Sv: Vad har era hundar lärt sig "av bara farten"?
Vi här hemma har en egen teori om detta
Våra hundar går väldigt sällan i koppel den första tiden av sitt liv, bara när man absolut måste.
Och vi har märkt att valpar som får börja så, sällan drar i koppel, de accepterar oftast direkt att de har koppel på sig.
Medans valpar som från dag 1 (från de blir sålda) går i koppel, ofta drar osv..
Och som vanligt, undantag finns alltid
Men inte hos oss
Jag har samma erfarenhet.
Båda mina senaste hundar gick i princip alltid lösa tills de var ca 6 månader, och även därefter mesta tiden (undantag trafikerade vägar och tättbefolkade områden).
När jag sedan börjat ha koppel ibland, gick det väldigt smärtfritt. Jag vill inte påstå att min nuvarande hund går i perfekt fotposition, men hon drar inte heller i kopplet - så fort det sträcks stannar hon självmant upp och tittar på mig.
På köpet lärde sig också båda att alltid ha järnkoll på var jag befinner mig ute, och självmant hålla ögonkontakt. Det är livliga raser och mycket snabba, (Engelsk och Welsh Springer Spaniel), men hur fort det än går är de aldrig långt ifrån mig, de springer i sicksack eller i cirklar runt mig.
Båda har också varit nästan hundraprocentiga på inkallning, redan från början, egentligen utan träning. De kommer alltid i full fart, sätter sig för att få sin godbit, och drar sedan iväg igen. Att inkallningen går så enkelt beror förmodligen på att jag oftast inte kallar in dem för att koppla. De gånger jag faktiskt kopplar upp dem finns det oftast en anledning som de är medvetna om, t.ex att det kommer en bil, eller att vi närmar oss en trafikerad väg.
En annan sak som min hund har lärt sig själv är att när jag lämnar tillbaka vår "dagvalp" till ägaren på eftermiddagen, får hon inte följa med. Normalt är hon på benen och ser förväntansfull ut så fort jag reser mig, men vid just de tillfällena ligger hon bara kvar i sin säng och tittar på oss, när vi går.
Min gamla hund lärde sig själv att komma till mig och sätta sig, om ett rådjur gick upp mitt framför näsan på henne. Förmodligen berodde det på att det fanns massor av rådjur i området då, och när hon var liten valp tyckte hon antagligen att de var lite stora och läskiga. Senare blev det en reflex; rådjur = komma till matte och få godis.
Tyvärr är inte min nuvarande unghund lika säker där, hon var 6 månader, när hon såg sitt första rådjur, och tyckte det var en kul lekkamrat. Men vi jobbar på det, och hon blir bättre och bättre.
