Jag sitter i soffan, bebis (tja, hon är ju 1 år 2 månader nu, kanske ingen bebis längre?) sover. Vi har varit halvförkylda i två veckor men det verkar bryta ut på riktigt nu med lite feber och dålig mage (10 blöjor idag…), eller så är det tänder på g. Sitter och funderar på om det är muskelryckningar eller om jag känner andra bebisen i magen? Jag är också förkyld, täppt i näsan och hostar deluxe..
Ändå så tacksam för livet, det är så skört. En av mina bästa vänner fick i fredags reda på att hon har cancer. Livmoderhalscancer, behöver inte alls vara så allvarligt men kan vara. Livet kan verkligen förändras bara på ett ögonblick. Känns så orättvist, hon ska gifta sig om en månad, livet ska vara på topp nu - inte fullt med oro och rädsla.