Vad är en familj? Normativa policys

[emma-vsm]

Om jag förstått det rätt från tråden så handlar det alltså om att ha betald ledighet vid t ex begravning av någon närstående? Jag har tagit ut en halv sådan dag men visste faktiskt inte att jag fick betalt.

Jag inser att jag verkar vara betydligt mer ogin än de flesta här med att ge ut betalda lediga dagar Jag ser gärna en flexibilitet gällande rätten att få ta ledigt även pga nära vänners bortgång eller behov av att ordna med begravning t ex. Men betald ledighet förväntar jag mig typ aldrig...varför ska jag få lön om jag inte jobbar?

Ja precis, det är just förmånen att ha ett antal dagar ledigt med lön vid särskilda händelser. Det är absolut ingen självklarhet men jag tror att många ändå har den förmånen? Även om det ser olika ut med antal dagar och vilka situationer som omfattas, och såklart vilka närstående det gäller som var början på den här reflektionen från mig.

Jag tänker att de flesta arbetsgivare värnar om sina anställda och att det är en trygghet som anställd att veta att man har rätt till några dagar vid krissituationer och inte behöver överväga om man har råd att ta ledigt om någon ligger för döden.

 

[Nahar]

Att skaffa barn är något som är nödvändigt för ett samhälle och för mänskligheten. Samhället och mänskligheten överlever alldeles utmärkt om folk hade slutat skaffa husdjur som hund, katt och häst. Hur roligt det än är och hur fäst man än blir vid sina djur så kommer de, till skillnad från barnen, aldrig bidra lika mycket till samhället som ett barn som växer upp skaffar jobb och betalar skatt. Det är ju där skillnaden är.

Just nu är ju snarare problemet att vi är för många människor på jorden. Ditt resonemang är långt ifrån universellt och även om betald ledighet i mycket är en ideologisk fråga så häpnar jag över att du beskriver det som att resonemanget handlar om pengar i samhällets kassa. Det handlar för mig endast om medmänsklighet. Rent krasst talar vi ju om människor som dör, så de har ju ekonomiskt spelat ut sin roll.

 

[Sharpless]

Om jag förstått det rätt från tråden så handlar det alltså om att ha betald ledighet vid t ex begravning av någon närstående? Jag har tagit ut en halv sådan dag men visste faktiskt inte att jag fick betalt.

Jag inser att jag verkar vara betydligt mer ogin än de flesta här med att ge ut betalda lediga dagar Jag ser gärna en flexibilitet gällande rätten att få ta ledigt även pga nära vänners bortgång eller behov av att ordna med begravning t ex. Men betald ledighet förväntar jag mig typ aldrig...varför ska jag få lön om jag inte jobbar?

Om du jobbar på ett ställe med kollektivavtal, så får du nog se det som att det ingår i lönen. Alltså att det beräknas att du tjänat in (eller kommer att tjäna in) de dagar du är på begravning eller liknande.

 

[Lingon]

Just nu är ju snarare problemet att vi är för många människor på jorden. Ditt resonemang är långt ifrån universellt och även om betald ledighet i mycket är en ideologisk fråga så häpnar jag över att du beskriver det som att resonemanget handlar om pengar i samhällets kassa. Det handlar för mig endast om medmänsklighet. Rent krasst talar vi ju om människor som dör, så de har ju ekonomiskt spelat ut sin roll.

Nu pratade jag om varför man får vabba för barn men inte för djur... prova att läsa texten igen.

 

[Lingon]

Ja du har en poäng i att (hus)djuren inte drar in pengar till samhället. Men inte heller kostar dom samhället särskilt mycket. Om man ska dra det ännu längre tror jag att många är överens om att djuren indirekt och långsiktigt bidrar förebyggande, genom minskad sjukskrivning tex och det har ju en positiv ekonomisk effekt på samhället. Men det kanske blev lite väl långt bort från ts och ämnet!

Den dagen någon kan bevisa med ekonomiska modeller att husdjuren är lika nödvändiga för samhället (obs! samhället, inte den enskilde individen) som barn. Den dagen kommer det börja pratas om att införa VAD. Hur mycket vi än älskar våra husdjur och hur viktiga de än är för sina ägare så kommer aldrig bidra till samhället lika mycket som en människa som växer upp och börjar jobba. Och nu menar jag rent samhällsekonomiskt och inte känslomässigt. En person som växer upp och blir lastbilschaufför/lärare/sjuksköterska/lantbrukare utför ett viktigt arbete för samhället. Hur underbar en hund än är så kan den enbart jämföras med en människa (samhällsekonomiskt) om den är nån form av tjänstehund och därmed utför ett arbete.

 

[Lingon]

Om jag förstått det rätt från tråden så handlar det alltså om att ha betald ledighet vid t ex begravning av någon närstående? Jag har tagit ut en halv sådan dag men visste faktiskt inte att jag fick betalt.

Jag inser att jag verkar vara betydligt mer ogin än de flesta här med att ge ut betalda lediga dagar Jag ser gärna en flexibilitet gällande rätten att få ta ledigt även pga nära vänners bortgång eller behov av att ordna med begravning t ex. Men betald ledighet förväntar jag mig typ aldrig...varför ska jag få lön om jag inte jobbar?

För att i Sverige vill vi inte att någon ska behöva avstå en närståendes begravning av ekonomiska skäl.

 

[Thaliaste]

För att i Sverige vill vi inte att någon ska behöva avstå en närståendes begravning av ekonomiska skäl.

Men då kanske det borde gå via socialförsäkringssystemet istället för arbetsgivaren och upp till den enskilde chefen att bedöma? Särskilt om vi ska lägga till vänner och djur på listan och det med ska vara 5-10 dagar man ska få rå fritt över för vilka individer de kan användas för.

Eller så jobbar vi för höjda lägstalöner och fler minimisemesterdagar istället så skulle det vara ett enklare system där man inte blir lika beroende av en välvillig chef.

 

[Lingon]

Men då kanske det borde gå via socialförsäkringssystemet istället för arbetsgivaren och upp till den enskilde chefen att bedöma? Särskilt om vi ska lägga till vänner och djur på listan och det med ska vara 5-10 dagar man ska få rå fritt över för vilka individer de kan användas för.

Eller så jobbar vi för höjda lägstalöner och fler minimisemesterdagar istället så skulle det vara ett enklare system där man inte blir lika beroende av en välvillig chef.

Ta det med facket.

 

[Thaliaste]

Om du jobbar på ett ställe med kollektivavtal, så får du nog se det som att det ingår i lönen. Alltså att det beräknas att du tjänat in (eller kommer att tjäna in) de dagar du är på begravning eller liknande.

I så fall förstår jag att det också behöver vara strikt reglerat, annars går ju inte kalkylen för arbetsgivaren ihop. Om det ska utökas vilka man får använda sina dagar för så får man ju då sänka/minska kommande höjningar av lönen istället.

 

[Thaliaste]

Ta det med facket.

Eh, vaknat på fel sida..? Jag diskuterar trådens frågeställning och har inget intresse för att diskutera det med mitt fack.

 

[grodan21]

För att i Sverige vill vi inte att någon ska behöva avstå en närståendes begravning av ekonomiska skäl.

Om du inte går på a-kassan.. Minns en person som inte fick boka om ett möte med arbetsförmedlingen för att gå på sin mammas begravning

 

[Thaliaste]

Ja precis, det är just förmånen att ha ett antal dagar ledigt med lön vid särskilda händelser. Det är absolut ingen självklarhet men jag tror att många ändå har den förmånen? Även om det ser olika ut med antal dagar och vilka situationer som omfattas, och såklart vilka närstående det gäller som var början på den här reflektionen från mig.

Jag tänker att de flesta arbetsgivare värnar om sina anställda och att det är en trygghet som anställd att veta att man har rätt till några dagar vid krissituationer och inte behöver överväga om man har råd att ta ledigt om någon ligger för döden.

Samtidigt så verkar det upplevas som godtyckligt, eller åtminstone orättvist. Och ofta är det väl de med sämst ställning på arbetsmarknaden som inte få alla dessa förmåner (som ju i sig kan vara bra, men inte bli så träffsäkra).

Kanske skulle vara bättre att ha ett system som inte går via arbetsgivaren, utan t ex socialförsäkringssystemet?

 

[MiaMia]

Den dagen någon kan bevisa med ekonomiska modeller att husdjuren är lika nödvändiga för samhället (obs! samhället, inte den enskilde individen) som barn. Den dagen kommer det börja pratas om att införa VAD. Hur mycket vi än älskar våra husdjur och hur viktiga de än är för sina ägare så kommer aldrig bidra till samhället lika mycket som en människa som växer upp och börjar jobba. Och nu menar jag rent samhällsekonomiskt och inte känslomässigt. En person som växer upp och blir lastbilschaufför/lärare/sjuksköterska/lantbrukare utför ett viktigt arbete för samhället. Hur underbar en hund än är så kan den enbart jämföras med en människa (samhällsekonomiskt) om den är nån form av tjänstehund och därmed utför ett arbete.

Jag trodde det var för att föräldrarna ska kunna delta i arbetsmarknaden och inte bli beroende av att leva i konstelllationer med en familjsförsörjare och en hemmavarande försörjd barnpassare?

 

[Lingon]

Jag trodde det var för att föräldrarna ska kunna delta i arbetsmarknaden och inte bli beroende av att leva i konstelllationer med en familjsförsörjare och en hemmavarande försörjd barnpassare?

Om man inte fått vabba hade nog färre skaffat barn alternativt så hade det funnits fler hemmafruar/hemmamän = båda är dåliga för samhällsekonomin.

 

[Elo]

Vabbning är svårt i den här diskussionen eftersom "vem som helst" kan få vabba för ett barn. Det finns inga krav på tex familjära band.

Jag tycker inte heller man ska få ta de där "10 dagarna personlig angelägenhet" för ett djur, men jag tycker att vilka människor den gäller behöver vara mer flexibel. Kärnfamiljer ser mer och mer olika ut, och en hel del människor väljer bort sin familj och står närmare vänner, tex.

 

[Thaliaste]

Vabbning är svårt i den här diskussionen eftersom "vem som helst" kan få vabba för ett barn. Det finns inga krav på tex familjära band.

Jag tycker inte heller man ska få ta de där "10 dagarna personlig angelägenhet" för ett djur, men jag tycker att vilka människor den gäller behöver vara mer flexibel. Kärnfamiljer ser mer och mer olika ut, och en hel del människor väljer bort sin familj och står närmare vänner, tex.

Å andra sidan står det väl inte att man inte kan ha fler mammor, pappor, mostrar och förfäder? I exemplet i ts tycker jag dock att sambo borde kompletteras/ersättas med särbo eller partner t ex.

Och när man utökar med vänner, hur nära ska man vara? Och spelar det någon roll om hen har en familj som ordnar med begravning och tömning av lägenheten, bör jag ändå få vara ledig med lön för min sorg?

Om man utökar antalet personer/relationer som det ska gälla kanske man måste definiera tydligare vilka situationer och under vilka förutsättningar som det ska gälla, och jag vet inte om det är lättare precis...samt räkna om lönekostnaderna om det skulle tas ut i större omfattning.

Jag är inte emot generös förmåner i sig, jag har bara svårt att se hur man ska få ihop det...

 

[emma-vsm]

Jag håller med om att diskussionen med VAB inte hör hit riktigt (och det var ju jag som drog igång den, sorry).

Jag förespråkar inte heller att listan på personer ska utvidgas i antal, jag menar inte att jag ska kunna få betalt ledigt för mina 25 kompisar, pappas kusins partners barn eller så. Det jag ifrågasätter är just att blodsband och juridiska relationer är det som räknas, när verkligheten inte ser ut så för många människor (som flera har skrivit redan, det är en ganska föråldrad syn på familjer). Jag förstår absolut att det behöver vara reglerat på något sätt.

Det som @Thaliaste skrev om att ersättningen kanske inte skulle ligga på arbetsgivaren har jag inte ens funderat på (ska klura mer på det) Utifrån min frågeställning skulle det dock inte spela någon roll, det var inte den ekonomiska delen jag tänkte på utan enbart vilka som omfattas.

 

[Lingon]

Jag håller med om att diskussionen med VAB inte hör hit riktigt (och det var ju jag som drog igång den, sorry).

Jag förespråkar inte heller att listan på personer ska utvidgas i antal, jag menar inte att jag ska kunna få betalt ledigt för mina 25 kompisar, pappas kusins partners barn eller så. Det jag ifrågasätter är just att blodsband och juridiska relationer är det som räknas, när verkligheten inte ser ut så för många människor (som flera har skrivit redan, det är en ganska föråldrad syn på familjer). Jag förstår absolut att det behöver vara reglerat på något sätt.

Det som @Thaliaste skrev om att ersättningen kanske inte skulle ligga på arbetsgivaren har jag inte ens funderat på (ska klura mer på det) Utifrån min frågeställning skulle det dock inte spela någon roll, det var inte den ekonomiska delen jag tänkte på utan enbart vilka som omfattas.

Jag antar att ersättningen ligger på arbetsgivaren då den troligtvis var något som förhandlades fram av facket. Inte något som kom som en uppmaning/lag från staten.

Så jag tror att om man vill att definitionen av närstående ska ändras är det facket man ska gå till så att facket kan jobba för en förändring. Alternativt organisationen man jobbar för.

 

[emma-vsm]

Jag antar att ersättningen ligger på arbetsgivaren då den troligtvis var något som förhandlades fram av facket. Inte något som kom som en uppmaning/lag från staten.

Så jag tror att om man vill att definitionen av närstående ska ändras är det facket man ska gå till så att facket kan jobba för en förändring. Alternativt organisationen man jobbar för.

Ja så är det säkert!
Jag har faktiskt inte kollat detta med mitt fack men eftersom jag fick så bra respons från min chef tror jag att de/vi kommer arbeta vidare med frågan.

 

[Lingon]

Ja så är det säkert!
Jag har faktiskt inte kollat detta med mitt fack men eftersom jag fick så bra respons från min chef tror jag att de/vi kommer arbeta vidare med frågan.

Fördelen med att ta det med facket är att de kan förhandla fram en förändring på fler arbetsplatser än din. Att meddela dem att du önskar en förändring är ett första steg mot det. Men för din egen del så räcker det ju att arbetsgivaren är med på det.