Vad gör man när man tröttnat fullkomligt ?

[Nangijala]

Jag är en tjej på 16 år som har ridit sen jag var 5 år gammal och har haft hopvis med sköthästar, medryttarhästar och foderhästar. Jag har varit aktiv under mina 11 år som ryttarinna och alltid älskat hästarna och stallet. Men nu den senaste tiden har jag tröttnat nått fruktansvärt. Jag har en "foderhäst" som jag får låna av en tjej på ett stall i närheten och rida hur ofta jag vill , men jag åker aldrig ut. Jag vill ju verkligen fortsätta , men jag har ingen lust/ork. Samtidigt vill jag inte släppa den här "foderhästen" för det kanske är den enda chansen till nästan egen häst jag har. Hur ska jag göra ? Snälla hjälp mig!

 

[emindy]

Jag är numera 20år och har ridit sedan jag var ännu yngre än dig. Vi har alltid haft häst hemma och under vissa perioder har jag helt enkelt inte haft lust övht att pyssla, rida etc.

Jag har kommit fram till en sak gällande lusten att rida, enklaste sättet att hålla glöden uppe är att utvecklas och/eller ha roligt. (helst båda samtidigt)
Det är viktigt att känna att man kan lära både sig själv och hästen något, därför tycker jag att det är viktigt att ta lektioner för en bra lärare.
Men det är även viktigt att kunna rida ut på härliga turer i skogen, fara och bada eller annat friluftsbus.
Ett av mina roligaste hästminnen är när jag en hel sommar red ut exakt varje dag, ofta samma härliga stig och egentligen alldeles för ofta vid kl.23... och eftersom det bland annat var mycket backar så fick hon både mycket muskler och väldigt bra kondition. Men framför allt minns jag att det var den sommaren hon kom över sin lastbilsrädsla med hjälp av många många morotsbitar

Man MÅSTE inte hålla sig med häst jämt, bara för hästeriets skull. Jag var utan häst i två år innan jag köpte min nuvarande vilket skapade ett rejält sug i hästtarmen. Nu har jag ägt henne i 3 år och det blir bara roligare! Dessutom har jag betäckt henne och tagit en till på foder! *host*

Min slutsats; antingen får du ta tag i ditt intresse och ta dig tid att rida ut en sväng varje dag, då blir det strax roligare ju mer ni lär känna varandra. Eller så får du släppa taget och låta bli att gräma dig så mycket!
Det kan tyvärr lätt bli en ond cirkel om man inte är där så ofta. Man får dåligt samvete över att man inte är där, vilket gör att man grämer sig för att fara dit eftersom man är en så hemsk person som inte orkar med och så rullar det på...
Helt i onödan! Vill du inte så säg upp hästen, vill du så pallra dig dit och gosa en stund! he e int värre än så

 

[Sirisiri]

Jag tröttnade på att ständigt rida på andras hästar och på att aldrig komma någon vart. Jag blev nästan rädd, jag älskar ju att rida!! Efter funderingar hit och dit kom jag fram till att det var en egen häst som saknades. Jag ångrar inte att jag köpte en om man säger så...

 

[Tassetass]

Jag hade ett uppehåll med allt vad hästar hette under ett par-tre år, när jag verkligen hade tröttnat. Ångrar inte alls att jag hade den pausen (var i din ålder, för övrigt), behövde få nollställa och tänka lite. Hade planerat att vara ledig från hästar längre än vad som blev, men det råkade bli så att jag köpte häst bara så där helt ur det blå

 

[Whirlie]

Känn efter vad du vill, och vill du så ta en paus. När jag flyttade från min hemort kom jag av mig med ridningen och hästarna under sju år. Under den tiden ägnade jag tiden åt allt jag inte hann då jag höll på med hästar. T.ex. gå danskurser, spela teater, gå på flashiga gym, umgås med icke hästvänner, gå på krogen/bio/teater. Nu har jag börjat igen och även om jag ibland undrar varför jag inte alltid hållit på med hästar så ångrar jag inte pausen! Det finns så mycket roligt att göra, och jag tror att en "riktig" hästmänniska hittar tillbaka tids nog.

 

[Qvip]

Jag brukar komma i en svacka ibland, då jag blir lat och omotiverad.
Har ingen ork och lust att åka till stallet.
Det enda som hjälper mig är att ta mig i kragen och åka till stallet.
Väl där känns det mycket bättre.
Har du verkligen tröttnat på riktigt är det kanske läge för en hästpaus.

 

[drowsy]

Ha inte så höga krav på dig!

Det finns alltid flera hästar och ägare som behöver hjälp och det finns alltid ridskolor där man kan umgås med hästar och ta lektioner.

Bara för att du tar en paus med hästarna så betyder inte det att de försvinner. Alla behöver semester ibland och ingen tycker att det är roligt varje gång den är i stallet.

Lycka till!

 

[xBITCHYx]

(Bra svar)

Har själv velat fram & tillbaka hur jag vill göra med ridningen. Det va när det va som mest i plugget, man orkade inte riktit hänga med. . så har man en skötis där hemma som väntar, så får man dåligt samvete för att man inte är där. Jag jämförde alltid mej med dom som hade EGNA hästar å då blev det bara värre. Men så tog jag 2 års "semester" å tog tag i skolan.

Nu på sommmarn har jag kommit igång igen. Har bara ett år kvar i plugget nu å jag känner mej "redo" att fortsätta med hästarna igen. Det är en underbar känsla att vara tillbaks. Ännu mer spännande nu när jag har fått en ny skötis, har mkt att utforska tillsammans..

Hoppas du kommer fram till ngt bra beslut som känns rätt

 

[hanoirocks]

varför inte släppa när du ändå inte vill ha en häst. ett gott råd. skaffa inte en häst (en egen eller en på foder) om du inte är SÄKER på att detta är vad du vill göra varje dag. för det blir ju faktiskt varje dag!

 

[Aliche]

hejsan!
jag vet precis hur det känns, har ridit i ungefär 7 år nu och 6 av dom har jag tagit hand om andras hästar! vart skötare, medryttare, hyrt häst... Nu till slut tröttnade jag på att få göra allt jobbet men aldrig få bestämma nånting alltid behöva rätta mig efter andra! Jag tycker absolut man ska göra allt det här men tills lut kommer man till en punkt där man faktiskt tröttnar på att ta hand om andras hästar hela tiden. Nu har det löst sig så underbart för mig att vi ska flytta nu, till Malmö, och eftersom allt är billigare än vad det är här i sthlm så kommer jag nu ha råd att köpa egen häst. Det var otroligt skönt att veta att man kom vidare med ridningen och inte bara ridningen, att vara med hästar är en slags livstil och man måste få utvecklas annars tröttnar man! Så i ditt fall tror jag att det kankse kan vara en bra ide att verkligen tänka igenom vad du vill. Vill du verkligen ta en paus eller är det bara en formsvacka? När man känner såhär måste amn verkligen lyssna på vad man själv vill. Hoppas allting ordnar sig till det bästa

 

[saxen]

Min dotter har ridit sen hon var fem. Hon fyller snart femton. Hon har haft egen ponny/häst i flera omgångar. Hon har hästarna hemma på gården. Åkte till hopp och dressyrträningar.. Ja som det flesta andra hästungdomar med hästintresserade föräldrar. Jag märkte dock att det verkade svårare och svårare för henne att ta sig ut till stallet. Så vi satte oss och resonerade igenom problemet.

Nu har hon tagit ett uppehåll från hästarna. Jag sålde min häst och tog över hennes. (Då finns den kvar om hon vill börja igen).

Detta var i januari i år. Hon har inte varit ute i stallet sen dess... Och hon har fått mycket tid över för annat. I höst vill hon börja rida lektion var fjortonde dag. Jag åker och tränar hos en tränare som också kan hyra ut en häst till henne under tiden. Vi får se om det räcker eller om hon vill mer senare.

Hur som helst så har det varit nyttigt för henne att slippa allt vad hästar heter. Kanske kommer hon igen kanske inte.
Det är nog nyttigt att ta ett uppehåll helt och hållet när man känner som du.

 

[Curly]

Vad gör du när du rider? Hoppar, tränar dressyr, rider mkt på bana? Gör du mkt av det skulle jag tipsa om att rida ut i skogen mer. Bara rida ut och lunka, upptäcka nya vägar (gärna med en kompis) och galoppera fram, kanske hoppa över några terränghinder (bygga en liten bana?!)..

Om du gör tvärtom, att du bara rider i skogen så kanske du tröttnar på det och känner att du inte lär dig något eller att varken hästen eller du utvecklas (att det helt enkelt inte är så spännande att bara göra samma sak och rida samma väg).. då kanske du ska ta hjälp av en instruktör (om du inte redan rider lektion t ex) eller någon annan kunnig och kanske träna hoppning eller något annat.

Själv rider jag bara uteritter (western) med min medryttarhäst och ibland känner jag att det skulle vara kul att träna lite hoppning (för någon duktig person) och komma över min rädsla eller bara träna lite markarbete eftersom jag har lite problem när jag rider ut själv med att hästen stannar och knappt går att få fart på. Träna lite NH, disciplin och sådant! Tyvärr är hästen inte alls fäst i paddockar och likn.

 

[Husmusen]

Jag tröttnade oxå när jag var ungefär 16. Det som höll mig kvar i stallet var min tjocka lilla B-ponny till sköthäst sen hur många år som helst tillbaka. Ville inte lämna henne (även fast jag inte längre red henne). Började tycka det var kul igen efter ett tag, man får lite tråk-perioder då och då

När hon pensionerats tog jag en paus på ungefär ett halvår, men sen fick jag typ spasmer och började träna i flera stall (mest hoppspecial) och nu har jag en egen älskling (Sköthästen heter förresten Grevinnan och går fortfarande i en hage och mumsar gräs )

Men tbax till dig - om du inte har något som verkligen håller dig kvar (foderhästar finns det gott om) så ta en paus och se om du saknar allt.

/Mi

 

[Dragonfruit_]

När man tröttnat fullkommligt så slutar man med hästar.
Är man bara lite trött och har ingen lust gör man ett uppehåll.

 

[Agraff]

Ta en paus! När jag var i din ålder gjorde jag det under några år och sen började jag igen. Inget är ju för evigt och det är bra att ta det lugnt om man börjar tröttna. Det finns ju annat roligt i livet också! Även om man har som hästmänniska svårt att tro det...Och köp ingen egen häst innan du är helt säker på att du orkar ta hand om hästen VARJE DAG i massor av år...

 

[Ramona]

Ta en paus fran hastarna!!

Jag kande precis samma sak nar jag var 16 ar. Jag red pa ridskola och kom ingen vart. Gjorde samma saker om och om och om igen. Hade aven skothast som jag red och aven tavlade en del, men det kandes inte sa kul efter ett tag. Det lockade inte att aka till stallet.
Jag tog en paus.
Visst kollade jag pa hoppning om det var pa TV, visst akte jag till Goteborg Horse Show och visst onskade jag att jag hade egen hast. Men egentligen sa fanns inte det riktiga suget dar.
Nar jag var runt 18-19 ar sa kom det riktiga suget tillbaka. Da hade jag liksom fatt nog av att vara hastlos. Jag foljde med en kompis som hade egen hast och red lite dar. Det var ju som att cykla!! Man glommer ingenting, har bara lite samre balans. Efter 2-3 ganger var jag mejsjalv pa hastryggen igen.
Borjade da pa ridskolan igen...men det var inte alls samma. Jag kande att jag inte larde mej nagonting. Sa jag tog tag i skaken och akte till Irland som hastskotare....och resten ar historia.
Nu skulle jag inte klara av att leva utan hastarna, och utan att fa tavla. Men nu har jag ju 16 egna hastar, plus 1 fol, hemma ocksa.
Det ar inte alls sa att jag vaknar varje morgon och ser fram emot att mocka och fodra och rida en massa hastar...men nar tavlingarna borjar pa varen gloder jag lite extra...och nar ravjakten borjar pa hosten, ja, da ar jag en helt annan manniska!!

Det viktiga ar att hitta gladjen och den harliga kanslan som bara ett galopp-race i skogen, eller att hoppa ett jattehogt hinder ger. Det viktiga ar att kanna att du far nagonting ut av det och att du ser fram emot att utvecklas och klara av dina mal. Det viktiga ar att du mar bra nar du aker hem fran stallet.

Har du inte den gladjen, tycker jag att du ska ta en paus. Jag tog en paus men kom igen med massor av sprang!! Hastarna aker ingenstans, de kommer att vara dar nar du valjer att borja med dem igen.