Jag gör skillnad på om hästen reagerar eller agerar. Det är helt okej att reagera i ren förskräckelse men om den sedan efter den spontana reaktionen även börjar agera (medvetet fly) så börjar jag jobba med situationen.
Så tänker jag också
Ja precis. Det är därför jag inte har skrivit att han "fjantar", för jag tror verkligen inte att hästar är fjantiga. Som du skriver är det ju saker bara han ser, men det betyder ju inte att han har "fel" liksom.
Han är likadan med andra hästar om han går sist. Nästan värre, för då är det som att han har fler flockmedlemmar att ta "ansvar" för. Går han först är det inga problem, då är det som att han litar på att sista hästen håller koll.
Såklart blir han värre när han gått lite lugnare ett tag, så han behöver regelbundet komma ut och galoppera i skogen för att fungera så bra som möjligt.
Han känner att han inte kan ha den kollen som behövs och då vill han inte gå sist och ha ansvaret. Då tycker jag att man får anpassa sig efter det Öka tryggheten i sig själv kan man behöva jobba hårt med om hästen drar varje gång hen blir rädd, går och spänner sig eller på annat sätt utsätter sig själv och andra för fara men i det du beskriver ser jag en naturlig hästreaktion där han studsar till, inser att det var inget att fly ifrån och då är det bra och man kan fortsätta framåt. Sedan kan även en helt fantastisk relation alltid bli bättre så det tycker jag att man ständigt kan ha i bakhuvudet 
Vad snälla ni är allihopa som har svarat! Tack så mycket!
Det låter som att ni alla tycker att jag ska göra det jag redan gör, dvs låtsas som ingenting och rida vidare.
Det är väldigt sällan han faktiskt sticker mer än ett par galoppsprång nuförtiden så jag hoppas att även de här små rycken ska gå bort.
Jag vet ju att det är såhär han är och man inte kan få bort allt. Han är likadan i flocken, alltså kan bli rädd och hoppa till om det prasslar medan de andra hästarna inte reagerar alls utan tittar frågande på honom. Vaken och nyfiken helt enkelt. Men det gör ju också att jag har kunnat använda nyfikenheten till att bekanta oss med "farliga" saker, så till den grad att han nu ska "hälsa" på alla konstiga maskiner vi träffar...
Häromdagen blev han rädd för en cyklist som kom bakifrån (och det kan man ju förstå!), då tog han några galoppsprång och stannade sedan och vände för att se vad det var. Det tycker jag är väldigt positivt, hellre än att springa för livet. Eller har jag fel?
). Gick väldigt bra trots att vi mest skrittade - det är jättesvårt att skritta ut på den här hästen för då hinner han se mycket fler farliga saker! Eller om jag ger en hjälp som han svarar fint för berömmer jag extra mycket så han ska tänka på det istället. Jag har tidigare blivit lite irriterad på honom när han skuttar, vilket såklart har gjort det värre, men idag höll jag mig lugn. Nu har jag inte ridit ut på ett tag, så jag fick verkligen skärpa mig idag och tänka på vad jag gjorde med min kropp i sadeln. Blir ju lätt att man reagerar med att spänna sig själv när hästen sprattlar till. Försökte också vara noga med att inte ta i honom (vilket man normalt försöker göra om hästen sticker
Han signalerar väldigt tydligt när han blir spänd och så fort jag kände det så red jag bara aktivt framåt och pratade med honom. Jag tycker inte om att lugna med rösten och säga "sååååja lilla hästen", tycker man bekräftar rädslan då. Istället pratar jag om hur fint allting är och kommer med lite "glada tillrop" så att säga. "Kolla vilken skitcool traktor!"
Lyckades till och med ta oss förbi en extra läskig hage där det alltid kommer en shettis galopperande bakifrån. Då var han lite spänd, men mest för att han brukar bli rädd där. Så fort jag kände att "snart kommer det lite galopp" stannade vi och tittade på shettisen. Gick några steg, stannade igen. Det kändes bra, för då var det liksom jag som tog kontrollen INNAN nåt hände och bestämde att "nej, nu flyr vi inte" och det accepterade han. Skrittade sedan flera kilometer hemåt på den läskigaste vägen och han var helt avslappnad.
).
Det brukar göra mycket för dem om man kan låta bli att reagera själv.
Min dör ju av fasa om ryttaren rycker och har sig. Jag brukar inte reagera på vare sig hästar som hoppar eller saker runt omkring. Men här om sistens i ridhuset råkade jag rycka till när det brakade till som fasen i taket.
Hade jag inte ryckt till hade hästen inte brytt sig så mycket. Han ryckte till mer av mig som kom ett ögonblick efter braket.
Sen nästa gång taket brakade hoppade han högt. Jag hade ju talat om att det där var farligt.
Så sen fick jag sitta ut hoppen som kom varje gång taket lät. Det lade sig efter en ca 10-15 ggr.
Men hade jag inte reagerat hade det nog inte blivit ngt mer än bara det yttepyttelilla första gången det lät.
Solcellerna de satt upp på plåttaket verkar göra att det inte bara plåt-knäpper vid värmeomställning/väderomställning. Nu brakar det! Jag får se det som bra miljöträning för min hoppjerka(och mig tydligen
Jag har ridit förbi och ignorerat. Men har ridit hästar som fryser* inte som skuttar. Då har de ju gått förbi till slut och tja. Fast jag tror jag skulle ignorerat ändå, om det inte är ett jätteproblem, för risken att man befäster genom att tjata.Jag tänker speciellt vid uteritt.
Min häst kan bli rädd för "spöken", alltså grejer bara han ser. Ofta bakom honom, så han sprätter till och tar några språng framåt. På ridbanan löser ju sig problemet av sig själv, eftersom man måste rida förbi stället han blev rädd på typ 57392 gånger till det passet
Men hur ska man egentligen gå tillväga när det händer vid uteritt? Om jag bara rider vidare är det ju som att jag accepterar hans lösning på problemet = han får gå därifrån och han behöver inte "face his fears" liksom. Eller? Ska jag lugnt vända och rida tillbaka till där det hände och gå runt där tills han slappnar av?
Det här är inget stort problem egentligen, och han gör aldrig något mer än de här små skutten. Men jag tycker lite synd om honom när han blir rädd och vill gärna hitta ett system som gör att han inte behöver bli så upprörd.
Kan ju också tillägga att när han faktiskt blir rädd för något konkret, tex en fågel som flyger upp framför oss, brukar han bara hoppa till och sedan fortsätta. Så det här handlar bara om "inbillade" saker, alltså sånt som bara han ser. Han är generellt inte så rädd för sånt som alla andra hästar är rädda för och han går förbi de mest märkliga saker utan att titta en extra gång. Så miljöträning är nog inte svaret.
