Man måste komma ihåg att det finns många raser som inte handlar om prestationer på internationell toppnivå. Jag har lite av varje...
Jag kan utveckla lite hur jag resonerar med mina olika raser:
När det gäller mina shetlandsponnyer vill jag ha ston som själva har en väldigt god exteriör och lagom stora rörelser för att kunna vara ridbara för barn. En 10p-trav är inte nödvändig för att vara det perfekta avelsstoet i den rasen. Och utöver exteriören - jag sysslar ju en del med utställning - vill jag att de visar samarbetsvilja och arbetsglädje. Mitt äldre sto har tävlat en del på travet, hennes prestationer var inte på topp på något sätt, men viljan att arbeta och göra det bra har varit viktig. Det yngre stoet är mitt avelsmål personifierat.
Hon har allt jag vill ha hos en shetlandsponny, exteriör, rörlighet, temperament, arbetsvilja....
Min new forest är inte satt i avel, men om jag backar ett steg till hennes mamma som var helt omeriterad själv, så har hennes syskon fått representera arbetsviljan som jag hoppas nedärvs - hon har en helbror och två halvbröder (födda hos tre olika uppfödare) som tagits ut för landslagsuppdrag. Jag hoppas att deras ridbarhet och samarbetsvilja gått vidare till systerdottern...
Och om jag backar ett antal år till när jag senast ägnade mig åt halvblodsavel (min yngsta uppfödning där är 12 år), så har jag inte heller där sett prestationer i sporten som ett självändamål utan det viktiga för mig har varit att stoet har egenskaper som jag själv vill ha hos en ridhäst, som gärna får kombineras med talang som skulle räcka till tävling på hög nivå. Men ridbarhet har varit överlägset största urvalskriteriet. Alltså att det är en häst som jag själv har stort nöje av att rida på. Och även där då att bara avla på ett sto som jag vill ha en kopia av...
(och å andra sidan har jag just nu ett sto som ridhäst, som är otroligt behaglig att rida, men som jag har insett att jag aldrig någonsin skulle vilja ha en avkomma efter pga hennes stenhårda skalle....)