Vad gör en häst godtrogen och tacksam jämte mot mänskligheten?

[Egonson_]

Vet du - där är vi inte det minsta överens.

Oerhört mycket är gener. Minns en vår när vi hade två ston som fölade dagarna efter varandra. WS fölunge kom upp å fötter och kastade sig in bakom mama för att skydd. Gs föl tittade på min man, undrade vad han var för konstig person som satt där på huk och stapplade fram för att undersöka.

Visst kan man hantera fram tilltro i viss mån men inte fullt ut. Finns skygghet och försiktighet så komemr den att leva kvar. Finns det från början varm godmodighet och trygghet i människors närvaro så består den oftast.

Det där med att vara en "god ledare" köper jag inte.

Nu har jag inte fött upp några hästar ännu utan har bara köpt in sådana, men väl kossor i liten skala. Fick 2 tjurkalvar förra året, samma fader och mödrarna är halvsystrar.
Den ena gömde sig omedelbart så som du beskriver, bakom mamman, så fort han kunde stå på benen. Den andra bara stövlade fram till oss som att vi redan tillhörde flocken, och de är fortfarande samma olikheter. Eskil som den förstfödda heter, är tillbakadragen och lättskrämd, även om han nyfiken och vågar sig fram att bli kliad om man inte rör för mycket på händer och armar eller flyttar sig för hastigt.

Elof är lugn, stabil och låter sig hanteras, låter sig gärna klias med en kratta med mera.
Deras mammor är lite olika i temperamentet också, Elofs trygga mamma är en klippa som man i princip kan sätta sig på när hon ligger och idisslar medan Eskils har mer integritet även om hon är lika snäll.

Av samma anledning fast det nästan blir motsatta problem är Elofs mamma Maja svårare att lasta tex för att åka till betet om hon inte vill gå på släpet just då, oerhört svår att rubba och måste få all tid hon vill ha. Medan den andra kon Alva lastar sig själv om man ber henne gå på med hjälp av kroppspråk då hon är så "tryckkänslig".

 

[the_connemara]

Väldigt intressant ämne. Jag tror väldig mycket på personlighet/genetik och att man ur det behöver bygga upp ett förtroende. Att det skiljer sig mycket vad/hur/hur lång tid det tar att nå liknande "praktiska mål" för olika individer.

Min egen är en typisk otrygg som har koll i hagen tex, han kommer ju alltid vara det oavsett träning. Men han kan ju vara olika trygg i att lämna det ansvaret till mig och lyssna på mig respektive bli trygg i att han har koll och lyssna på mig. Det är ju olika saker för honom och mig. Och oavsett ur det (jag är rätt dålig på att guida honom i hans otrygghet) så krävs det ju aldrig mycket för att han ska kastas tillbaka i sin roll att han måste ha koll och är tryggare med att få avstånd. Jag får öva mycket på att inte påverkas av det utan försöka vara hans konstant han alltid kan lita på att få samma bemötande av typ och ju bättre jag är på det desto snabbare kommer han ju tillbaka till mig men det har ju i sig inte påverkat hans personlighet i grunden. I bästa fall ökat hans självkänsla lite eller hur man ska säga.

 

[Korven]

Jag är rätt underimponerad av de flesta som håller på med NH

Åh ett till nytt bra ord!

 

[avslutat medlemskap]

Nu har jag inte fött upp några hästar ännu utan har bara köpt in sådana, men väl kossor i liten skala. Fick 2 tjurkalvar förra året, samma fader och mödrarna är halvsystrar.
Den ena gömde sig omedelbart så som du beskriver, bakom mamman, så fort han kunde stå på benen. Den andra bara stövlade fram till oss som att vi redan tillhörde flocken, och de är fortfarande samma olikheter. Eskil som den förstfödda heter, är tillbakadragen och lättskrämd, även om han nyfiken och vågar sig fram att bli kliad om man inte rör för mycket på händer och armar eller flyttar sig för hastigt.

Elof är lugn, stabil och låter sig hanteras, låter sig gärna klias med en kratta med mera.
Deras mammor är lite olika i temperamentet också, Elofs trygga mamma är en klippa som man i princip kan sätta sig på när hon ligger och idisslar medan Eskils har mer integritet även om hon är lika snäll.

Av samma anledning fast det nästan blir motsatta problem är Elofs mamma Maja svårare att lasta tex för att åka till betet om hon inte vill gå på släpet just då, oerhört svår att rubba och måste få all tid hon vill ha. Medan den andra kon Alva lastar sig själv om man ber henne gå på med hjälp av kroppspråk då hon är så "tryckkänslig".

Kossor och nötter öht. är för j*vla roliga att ha att göra med för vem blir inte på gott humör när kvigan rymmer och inte låter sig fångas, för att i nästa stund kikar in genom mjölkrumsdörren med ett flin och en hel rävfamilj bakom öronen?
En gård jag var på där fanns det en nyinmjölkad kviga som klickade loss sig själv i tid och otid och alltid var på rymmen nånstans, henne var det bara att ropa på så kom hon och ställde sig på sin plats när hon skulle mjölkas så vi struntade i att "koppla" henne, hon fick komma och gå som hon ville på gården.

 

[Lobelia]

Jag tror faktiskt inte det, inte på lång sikt. En skyggis som genomgår "imprint training" och en som inte gör det tror jag är lika tillitsfulla vid säg tre års ålder, om de i övrigt genomgått samma träning, men vore en intressant studie att göra. En studie av imprint training på linjer som ofta lämnar skygga individer. Sen avlar man ju inte på skygghet så det är nog svårt att genomföra en sådan studie, men det vore intressant!

Jag tänker mest på att om man på det sättet kommer nära hästen och kan bygga på det. De flesta fall är det totalt meningslöst då fölen gärna kommer fram ändå.

 

[avslutat medlemskap]

Apropå djur av alla slag och då mest stordjur så kramar vi dom alldeles för sällan och får dom att stå där och bara slappna av och tycka det är mysigt. Jag har som regel att krama dom ofta, det ska inte vara nån grej bara-för-att utan den har ett syfte. Skulle jag vilja hämta ett djur antingen på betet eller när det befinner sig utanför hagen av nån anledning så ska dom koppla ihop mig med kram + godbit eller enbart en kram och inte springa iväg. Mina hästar och hästar jag haft om hand (och inte bara hästar) har alla fått det förtroendet att en skogspromenad "i koppel" innebär att dom får springa lösa och leka hund och hålla reda på mig och det har aldrig varit snack om att inte komma när jag visslat och ropat att nu går vi hem. Ett team funkar så och det är det man enligt mig ska uppnå, alltså fullständig kravlös tillit till varann.

Det är många som trott att jag letat efter hästen och folk blev lika förvånade varje gång när jag bara visslade och dom kom ångande.

 

[pews1972]

Apropå djur av alla slag och då mest stordjur så kramar vi dom alldeles för sällan och får dom att stå där och bara slappna av och tycka det är mysigt. Jag har som regel att krama dom ofta, det ska inte vara nån grej bara-för-att utan den har ett syfte.

Jag har ett sto - mitt första avelssto som jag ägt länge. Vi har en mycket speciell kontakt och hon "pratar" otroligt mycket med mig - men hon tycker INTE om kroppskontakt med människor. Sjävklart tillåter hon all vanlig hantering men att kramas står inte högt på hennes lista. Ibland, sällan, så kommer hon och visar att hon vill ha gos/mys och då gosar jag ju såklart alltid med henne. Men om någon kommer rakt framifrån och vill klappa henne i ansiktet, som många ju gör med hästar, så ryggar hon alltid undan. Det är också viktigt - att respektera det och inte hålla på och klappa och kramas bara för att man själv vill.

 

[pews1972]

När det gäller föl och unghästar så tycker jag att de flesta är nyfikna men samtidigt lite skygga - men då och då föds det ett sånt där föl som bara tar plats DIREKT. Jag fick en sådan förra året - hon har ALDRIG varit svår med något. Första gången vi lyfte hennes hovar så lät hon oss göra det och på den vägen är det med precis allt. Vad vi än utsätter henne för så är hon 100% tillitsfull. Mina andra uppfödningar har jag sällan haft problem med men hon är annorlunda. Hon fick ett syskon i år som verkligen inte alls var likadan. Hon var eg. mer skygg än vad mina föl brukar vara.

 

[avslutat medlemskap]

Jag har ett sto - mitt första avelssto som jag ägt länge. Vi har en mycket speciell kontakt och hon "pratar" otroligt mycket med mig - men hon tycker INTE om kroppskontakt med människor. Sjävklart tillåter hon all vanlig hantering men att kramas står inte högt på hennes lista. Ibland, sällan, så kommer hon och visar att hon vill ha gos/mys och då gosar jag ju såklart alltid med henne. Men om någon kommer rakt framifrån och vill klappa henne i ansiktet, som många ju gör med hästar, så ryggar hon alltid undan. Det är också viktigt - att respektera det och inte hålla på och klappa och kramas bara för att man själv vill.

Jag har en kompis som har en likadan vallack som var likadan. Han ser alltid livsfarlig ut och kramar var det tydligen inte tal om innan jag kom in i hans liv för han fick en kram vare sig han ville eller inte och jag fick ett "hugg" i ryggen sen när jag vände mig om och då fick han en ny kram osv. Numera blir han skitsur om han INTE får nån kram och tycker han att han vill ha en till så hugger han tag i jackan eller armen och drar in den som är på väg ut från boxen igen.

Undrar vad han varit med om innan kompisen köpte honom för nu är han en helt annan häst mentalt.

 

[Karoliten]

Tror det är både gener och vilka upplevelser hästar får från oss.Har två uppfödningar hemma.Ena föddes kelsjuk och är fortfarande det.Den andra är också väldigt kelig o tillgiven men busigare.Men båda undan samma mamma är väldigt lättövertalade.Sen hade jag ett sto som fick fem föl.Alla mkt mer skeptiska men snälla

 

[pews1972]

Jag har en kompis som har en likadan vallack som var likadan. Han ser alltid livsfarlig ut och kramar var det tydligen inte tal om innan jag kom in i hans liv för han fick en kram vare sig han ville eller inte och jag fick ett "hugg" i ryggen sen när jag vände mig om och då fick han en ny kram osv. Numera blir han skitsur om han INTE får nån kram och tycker han att han vill ha en till så hugger han tag i jackan eller armen och drar in den som är på väg ut från boxen igen.

Undrar vad han varit med om innan kompisen köpte honom för nu är han en helt annan häst mentalt.

Min häst är helt normal och hon har inte varit med om något konstigt. Jag har ägt henne större delen av hennes liv.

 

[Lobelia]

Jag har ett sto - mitt första avelssto som jag ägt länge. Vi har en mycket speciell kontakt och hon "pratar" otroligt mycket med mig - men hon tycker INTE om kroppskontakt med människor. Sjävklart tillåter hon all vanlig hantering men att kramas står inte högt på hennes lista. Ibland, sällan, så kommer hon och visar att hon vill ha gos/mys och då gosar jag ju såklart alltid med henne. Men om någon kommer rakt framifrån och vill klappa henne i ansiktet, som många ju gör med hästar, så ryggar hon alltid undan. Det är också viktigt - att respektera det och inte hålla på och klappa och kramas bara för att man själv vill.

Precis min tanke, min f.d häst var inte särskilt gosig av sig, ibland var det okej särskilt efter ett ridpass när hon varit duktig, och ofta en liten stund men en massa kramar var inte hennes grej. Jag tror inte hon varit något vidare att gå på promenad lös. Hon var alltför matglad även om hon knappast skulle sprungit sin väg.

 

[cirkus]

Det som jag tror präglar hästarna mest (förutom generna) är hur de är uppvuxna och vilken flocksammansättnng som varit. De behöver flera hästar att spegla sig i och lära sig av. Det har vi människor stor nytta av, mycket mer nytta än en massa hantering för hanterandets skull. Jag blir rätt beklämd när jag läser om människor som håller unghästar ensamma och som kompenserar bristen på häststimulans med hantering, jag har sett i ffa fb grupper folk som longerar/tömkör 8 månaders föl just för stimulansens skull, som om 10 minuter (för det är baaaaara 10 minuter och det kan ju inte skada) skulle kompensera allt en flock kan erbjuda.

 

[Lobelia]

Jag har en kompis som har en likadan vallack som var likadan. Han ser alltid livsfarlig ut och kramar var det tydligen inte tal om innan jag kom in i hans liv för han fick en kram vare sig han ville eller inte och jag fick ett "hugg" i ryggen sen när jag vände mig om och då fick han en ny kram osv. Numera blir han skitsur om han INTE får nån kram och tycker han att han vill ha en till så hugger han tag i jackan eller armen och drar in den som är på väg ut från boxen igen.

Undrar vad han varit med om innan kompisen köpte honom för nu är han en helt annan häst mentalt.

Visst kan hästar som farit illa visa det genom rädsla och även våld om man kommer för nära och då kan din metod säkert vara bra, men det finns hästar som inte gillar att man gullar med dem och har stor integritet. Där vinner du inget på att tränga dig på.

 

[Egonson_]

Jag har ett sto - mitt första avelssto som jag ägt länge. Vi har en mycket speciell kontakt och hon "pratar" otroligt mycket med mig - men hon tycker INTE om kroppskontakt med människor. Sjävklart tillåter hon all vanlig hantering men att kramas står inte högt på hennes lista. Ibland, sällan, så kommer hon och visar att hon vill ha gos/mys och då gosar jag ju såklart alltid med henne. Men om någon kommer rakt framifrån och vill klappa henne i ansiktet, som många ju gör med hästar, så ryggar hon alltid undan. Det är också viktigt - att respektera det och inte hålla på och klappa och kramas bara för att man själv vill.

En av mina hästar är också sådan. Dessutom ser hon illa på ena ögat pga en gammal skada.
Höjer man händerna mot henne för fort så skyggar hon och sedan vill hon inte vara med mer.

Den andra lilla damen får man bara sådana här bilder på när man halar fram mobiltelefonen, och det säger väl det mesta om hennes attityd

 

[avslutat medlemskap]

Visst kan hästar som farit illa visa det genom rädsla och även våld om man kommer för nära och då kan din metod säkert vara bra, men det finns hästar som inte gillar att man gullar med dem och har stor integritet. Där vinner du inget på att tränga dig på.

Då brukar dom tala om det för mig, jag har ju hela livet haft "animal-sense" och kan delvis läsa deras tankar likväl som dom kan läsa mina så därför vet jag var dom står och vad dom vill, den tysta kommunikationen är den bästa och kan aldrig missförstås.

Sen finns det ju dom hästar som spelar farliga eller oåtkomliga och dom genomskådar jag direkt eftersom dom psykiskt inte kan ljuga, likadant är det om jag låssas vara hästrädd, matte går på det men aldrig hästen.

Inte bara hästar förresten, jag har många dråpliga minnen av när både kossor och hundar interagerat med mig och ägarna stått som fån och bara gapat och en klassiker är när jag säger åt matte "håll i hunden" och den annars så timida jycken håller på att välta matte i sin iver att få träffa mig.

 

[avslutat medlemskap]

En av mina hästar är också sådan. Dessutom ser hon illa på ena ögat pga en gammal skada.
Höjer man händerna mot henne för fort så skyggar hon och sedan vill hon inte vara med mer.

Den andra lilla damen får man bara sådana här bilder på när man halar fram mobiltelefonen, och det säger väl det mesta om hennes attityd

Apropå höga händer och höga röster, jag har en väldigt lugn och låg profil oavsett om det gäller människor eller djur, troligen är det därför dom nästan alltid blir som plåster på mig och dessutom skickar jag ALDRIG bort ett djur som vill vara nära mig, det är mig så främmande så det finns inte. Det är många hundägare jag fått säga åt "nu ligger han i knät på MIG och då ska det vara så", grannens stora jycke brukar ligga bredvid mig i soffan med huvudet i mitt knä när vi fikar eller äter och jag gjorde klart för grannen från början att det ska vara så oavsett vad dom tycker. Nu har dom accepterat att det är så för jag är den enda han gör så med.