Du använder en gammal webbläsare. Den visar troligen inte denna och andra webbplatser på ett riktigt sätt. Du bör uppgradera eller använda en annan webbläsare.
Att han är så jääävla söt
Han är min drömponny på så många sätt egentligen, jag suktade efter honom och drömde, önskade och längtade långt innan jag fick honom, så hans personlighet, arbetsvilja, kontakten vi har och allt det där är helt fantastiskt. Men när jag möter hans kloka blick under den fluffiga pannluggen bara smälter jag, varje gång, så det måste nog vara det bästa!
Det bästa med just var och en av mina hästar är att alla av dom är väldigt speciella, har sin egen gulliga personlighet. Och vet hur man får mig på bra humör efter en jobbig dag på jobbet :-)
Jag har 16 stycken här hemma men ska generalisera grovt...
det bästa med mina hästar är att de är keliga, sällskapliga men snälla och lätthanterade.
Och deras allra mest uppskattade gemensamma egenskap är att jag blir varm av att se dem.
Hans psyke, han är så cool och endast 2½år. Aldrig träffat på en mer självsäker (utan att bli kaxig) individ som bara vill lära sig mer och mer, inte så ung!
Han har en väldigt bra inställning till människor, som en förväntning att det man utsätter honom för är okej och därför accepterar han. Särskilt hanteringsmässigt.
Jag har en vallack som är nästan paniskt rädd för människor, men jag får göra allt jag vill med honom, säger jag till att tex veterinären är ok är han det om jag står brevid. han har även en egenhet att ställa sig i hagen så han ser in i mitt kök, då står han där och halvsover tills han får syn på mig(bara mig, vi är fler i familjen) och öronen åker fram och han gnäggar och vill att jag ska komma ut, vilket jag då gör naturligtvis(vem har uppfostrat vem), han går med ett sto så det är inte så att han är ena. det är en riktig enmanshäst som bara jag kan ta i hagen och jag känner mig mycket hedrad att jag är hans människa. ed andra ord jag tycker det bästa med min häst är att jag kunnat ge honom ett givande liv och att han inte blev en vandringspokal, vilket han nästan var när jag hittade honom.
Han är väldigt vänlig (utom när andra hästar försöker sno hans mat) och väldigt mån om sin lilla flock. Nu när han börjar komma upp i övre tonåren har han också ganska bra koll på sitt jobb, och det är ganska gulligt när man ser att han går in för sin uppgift och stämmer av med mig för att kolla om det var värt en belöning. När jag piafferar och han bestämmer sig för att ta i lite extra mycket brukar han börja godisbrumma mitt i, nästan som för att uppmärksamma mig på att han gör en prestation som bör belönas...
Han inställning. Cool i hantering, lyhörd och känslig. Han kräver att man är medveten hela tiden, gör jag rätt gör han rätt. Och så vill han alltid pussas och mysa. Hänger glatt med på alla tokigheter matte hittar på, utan problem.
att hon är hon, att hon alltid är där. min häst kan liknas med en katt, hon gör inget som hon inte tycker om, hon kelar endast när hon vill och klöser ögonen ur en om man försöker klappa henne när hon inte har lust . väldigt självständig men hennes ögonblick när hon är på bra humör och tyr sig till en är .
Det bästa med kallblodstravaren är hans attityd, han är så väldigt positivt inställd till allt och alla, och i kombination med att han är så vansinnigt snäll och gullig så är han verkligen en fröjd att umgås med.
Det bästa med russet är att han är en så fantastisk körponny, han är verkligen en klippa och så himla rolig att köra att man blir alldeles lyrisk. Sen han har en väldigt trevlig personlighet under den där gubbsura ytan också!
Överlag gör dom mig så glada, båda två på samma men också på olika sätt.
Deras personligheter! Har två islandshästar hos mig, den ena är egen och den andra på foder. De har båda helt egna och olika personligheter, min egna är ganska cool och inte mycket för kramar och gulligt tjafs, utan är ganska självständig. Samtidigt gillar han ändå lite krafsande, till en viss del på hans villkor. Gillar han inte något (t.ex att man borstar, han hatar det) konfronterar han en och ser på en som om han tänkte: "Du, inte nu". Den andra är säkert den gosigaste hästen jag någonsin mött. Hon älskar att få uppmärksamhet, det räcker att man tittar på henne så är hon redan nöjd, och hon står alltid helt stilla med ögonen halvslutna när man borstar eller bara rör henne. Slutar man och tar några steg bort från henne kommer hon efter och vill att man ska fortsätta. det att hästar har så stora och olika personligheter är vad jag gillar mest med dem!
Han ser inte så mycket ut för världen, är alltid hungrig (shettis...) och på dåligt humör och han ska ut innan lunchen. Men, när han jobbar, oj oj oj. Han tar i så han nästan spricker, är så ambitiös och lyhörd, och är dottern i närheten bär han henne så försiktigt så.
En typisk halvsur gubbe i basker och käpp, som kan verka bitter men är en riktigt mjukis på insidan med överraskande kunskaper.
Cookies används för olika funktioner, trafikanalys, innehållsanpassning och annonser. Information om din användning av vår webbplats vidarebefordras till de sociala medier, annons- och analysföretag som vi samarbetar med. De kan kombinera informationen med annan information du tillhandahållit eller de har samlat in när du har använt deras tjänster. Våra regler och sekretesspolicy gäller. Genom att fortsätta använda denna sida godkänner du detta.