Hej!
Jag har ridit sen jag var ca 6 år, utan något uppehåll och är idag drygt 20. Har två egna hästar, ett halvblod och ett fullblod. Men, jag börjar helt tappa motivationen och glädjen i att rida.
För det första, så går det helt enkelt aldrig bra att rida. Mitt halvblod är negativt inställd till allt förutom att rida ut. Jag har haft honom i 3 år och har inte hittat en enda knapp. Han springer för det mesta med huvudet rakt upp och bakkärran på en annan planet. Jag blir så frustrerad när jag ser andra som kämpar med sina svårridna hästar, dom gör ju framsteg! Vi har stått och trampat på samma ställe i 3 år och jag blir matt bara jag tänker på att rida i paddocken. Jag försöker allt möjligt, variera träningen, rida lite mer kravlöst, byta övningar ofta för att han inte ska bli uttråkad osv men inget händer. Under dom 3 åren jag har haft honom har han gått ordentligt ca 5 gånger kanske? Han är dessutom genomgången av veterinär, men han är frisk som en nötkärna,17 år gammal.
Jag antar att vi verkligen inte passar ihop, men jag känner mig sååå dålig som vill ge upp och sälja han. Var påväg att göra det förut, och de som provred honom hade precis samma problem som mig, trots att de till synes var duktiga ryttare.
Jag upplever inte mig själv som en dålig ryttare, har inget problem att jobba andra hästar i form, även dom som kan vara lite knepiga. Tävlat i både hoppning och dressyr LA/LA och ser ingen anledning till att inte kunna gå längre med rätt häst. Men när jag sitter på min egen häst platsar jag knappt i en knatte-grupp på ridskola.
Vad gör jag för fel? Vad ska jag ta mig till? Finns det någon radikal förändring jag kan göra? Känner inte heller att jag har något särskilt band till mitt halvblod. Han är alltid snäll och super i hanteringen, men tyr sig inte alls till mig. Mitt fullblod kan sova med huvudet i mitt knä, och vill gosa så fort jag är i närheten av henne.
Känner många dagar för att ge upp och lägga ridningen på hyllan för just nu är det för himla tråkigt. Jag är alltid arg och besviken efter ett ridpass.
Sååå himla tacksam för minsta lilla tips!
Jag har ridit sen jag var ca 6 år, utan något uppehåll och är idag drygt 20. Har två egna hästar, ett halvblod och ett fullblod. Men, jag börjar helt tappa motivationen och glädjen i att rida.
För det första, så går det helt enkelt aldrig bra att rida. Mitt halvblod är negativt inställd till allt förutom att rida ut. Jag har haft honom i 3 år och har inte hittat en enda knapp. Han springer för det mesta med huvudet rakt upp och bakkärran på en annan planet. Jag blir så frustrerad när jag ser andra som kämpar med sina svårridna hästar, dom gör ju framsteg! Vi har stått och trampat på samma ställe i 3 år och jag blir matt bara jag tänker på att rida i paddocken. Jag försöker allt möjligt, variera träningen, rida lite mer kravlöst, byta övningar ofta för att han inte ska bli uttråkad osv men inget händer. Under dom 3 åren jag har haft honom har han gått ordentligt ca 5 gånger kanske? Han är dessutom genomgången av veterinär, men han är frisk som en nötkärna,17 år gammal.
Jag antar att vi verkligen inte passar ihop, men jag känner mig sååå dålig som vill ge upp och sälja han. Var påväg att göra det förut, och de som provred honom hade precis samma problem som mig, trots att de till synes var duktiga ryttare.
Jag upplever inte mig själv som en dålig ryttare, har inget problem att jobba andra hästar i form, även dom som kan vara lite knepiga. Tävlat i både hoppning och dressyr LA/LA och ser ingen anledning till att inte kunna gå längre med rätt häst. Men när jag sitter på min egen häst platsar jag knappt i en knatte-grupp på ridskola.
Vad gör jag för fel? Vad ska jag ta mig till? Finns det någon radikal förändring jag kan göra? Känner inte heller att jag har något särskilt band till mitt halvblod. Han är alltid snäll och super i hanteringen, men tyr sig inte alls till mig. Mitt fullblod kan sova med huvudet i mitt knä, och vill gosa så fort jag är i närheten av henne.
Känner många dagar för att ge upp och lägga ridningen på hyllan för just nu är det för himla tråkigt. Jag är alltid arg och besviken efter ett ridpass.
Sååå himla tacksam för minsta lilla tips!
