Vad är horsemanship *långt och rörigt*

[martha]

Tack......detta eviga analyserande med att bete sig på hästens vis och folk vet inte ens vad dom pysslar med
Svårigheten för många är just tillrättavisningen och så får dom odrägliga hästar..olika hästar tål olika mycket och att läsa varje individ om vad dom tål är också en lära...att få en seg gammal valack att följa är väl ingen sak...att få en två årshingst att göra detsamma ger en gråa hår

I en hästflock analyseras inte VARFÖR en individ gör på ett visst sätt, och hur man skall komma tillrätta med problemet på ett så smidigt förstående sätt som möjligt...där är det den "osmidiga individen" som får lära sig flockens rutiner, och det är banne mig inga smekningar som delas ut om dom sticker upp..

Som du förstår hoppas jag, så dänger jag inte upp hästarna i onödan, men ibland sitter en fetsmäll på plats...och den är ALLTID befogad.

Har en kaxig ettårshingst hemma nu, han roar sig med att stå o vifta med frambenen mot mig VAREVIGA dag ...en dag så drog jag omkull honom med grimskaftet....du skulle se vad paff han blev Sen den dan tror han att jag är JÄTTEstark ..fast eg var det han själv som drog omkull sig

En hygglo häst skall man vara hygglo mot, men inte utnyttja dens snällhet i bott, blir dom övermodiga så skall dom också behandlas därefter...NH kurser borde lära ut mer att läsa sina hästar , och inte sina böcker

 

[Honungsblomma]

En corall är rund och en Picadero är fyrkantig. Om jag har förstått det rätt så är Picaderon "förfader" till corallen. Men Amerikanerna tog bort hörnen för att inte hästarna skulle "komma undan" så lätt.
/Anna

 

[Colleen]

Hmm , på vlket sätt kommer de undan lättare då det finns hörn?

 

[Djurjouren]

Monty gör så som hästar gör av naturen, många kallar det för att man knäcker en häst mentalt.

 

[Djurjouren]

Håller med dig precis

 

[snofflan]

Tack för svaret. Efter att ha läst boken "Mannen som lyssnar till hästar" så tycker jag att hans tillvägagångssätt verkar sunt eftersom han gör precis som hästarna själv gör. Trodde att detta var det ultimata, tills jag hamnade på detta forumet, där tydligen ingen tycker som jag. Börjar undra om det är något fel på mig... Eftersom jag inte själv har sett honom arbeta med hästarna utan bara läst boken så har jag ju ingen uppfattning om det han gör är bra eller dåligt (om man nu kan säga så). Skulle väldigt gärna vilja se honom i action så att man själv kan bilda sig en uppfattning.

 

[Honungsblomma]

Det är inte mitt tycke utan cowboysarnas. Men som jag har förstått det är det därför corallerna är runda. finns det hörn och du arbetar hästen lös så kan den om den vill komma undan ställa sig i hörnet och "tjura" och människan har då svårare att komma åt den.

 

[Tassetass]

Det jag läst av Monty och det jag sett honom jobba har lett mig till slutsatsen att genom att driva hästen runt, runt, runt, runt tills hästen helt enkelt inte orkar med så knäcker han hästen steg för steg. Efter ett tag orkar hästen inte stå emot mer, och ger upp. Inte med attityden "Okej, du är en vettig prick - dig vill jag jobba med", utan med attityden "Jag ger mig. Jag gör vadsomhelst men sluta driva på mig".

Sen att Montys övriga metoder t.ex. infattar att stressa sönder hästar i minimala utrymmen när den t.ex. ska lära sig att bli berörd av olika ting, det är lindrigt i jämförelse med hans vidriga join up.

Dessutom... I hans "erfarna" händer så blir join upen en relativt snabb plåga - hästen knäcks fort. I en "amatörs" händer kan det, och jag har med egna ögon sett det, bli en mångårig plåga.

Dessutom - igen - har det via andra böcker och mig veterligen även rättegångar fastställts att det mesta i Montys bok är ren och skär jävla lögn.

 

[mandalaki]

Måste få fråga en sak om "knäckta hästar"

Jag tömkör min häst i skritt för att böja henne lite åt båda hållen. Går alltså snett bakom henne och hon är mycket lyhörd och har stenkoll på vad jag gör.

Vi håller på i 15-20 minuter och även om det är lätt jobb så är det uppenbarligen en oerhört dominant handling att driva henne snett bakifrån hela tiden.

Efteråt är hon mentalt bombad. När jag tar av tyglarna efteråt följer hon mig oavsett vilka snirklar jag går i. Monty skulle ha applåderat :smirk:. När vi stannar står hon med sänkt huvud och inåtvänd blick.

Är detta en knäckt häst? Om inte - varför är det mer accepterat att tömköra än att göra en join-up? Effekten blir ju väldigt lik.

Enda gångerna hon annars blir sån här är när vi lite försiktigt ridit AR-kurs. Då är hon också mentalt slut efteråt.

mandalaki

 

[martha]

JAg tror det är mer mental utmattning, alltså MYCKET för hästen att tänka på..sådär blir mina unghästar också i början när vi tömkör...sen efter en 5-6 ggr så har dom vant sig och intrycken blir inte så många och svåra att förstå...när man tömkör GÖR man ju alltid olika övningar, inlärningsperioden är ju ganska krävande, och av inlärning blir man "matt".

 

[Tassetass]

I min värld är det helt enkelt så att en knäckt häst slutar tänka, hur detta yttrar sig är lite olika från häst till häst - de flesta blir bara apatiska och arbetar som "robotar", medans ett fåtal blir aggressiva och helt ohanterbara. En knäckt häst tar inga egna initiativ, den protesterar väldigt sällan och bli väldigt "lydig".

Jag kan omöjligt analysera "ditt läge" utifrån det du skrivit. Har dock svårt att tro att du 100% av tiden driver henne framåt med ett aggressivt kroppsspråk med flygande tömmar och häftiga rörelser av typen jag sett Monty jobba med - i såna fall har jag fått helt fel bild av dig.

Jag tror snarare att du i och med tömkörningen framförallt får igång din egen kropp och dina signaler, hästen läser lätt av dig och följer dig gladeligen då du blir enkel att begripa. Samma sak efter AR-träningen; då är du avslappnad och kanske lite trött, tänker inte lika mycket utan handlar mer instinktivt, vilket hästen lätt uppfattar.

Givetvis spelar en mental trötthet in, men om hon blir SÅ mentalt trött av arbetet så tror jag du gör bäst i att minska arbetet en aning. Hästar mår bra av att arbeta med hjärnan, men jag tror inte det är nyttigt att arbeta dom helt slut, sas.

Tror dock, som sagt, att det är de signaler DU skickar ut som mest påverkar hennes beteende. Jag kunde märka stora skillnader i min hästs lyhördhet beroende på hur fokuserad och avslappnad jag var. Det är aldrig VAD man gör som gör skillnad, utan HUR och VARFÖR.

 

[Mirre]

Sen att Montys övriga metoder t.ex. infattar att stressa sönder hästar i minimala utrymmen när den t.ex. ska lära sig att bli berörd av olika ting, det är lindrigt i jämförelse med hans vidriga join up.

hur menar du då?
Enligt min uppfattning så låter man hästen välja själv när man gör en "join up"? Fast vet inte hur han gör visserligen.

 

[Tassetass]

Jag har ingen aning om hur du utför det du kallar join up, jag beskriver bara som jag sett och uppfattat att Monty gör.

Jag arbetar också hästar lösa, men då föredrar jag att vara t.ex. i en stor hage, så hästen helt sonika kan dra om den tycker att jag är en idiot. Malte kom dock väldigt ofta upp till mig, skuttade runt och visade "kom igen, matte, nu leker vi!", men det var just vad det var - LEK. Inte en dominansövning. De få gånger det blev "bråk" så körde jag iväg honom och ignorerade honom sen, fortsatte han mucka så blev han bortkörd igen, osv. Dock var det inte så att jag jagade honom, utan jag sa "stick!" och krävde att bli lämnad ifred tills han sansat sig. Oftast slutade det med att vi glömde att tjafsa och började busa istället, men ibland slutade det med att han stod 20 meter bort och råblängde på mig, innan han slutligen kom gåendes till mig och sa "Okej, nu vill jag inte bråka mer".

Men som sagt, min huvudpoäng är att man aldrig, ALDRIG får hålla ett konstant tryck mot hästen. Man säger "Stick iväg" eller "trava" eller vad det nu är man vill, och inte förrän hästen är på väg att sluta göra det man bett om så ber man om det igen. Det är största skillnaden mellan det som jag kallar join up och det jag kallar vettig träning, sas.

 

[mandalaki]

Har dock svårt att tro att du 100% av tiden driver henne framåt med ett aggressivt kroppsspråk med flygande tömmar och häftiga rörelser av typen jag sett Monty jobba med

Nej nej, här flaxas inte över huvud taget . Men jag kliver på i hyfsat tempo snett bakom henne - bara det är ju enormt drivande. I böjningarna böjer jag främst min egen kropp och byter placering lite grand. Mycket mindre signaler, alltså, men hon uppfattar dem helt klart.

Jag tror snarare att du i och med tömkörningen framförallt får igång din egen kropp och dina signaler, hästen läser lätt av dig och följer dig gladeligen då du blir enkel att begripa .

Ah, där är parallellen med AR-kurserna! Där har syftet varit att rida med så små signaler som möjligt, att "minska bruset" för hästen. Det häftiga är ju att de lyssnar bättre då än vid det sedvanliga "signalbombardemanget". Men uppenbarligen blir de också väldigt trötta, förmodligen då av det intensiva lyssnandet.

Givetvis spelar en mental trötthet in, men om hon blir SÅ mentalt trött av arbetet så tror jag du gör bäst i att minska arbetet en aning .

Jo... När jag tömkörde nu hade jag inte gjort det på ett bra tag. Det kändes väl lite nytt för hennes. I så fall hoppas jag att det är som martha säger: de vänjer sig. (Tack för svaret martha, skönt att höra att det inte bara är jag )
Ska vara försiktig med signalerna tills hon vant sig.

Tror dock, som sagt, att det är de signaler DU skickar ut som mest påverkar hennes beteende.

Det där med avslappningen har du nog förbannat rätt i. Efter att jag åkt av och slagit mig ett par gånger har jag blivit ridrädd och spänner mig. När jag rider för AR-instruktörerna är jag dock aldrig rädd - och inte heller när jag tömkör. Avslappningen är nyckeln, alltså...

mandalaki

 

[snofflan]

Okej, tack för din åsikt! Själv kan jag inte säga att jag är "omvänd" då jag fortfarande inte har sett honom med egna ögon. Uppfattningen jag får är INTE att han bara driver hästarna runt, runt, runt tills de ger upp. Tycker faktiskt fortfarande att på det sättet join up bedrivs (enligt boken alltså) så säger det mesta sig själv , om man bara kollar hur hästarna beter sig mot varandra.

Hur vet du förresten att allt är ren och skär jävla lögn??

Ibland blir jag så himla matt, när det känns som att man är helt jävla fucked up för att man trodde att ett sätt var bra att arbeta på.... Bara för att man råkar ha en annan uppfattning.

 

[Lina_Zacha]

enligt mitt tillvägagångssätt så blandar jag massor med metoder, men med samma mål. Detta för att efter att ha läst av en häst kunna jobba den på ett sätt som är bäst lämpat för just den individen.

Senast idag hade jag en kaxig liten hingst som man helt enkelt fick bete sig lite tuffare mot. Han fick röra sig hela tiden i corallen, olika tempon och riktnngar, tills han började lägga ner attityden och börja fråga vad jag egentligen ville. Det handlar alltså inte om att driva runt, runt runt tills hästen stupar och ger upp av trötthet, utan om att sätta stundvis hård press, stundvis bara avvakta medan han själv springer runt. Tills han själv slutar springa, och då får man se hur hästens tankegångar är. Vänder den baken in eller söker den minsta kontakt med blick och hållning?
Hästar tänker inte mycket medan de springer. Man måste ge dem andrum där de kan välja fortsatt beteende.
När den aktuella lilla krabaten slutat fjanta runt och tycka att han var bäst, så blev han lättförflyttad och uppmärksam. Fortfarande med en hingsts stolthet och karisma, men med en ny insikt i att springa undan inte är enda lösningen när människan vill någonting. Inne hos människan var det ock lugnt och bekvämt.

Så, det finns varianter på "join up". Det viktiga är inte alltid vad man gör, utan att man vet varför man gör det och vad målet är. Och att hästen också förstår de tankegångarna.

 

[morbullan]

det handlar ofta mycket om kommunikation i tex rundcorall men det handlar lika mycket om att förvalta relationen väl vidare för att kommunikationen ska fungera även utanför den.
tex vid ridning, körning mm



mvh rymdentusiasten

 

[morbullan]

vilken bra tråd!



mvh rymdentusiasten

 

[Tassetass]

Sök på Monty Roberts här på NH, eller fråga Mike. Han har större koll än vad jag har (som har världens sämsta minne rörande namn och enskilda händelser).