Vad gör man?

[Grålly]

Jag bor i en liten by väldigt norrut i Sverige. Jag har, sedan tre år tillbaka, en kallblodstravare. När jag först köpte häst ville jag "bara" luffa runt i skogen, och jag hade inga som helst tränings- eller tävlingsambitioner. Nu däremot vill jag inget hellre än att träna regelbundet och även tävla. Däremot vill min häst inte det. Hon är och har alltid varit lat, och visst är hon en bra hobbyhäst, men hon kommer aldrig bli någon tävlings-, eller ens en bra träningshäst. Helst av allt skulle hon bara vilja skrutta runt i skogen några dagar i veckan.

Jag tycker inte att man ska försöka göra hästarna till något de inte är, och jag tänker inte tvinga henne till "riktig" träning eller tävling när hon helt enkelt inte tycker om det. Några ridlektioner då och då tycker både hon och jag om, men mer än så tvivlar jag på att hon går med på.

Så, vad gör man? Hästen är mitt allt, jag älskar henne något otroligt och tanken på att göra mig av med henne sticker i hjärtat på mig, och ärligt talat tror jag inte att jag skulle klara av det. Men samtidigt känner jag att jag verkligen vill träna "på riktigt", fara på clinics, kurser, tävla. Det är ju det här jag brinner för! Det är min passion.

Damen är dessutom väldigt fäst vid mig, vilket gör det ännu svårare. Hon har inte haft det så bra i livet, och hon och jag har varit bästa vänner sedan hon kom hem till mig. Hon gnäggar, kommer springandes och är skitbråkig med alla förutom mig. Det sistnämnda gör det även svårt att sätta ut henne på foder, eller lämna henne hos mina föräldrar, då jag vet att hon efter några veckor skulle ha tagit över helt och jag skulle varit tvungen att ta henne tillbaka för att de inte klarar av henne.

En annan sak är att jag vill ha en läromästare. En häst som varit med om ett och annat, en häst som kan lära mig en massa. Visst lär hon mig en massa varje dag, bara för att hon är den speciella häst hon är, men inom ridningen är hon i princip helt oskolad. Jag hade ju kunnat skaffa en till häst, men jag känner även att jag inte kan ha två hästar, för vad ska jag göra med två stycken när jag flyttar (bor hemma)? Det är ju avsevärt mycket svårare, och dyrare, att ha med sig två hästar än en.

Allt känns så jobbigt. Det mesta talar ju för att jag ska ha en annan häst, men hon är ju min ögonsten, och min absolut bästa vän. Som mitt barn. Det känns som att jag, om jag skaffade en annan häst, skulle svika henne. Att jag skulle ge upp hoppet om henne, precis som alla andra gjort för länge sedan, alla förutom jag.

Åh, allt är så jobbigt ibland. Behöver råd och pepp!

 

[MsSleepalot]

Sv: Vad gör man?

Känner igen mig så exakt när jag läser ditt inlägg!

Hade ju själv en kallblodstravare jag fick när jag var 12 år. Han och jag växte verkligen ihop, gick knappt att skiljas åt. Började träna en massa, sedan western och jag var helt fast. Var helt övertygad om att dit jag ville nå då kunde jag med honom. Visst, till viss del, men jag lärde ju mig mer hela tiden och till slut ville jag nästan inget annat än tävla och då sprack ju mina drömmar om att ha honom med. Deppade massor och det tog väl ca 5 år innan jag gjorde något åt saken.

Då fick jag jobb och kunde köpa mig en till häst. Sagt och gjort, köpte mig en 1 åring. Men kort därefter blev det pojkvän och vi skulle flytta ihop och dit jag skulle flytta skulle jag aldrig ha råd att ha 2 hästar, inte tid heller. Så jag började kika lite lätt efter en fodervärd.

Ganska fort dök en tjej i 30års åldern upp och hon passade väldigt bra ihop med honom. Även hennes dotter 11 år rider honom utan problem med sina kompisar. Och ännu bättre, hon bodde på samma ställe dit jag skulle flytta så hästen skulle ju stå i området. Så valet var lätt, han fick flytta.

Nu har det gått 1 år sen han flyttade och allt går superbra! Förutom att jag gråter varje gång jag hälsar på men jag vet ju han har det bra! Min nu 3 åring står bara 300m från hans stall så jag ser honom ju nästan varje dag.
hon vill nu köpa honom också men det tar emot lite...måste fundera lite till...

Så blev det för mig och jag ångrar ingenting! Om du kanske kunde hitta någon fodervärd i närheten till henne och du kan hjälpa till ibland? Så kan du köpa dig en häst du kan göra dom sakerna du vill med hästen utan att känna dig begränsad.
Det är väl enda tipset jag kan ge, för det funkade för mig

 

[ullis25]

Sv: Vad gör man?

Jag känner oxå igen mig. När jag köpte min häst så var han inte mycket riden och jag helt nybörjare. Jag lär mig otroligt mycket av honom i hanteringen, han är en ganska tuff häst. Men i ridningen så händer inget. Vi tar regelbundet lektioner men jag tycker inte jag kommer någon vart. Skulle gärna vilja ha en läromästre som är utbildad och som jag kan lära mig mycket av. Känns som allt tar så lång tid nu. Men bara tanken att sälja honom... nej usch det går inte.. skulle i så fall vilja ha kvar honom och köpa en till. Men det går inte nu.

tyvärr kan jag inte råda dig....

 

[Grålly]

Sv: Vad gör man?

Vad skönt, trodde jag var ensam.. Känns skitkasst faktiskt, att det är så här. Ibland önskar man att man inte köpt häst så där direkt, utan att jag provat på en del och sedan känt att "okej, jag vill satsa på det här, då köper jag en häst som kan ta mig dit jag vill", istället för att bara "Jag vill ha häst och jag struntar i vad det är, bara det är en häst!". Men samtidigt, min nuvarande häst är anledningen till att jag överhuvudtaget trillade in på western, och det är hon som fått mitt intresse att bara växa och växa, så jag har ju en hel del att tacka henne för!

Problemet är ju det att hon är så speciell. Hon är inte lätt att handskas med varken vid veterinär- eller hovslagarbesök, hon är inte särskilt samarbetsvillig, hon har haft fång, hon är inte förtjust i barn, hon är inte skolad (eller hur man nu ska säga, välriden?), osv. Det skulle inte vara lätt att få någon att vilja ha henne. Och avlivar henne gör jag inte, aldrig.

Och det tar emot så enormt. Känns som att varför ska jag flytta runt henne för att JAG vill ha någonting, för att JAG har behov och önskningar, det känns så himla egoistiskt. Jag har ju lovat henne att hon ska få vara med mig tills hon dör, och jag ska vara med henne ända till slutet, så att säga.

Tack för ditt svar, vad kul att allt blev så bra för dig! Det ska nog lösa sig för oss också, men ibland känns allt så himla hopplöst!

 

[Grålly]

Sv: Vad gör man?

Tack för svaret Ullis! Gud vad jag känner igen mig. Även min är en riktig tuffing och ingen häst skulle kunna lära mig mer i hanteringen, men i ridningen känns det som att jag vill ha mer, liksom.

Det ska lösa sig för oss också, både för dig och mig och våra drömmar. Jag lovar!

 

[Linnzan]

Sv: Vad gör man?

finns de kanske någon du litar på som skulle kunna vara intresserad av att ta hästen??? På foder för senare köp.. för mig har det kännts lättare att lämna ut dom på foder först och se vart de hamnar för att senare ta beslutet för att sälja...

De är svårt.. jag förstår dig

 

[ullis25]

Sv: Vad gör man?

Jag funderar ibland på att lämna ut på foder. Men tänker att det bara finns "konstigt folk"... Och att han skulle säljas vidare hela tiden, och det vill jag inte. Och vad händer om fodervärden helt plötsligt inte kan ha hästen kvar. Då står jag där med två hästar... Vissa dagar känns det bra med min häst, och vissa (ganska många..) blir jag så trött på att vi inte kommer någonvart. Jag har hållt på i ett år med samma saker. Klart vi har kommit framåt, men jag skulle vilja kunna rida, inte hålla på och bråka hela tiden.

Så bra att du började den här tråden! Så vi kan ventilera våra tankar. (mannen blir nog tokig snart på mitt hästprat..)

 

[Linnzan]

Sv: Vad gör man?

ja de finns ju alltid en risk att fodevärden inte kan ha kvar.. men jag tycker att de för min del var bättre att själv få avgöra vad som ska hända om inte fodevärden kan ha kvar hästen... (har man sålt så har man ju inget o säga till om) När jag lämnat ut någon häst så har jag skrivit kontraktet så att de har 3 mån uppsägnings tid så man har lite tid på sig att lösa plats osv..

 

[Tussemaja]

Sv: Vad gör man?

Förstår hur du känner!!! Men du, är du helt säker på att hon inte är lämplig att träna vidare med? Tror du att hon verkligen är lat eller är hon kanske bara ovan vid att arbeta och lära sig nytt? Min erfarenhet av kallblodstravarna är att dom är väldigt arbetsvilliga och ambitiösa - bara dom kommer på att det lönar sig... Klart att man inte kan generalisera men i alla fall... Jag tycker personligen att kallblodstravaren är en otroligt bra och allsidig ridhäst som är väl lämpad för western. Själv har jag en pojke som jag tävlat med åtminstone upp till C-nivå med bra resultat. Visserligen har jag numera en quarter åxå, men ibland tycker jag faktiskt att kallblodspojken är roligare att jobba med....
Lycka till hur du än gör!

 

[Grålly]

Sv: Vad gör man?

Det finns en person som jag skulle kunna lämna henne till, och jag vet att hon skulle få det bra, men den personen har kring 10 hästar, de kommer absolut inte överens och ja, personen har helt enkelt ingen användning för henne, och jag vill ju att hon ska komma till någon som verkligen vill hålla på med henne.

Ja, det är så svårt ibland. Jag vill ju verkligen att det ska funka mellan oss även i ridningen, och att hon ska VILJA arbeta. Jag försöker göra det roligt för henne, rida ut, berömma mycket och aldrig göra mer än jag vet att hon klarar av. Min tränare, som jag för övrig litar på till hundra procent, säger att hon, pga. hennes personlighet, mest troligt aldrig kommer att göra mer än nödvändigt, och att jag ska ge det tid. Jag vet ju att det tar tid, men jag vill ju bli bättre nu, inte om 5 år. Men samtidigt har jag ju velat bli bra MED henne, inte med någon annan häst.

Hade jag bott i närheten av andra häst- och westernintresserade kanske jag hade haft möjlighet att rida någon annans häst, men jag är helt själv här, närmaste finns 10 mil bort och jag har ingen möjlighet att åka regelbundet så långt, och dessutom sköta skola och två hästar. Så det är svårt.

 

[Grålly]

Sv: Vad gör man?

Jag känner som dig. Jag vill inte att hon ska vandra hit och dit och fram och tillbaka, det skulle hon inte klara av. Vad bra att du gillade tråden!

Tussemaja: Tack för ditt svar! Nej, jag är ju inte helt säker. När jag började gick allt så bra. Från början fick jag inte henne i trav ens ute i skogen om jag inte var på väg hem, sista lektionen gick hon i trav direkt på volterna, så visst gjorde vi framsteg. När jag började kunde hon inte flytta för tryck, senaste lektionen ökade och minskade vi volter som om vi aldrig gjort annat, och när vi började hade vi 6-8 meter mellan konerna, sista lektionen var det 3.

Men nu är vi tillbaka på ruta -1 känns det som. Allt arbete är som bortblåst. Det går dåligt så ofta, men när det går bra går det så otroligt bra! Och det är väl det som får mig att försöka kämpa vidare med henne, hoppet om att vi ska kunna arbeta oss upp igen. Frågan är om det är värt det? Att vi jobbar, jobbar, jobbar och efter lite vila är vi tillbaka där vi började.

Jag vill ju verkligen lyckas med henne. Jag tror inte det skulle vara lika kul att vinna tävlingar med någon annan häst.

 

[_Eva_]

Sv: Vad gör man?

Hola,
Är det en häst som blir problemhäst i de flestas händer skulle jag inte sälja eller ta ut den på foder. Jag skulle avliva den.

Kan inte ni två tillsammans göra det som du vill så får du lov att antingen anpassa dig till din häst eller köpa en annan.

Att tänka på är att det skall vara roligt att ha häst. Det skall ge mera positivt än negativt. Blir det för mycket negativt, att ni bara står och stampar så tappar man lätt lusten. I förlängningen drabbar det ofta hästen ändå.

Dra paraleller med tex ditt jobb eller din sambo. Är inget av dem riktigt det du ville göra eller passar dig i intressen, utveckling, kunskap, ja allt tänkas kan. Då byter man.

Du har en jättejobig sits just nu men fundera en god stund innan du bestämmer dig. Låt det mogna.
mvh Eva

 

[Grålly]

Sv: Vad gör man?

Hej Eva!

Ja, att avliva kommer ju inte på fråga så då står jag hellre och stampar. Egentligen vet jag ju vad jag kan och inte kan göra, antingen anpassar jag mig eller så tar jag bort hästen, och eftersom det sistnämnda inte finns i min värld så är det ju bara att anpassa sig, och jag vet ju egentligen det. Var väl ute efter att "få skriva av mig", som man säger.

Tack för ditt svar!

 

[_Eva_]

Sv: Vad gör man?

Då är det peppning du behöver! Så du kommer ur svackan.

Och storys om hästar som det varit problem med men som ändå fungerat sen.

 

[Sidekick]

Sv: Vad gör man?

kl

Lär henne att flera kan hantera henne först o främst. En enmanshäst är INTE att önska, det är enligt mig bara kass hantering. En häst ska kunna hanteras av alla, oavsett om den haft det ''svårt'' eller inte.
Sen får du väl avgöra vad du vill mest, träna/tävla eller behålla hästen.
Jag sålde mitt fullblod för att jag ville ha en quarter och tävla, även om han var guld och glitter i mina ögon så valde jag min framtid istället för hans. Kan tänkas vara egoistiskt, men vill man verkligen satsa så gäller det att göra det ordentligt.
Så, vad betyder mest? Din framtida 'karriär' eller din häst?

Hon skulle garanterat inte känna sig sviken om du sålde henne, hästar fungerar inte så. Hitta ett riktigt långvarit hem hos någon som du (För de finns) och köp dig en riktigt go läromästare. Det är mitt råd.

 

[Cilva]

Sv: Vad gör man?

På nåt sätt kan ju alla hästar utvecklas. Varför inte rida lektioner så ofta det går och säga till om att du vill variera upplägget så att hästen tycker det är roligt. även den lataste brukar dessutom få uppfarten om man åker bort och tränar. Du kanske skulle satsa på att åka på nån helgkurs?

Den här tränaren har väl kanske hästar som du kan få rida lektion på? Det ger mycket tycker jag att rida utbildade hästar, och så behöver du inte sälja/avliva om du inte vill det.

 

[Grålly]

Sv: Vad gör man?

Hej Sidekick,

om det fanns någon som ville ställa upp så skulle jag inte tveka! Mina föräldrar vaknar-jobbar-kommer hem-sover, och ja, sedan finns det inga mer egentligen. Vännerna låter nog helst bli, då de nog fortfarande tror att hon är "det hemska monstret" hon var när hon kom.

Jag vill inte heller ha en enmanshäst, men det blir ju lätt så eftersom jag är den enda som tar hand om henne, och jag kan inte flytta bara för att hon ska träffa andra människor. Kalla det vad du vill, kass hästhantering eller inte, jag försöker ju göra henne bättre, inte tvärtom, och det är ju inte jag som fått henne 'så här'.

Tycker det är fel att säga "en häst ska kunna hanteras av alla, oavsett om den haft det 'svårt' eller inte". Det är ju önskvärt, så klart, men jag kan inte göra det hon har med sig i bagaget ogjort. Och visst kommer hon någon gång kunna hanteras av alla, förhoppningsvis, men det tar TID. Det går inte att skynda fram.

Tack för ditt svar.




Cilva: Ja, jag kanske borde åka med henne någonstans. Min tränare (som är världens största optimist) har föreslagit en hel del, så det är väl bara att ta tjuren vid hornen och fara. Jag bor 15 mil bort från tränaren, så det blir ju inte regelbunden ridning i så fall, vilket jag helst skulle vilja. Jag tror att jag skulle lära mig mycket av att rida en utbildad häst t.ex. en dag i veckan, men den möjligheten finns ju inte här tyvärr. Så det är väl bara att jobba på här hemma.

 

[Grålly]

Sv: Vad gör man?

Då är det peppning du behöver! Så du kommer ur svackan.

Och storys om hästar som det varit problem med men som ändå fungerat sen.

Ja, jag tror bestämt att det är pepp jag behöver, och då ifrån andra häst- och westernintresserade, då det inte finns här och jag verkligen skulle vilja träffa andra människor som brinner för samma sak som jag. Även det gör ju sitt, att man är helt ensam. Ingen att bolla idéer med, ingen som kan hjälpa till med diverse träning, ingen som man kan prata häst med helt enkelt.

 

[Piraja]

Sv: Vad gör man?

En av konsterna inom detta är ju att lyckas motivera en häst till att vilja göra det man själv vill. Det går men man får bli lite av en detektiv och söka finna de vägar som funkar på varje individ.

 

[Grålly]

Sv: Vad gör man?

Ja, du har helt rätt! Jag kanske borde bli duktigare detektiv..