Vabb och föräldraledighet utbruten ur Barnlös slash barnfri i ett samhälle

[Milosari]

Jag vet förstås inte hur det är på alla arbetsplatser, men allmänt gällande ledarskap så har den allmänna inställningen varit de senaste 20 åren att chefer ska backa undan och lämna mer åt teamet och den enskilda medarbetaren att lösa sin uppgift själv. I många fall kan det vara ett bra ledarskap, men det här är ett exempel på där jag ser det som direkt skadligt för arbetsplatsen om cheferna backar undan och låter medarbetarna göra upp själva. Då är det ju upplagt för konflikter medarbetare emellan, när chefen duckar de jobbiga samtalen.

Ja bra chefer växer inte på träd tyvärr. Har själv haft konflikträdda chefer som inte förstått begreppet ledarskap och det blir bara pannkaka. Men då tänker jag att man inte ska skylla den höga arbetsbelastningen på någon annan än den dåliga chefen som inte klarar av sitt uppdrag. Lägg skulden där den hör hemma.

 

[nullo-modo]

Jag har haft såna jobb (där det blir merjobb) större delen av mitt liv, som ickeförälder och med många småbarnsföräldrar som kollegor. Flexibiliteten i när jag kunde vara ledig var oändlig jämfört med nu när jag har ett barn att ta hänsyn till..

Så företaget du jobbar för ger mindre flexibilitet till ledighet till föräldrar än till folk som inte är föräldrar? Ska erkänna att det har jag helt missat.

 

[Dentaku]

Fast man kommer ändå inte undan att det är arbetsgivaren som är den som tagit på sig uppdraget att lösa, även under en sommarperiod. Det är inte varje arbetstagares vare sig rättighet eller skyldighet att lösa arbetets organisation om man vill ha ledigt enligt gällande lag.

Nånstans är det bara att tugga i sig som arbetsgivare. Kanske måste man ha utbildade vikarier att tillgå på ett eller annat sätt även om det är mycket dyrt. Eller så får man hitta andra lösningar i gruppen.

I just det här yrket hade man dock avtalat bort rätten till sammanhållen sommarledighet - semestern och arbetspass var schemalagda året runt. Det kompenserades med att ett sådant schema gav minst 9 veckors semester.

Ännu viktigare på såna arbetsplatser eftersom vem som helst när som helst kan utebli av olika oplanerade orsaker. Allt från att säga upp sig till att plötsligt bli sjuk eller avlida. Då kan man inte stå där med exakt det antal anställda som behövs för att dra runt verksamheten.

Att ha utbildade vikarier handlar förstås inte bara om pengar - man hade nog gärna haft någon på standby. Men då ska man också vara någorlunda säker på att personen kan och vill hoppa in och inte är upptagen med studier eller något annat jobb. Det är nog trots allt inte så många som har lust att utbilda sig på en arbetsplats i flera månader för att sedan inte ens få några fasta arbetspass. I vissa andra branscher finns det knappt ens folk att hitta till fasta tjänster, då blir det också knivigt att ha vikarier.

Om någon plötsligt blev långtidssjuk(hände när jag jobbade) eller försvann plöstligt av annan anledning löstes det förstås med nyrekrytering och lösningar som skulle minska belastningen tills en ny person fanns på plats.

 

[vemsomhelst123]

Så företaget du jobbar för ger mindre flexibilitet till ledighet till föräldrar än till folk som inte är föräldrar? Ska erkänna att det har jag helt missat.

Nä, inte företaget utan livet

 

[nullo-modo]

Nä, inte företaget utan livet

Tja, vill man som singel utan barn inte vara själv hela semestern så är det inte vidare flexibilitet utan barn heller. Visst 1 vecka i september för att komma ut och plocka svamp kan vara skönt men absolut inte längre.

 

[vemsomhelst123]

Tja, vill man som singel utan barn inte vara själv hela semestern så är det inte vidare flexibilitet utan barn heller. Visst 1 vecka i september för att komma ut och plocka svamp kan vara skönt men absolut inte längre.

Så kan det ju vara, jag har aldrig haft ett jobb där jag inte haft rätt till 4 veckor juni-augusti och då brukar alltid några andra vara lediga. Tex tog jag och några kompisar alltid v.33 eller 34 och åkte iväg när vi var barnlösa.
Den möjligheten har minskat (om man nu inte vill/kan vara en sån som tar 8 veckor på sommaren varav hälften typ obetalda..)

 

[Sel]

Så kan det ju vara, jag har aldrig haft ett jobb där jag inte haft rätt till 4 veckor juni-augusti och då brukar alltid några andra vara lediga. Tex tog jag och några kompisar alltid v.33 eller 34 och åkte iväg när vi var barnlösa.
Den möjligheten har minskat (om man nu inte vill/kan vara en sån som tar 8 veckor på sommaren varav hälften typ obetalda..)

Fast vänta nu. Menar du alltså fyra veckor semester och fyra veckor FL, och kallar FL-veckorna typ obetalda?

 

[vemsomhelst123]

Fast vänta nu. Menar du alltså fyra veckor semester och fyra veckor FL, och kallar FL-veckorna typ obetalda?

Ja om man skulle göra det alltså, dvs ha samma flexibilitet som innan barn (vara fl när jag måste vara med barnet och ha semester när det passar mig). Fl-veckorna är typ obetalda för mig eftersom jag gett bort alla ”betalda” dagar till pappan (som tagit och kommer ta 7 veckor ledigt varje sommar) så skulle jag ta föräldraledigt 4 veckor skulle jag kanske få ut runt 4000 den månaden? Och då fyller jobbet ändå på.

 

[Sel]

Ja om man skulle göra det alltså, dvs ha samma flexibilitet som innan barn (vara fl när jag måste vara med barnet och ha semester när det passar mig). Fl-veckorna är typ obetalda för mig eftersom jag gett bort alla ”betalda” dagar till pappan (som tagit och kommer ta 7 veckor ledigt varje sommar) så skulle jag ta föräldraledigt 4 veckor skulle jag kanske få ut runt 4000 den månaden? Och då fyller jobbet ändå på.

Kan man ta obetalda föräldradagar? Jag förstår inte.

 

[Lingon]

Kan man ta obetalda föräldradagar? Jag förstår inte.

Det finns olika nivåer av ersättning. I 390 dagar baseras ersättningen på ens inkomst (SGI). Sen har man ytterligare 90 dagar då man bara får 180 kr/dag. När man ansöker om dagarna på Försäkringskassans hemsida så väljer man vilken typ av dag man vill ta ut när.

 

[Manji]

Det finns olika nivåer av ersättning. I 390 dagar baseras ersättningen på ens inkomst (SGI). Sen har man ytterligare 90 dagar då man bara får 180 kr/dag.

Före skatt ska nämnas, så efter skatt blir det typ 120 kr per dag har jag för mig? Hade tänkt göra på samma sätt med nr 2 som nr 1 och köra slut på sgi-dagarna och sen använda lägstadagar... tills jag insåg att det blir jääävligt magert om man vill föränga sommarlovet en tre veckor eller så.

 

[Sel]

Det finns olika nivåer av ersättning. I 390 dagar baseras ersättningen på ens inkomst (SGI). Sen har man ytterligare 90 dagar då man bara får 180 kr/dag. När man ansöker om dagarna på Försäkringskassans hemsida så väljer man vilken typ av dag man vill ta ut när.

Check! Tack.

 

[Lingon]

Före skatt ska nämnas, så efter skatt blir det typ 120 kr per dag har jag för mig? Hade tänkt göra på samma sätt med nr 2 som nr 1 och köra slut på sgi-dagarna och sen använda lägstadagar... tills jag insåg att det blir jääävligt magert om man vill föränga sommarlovet en tre veckor eller så.

Jag försökte blanda ut dem med SGI-dagarna så att det inte skulle bli för fattigt.

 

[Lobelia]

Ja ekonomiskt är det ju det, och valmöjligheterna blir mindre, iaf om man bara har ett barn.
Jag har aldrig haft nån att tacka för att den jobbar när jag är föräldraledig/vabbar och inte heller haft något behov av att bli tackad för att jag gått till mitt jobb..

Nu gäller det egentligen mest principen att säga tack om någon möjliggör något för en själv, du hanvisade till chefen vilket känns trist. Givetvis syftar jag på arbetsuppgifter där man räcker upp för varandra, den som jobbar med sitt och ingen behöver bry sig har sällan problem med när de tar semester, det är lika illa när som, du verkade protestera mer generellt mot att säga tack. Du skrev:

"Men det tacket kanske komma från chefen? Inte från den vabbande föräldern som ju faktiskt inte är betald av arbetsgivaren under vab eller fl? Det tacket tycks inte krävas av någon som tex är sjukskriven och har lön från ag."

Jag tackar folk jämt och folk tackar mig om jag hjälper, om jag får betalt eller inte för att vara någonstans är likgiltigt. Det är allmänt hyfs enligt mig. Det är inte av tvång på något vis.

 

[Lobelia]

Ja om man skulle göra det alltså, dvs ha samma flexibilitet som innan barn (vara fl när jag måste vara med barnet och ha semester när det passar mig). Fl-veckorna är typ obetalda för mig eftersom jag gett bort alla ”betalda” dagar till pappan (som tagit och kommer ta 7 veckor ledigt varje sommar) så skulle jag ta föräldraledigt 4 veckor skulle jag kanske få ut runt 4000 den månaden? Och då fyller jobbet ändå på.

Ni väljer väljer att pappan ska ha 7 veckors semester och så du bara får småpengar när du är fl. Du man kan faktiskt dela upp fl mer rättvist om det nu är hårt ekonomiskt för dig. Och upplysningsvis, du behöver inte ta ut föräldraledigheten alls om det inte passar.

 

[Görel]

Nu gäller det egentligen mest principen att säga tack om någon möjliggör något för en själv, du hanvisade till chefen vilket känns trist. Givetvis syftar jag på arbetsuppgifter där man räcker upp för varandra, den som jobbar med sitt och ingen behöver bry sig har sällan problem med när de tar semester, det är lika illa när som, du verkade protestera mer generellt mot att säga tack. Du skrev:

"Men det tacket kanske komma från chefen? Inte från den vabbande föräldern som ju faktiskt inte är betald av arbetsgivaren under vab eller fl? Det tacket tycks inte krävas av någon som tex är sjukskriven och har lön från ag."

Jag tackar folk jämt och folk tackar mig om jag hjälper, om jag får betalt eller inte för att vara någonstans är likgiltigt. Det är allmänt hyfs enligt mig. Det är inte av tvång på något vis.

Jag tackar också. För några år sedan fick jag fem veckors semester istället för de sedvanliga fyra, jag var slutkörd och behövde verkligen det. Efteråt tackade jag mina kollegor för att de möjliggjort detta.

 

[vemsomhelst123]

Ni väljer väljer att pappan ska ha 7 veckors semester och så du bara får småpengar när du är fl. Du man kan faktiskt dela upp fl mer rättvist om det nu är hårt ekonomiskt för dig. Och upplysningsvis, du behöver inte ta ut föräldraledigheten alls om det inte passar.

Nej inte semester, föräldraledigt. Ej betald av arbetsgivare. Och jag tar semester eftersom min semester kan styras på ett annat sätt. Det var mest ett exempel på att det ju inte är betalt med full lön (och ffa är det inte arbetsgivaren som betalar,annat än en liten del beroende på ag och lön, vilket för övrigt faktiskt är lite skevt, ju mer jag tjänar desto mer betalar min arbetsgivare mig när de inte kan disponera mig).
Jag kommer inte ta några långa föräldraledighetsperioder, utan enstaka strödagar ibland. Men det är ointressant hur vi gör för diskussionen.

 

[vemsomhelst123]

Nu gäller det egentligen mest principen att säga tack om någon möjliggör något för en själv, du hanvisade till chefen vilket känns trist. Givetvis syftar jag på arbetsuppgifter där man räcker upp för varandra, den som jobbar med sitt och ingen behöver bry sig har sällan problem med när de tar semester, det är lika illa när som, du verkade protestera mer generellt mot att säga tack. Du skrev:

"Men det tacket kanske komma från chefen? Inte från den vabbande föräldern som ju faktiskt inte är betald av arbetsgivaren under vab eller fl? Det tacket tycks inte krävas av någon som tex är sjukskriven och har lön från ag."

Jag tackar folk jämt och folk tackar mig om jag hjälper, om jag får betalt eller inte för att vara någonstans är likgiltigt. Det är allmänt hyfs enligt mig. Det är inte av tvång på något vis.

Ja det gör jag med. Men att lägga det ”tacket” på någon som ofrivilligt inte kunnat vara på jobbet i den utsträckning den skulle önska känns orimligt. Det finns säkert såna (jag med) som orkar tacka. Men det är ju inte upp till arbetstagaren som ofrivilligt inte är på jobbet (och förlorar pengar på det) att säga tack för att du gör ditt jobb. Det är helt klart chefen som ska ge det tacket och uppskattningen.
Och för mig som varit chef så kanske jag ser det annorlunda, när ”jag” betalar för att någon ska vara på plats är det jag som leder och fördelar arbetet. För de jag inte betalar för kan jag inte fördela något arbete.. tex semester betalas fortfarande från ag, därför kan den styras/kommenderas in inom lagens gränser. Föräldraledighet betalar jag inte. Faktum kvarstår iaf fortfarande för mig som varit förälder ganska kort tid i arbetslivet att min flexibilitet var otroligt mycket större utan barn. Och detta trots att det var först när jag skaffade barn som jag skaffade ett jobb där jag styr mitt jobb själv. Dvs min enda erfarenhet från föräldraledighet som trumfkort är från innan jag fick barn och jobbade med ca 50% småbarnsföräldrar.

 

[Lobelia]

Nej inte semester, föräldraledigt. Ej betald av arbetsgivare. Och jag tar semester eftersom min semester kan styras på ett annat sätt. Det var mest ett exempel på att det ju inte är betalt med full lön (och ffa är det inte arbetsgivaren som betalar,annat än en liten del beroende på ag och lön, vilket för övrigt faktiskt är lite skevt, ju mer jag tjänar desto mer betalar min arbetsgivare mig när de inte kan disponera mig).
Jag kommer inte ta några långa föräldraledighetsperioder, utan enstaka strödagar ibland. Men det är ointressant hur vi gör för diskussionen.

Med det synsättet känns det som mitt jobb skulle bli extremt tråkigt. Allt jag och mina kollegor gör är för arbetet.

Tack och beröm ger energi, både att få och ge, åtminstone för mig och om lag memar det.

Att se kollegorna som ett verktyg som bara ska ha sin lön och inte uppskattas på andra vis av kollegorna exempelvis genom ett tack, känns helt främmande för mig.

Nu sprkulerar jag, men om någon ser på kollegor på det viset är det inte underligt om man hotar att ta ut föräldrarledighet om man inte får sin vilja igenom och struntar i konskvenserna för kollegorna när man har ledigt 5:e julen på rad trots att avsikten är att man ska ta varannan på kollegornas bekostnad. De får ju betalt så det är deras skyldighet.

 

[Thaliaste]

Ja bra chefer växer inte på träd tyvärr. Har själv haft konflikträdda chefer som inte förstått begreppet ledarskap och det blir bara pannkaka. Men då tänker jag att man inte ska skylla den höga arbetsbelastningen på någon annan än den dåliga chefen som inte klarar av sitt uppdrag. Lägg skulden där den hör hemma.

Jag tänker att frågan inte är så svartvit att det finns EN syndabock.