Vad betyder det att vara kvinna/man?

[Inte_Ung]

Det där är en högstadieförenkling som inte har så mycket med verkligheten att göra, men ändå. Dessutom finns det ju gott om cis-kvinnor som inte kan bli gravida, så att säja att graviditet och förlossning är definition av kvinnlighet är ju rätt unket.

Det är nog ändå att räkna som en förutsättning för barnafödande.
Fortplantning har f.ö. oerhört litet med kvinnlighet att göra. Det är ren och skär biologi.

Jag kände mig då inte ens kvinnlig som gravid.
Jag kände mig bara stor och otymplig.

 

[Inte_Ung]

Det är lidande i ovanstående texter, men alla jag citerat/berättat om ovan gick vidare till att leva lyckliga liv efter fullbordad transition. Behöver vi egentligen förstå något mer än så? Är det så viktigt att veta exakt hur det känns, exakt vad som är man och kvinna och allt där emellan, eller är det viktigare att acceptera att det finns ett sätt att göra transpersoner lyckliga och det är att behandla dem med kärlek och respekt och låta dem få den vård de behöver? Vi behöver inte veta varför eller hur eller när för att veta skillnaden mellan en lidande människa och en lycklig. En produktiv, fullbordad människa och en trasig. Och skillnaden vi själva kan göra genom att behandla transpersoner med empati och låta dem själva komma till tals, istället för att lyssna på egenutnämnda "experter" och tyckare som vill problematisera andra människors rätt att leva lyckliga liv. Ja, diskutera genus och könsroller och problematisera dem. Men låt inte den diskussionen gå ut över människors rätt till vård och lycka, som den gör nu.

Jag tror att det är svårt att förstå behovet av att vara ett genus när man själv, som jag, saknar det behovet.
Jag kan inte förstå kvinnors behov av att vara kvinnliga eller mäns behov av att vara manliga heller.
Jag kan tycka att en man i klänning är fin i sin klänning som den man han är helt utan att se något kvinnligt i det. Vissa trivs i klänning men det gör inte jag.
Jag ser byxor som det normala plagget på alla och kjol/klänning som något vissa andra vill ha till fest.

Jag förstår inte meningen med bröstförstoring heller.

 

[Lingon]

Det där är en högstadieförenkling som inte har så mycket med verkligheten att göra, men ändå. Dessutom finns det ju gott om cis-kvinnor som inte kan bli gravida, så att säja att graviditet och förlossning är definition av kvinnlighet är ju rätt unket.

Fast det skrev hon inte. Hon skrev att barnafödande är unikt för den två x-kromosomer. Vilket är sant. Hon skrev inte att det definierade kvinnligheten. Men det är ju sant att ingen annan människa än den med två x-kromosomer kan föda barn (än iaf).

 

[Eurydome]

Jag skulle säga att det inte är någon skillnad bortom fysiken, nej. Det är väl därför jag inte fattar vad det där ”att känna sig kvinnlig” är för något. För mig är det ungefär som att känna sig grönögd eller högerhänt.

Fast uppenbarligen finns det en skillnad. Annars skulle ju inte en del människor känna att deras kropp inte stämmer överens med deras könsidentitet. Din syn är nog ganska daterad tror jag.

 

[Mabuse]

Fast uppenbarligen finns det en skillnad. Annars skulle ju inte en del människor känna att deras kropp inte stämmer överens med deras könsidentitet. Din syn är nog ganska daterad tror jag.

Jag beskrev min upplevelse. Menar du på allvar att min syn på mig själv är daterad, och att jag borde ha en annan könsidentitet? I en tråd om transexualitet? Det är ju lite magstarkt, kan man tycka. Jag har inte sagt att det inte är en skillnad för andra, men för mig är det inte det. Och därför är det där med att ”känna sig kvinnlig” rena grekiskan för mig, jag förstår inte vad ”kvinnlighet” är för en känsla.

Problemet som jag ser det är att man uppmuntrar människor att identifiera sig med sitt kön, att bygga sin identitet på det. Det skulle ju göra underverk för jämställdheten om vi inte gjorde det.

 

[TinyWiny]

Va??? Har varit kvinna i hela mitt liv, både genetiskt och hormonellt, och har aldrig känt av något cykliskt chokladsug? Har aldrig sötsug överhuvudtaget...

Inte jag heller.

 

[Eurydome]

Jag beskrev min upplevelse. Menar du på allvar att min syn på mig själv är daterad, och att jag borde ha en annan könsidentitet?

Ja precis så menar jag!

 

[Mabuse]

Inte jag heller.

Jag har heller aldrig upplevt det. Det måste ju vara väldigt individuellt. Jag har gjort en äggplockning en gång, och då får man ju massiva doser könshormoner för att boosta cykeln, och med de massiva doserna så blev jag lite låg under den delen av cykeln när äggen ska produceras, och sen under ägglossningen pilsk, på mycket gott humör och allmänt i storform. Glad, gott självförtroende, snabb i tanken. Inga cravings av något slag under någon del av cykeln.

Under en menscykel med normala hormonnivåer så är det bara lusten som varierar för mig. Vilket väl verkar biologiskt rimligt också, att man skulle vara mer sugen på sex när man är fertil.

 

[TinyWiny]

Jag har heller aldrig upplevt det. Det måste ju vara väldigt individuellt. Jag har gjort en äggplockning en gång, och då får man ju massiva doser könshormoner för att boosta cykeln, och med de massiva doserna så blev jag lite låg under den delen av cykeln när äggen ska produceras, och sen under ägglossningen pilsk, på mycket gott humör och allmänt i storform. Glad, gott självförtroende, snabb i tanken. Inga cravings av något slag under någon del av cykeln.

Under en menscykel med normala hormonnivåer så är det bara lusten som varierar för mig. Vilket väl verkar biologiskt rimligt också, att man skulle vara mer sugen på sex när man är fertil.

Jag har haft många andra tecken på var i menscykeln jag befinner mig, med endometrios kommer man liksom inte undan de enorma smärtorna som böljade beroende på var jag befann mig och jag hade rejäl PMDS mellan 30-35 och fick under de åren också alltid en grym huvudvärk innan och under mens men aldrig några cravings. En mycket kort period, typ något halvår, ville jag ha godis strax innan mens men det verkade mest vara tanken på godis som lockade, jag åt aldrig mer än fem godisar sen ändå.

 

[Nahar]

Jag tror att det är svårt att förstå behovet av att vara ett genus när man själv, som jag, saknar det behovet.
Jag kan inte förstå kvinnors behov av att vara kvinnliga eller mäns behov av att vara manliga heller.
Jag kan tycka att en man i klänning är fin i sin klänning som den man han är helt utan att se något kvinnligt i det. Vissa trivs i klänning men det gör inte jag.
Jag ser byxor som det normala plagget på alla och kjol/klänning som något vissa andra vill ha till fest.

Jag förstår inte meningen med bröstförstoring heller.

Jag tror inte det ska ses som ett behov. Transpersoner ÄR redan ett genus, på samma sätt som alla andra. Bara det att omgivningen tolkar dem fel eftersom signaler kring kropp och utseende är så hårt förknippade med en viss identitet, och det stämmer inte alltid överens.

Sen förstår jag absolut att du och många andra inte förstår behovet av att uttrycka sitt genus. Men det kan ju ha att göra med att väldigt få idag ifrågasätter en så avslappnad inställning som t.ex. du har. Alltså, för inte så längesen blev det ju ramaskri om "kvinnligheten i förfall" för att en kvinna tog på sig byxor. Kanske hade det inte känts så avslappnat för dig (och många andra) om risken var att bli tvångssteriliserad, dödad, misshandlad, etc.

 

[Nahar]

Fast det skrev hon inte. Hon skrev att barnafödande är unikt för den två x-kromosomer. Vilket är sant. Hon skrev inte att det definierade kvinnligheten. Men det är ju sant att ingen annan människa än den med två x-kromosomer kan föda barn (än iaf).

Men xx-kromosomer är ju inte heller = bara kvinnor. Det är kanske där det blir lite fel att säga "kön är biologi" då.

 

[Otherside]

Biologiskt kön, och skillnaden mellan könen, är ju en förutsättning för fortplantningen så den är ju lite märklig att diskutera. Däremot så är ju människan så otroligt framgångsrik i sin fortplantning (eller sin överlevnad snarare) att den biten inte längre är lika viktig, vi har helt tagit över planeten och vår art står och faller inte längre med att vi är exakta i vår "könsprägel" och våra preferenser vad gäller partner. Så vi har på sätt och vis fått en större frihet, jag kan tänka mig att den friheten bara är i sin början och kommer att breddas alltmer ju längre vi överlever som art (om vi inte överlever har det med helt, helt andra saker att göra...).

 

[Nahar]

Biologiskt kön, och skillnaden mellan könen, är ju en förutsättning för fortplantningen så den är ju lite märklig att diskutera. Däremot så är ju människan så otroligt framgångsrik i sin fortplantning (eller sin överlevnad snarare) att den biten inte längre är lika viktig, vi har helt tagit över planeten och vår art står och faller inte längre med att vi är exakta i vår "könsprägel" och våra preferenser vad gäller partner. Så vi har på sätt och vis fått en större frihet, jag kan tänka mig att den friheten bara är i sin början och kommer att breddas alltmer ju längre vi överlever som art (om vi inte överlever har det med helt, helt andra saker att göra...).

Nu kanske jag missförstår lite vad du menar, men på vilket sätt har könsidentitet någonsin haft med fortplantning att göra? Det är ju inte så att HBTQ-personer helt plötsligt kan finnas för att vi har högre överlevnad? Jag hänger verkligen inte med.

 

[Otherside]

Nu kanske jag missförstår lite vad du menar, men på vilket sätt har könsidentitet någonsin haft med fortplantning att göra? Det är ju inte så att HBTQ-personer helt plötsligt kan finnas för att vi har högre överlevnad? Jag hänger verkligen inte med.

Det var snarare ett sidospår, en diskussion som förekom tidigare i tråden, om barnafödande och kromosomer.

 

[Nahar]

Det var snarare ett sidospår, en diskussion som förekom tidigare i tråden, om barnafödande och kromosomer.

Ja, men jag förstår ändå inte riktigt vad du menar.

 

[Inte_Ung]

Jag tror inte det ska ses som ett behov. Transpersoner ÄR redan ett genus, på samma sätt som alla andra. Bara det att omgivningen tolkar dem fel eftersom signaler kring kropp och utseende är så hårt förknippade med en viss identitet, och det stämmer inte alltid överens.

Sen förstår jag absolut att du och många andra inte förstår behovet av att uttrycka sitt genus. Men det kan ju ha att göra med att väldigt få idag ifrågasätter en så avslappnad inställning som t.ex. du har. Alltså, för inte så längesen blev det ju ramaskri om "kvinnligheten i förfall" för att en kvinna tog på sig byxor. Kanske hade det inte känts så avslappnat för dig (och många andra) om risken var att bli tvångssteriliserad, dödad, misshandlad, etc.

Jag har nog inte känt något behov av att uttrycka mitt genus utan bara av att få göra som jag vill.
Som liten lekte jag astronaut ena dagen och älva nästa dag. Varför begränsa sig?
Jag växte dock upp i privilegierad överklass. En skyddad miljö där man har stor frihet att vara bohem och att utrycka sin personlighet men också stora krav på att prestera på något vis.

Min morfars bror var Dag Hammarskjölds älskare under gymnasietiden, när sådant var olagligt och straffbart. Det har nog präglat familjen på många vis.

 

[Nahar]

Jag har nog inte känt något behov av att uttrycka mitt genus utan bara av att få göra som jag vill.
Som liten lekte jag astronaut ena dagen och älva nästa dag. Varför begränsa sig?
Jag växte dock upp i privilegierad överklass. En skyddad miljö där man har stor frihet att vara bohem och att utrycka sin personlighet men också stora krav på att prestera på något vis.

Min morfars bror var Dag Hammarskjölds älskare under gymnasietiden, när sådant var olagligt och straffbart. Det har nog präglat familjen på många vis.

Jag tror du slog huvudet på spiken. "Bara få göra som jag vill" - så är det nog för alla Även transpersoner.

 

[Inte_Ung]

Va??? Har varit kvinna i hela mitt liv, både genetiskt och hormonellt, och har aldrig känt av något cykliskt chokladsug? Har aldrig sötsug överhuvudtaget...

Jag får faktiskt cravings på choklad ca 2 ggr om året.
Kanske är det hormonellt eller så är det vädret.
Men när jag var gravid, då fick jag veta vad cravings verkligen innebär.
Det var helt galet faktiskt.
Så det kan absolut ha med hormoner att göra.

 

[Inte_Ung]

Jag tror du slog huvudet på spiken. "Bara få göra som jag vill" - så är det nog för alla Även transpersoner.

Men jag tycker att alla skall få göra som de vill.
Även om jag är emot riskabla kirurgiska ingrepp, just för riskerna då.
Jag begränsar mig inte till kön när det handlar om attraktion eller till att vara höger- eller vänsterhänt heller.
Jag är en människa med en helt oförutsägbar uppsättning av egenskaper.
Vissa blir oerhört provocerade och skrämda av det.
Andra tycker att det är kul.
Några tycker att det är det bästa som finns.

 

[Happimess]

Just det här! Jag förstår inte hur man känner sig kvinnlig! (eller manlig)
Visst fan är det lätt att se att jag ser typiskt kvinnlig ut i tex klänning och fixat hår, visst hör jag att min röst låter feminin på inspelningar... Men känslan? Jag är jag bara? Saker som går att känna för mig är glädje, sorg, lycka, ångest... sådana saker, men kvinnlig, manlig, lila, blå... wtf? Herregud vad jag önskat att det skulle gå att byta känslor med någon för en dag eller så bara en kort sekund, bara för att få uppleva känslan av att känna sig som något specifikt kön. Det har hittills bara varit fullständigt obegripligt.

Jag håller verkligen med. Det är jätteabstrakt för mig också. Det närmaste jag har kunnat komma att definiera vad "känna sig kvinnlig" innebär var när en mycket nära vän, född som kvinna och nu man, beskrev hur han blev absolut suicidal av att se kroppen förändras i kvinnlig riktning under tonåren medan jag, när min kropp gjorde detsamma, kunde acceptera det. Det är liksom det närmaste "att känna mig kvinnlig" som jag någonsin varit.

I övrigt hamnar jag lätt bara i en någon slags socialkonstruktionism när jag försöker förklara för mig själv vad kvinnlighet innebär och konstaterar att det är en mängd könsnormer som jag absolut inte är bekväm med, men det abstrakta i det... är svårt.