Vad gör ni när hästen blir rädd?

[Fossing]

Jag tänker speciellt vid uteritt.
Min häst kan bli rädd för "spöken", alltså grejer bara han ser. Ofta bakom honom, så han sprätter till och tar några språng framåt. På ridbanan löser ju sig problemet av sig själv, eftersom man måste rida förbi stället han blev rädd på typ 57392 gånger till det passet Och då är jag bara lugn och låtsas som ingenting, så släpper det "läskiga" efter bara någon enstaka passering.
Men hur ska man egentligen gå tillväga när det händer vid uteritt? Om jag bara rider vidare är det ju som att jag accepterar hans lösning på problemet = han får gå därifrån och han behöver inte "face his fears" liksom. Eller? Ska jag lugnt vända och rida tillbaka till där det hände och gå runt där tills han slappnar av?
Det här är inget stort problem egentligen, och han gör aldrig något mer än de här små skutten. Men jag tycker lite synd om honom när han blir rädd och vill gärna hitta ett system som gör att han inte behöver bli så upprörd.

Kan ju också tillägga att när han faktiskt blir rädd för något konkret, tex en fågel som flyger upp framför oss, brukar han bara hoppa till och sedan fortsätta. Så det här handlar bara om "inbillade" saker, alltså sånt som bara han ser. Han är generellt inte så rädd för sånt som alla andra hästar är rädda för och han går förbi de mest märkliga saker utan att titta en extra gång. Så miljöträning är nog inte svaret.

 

[Lipperta]

Om hästen bara skvätter till för något och sen fortsätter skiter jag i det, det är helt ok att skvätta.

Blir hästen rädd för ''något'' så brukar jag köra tråkighetsmetoden. Tex vattenpölen är farlig, då står vi där tills vattenpölen blir tråkig istället.
Hästen får ingen att bråka med = super tråkigt att bara stå, sen när häst vill gå så står jag någon minut extra sen är det bara att gå förbi.

Jag vill inte pusha och ''tvinga'' häst förbi, jag vill hellre att häst ska vilja gå förbi.

 

[Roheryn]

Jag brukar försöka ignorera "det farliga", alltså inte göra någon som helst affär av hästens reaktion på inbillade eller verkliga saker som skrämmer den. Bara fortsätta rida om hästen reagerar på något bakom sig och "hoppar till", alltså. Har ridit ett gäng sådana hästar och tycker att beteendet brukar lugna sig om man bara lugnt sitter kvar och är stabil och trygg.

Är det något vi skall gå förbi som är "farligt" så får hästen lov att stanna och titta om den vill det, den får ta ut svängen förbi och den får småtakta och gå på tvären om den vill... Jag försöker att själv bara vara lugn och stadig och be hästen gå förbi utan att börja bråka med den. En klapp och beröm när den gör som jag ber dem, men ingen "stor affär" där heller.

Tycker detta brukar funka bra, både på unghästar och äldre. Mina egna hästar vet vid det här laget att jag inte ber dem göra något som är farligt för dem eller gör att de råkar illa ut, så vi har sällan några meningsskiljaktigheter på ridturerna. Rädda kan de såklart blir, men det handlar ju mer om saker av typen att en fågel flyger upp hastigt eller en hare dyker upp precis framför.

 

[Wysiwyg]

Jag var medryttare på en riktigt ängslig häst för flera år sedan. På den hästen ignorerade jag bara saker hon blev rädd för, kunde ibland stryka henne över halsen om jag kände hjärtat banka genom sadeln. Tycker det blev mycket bättre när hon började lita på mig och vi lärde känna varandra.

Att tvinga fram hästar mot läskiga saker eller att "tvinga igenom" ett lugnare beteende är enligt min erfarenhet bara kontraproduktivt då jag tycker det stressar upp hästarna mer. Men andra kanske har bättre metoder än jag vid de tillfällena. Men som sagt, för mig har det funkat att ignorera det hela och ta det med ro. Gör ingen affär av det hela, det enda som är absolut förbjudet är att tok-vända eller att backa vid framåtdrivande hjälp.

 

[aleksis]

Min häst kan vara lite skvättig och vara rädd för skyltar och stenar ibland. Jag gör ingen grej av det, ser till att återfå framåtbjudning och rider på

 

[Fjordfrälst]

Min unghäst kan ibland bli rädd och tveka att gå förbi nya saker; tex nyligen låg fiberkablarna de drar här hemma just nu, i ett dike. Stannar, övertalar ett steg fram. stannar. övertalar lite till, tills hon inser att det ju inte var det minsta farligt! Hon reagerar aldrig på samma sak mer än vid ett tillfälle (förutom när änderna plötsligt flyger upp ur bäcken, då blir hon skraj! Har till och med hänt att hon gick ner på knä nästan en gång....).

Annars är ju jag sån som INTE låter hästen vinna och slippa möta det otäcka. Men en gång fick jag faktiskt inse att jag var tvungen, vilket jag var VÄLDIGT tacksam för! Var nämligen så att jag och sambon var ute och körde min fd foderhäst en härlig sommarkväll. Vi körde längs med en kantzon och vid höger sida rinner då bäcken. Häst tvärnitade för både han och vi hörde hur det prasslade nere i bäcken men vi såg inget. Jag ville ha honom att gå, då jag som sagt inte ger mig! Men då plötsligt dök ett gäng VILDSVINSKULTINGAR fram ur grödan på åkern till vänster om kantzonen och så insåg ju vi att där nere var en sugga!! så då var det vända och fly hals över huvud....

 

[Kiwifrukt]

Det låter som min. Hon kan givetvis bli riktigt rädd också, mest för tung trafik och fasaner som flyger upp, och man märker skillnad på den rädslan jämfört med när hon bara ser spöken i buskarna.

Min är så pass "lättläst" att jag i princip vet innan när hon kommer hitta på dumheter. Har hon stått i flera dagar är det nästan garanterat att hon kommer fjanta. Händer det något som skrämmer henne på riktigt kommer hon reagera även på småsaker sen.

Blir hon rädd på riktigt stannar jag upp och låter henne inse att det inte är farligt. Men fjantar hon bara fortsätter jag framåt som om ingenting hänt.

 

[TheRedLightning]

Jag skulle säga att det beror på hur hästen blir rädd, det finns olika grader av rädsla. Skulle hästen skena, skulle jag nog sitta kvar och försöka få stopp på hästen på något sätt. Blir den bara lite rädd, ja då ska den gå förbi om det så sker långt ifrån det den blev rädd för, men förbi ska den.

Det är väl ungefär så jag kan tänka mig på de olika, svårt att säga hur man gör egentligen, jag bara gör, sen är det svårt att förklara exakt vad jag gör i ord.

 

[mackan]

@Fossing
Förstår nog inte problemet ?
Om hästen skvätter/hoppar till är det ju inget mer med det ?

 

[Sirap]

De måste ju ha rätt att hoppa till om de blir rädda. Inget att göra en grej av eller bry sig om så länge de inte sticker eller börjar bråka på annat sätt.

 

[purity_666]

Vi rider vidare. Ser ingen mening med att göra en grej av föremålet genom att ägna det uppmärksamhet.
Stannar han för något framför så får han stå still och kika, men sen ska vi förbi. Han behöver inte titta på föremålet, helt okej om han tar ut avståndet, bara vi kommer förbi.

Jag gick "säker häst"- kurs med hon som red polishästen Utter och har hållit i polishästträningen. Där lärde vi oss just det, man rider förbi så är det klart. Blicken rakt fram dit man ska, klappa inte hästen som "lugnande", utan bara sitt som vanligt. Om hästen småtravar, går som en banan eller tittar bort spelar ingen roll.

 

[Fossing]

@Fossing
Förstår nog inte problemet ?
Om hästen skvätter/hoppar till är det ju inget mer med det ?

Jag vill ju helst att han ska bli lite modigare och slippa vara rädd och spänd. Som jag redan skrivit är han väldigt sällan rädd för saker. Många här har beskrivit hur de får hästen att gå förbi "farliga" saker, det är alltså inte det som är jobbigt för oss, utan när han blir rädd för osynliga saker som bara han märker bakom honom.

Min fundering som jag skrev i första inlägget är att när hans lösning är att springa ifrån det han blir rädd för, är det då vettigt att "bekräfta" den lösningen och rida vidare, eller kommer det bara förstärka beteendet. För då har jag ju liksom sagt att det är okej att fara iväg och sedan gå ifrån det läskiga. Ibland har jag vänt och så har han fått gå förbi det läskiga stället ett par gånger tills han är lugn där, för att han ska inse att springa är inte lösningen. Men jag vet inte om jag förmänskligar nån slags konsekvenstänk med det resonemanget. Därav min tråd.

Sen tyckte jag att det skulle vara intressant att veta hur andra gör när hästarna blir rädda. Man har ju olika taktiker och olika hästar.

Har jag uttryckt mig lite klarare nu?

 

[Mia_R]

Jag gör ingen affär av det, brukar funka bäst om jag själv tar det lugnt och låtsas som det regnar istället för börja tjafsa.

 

[Lovisaleonora]

Jag vill ju helst att han ska bli lite modigare och slippa vara rädd och spänd. Som jag redan skrivit är han väldigt sällan rädd för saker. Många här har beskrivit hur de får hästen att gå förbi "farliga" saker, det är alltså inte det som är jobbigt för oss, utan när han blir rädd för osynliga saker som bara han märker bakom honom.

Min fundering som jag skrev i första inlägget är att när hans lösning är att springa ifrån det han blir rädd för, är det då vettigt att "bekräfta" den lösningen och rida vidare, eller kommer det bara förstärka beteendet. För då har jag ju liksom sagt att det är okej att fara iväg och sedan gå ifrån det läskiga. Ibland har jag vänt och så har han fått gå förbi det läskiga stället ett par gånger tills han är lugn där, för att han ska inse att springa är inte lösningen. Men jag vet inte om jag förmänskligar nån slags konsekvenstänk med det resonemanget. Därav min tråd.

Sen tyckte jag att det skulle vara intressant att veta hur andra gör när hästarna blir rädda. Man har ju olika taktiker och olika hästar.

Har jag uttryckt mig lite klarare nu?

Förstår jag saken rätt: hästen har plötsligt blivit bakskygg men inte över verkliga saker utan inbillade grejor? I så fall hade jag absolut kolla upp synen.

 

[nullo-modo]

Jag återgår till den riktning och gångart jag hade innan hästen hoppade till då jag inte ser någon mening med att göra något mer.

Är det en riktig hopp och skutt dag letar jag reda på en galopp backe då det är ett täcken på överskottsenergi och backe för då kan han inte bocka.

 

[Elo]

Min Fröken blir väldigt skvättig ute, speciellt om hon är understimulerad (som nu, när hon är under igångsättning) eller det blåser.

Om hon bara hoppar till lite struntar jag i det. Hon avreagerar ganska fort.

Är det dock något framför oss som blir läskigt kan det vara svårare. Hon vill gärna stanna/vända. Hon kan absolut inte gå fram och titta på något/vänta(tråka) ut det farliga. Då känner hon sig övergiven och då blir rädslan större. Om jag däremot rider 'ordentligt', typ gör en öppna eller liknande, så kommer vi oftast förbi, även om det inte alltid blir så snyggt. Hon behöver stödet från mig för att våga, något som Tant aldrig brydde sig om. Så något av det svåraste hon vet är att skritta ut på lång tygel. Ganska effektivt när man vill trötta ut henne, dock.

 

[TinyWiny]

Jag håller med @Lovisaleonora Är det ett nytt beteende så hade jag kollat upp synen.

Är det inget nytt/synen är okej så skulle jag ta förgivet att min dåliga syn, hörsel och luktsinne som människa gör att jag inte ser, hör, känner lukten av det hästen reagerar på. Att hästen reagerar beror på dess överlevnadsinstinkt och är inget som går att träna bort. Däremot kan du ge hästen möjlighet att lita på dig och dig själv möjlighet att lita på hästen än mer än i dagsläget. Det gör du genom att umgås, visa och kräva respekt och att lyssna på hästen.

Jag tar alltid den enkla vägen och tar med en häst som den räddare hästen känner sig trygg med. En artfrände har alltid en helt överlägsen förmåga att visa att det inte är farligt mot vad vi människor har. Hästen förstår ju att vi är nästan blinda och döva och har noll luktsinne i jämförelse med dem så varför skulle de lita rakt av på att det vi säger är sant? Särskilt om vi utsätter dem för obehag, inte respekterar dem och deras gränser och inte lyssnar på dem. De litar så mycket mer på en annan häst.

Skuttar hästen till så rider jag bara vidare. Vill hen inte gå förbi något så får hen titta tills hen är klar och det är helt okej att gå i en båge förbi det otäcka. Är det ett ställe hen tycker är otäckt tar jag den trygga hästen mellan det otäcka och den osäkra hästen tills den osäkra litar på att det inte är farligt. På det sättet har jag fått hästar att gå lugnt förbi det mesta. Jag ser det som så att hästen aldrig fjantar utan reagerar på sina instinkter. En häst som inte har fått någon stimulans/för lite stimulans reagerar starkare än en häst som fått den stimulans hen behöver. Det beror på att hästar är flyktdjur och deras förmåga att vara på alerten är det som gör att vi kan njuta av deras sällskap idag.

 

[Fossing]

Förstår jag saken rätt: hästen har plötsligt blivit bakskygg men inte över verkliga saker utan inbillade grejor? I så fall hade jag absolut kolla upp synen.

Nej, han har varit så så länge jag kan minnas. Synen kollad av olika veterinärer så jag tror inte det är något fysiskt. Han var ganska "framskygg" också i början, men det har vi "tränat" bort (dvs han slutade med det när hans och mitt förtroende stärktes).

 

[Fossing]

Jag håller med @Lovisaleonora Är det ett nytt beteende så hade jag kollat upp synen.

Är det inget nytt/synen är okej så skulle jag ta förgivet att min dåliga syn, hörsel och luktsinne som människa gör att jag inte ser, hör, känner lukten av det hästen reagerar på. Att hästen reagerar beror på dess överlevnadsinstinkt och är inget som går att träna bort. Däremot kan du ge hästen möjlighet att lita på dig och dig själv möjlighet att lita på hästen än mer än i dagsläget. Det gör du genom att umgås, visa och kräva respekt och att lyssna på hästen.

Jag tar alltid den enkla vägen och tar med en häst som den räddare hästen känner sig trygg med. En artfrände har alltid en helt överlägsen förmåga att visa att det inte är farligt mot vad vi människor har. Hästen förstår ju att vi är nästan blinda och döva och har noll luktsinne i jämförelse med dem så varför skulle de lita rakt av på att det vi säger är sant? Särskilt om vi utsätter dem för obehag, inte respekterar dem och deras gränser och inte lyssnar på dem. De litar så mycket mer på en annan häst.

Skuttar hästen till så rider jag bara vidare. Vill hen inte gå förbi något så får hen titta tills hen är klar och det är helt okej att gå i en båge förbi det otäcka. Är det ett ställe hen tycker är otäckt tar jag den trygga hästen mellan det otäcka och den osäkra hästen tills den osäkra litar på att det inte är farligt. På det sättet har jag fått hästar att gå lugnt förbi det mesta. Jag ser det som så att hästen aldrig fjantar utan reagerar på sina instinkter. En häst som inte har fått någon stimulans/för lite stimulans reagerar starkare än en häst som fått den stimulans hen behöver. Det beror på att hästar är flyktdjur och deras förmåga att vara på alerten är det som gör att vi kan njuta av deras sällskap idag.

Ja precis. Det är därför jag inte har skrivit att han "fjantar", för jag tror verkligen inte att hästar är fjantiga. Som du skriver är det ju saker bara han ser, men det betyder ju inte att han har "fel" liksom.

Han är likadan med andra hästar om han går sist. Nästan värre, för då är det som att han har fler flockmedlemmar att ta "ansvar" för. Går han först är det inga problem, då är det som att han litar på att sista hästen håller koll.

Såklart blir han värre när han gått lite lugnare ett tag, så han behöver regelbundet komma ut och galoppera i skogen för att fungera så bra som möjligt. Och göra massor av olika saker på olika platser för att hålla hjärnan sysselsatt

 

[Billy]

Jag tänker speciellt vid uteritt.
Min häst kan bli rädd för "spöken", alltså grejer bara han ser. Ofta bakom honom, så han sprätter till och tar några språng framåt. På ridbanan löser ju sig problemet av sig själv, eftersom man måste rida förbi stället han blev rädd på typ 57392 gånger till det passet Och då är jag bara lugn och låtsas som ingenting, så släpper det "läskiga" efter bara någon enstaka passering.
Men hur ska man egentligen gå tillväga när det händer vid uteritt? Om jag bara rider vidare är det ju som att jag accepterar hans lösning på problemet = han får gå därifrån och han behöver inte "face his fears" liksom. Eller? Ska jag lugnt vända och rida tillbaka till där det hände och gå runt där tills han slappnar av?
Det här är inget stort problem egentligen, och han gör aldrig något mer än de här små skutten. Men jag tycker lite synd om honom när han blir rädd och vill gärna hitta ett system som gör att han inte behöver bli så upprörd.

Kan ju också tillägga att när han faktiskt blir rädd för något konkret, tex en fågel som flyger upp framför oss, brukar han bara hoppa till och sedan fortsätta. Så det här handlar bara om "inbillade" saker, alltså sånt som bara han ser. Han är generellt inte så rädd för sånt som alla andra hästar är rädda för och han går förbi de mest märkliga saker utan att titta en extra gång. Så miljöträning är nog inte svaret.

Jg tycker det finns två sorters "rädslor". 1. När något plötsligt dyker upp. Fasaner kan ju skrämma livet ur både folk och fä. Givetvis blir första reaktionen SPRING! Detta är ju svårt att träna bort eftersom det är en naturlig instinkt. Ofta blir det just bara ett på galoppsprång och sedan lugnar de sig. 2. När de ser "spöken". Här tycker jag det finns en mängd olika reaktioner beroende på flera faktorer. Rider jag ensam är min häst superspänd, går dåligt fram och är hispig i största allmänhet. Ganska trist för oss båda. Promenerar jag med henne däremot, på samma plats, går hon som en gammal golden efter mig. Rider jag tillsammans med unghästen är hon också på sin vakt och ganska spänd, men rider jag med den äldre hästkompisen som är "hispigare" än vad hon är, är min häst lugnare och går först. Jag menar då alltså att reagera och "varna" för allt. Därför agerar jag också olika beroende på situation. Men oftast bryr jag mig inte så mycket om att hon blåser och håller på utan låtsas som ingenting.