Luff
Trådstartare
Jag fascineras av att det i alla lägen ska det vara hög musik i bakgrunden. Ett sällskap i blandade åldrar sitter och äter middag, sällskapet ber den bokade restaurangen höja musiken. Inget party. Ett arbetslag småpratar och utför en arbetsuppgift, inget gruppen gör i vanliga fall och det varade 30 minuter. Musik skulle sättas på. Ett gäng ungdomar pysslar och pratar o skojar, personal sätter på musik? Ingen ungdom bad om det. Jag fattar att om det är party och stämningen ska höjas men när ljudnivån redan är lagom för prat o glädje och att det en säger hörs utan att någon behöver höja rösten. Är det för att hålla samtal privata? Varför denna tvångsmässiga ljudbarriär? Jag funderar på hur bra hörsel alla andra måste ha som kan föra samtal vid ett större middagsbord med högt ljud i öronen? Hör ni vad som sägs? Varför vill ni ha ljud vid pratiga umgängen?