Vad hände och varför? *Långt*

[Sandra_99]

Jag använder en kär väns nick så vet ni vem jag är annars så håll det för er själv.

Idag hände något som jag inte vet hur det gick till eller varför det hände. Jag känner att jag skulle behöva lite insyn i vad andra får för uppfattning om situationen genom att få den berättad.

Jag har en häst som varit hos mig i 3 månader. Han är 15 år gammal. I 3 månader har vi skrittat mestadels då han stått i 6 månader innan han kom hit och jag har velat ta det lugnt. Han har även tappat en hel del vikt då han var mer rund än något annat när han kom.

Tyvärr har det mest blivit skritt i ridhuset då vädret varit som det varit men vi har varit ute på ett par rundor i skogen. En gång ensamma på en runda på 20 min.

För exakt en vecka gav vi oss ut själva, hästen fastnar i en sladd som någon dragit öven en skogsstig (gick ej att se uppifrån ryggen) vänder hem i galopp och jag ramlar av i vändningen. Hästen stannar brevid mig. Jag slår nacke samt rygg rätt rejält så jag går hem med hästen som är lite skärrad men vid gott mod. Inte hans fel då han fastnade och reagerade instinktivt genom att fly.

Efter det har vi tagit 3 skritt pass inne varav det senaste involverade lite trav med, utan några som helst problem.

Idag i vårsolen bestämmer jag mig för att ge mig ut en liten sväng i vårsolen. Sladden är borta, det var den redan dagen efter då jag och en vän promenerade dit med våra hästar. Vi skrittar på, förbi där han fastnade sist och allt går fint. Längre ner på den vägen ligger ett hus som har ett hönshus och ett par bikupor intill vägen bland lite björkar. När vi går där så känner jag att han spänner sig och nästan gör sig redo att vända hem, så jag gör halt och peppar mig själv och hästen och går sedan förbi. Precis när vi kommit förbi så flyger det ut en unge på en vit ponny ur skogen ca 5 meter bakom oss.

Min häst blir rädd och hoppar till sidan, ingen fara med det jag sitter kvar men tycker att nej nu vänder vi hem så vi får en bra avslutning. Jag vänder och kommer till huset med hönor och bi igen (hönorna var ute inne bland träden och tuppen gol ca i gång i minuten) och känner direkt att han spänner sig och vill ge sig iväg i full fart och gärna vill gå längre ifrån det läskiga.

När jag känner detta så tar jag tag i munnen för att sakta ner varpå han lägger av ett par bocksprång och jag landar på marken, han står kvar brevid.
Jag blir små irriterad men tar tag i tyglarna och promenerar förbi det läskiga huset 3 gånger fram och tillbaka. Han tittar och blåser lite men inte värre än det.

Envis som jag är så hoppar jag upp igen, inga problem där, han står lugnt och stilla. Jag skänklar på 10 meter fram sedan vänder vi hem igen förbi "hönshuset" och då händer exakt samma sak fast bocksprången var 3 vändor värre. Jag flyger av och hästen far iväg tokbockandes i full galopp gnäggandes och SKRIKANDES ( ni vet hur dom kan skrika). Jag sitter kvar på marken och är helt tagen.

Får upp telefonen och ringer stallägaren som möter honom på gårdsplanen. Jag känner igenom honom men han är hel och ren. Tar in honom i ridhuset, plockar av utrustning och löslongerar honom och då är han laddad och studsar och bockar. Sen lugnar han sig så jag sadlar på och sitter upp, och då är jag rädd kan jag erkänna för jag har känslan kvar från när han bockade men jag rider på en stund i skritt och trav och han är precis som vanligt, helt cool.

Jag avslutar med att gå en promenad med honom för att "skritta av" efter vårt pass i ridhuset och går då förbi samma hus, han tittar men inget mer. Nu står han i hagen och äter hö och är cool lugn.

Jag fattar ingenting alls, ända sedan han kom har han varit fromm som ett lamm. Fruktansvärt snäll och inte problem med någonting! Nu har jag bockat in uteritt med en stallkompis imorgon bitti, en häst som är van vid omgivningarna men jag känner redan nu att jag är nervös och rädd över detta. Jag kommer att spänna mig själv när vi ska förbi det där huset och kommer att påverka honom negativt. . . Vad ska jag göra, jag vill ju kunna rida min häst utan att vara rädd.

Han fäller för tillfället, har en uträknad foderstat och är som sagt bara skrittad de senaste 3 månaderna med undantag för de 2 senaste passen, då vi lagt in trav. För 2 dagar sedan fick jag även ett preparat mot lederna av en tjej i stallet, som hennes häst ej kunde få då hon blev för pigg utav det, kan detta spela in?
Känner mig så ledsen över detta . .

 

[fjordtokan]

Sv: Vad hände och varför? *Långt*

Just höns brukar många hästar reagera på eftersom det luktar så starkt. I gamla stallet var vi också tvunga att rida förbi ett ställe med höns och det var samma visa varje gång.

Han kanske känner sig trygg med dig på marken men blir väldigt rädd när han är "ensam" dvs när du sitter på. Jag skulle prova att rida en annan runda och se vad som händer då.

 

[Cocos]

Sv: Vad hände och varför? *Långt*

Om han bara skrittat i flera månader får du nog räkna med lite bock och bus under igångsättningen vet inte om det bara e jag som tycker så men hästar som vilat har enligt mig en tendens att se spöken lite överallt när man börjar rida mer ordentligt.. Överskottsenergi Berätta vad som hänt för den du ska rida med i morgon och berätta också att du känner dig lite rädd, hon/han har kanske vart i liknande situation, oavsett så brukar det kännas lättare om man säger som det är så inte kompisen förväntar sig något man inte kan/vågar göra!

 

[Lovisaleonora]

Sv: Vad hände och varför? *Långt*

Det börjar bli vår. Även gamla lugna kossor till hästar kan bli som förbytta då.

 

[Sandra_99]

Sv: Vad hände och varför? *Långt*

Tack för alla svar! Jo det där med vårkänslor och överskotts energi är ju en logisk förklaring. Har funderat på om vi ska ta "höns" rundan eller en annan . .

 

[Ginne]

Sv: Vad hände och varför? *Långt*

Jag hade tagit en runda där jag kändes mig säkrare själv, ens egen osäkerhet och förväntningar på att något kan hända påverkar hästen.

 

[angelwings]

Sv: Vad hände och varför? *Långt*

Kan nog stavas VÅR kanske

Min egen stencoola tant får vårryck och kutar omkring som en vettvilling ibland vid den här tiden på året.
Även när hon går i hagen ibland så sist störde hon en hel ridlektion som pågick på ridbanan som ligger bredvid lösdriften. Hon sprang i fullt ös fram och tillbaka under vilda bockserier och bus-tjut. Hon drog igång alla de andra hästarna också så det blev rena vilda västern där ett tag tydligen.

Och det är en häst som vanligtvis inte känner till annan hastighet än skritt om man inte är absolut tvungen...

När hon är på sånt humör kan hon verkligen bli rädd för ingenting och hon är som en laddad krutdurk när man rider.
Tur det inte varar så länge.

 

[axel]

Sv: Vad hände och varför? *Långt*

Motionera den i ridhuset i skritt trav o galopp= normal motionsridning som alla friska hästar klarar av.

en häst som gör som din är inte rädd, utan tar tillfället i akt.

Motionera den mer o skritta inte bara ute. nu verkar det som om den tar tillfället i akt att få busa lite extra.
glöm inte att slappna av själv.

Det är så här som den snällaste hästen kan få tuppjuck- att man tror att hästen är 30 år o måste skrittas i evigheter. Gör de så i hagen? Nej de går från 0-50 utan uppvärmning.
Säg inte att den är FRUKTANSVÄRT snäll, utan fantastiskt snäll

 

[Sandra_99]

Sv: Vad hände och varför? *Långt*

Jag har funderat och kommit fram till att de viktigaste för mig imorgon är att vi får en bra runda utan avkastning. Därför tror jag att det blir en annan runda imorgon för att jag ska känna mig mer bekväm.

Anledningen till den långsamma igångsättningen är att hästen har en gammal skada i ett ben, därför är det först nu som jag börjat lägga in trav.

 

[mackan]

Sv: Vad hände och varför? *Långt*

Men varför ska du vara ledsen?
Hästen är en häst. Den blev rädd. Mer är det inte med det, annat än att det var tråkigt att du skulle åka av och bli rädd givetvis.

Lägg inte in mänskliga värderingar i det hela. Ta det lugnt nu några dagar när du rider så att du får in säkerheten och tryggheten du haft ang. att hästen är cool och vettig. Sen har du sällskap när ni rider ut, så att du bygger upp tryggheten igen.

Skit i att "träna" hästen genom att gå förbi x antal gånger där den blivit rädd osv. Sånt är onödigt - om hästen går förbi första gången, så gör ingen grej - klappa när den gått förbi (inte förebyggande) och avdramatisera det hela. Det är nog det enda "misstaget" jag tycker du gjort i denna situationen - att börja "träna" och upprepa ett spänningsmoment när du redan kommit förbi det s.a.s.

Oroa dig inte, och var inte ledsen! Det är en häst - han tänker inte på detta och det blir ingen grej, - såvida du inte skapar den.

 

[Kellie]

Sv: Vad hände och varför? *Långt*

Som alla andra säger vårkänslor mm, men också just "att vända hem" kan tända många hästar eftersom det är ett flyktbeteeende att vända om och fly mot stallet.

Kan du rida i cirkel istället, dvs inte vända nästa gång?

 

[tuaphua]

Sv: Vad hände och varför? *Långt*

Jag hade försökt motionera den lite mer.

Om en häst är rädd eller har överskottsenergi eller en komb av båda så kan man sätta sig i skiten om man börjar dra i tyglarna eller driva för mycket. Båda sakerna bygger upp mer energi. Får hästen inte gå fram exploderar den energin till slut.

Håller med om att du inte ska bli ledsen över det. Hästar är flyktdjur. Sånt kan hända. Jättetråkigt att du slog dig och blev rädd. Men det är nog tyvärr varken första eller sista gången det sker. Hästen har ingen elak baktanke. Den bara agerar utan tanke snudd på. Nervsystem och instinkt styr mer hos flyktdjur. Skulle de stanna upp och tänka skulle de bli uppätna. Tanken är långsammare än instinkt/nervsystem.
Så hur mycket man än tränare dem kan något hända. Och det utan att hästen är dum. Den bara gör..

När du väl ska rida höns-rundan igen hade jag gjort det på en avrastad häst med tryggt sällskap. Och behöver du nödbromsa, gör det i en tygel. Då slipper du så mycket bockningar och ev resningar.
Tar du båda samtidigt blockar du vägen fram. Då är risken större att energin byggs upp till explotion.

Att hästarna får värkänslor är inte ovanligt.
Ledpreparatet kan absolut spela in. Har hästen stått så länge torde den vara lite stel, spec iom skada som är utläkt. Ger man lite preparat som funkar antiinflammatoriskt och smärtstillande så vill de ofta röra sig mer.
Min gamla 29-åring blev halvt vansinnig efter att ha fått nypon. Han hade stått en del och stelnat till. Så jag vräkte på med nypon. Och hästen, som alltid är het, blev gaaaalen. Nu är han ju rätt lydig och har varit i min ägo i 20 år. Så jag behöver verkligen inte bli rädd. Det är bara kul om han känner sig så frisk och pigg.
Har hört om flera såna fall med nypon, blåmusslepreparat etc.

 

[Verdandi]

Sv: Vad hände och varför? *Långt*

Du har fått flera bra svar i tråden. Jag tror du behöver jobba med din egen rädsla också. Det är inte kul att åka av en häst som bockar och sticker iväg, så jag förstår om det känns jobbigt. Om du har "verktyg" som du kan använda i de situationer där du blir orolig när hästen busar/är istadig så ger det en större trygghet för dig som ryttare.

- Var lugn och säker när du är med hästen, kom ihåg att andas.
- Ligg steget före hästen. Du känner när den börjar spänna sig eller tittar mot saker. Då avleder du spänningen direkt från hästen t.ex. led med ena tygeln.
- Motställ hästen från faran och rid förbi. Din blick ska vara stadig åt det håll ni ska. Ignorera faran.
- Sysselsätt hästen under turerna med tempoväxlingar, förhållningar/halvhalter, övergångar osv. så att hästen lyssnar på dig.
- Om hästen brakar iväg, förhåll direkt på den ena tygeln, led in den på en volt om det behövs. Då kan inte hästen dra iväg.
- Skritt på lång tygel gör de flesta hästar lugna. Träna dig själv att slappna av så att du t.ex. inte sitter och kniper med benen.
- Tänk alltid framåt! Hästen ska gå fram oavsett. Släpper du fram hästen, så har den någonstans att göra av energin jämfört med om du sitter och håller igen.

Motionera hästen så den får utlopp för sitt rörelsebehov. Oftast kan jag tycka att de är lite lugnare på skogsstigar just för att de får tänka mer på var de sätter ner fötterna. Ta med dig ett tryggt sällskap när du rider ut.

/V

 

[Sandra_99]

Sv: Vad hände och varför? *Långt*

Tack för alla bra och hjälpsamma svar! Det här med att andas är nog något jag gärna glömmer.

Igår så började jag med att klä på alla utrustning, sedan gick vi en rask promenad på 30 min i skogen i en "cirkel" även förbi hönshuset. Jag höll blicken framåt och bra knatade på.

När vi kom hem blev de longering i ca 15 min med trav inslag och även lite galopp. Sedan satt jag upp i ridhuset och han rida knappa 10 min innan kompisen var klar och gick ut i paddocken och väntade på oss.

Jag kliver av och går ut med hästen i paddocken men där brister det för mig och jag står snyftandes mitt i paddosken och erkänner motvilligt för kompisen att jag vågar inte rida ut, känner mig inte säker.

Hon är jätte stöttanda och tycker att men då rider vi här ute i paddocken bara. Hon erbjuder sig att sitta upp på min häst först och gör så. Hon rider lite skritt, lite trav på en avslappnad häst på långa tyglar trots en traktor som kör 2 meter utanför paddocken.

Jag sitter upp och skrittar och travar en stund. Sedan tar jag mod till mig coh frågar kompisen om vi ska skritta upp längs med vägen bara (ej förbi hönshuset). Hon hänger på och vi kommer runt den rundan utan problem. Vi vände efter ca 2/3 av den rundan när han for hem efter att ha bockat av mig.

Idag har jag gått en runda på 30 min iskogen bara för att han skulle få röra sig. Én annan runda än hönsrundan och det var inga problem. Jag hade blicken fram och tågade på och han hängde på.

Kompisen sa också att det är inget att vara rädd/ledsen för. Hon menade på att det är ju så att förtroendet försvinner ju och det tar en tid att bygga upp det igen. Så nu blir det rundor i paddocken, promenader/miljöträning i skogen från marken och kortare uteritte med sällskap efter motionering i ridhus.

Jag hoppas att jag kan hitta tillbaka igen.

 

[Leafhillranch]

Sv: Vad hände och varför? *Långt*

Jag använder en kär väns nick så vet ni vem jag är annars så håll det för er själv.

Idag hände något som jag inte vet hur det gick till eller varför det hände. Jag känner att jag skulle behöva lite insyn i vad andra får för uppfattning om situationen genom att få den berättad.

Jag har en häst som varit hos mig i 3 månader. Han är 15 år gammal. I 3 månader har vi skrittat mestadels då han stått i 6 månader innan han kom hit och jag har velat ta det lugnt. Han har även tappat en hel del vikt då han var mer rund än något annat när han kom.

Tyvärr har det mest blivit skritt i ridhuset då vädret varit som det varit men vi har varit ute på ett par rundor i skogen. En gång ensamma på en runda på 20 min.

För exakt en vecka gav vi oss ut själva, hästen fastnar i en sladd som någon dragit öven en skogsstig (gick ej att se uppifrån ryggen) vänder hem i galopp och jag ramlar av i vändningen. Hästen stannar brevid mig. Jag slår nacke samt rygg rätt rejält så jag går hem med hästen som är lite skärrad men vid gott mod. Inte hans fel då han fastnade och reagerade instinktivt genom att fly.

Efter det har vi tagit 3 skritt pass inne varav det senaste involverade lite trav med, utan några som helst problem.

Idag i vårsolen bestämmer jag mig för att ge mig ut en liten sväng i vårsolen. Sladden är borta, det var den redan dagen efter då jag och en vän promenerade dit med våra hästar. Vi skrittar på, förbi där han fastnade sist och allt går fint. Längre ner på den vägen ligger ett hus som har ett hönshus och ett par bikupor intill vägen bland lite björkar. När vi går där så känner jag att han spänner sig och nästan gör sig redo att vända hem, så jag gör halt och peppar mig själv och hästen och går sedan förbi. Precis när vi kommit förbi så flyger det ut en unge på en vit ponny ur skogen ca 5 meter bakom oss.

Min häst blir rädd och hoppar till sidan, ingen fara med det jag sitter kvar men tycker att nej nu vänder vi hem så vi får en bra avslutning. Jag vänder och kommer till huset med hönor och bi igen (hönorna var ute inne bland träden och tuppen gol ca i gång i minuten) och känner direkt att han spänner sig och vill ge sig iväg i full fart och gärna vill gå längre ifrån det läskiga.

När jag känner detta så tar jag tag i munnen för att sakta ner varpå han lägger av ett par bocksprång och jag landar på marken, han står kvar brevid.
Jag blir små irriterad men tar tag i tyglarna och promenerar förbi det läskiga huset 3 gånger fram och tillbaka. Han tittar och blåser lite men inte värre än det.

Envis som jag är så hoppar jag upp igen, inga problem där, han står lugnt och stilla. Jag skänklar på 10 meter fram sedan vänder vi hem igen förbi "hönshuset" och då händer exakt samma sak fast bocksprången var 3 vändor värre. Jag flyger av och hästen far iväg tokbockandes i full galopp gnäggandes och SKRIKANDES ( ni vet hur dom kan skrika). Jag sitter kvar på marken och är helt tagen.

Får upp telefonen och ringer stallägaren som möter honom på gårdsplanen. Jag känner igenom honom men han är hel och ren. Tar in honom i ridhuset, plockar av utrustning och löslongerar honom och då är han laddad och studsar och bockar. Sen lugnar han sig så jag sadlar på och sitter upp, och då är jag rädd kan jag erkänna för jag har känslan kvar från när han bockade men jag rider på en stund i skritt och trav och han är precis som vanligt, helt cool.

Jag avslutar med att gå en promenad med honom för att "skritta av" efter vårt pass i ridhuset och går då förbi samma hus, han tittar men inget mer. Nu står han i hagen och äter hö och är cool lugn.

Jag fattar ingenting alls, ända sedan han kom har han varit fromm som ett lamm. Fruktansvärt snäll och inte problem med någonting! Nu har jag bockat in uteritt med en stallkompis imorgon bitti, en häst som är van vid omgivningarna men jag känner redan nu att jag är nervös och rädd över detta. Jag kommer att spänna mig själv när vi ska förbi det där huset och kommer att påverka honom negativt. . . Vad ska jag göra, jag vill ju kunna rida min häst utan att vara rädd.

Han fäller för tillfället, har en uträknad foderstat och är som sagt bara skrittad de senaste 3 månaderna med undantag för de 2 senaste passen, då vi lagt in trav. För 2 dagar sedan fick jag även ett preparat mot lederna av en tjej i stallet, som hennes häst ej kunde få då hon blev för pigg utav det, kan detta spela in?
Känner mig så ledsen över detta . .

Misstake!! medela inte hästen ditt rädsla, släppna av, samla tyggler men ger efter, man slå inte till brömsen för än det behövs.

Bocksprång:
Vissa hästen tendes att förtsätter sätt på en tie-down, hästen måste för upp huvud sopas att den kan få ett momentom att lyfta sig upp-bak-och över.
Dom vill ofte göra språng åt ett hål.
"Ett Tie-Down är ett tillfallig korrektion och ska tas bort så fort olatt betendet är borta.

 

[Magnum]

Sv: Vad hände och varför? *Långt*

Låter sunt att göra som du skrev nu, håll till i padocken först och rid eventuellt ut efteråt med sällskap. Så du känner dej mer trygg innan ni rider ut. Och känns han laddad så strunta i uteridningen, det är inte hela världen.

Skönt att du har din kompis som stöttar dej!

Och, det kommer gå bra!

Mycket vårkänslor nu också! Senast idag gjorde min häst bakuter och stegringar i BOXEN innan utsläpp, han är nitton år ... och jag har aldrig sett han göra så under våra tio år tillsammans

 

[angelwings]

Sv: Vad hände och varför? *Långt*

Jag håller helt med din kompis Bra att du har någon som stöttar dig.

Det är ingen skam i att erkänna att man blir rädd, jag tycker det är starkt.
Jag brukar försöka sjunga när jag känner att jag börjar bli rädd. (detta förutsätter att det bara är jag och min häst alltså ) Då tänker man lite på annat och sen fokusera på att andas och sitta 'ordentligt'. Jag har en tendens att luta mig framåt och dra tag i tyglarna när jag blir rädd. Har jobbat på det i många år och det har blivit bättre men jag har fortfarande tendenserna till det.
Sen har jag fått tipset att vifta på tårna när man börjar bli sådär rädd och spänd. Då kan man inte spänna benen så mycket. Om det hjälper vet jag inte, men jag kör på det ändå.

Sen kanske du kan ha en halsrem också så att du har något extra att hålla tag i för säkerhets skull?

 

[tuaphua]

Sv: Vad hände och varför? *Långt*

Vilken gullig kompis du har!

Och vad bra att du erkänner din rädsla, för dig själv och andra. Annars kan du aldrig få hjälp.

Jag tycker du är jätteduktig som kämpar på! Heja dig!

 

[axel]

Sv: Vad hände och varför? *Långt*

Bra gjort.

tänk på att en häst som är rädd inte bockar därifrån- utan flyr.

nästa gång du tror att det är dags så håll upp huvudet då den inte kan bocka så.

Gillar inte hästar som medvetet skickar av sina ägare- fastän de är snälla.

 

[Tussinussen]

Sv: Vad hände och varför? *Långt*

Tack för alla bra och hjälpsamma svar! Det här med att andas är nog något jag gärna glömmer.

Igår så började jag med att klä på alla utrustning, sedan gick vi en rask promenad på 30 min i skogen i en "cirkel" även förbi hönshuset. Jag höll blicken framåt och bra knatade på.

När vi kom hem blev de longering i ca 15 min med trav inslag och även lite galopp. Sedan satt jag upp i ridhuset och han rida knappa 10 min innan kompisen var klar och gick ut i paddocken och väntade på oss.

Jag kliver av och går ut med hästen i paddocken men där brister det för mig och jag står snyftandes mitt i paddosken och erkänner motvilligt för kompisen att jag vågar inte rida ut, känner mig inte säker.

Hon är jätte stöttanda och tycker att men då rider vi här ute i paddocken bara. Hon erbjuder sig att sitta upp på min häst först och gör så. Hon rider lite skritt, lite trav på en avslappnad häst på långa tyglar trots en traktor som kör 2 meter utanför paddocken.

Jag sitter upp och skrittar och travar en stund. Sedan tar jag mod till mig coh frågar kompisen om vi ska skritta upp längs med vägen bara (ej förbi hönshuset). Hon hänger på och vi kommer runt den rundan utan problem. Vi vände efter ca 2/3 av den rundan när han for hem efter att ha bockat av mig.

Idag har jag gått en runda på 30 min iskogen bara för att han skulle få röra sig. Én annan runda än hönsrundan och det var inga problem. Jag hade blicken fram och tågade på och han hängde på.

Kompisen sa också att det är inget att vara rädd/ledsen för. Hon menade på att det är ju så att förtroendet försvinner ju och det tar en tid att bygga upp det igen. Så nu blir det rundor i paddocken, promenader/miljöträning i skogen från marken och kortare uteritte med sällskap efter motionering i ridhus.

Jag hoppas att jag kan hitta tillbaka igen.

Klart att du kommer att hitta tillbaka igen.

Anklaga inte dig själv - rädsla är en helt naturlig känsla när man råkat ut för något otrevligt.

Det du måste göra är "stapla på" finfina upplevelser ovanpå det läskiga så att det ligger långt långt ner och inte förstör för dig.

Jag tycker att din plan ovan är jättebra. Ta det i lagom takt bara.

Lycka till