Som motvikt till de där "alla andra" så har jag hittills inte tagit med min unge (9 månader) på någon bebisaktivitet alls. Han har träffat andra bebisar typ tre gånger, och varit totalt ointresserad av dem. En vanlig vecka lämnar vi hemmet (gård på landet) en gång, och då är det för att storhandla på IcaIkväll är jag trött och har dåligt samvete. Får så sanslöst dåligt samvete över att vi inte går på öppna förskolan eller hänger mer med andra bebisar. Vi gör så mycket annat, går på museum, är ute och äter, träffar kompisar (utan barn). Så går vi på babysim och ett par gånger i veckan träffar vi kompisar med bebisar (2 olika). Men det är det. Känner mig kass som inte socialiserar min bebis mer med andra barn. Känns som alla andra går på tusen bebisaktiviteter medan vi mest lever vårt lilla liv liksom.
Alltid finns det nåt att ha dåligt samvete för.
Kanske en fika hos farmor och farfar också. Annars lever vi bara vårt vanliga liv i vår bubbla, tar hand om gård och djur och unge om dagarna. Jag tror inte bebisar har något behov av att socialisera med jämnåriga, det behovet har jag för mig kommer långt senare.
. Jag är trött och då blir jag emotionell och orolig att hon ska bli utan kompisar typ. Fastän jag fattar att det är lite överdrivet.
Sovit helt kasst inatt så känns helt rätt, vi kanske hinner en promenad sen också. Annars kommer fler soliga dagar. Godnatt!
? 
Att göra pumpalyktor är givet, det gillade hon redan i fjol! 
. Min dotter älskar att leka med bebisar i sin egen storlek så hon är helt klart rätt social. Men det känns bra att vi inte är de enda som inte går på alla aktiviteter 
