når hästen och får honom att dansa fram för lätta lätta hjälper och jag sitter alldeles stilla och gör "nästan ingenting" (fast vägen till nästan ingenting går via göra en hel del, en grej i taget tills man behärskar den).
Jag kan dock inte riktigt med att träna för andra. Har försökt flera gånger (t ex för att jag ville hoppträna lite, men även andra) men upplever att den pedagogiska förmågan samt tränarens öga för vad jag och hästen behöver bara inte finns där. Det blir primitivt. Hästen blir låst och springig och jag får snabbt tillbaks alla mina gamla ryttarfel och så sjunker vi till nivå nybörjare igen. Så jag får hoppa själv istället, funkar helt okej, jag siktar inte på att tävlingshoppa eller på någon viss höjd eller så, bara lite gympa. Hoppas att du hittar rätt tränare, ibland tar det några år att hitta dem (för mig tog det typ 20, och då letade jag inom alla möjliga ridstilar, traditionella som "konstiga").

Grattis till att ha hittat den känslan.

 

[Millz]

Jag har tre olika tränare: huvudtränaren är en "Dressytränare", här ligger fokus mycket på hästen och rörelserna, mkt grundridning. Sedan rider jag ca varannan vecka för en tränare med fokus på hästens och ryttarens biomekanik, här ligger fokus i huvudsak just nu på min sits och hur den påverkar. Med jämna mellanrum rider jag även för en List 1 Dressage judge (ingen aning om vad det motsvarar i Sverige, här i UK är det högsta domarnivån), detta mest för att få en "domarblick" på dressyren. Ingen av tränarna motsäger sig varandra, de snarare kompletterar (med vissa få undantag)

Det som hjälpt mig mycket är att jag, förutom tränarna ovan, även skaffat mig en PT som är fd. elitryttare (fälttävlan) och således har en bra inblick i just ryttarmuskler och deras funktion. Jag har också involverat en sjukgymnast som också kan det här med häst, hon jobbar tillsammans med PT:n på att få mig så stark och liksidig som möjligt.

Jag är väldigt överrörlig och låser lätt fel delar av kroppen, PT:n och physion hjälper mig med detta. Även biomekaniktränaren hjälper med detta.

Just nu är jag väldigt nöjd med kombon ovan, det är mycket folk involverade och det går åt alldeles för mycket pengar, men resultaten är toppen. Visst kan det stundtals kännas lite överdrivet för en hobbyryttare men jag har fått en så otroligt mycket bättre kropps- och "ridmedvetenhet" med hjälp av de involverade .

 

[Fiorano]

Och jag blir lite matt. Är imponerad över hur ambitiös och otroligt analyserade du är kring din ridning @the_connemara! Jag är nog lite för primitiv. Har en tränare och hon är verkligen mina ögon på marken. Vi har en jättebra kommunikation och jag litar fullt ut på henne. Ibland rider jag för ngn tränare som kommer till klubben men hittills känner jag inte att de tillfört så mycket.

Sen har jag förstås massor av sitsfel. Men jag väljer mina strider sas. Om jag skulle dissekera alla mina ryttarbrister hade jag slutat rida. Är så hemsk att mina hästar dessutom får leva med viss skevhet från min sida. Dom är väldigt anpassningsbara.

 

[the_connemara]

Och jag blir lite matt. Är imponerad över hur ambitiös och otroligt analyserade du är kring din ridning @the_connemara! Jag är nog lite för primitiv. Har en tränare och hon är verkligen mina ögon på marken. Vi har en jättebra kommunikation och jag litar fullt ut på henne. Ibland rider jag för ngn tränare som kommer till klubben men hittills känner jag inte att de tillfört så mycket.

Sen har jag förstås massor av sitsfel. Men jag väljer mina strider sas. Om jag skulle dissekera alla mina ryttarbrister hade jag slutat rida. Är så hemsk att mina hästar dessutom får leva med viss skevhet från min sida. Dom är väldigt anpassningsbara.

Om hästen öht inte vill röra sig framåt och man inte ens kan ta sig runt en halv 20 ms volt på ett hyfsat vettigt sätt blir detta följden o jag är i grunden väldigt positiv, blir aldrig nedstämd över mina problem utan kan på min höjd bli lite irriterad där o då, så för mig är det liksom bara intressant o känna efter.

Dessutom känner jag ju av min snedhet hela tiden. Jag får ont ibland och den stör mig alltid något ofantligt. Får liksom kramp i höger armen bara av att borsta ena sidans tänder, då inser tom jag att det inte är normalt det känns som att högersidan har konstant träningsvärk o är helt matt. Inget man liksom vill leva med.

När jag läser dina inlägg tänker jag nog ungefär som du om denna tråden. Tycker det är sjukt intressant att läsa om din ridning även om du kanske tycker den känns primitiv O har du då hittat en för dig komplett tränare så är det ju bara o vara lycklig

 

[Ray]

@the_connemara
Tycker det du gör nu är det som funkar bäst för mig! Bra input och sen en redig egen analys och våga ifrågasätta sin ridning.

Tränar mässigt har jag en tränare jag ridit för i år. En gång. .. Men ids inte rida för någon annan för det ger inte lika mycket. Jag lever på instruktionerna från den träningen fortfarande. ... Och har inte fått nån ny tid, vederbörande har fullt upp.
Rid för dina tre och hitta medelvägen?
Själv har jag noll tålamod för CR och AR tränare. Läser böcker och tränar skrittgrejer när jag rider ut och tänker mycket på deras budskap. Men en träning- har inte träffat någon som inspirerar- tycker mest det blir åka runt. Jag vill ha hela paketet direkt!

 

[Aureola]

Grattis till att ha hittat den känslan.

Well.. det är snarare lite "Hittat den!! Tappat den... hittat den igen!, tappat den, hittat, hittat, hittat, nuuu fattar jag" för varje enskild övning

 

[Aureola]

Om hästen öht inte vill röra sig framåt och man inte ens kan ta sig runt en halv 20 ms volt på ett hyfsat vettigt sätt blir detta följden o jag är i grunden väldigt positiv, blir aldrig nedstämd över mina problem utan kan på min höjd bli lite irriterad där o då, så för mig är det liksom bara intressant o känna efter.

Dessutom känner jag ju av min snedhet hela tiden. Jag får ont ibland och den stör mig alltid något ofantligt. Får liksom kramp i höger armen bara av att borsta ena sidans tänder, då inser tom jag att det inte är normalt det känns som att högersidan har konstant träningsvärk o är helt matt. Inget man liksom vill leva med.

När jag läser dina inlägg tänker jag nog ungefär som du om denna tråden. Tycker det är sjukt intressant att läsa om din ridning även om du kanske tycker den känns primitiv O har du då hittat en för dig komplett tränare så är det ju bara o vara lycklig

Jag gillar din inställning och tycker att hästsporten hade mått bra av mer sånt! Dvs att man inte uppfattar sina problem som något negativt utan att man förhåller sig neutral till dem och jobbar med dem precis som vilka andra uppgifter som helst. (Så gör i princip alla andra sporter!) För mig ÄR detta ridning! Jag tycker inte det är utvecklande att sitta och bara "driva på" som många av de tränare jag provat har haft som nästan enda instruktion. Om man inte förändrar nånting så förändras ingenting. Och jag måste som människa förändra min egen kropp först, för att skapa förutsättningar för min häst att kunna röra sig korrekt. Om jag fortsätter att låta mig själv sitta snett, skumpa, hindra hans rygg från att röra sig, så får han dålig balans, han tvingas hålla i sig, han får spänningar, hur ska han kunna röra sig elastiskt och dansant då?

Hehe, märks det att jag är engagerad i ämnet

 

[kryddelydd]

@the_connemara
Tycker det du gör nu är det som funkar bäst för mig! Bra input och sen en redig egen analys och våga ifrågasätta sin ridning.

Tränar mässigt har jag en tränare jag ridit för i år. En gång. .. Men ids inte rida för någon annan för det ger inte lika mycket. Jag lever på instruktionerna från den träningen fortfarande. ... Och har inte fått nån ny tid, vederbörande har fullt upp.
Rid för dina tre och hitta medelvägen?
Själv har jag noll tålamod för CR och AR tränare. Läser böcker och tränar skrittgrejer när jag rider ut och tänker mycket på deras budskap. Men en träning- har inte träffat någon som inspirerar- tycker mest det blir åka runt. Jag vill ha hela paketet direkt!

Tja, jag rider för en CR instruktör som har basen i "tävlingsdressyr".
Och hon är fenomenal på att sätta fingret på vad i min sits som hämmar hästen.
Till exempel när jag måste komma ihåg att slappna av i vänster sida av midjan och hästen plötsligt får en gång som är oerhört mycket bättre med mer scwung, längre steg och mer luft. "bara" av den detaljen.
Tålamod och tålamod...
Här åks det inte runt.
Här tränas mot piaff och passage och görs galoppombyten och mot galoppiruetter (har fått ihop bakbensdiametern till ca två meter) på tioårig travare.

 

[Kiwifrukt]

Jag rider i nuläget för en kompis som själv rider akademiskt, men även tävlat i "vanlig" dressyr och western tidigare. Vi står i samma stall, och givetvis är en av anledningarna att det är så lätt att få till träningar när vi är på samma ställe, men även att hon känner både mig och hästen och kan komma med råd även när vi "bara" rider ut. Knyter det sig fullständigt kan hon hoppa upp och rida en bit (och då får jag förmånen att rida hennes superfina hästar och känna hur det ska kännas, medan min femåring får en kunnigare ryttare på ryggen som vet hur hon ska "förklara" för hästen hur hon ska göra). Vi lägger otroligt mycket fokus på mig/min sits under träningarna, och i ärlighetens namn är det definitivt vårt akilleshäl, så det är där fokuset ska vara också.

 

[lil-sis]

Just nu tränar vi bara tömkörning regelbundet men när hon kommer hem från utbildaren så blir det dressyr, för en tränare som tydligen är mycket teknisk och sitsfokuserad. En del avskyr det, jag tror att jag kommer att gilla det. Jag hoppas på noggranna grunder, kort och gott.

Tanken är alltså att stärka och utbilda henne på töm, stärka och utbilda mig och sedan om ett par år liksom falla ihop och dansa tillsammans

 

[the_connemara]

Fick ngn notis om denna tråden o tänkte bara uppdatera lite mera.

Vi har klarat av en kurs CR till o lika intressant denna gången! Vi bildade en liten grupp så vi kan fortsätta med samma koncept dvs rida fm, feldenkraisbehandling o sen rida igen em, fast bara över en dag under hösten. Ska blir sjukt kul!

Nu har jag dessutom börjat jobba igen och fått ordning på andrs problem så ska återuppta besöken hos sjukgymnasten. Nu ska matte drillas!

Dessutom håller jag tummarna för att vi hittat en hemmatränare inom dressyr o förhoppningsvis även lite markarbete/hoppning. Ironiskt nog fälttävlansryttare som själv blivit mycket hjälpt av feldenkrais av min CR-tränares "mentor". Men framförallt så kan ju hen rida. Min häst blir spikrak o glad o får verkligen hjälp o komma jämnt från bakbenen fram till bettet o då är det ju tusen gånger lättare för mig sen när jag sitter upp (hen rider först) o själv hitta min sits o ridning. Woopie!

Att jag inte tidigare insett att jag behövde hjälp av att någon red hästen är ju så jävla surt bara. Men nu fokuserar vi på det!

 

[lil-sis]

Har ridit första lektionen för nya tränaren och det blir nog bra

 

[Tualma]

Jag rider för en CR-tränare som är superbra! Hen ersätter nog utan överdrift såväl equiterapeut för hästen som fysioterapeut för mig och hen är det bästa som hänt mig som ryttare (jag är övertygad att mina hästar håller med). Men emellanåt är det befriande skönt att rida för någon annan som INTE fokuserar på alla mina fel och brister och millimeter i hjälpgivningen hit och dit, utan bara säger år en att rida, liksom. Därför är jag otrogen och rider jag för en annan tränare (portugis) någon gång ibland (typ någon gång/år högst).

 

[Lavinia]

Jag rider för en AR-inriktad tränare som fokuserar mycket på mig och min kropp. När jag gör rätt går pållan som en dröm!
Sen rider jag "vanlig" dressyr och WE för en ridlärare som är mer inriktad på att få häst att gå bra men på hästs villkor, mycket framåt och "frihet", ingen sparkande och dragande. Blir bättre och bättre för varje gång.
Och så hoppar jag för en tränare som själv tävlar internationellt och är jätteduktig. Ibland är jag inte helt överens med hennes träningsmetoder eller syn på hästar men hon har också mycket erfarenhet och får både mig och pållan att göra vårt absolut bästa och det ger definitivt resultat det med.

Just nu har jag inte ork att ta tag i mig själv mer än att rida bättre, men det verkar faktiskt räcka för min prinsessa.
/Lavinia