Sådär, nu sover han. Jag tänkte att jag skulle uppdatera er i helgen men dagarna går i ett. Sonen har sovit mycket i helgen. Det har varit mycket för honom på sistone, brist på sömn och mat och i fredags blev han biten på förskolan vilket var orsaken att han svimmat just då. När jag åkte hem från akuten i fredags så var det med det i åtanke, att han helt enkelt kanske måste få lugn och ro. Så det fick han. Han har sovit, och efter ett lavemang i lördags kom aptiten tillbaks. Igår var han pigg och glad igen. Väldigt pigg och glad, faktiskt. Vi pratade om att vi kanske måste backa ett steg. Gå tillbaks till att samsova och låta honom vara hemma från förskolan mer framöver. Att hela hans system kanske blivit överbelastat.
Så idag sprang han ut för att möta upp maken när han kom hem från jobbet. Trillade på asfalten, maken lyfte upp honom och han bara segnade ihop i famnen. Maken blåste honom lite lätt i ansiktet som vi brukar göra, log lite uppgivet och gick mot mig. Men han kom inte tillbaks. Jag vet inte hur länge han var borta men tillräckligt för att vi skulle släppa allt vi hade i händerna hinna gripas av panik. 15 sekunder kanske. 15 väldigt långa sekunder när ens 1-åring är medvetslös. Så nu sitter jag här på närakuten och den här gången åker jag inte hem utan att ha fått en undersökning. Det här ställer också om våra planer lite framöver. Jag vill inte att han ska tillbaks till förskolan innan vi har kunnat reda ut vad det här är.