Hittade något klipp på FB om musik under vissa år. Nu 1984, och jag inser att det är min musik, den jag alltså lyssnar på fortfarande. Fullständigt ratar dagens musik och vet knappt vad som görs i dag, spottar och fräser för det låter gräsligt och väljer det gamla så fort jag kan. Och det gamla börjar ju verkligen bli gammalt nu.
Pratade med dottern i telefon också och berättade hur mycket jag älskar och saknar henne, hon behöver höra det då och då och jag behöver få säga det. Mina älskade barn, så stora de har blivit. Jag tänker ofta på hur mycket jag älskar att höra de resonera och prata, planera och hur de tänker. Jag har misslyckats med mycket i mitt liv, men de där tre har blivit tre vettiga, kloka, smarta och omtänksamma personer som fortsätter min bana att bryta trenden i släkten. Det gör mig glad!
Huvudet börjar värka så antar jag får släppa musiken och titta lite på döingserien istället innan jag kryper till kojs sedan.