Pontus 24 år, tacksamhet över allt han lärt mig. Överväldigande ömhet. Och så ler jag lite åt hans olater som blir mer markanta med åren. Som hos en människa. Mina hästar är precis flyttade till ny vinterhage. Två ha blandad skog och vall. Kuperat. Allt man i teorin önskar sin häst. När det mörknar står Pontus vi grinden. Oimponerad. Han har sett allt. Nu vill han in och vila.
Kavat 4 år, hur ska det gå? Ska jag sälja? Kan jag hitta någon som är bättre för hans utveckling än jag? Nej, jag älskar honom passionerat. Han är min för livet. Tvära kast.