Som sagt - min första föreställning om att jag skulle vara tillbaks på jobbet bara några dagar efter att jag hade brutit armen har jag ju fått äta upp…
Första dagarna var hela kroppen generellt tagen av olyckan och jag var mest bara jättetrött. Dessutom hoppade benpiporna runt i armen nästan varje gång jag rörde mig, vilket ju inte direkt gjorde att jag var särskilt sugen på att röra mig alls...
Sen stabiliserade sig benpiporna lite mer och jag började bli lite mer vaken, men i takt med att jag satt/stod upp längre stunder så började handen och underarmen nedanför armbrottet att svullna upp, mer och mer. En morgon när jag vaknade såg handen ut som en vattenfylld gummihandske, och senare på dagen började den svartna och var alldeles kall. Då började jag tycka att det blev lite väl obehagligt.
Jag tänkte tillbaks på när jag var ung och hängde i stallet om vintrarna, för då hade jag problem med att mina tår domnade bort och svartnade. Mindes att det enda som hjälpte då var att spola tårna i varmt vatten, så jag tänkte “värme!”, och min man lyckades gräva fram nån såndär sladdrig geléfylld plastpåse med en liten metallbit i ur nån låda. Man knäcker metallbiten, gelépåsen stelnar och hela grejen blir jättevarm. Jag stoppade in värmegrejen i en lovikavante och stoppade in handen, och efter nån dryg timme hade handen återfått färg och liv och svullnat av lite! SÅ skönt! Släppte också lite på stödgrejen som är spänd runt min arm, och lyckades få svullnaden att gå ner lite.
Men glädjen över att jag hade lyckats få ner svullnaden förtogs lite av att jag istället plötsligt fick akut rödflammiga kliande utslag på hela halsen istället. Vafan?!? Aldrig får man vara riktigt nöjd…
Jag måste ändå säga att jag haft förvånansvärt lite smärta. Jag fasade ut morfinet ganska direkt, och hade slutat helt med det inom en vecka från olyckshändelsen. Det som har varit jobbigast har faktiskt varit svullnaden i hand och underarm.
Jag har hunnit med ett återbesök på sjukhuset också, och det gick väldigt smärtfritt. Jag blev röntgad och det konstaterades att benpiporna hade närmat sig varandra, även om dom inte satt helt ihop än. Det konstaterades även att stödplattorna i grejen som är spänd runt min arm ligger optimalt för att hjälpa brottet att läka, och jag ska behålla grejen runt armen i ytterligare fem veckor. Jag frågade om jag kunde få ett benskörhetstest och läkaren skrev en remiss. Jag frågade även om svullnaden i handen, men läkaren sa bara att jag skulle hålla handen ovanför hjärtat - vilket är lite svårt för jag har inte den rörligheten i armen så att jag får handen dit!...
Nu har det snart gått 1½ vecka sen olyckan, och jag börjar bli galet rastlös. Jag vill inte vara stilla längre, det kryper i hela kroppen på mig och jag vill göra saker! Problemet är att så snart jag sitter eller står längre stunder så svullnar handen upp så att den gör ont och känns sprängfärdig. Och för att få den att svullna av måste jag lägga mig ner på rygg med handen på magen och slappna av. Såååååå trååååkigt!!
Jag vet ju inte hur saker och ting går till eller i vilken ordning och när man ska göra saker, men jag tänkte på att läkaren på akuten hade sagt att sjukgymnast fick jag kontakta själv, så då gjorde jag det. Tänkte att dom får väl säga ifrån om jag är för tidigt ute. Men jag fick tid nästa vecka, vilket ska bli spännande. Det enda jag fick med mig från sjukhuset var att jag skulle omväxlande knyta handen och spreta med fingrarna, och det gör jag lite hela tiden så snart jag kommer att tänka på det. Sen skulle jag även omväxlande lyfta upp och slappna av med axlarna, och det gör jag också lite då och då, men det måste ju finnas mer jag kan göra. Jag försöker även stretcha och djupandas och massera mig själv lite. Jag märker att handen är jättesvag och att jag har svårt att räta ut armen, eftersom den mest är böjd hela tiden. Men rätar jag ut armen blir svullnaden värre. Knepigt.
Natten till idag fick jag totalt tuppjuck på att halvsitta/ligga blick stilla i samma ställning hela nätterna igenom varje natt. Jag är annars en person som brukar ändra ställning ganska ofta när jag sover, och efter 1½ vecka halvsittandes blickstilla fick kroppen nog och varenda muskel bara skrek. Jag försökte under flera timmar böka runt för att hitta nån annan fungerande ställning, med resultatet att armen började göra riktigt ont och protestera och svullna upp… Smart…
Det finns vissa saker som är ganska svåra att göra med bara en arm (och en annan som gör ont om jag rör den för mycket ur läge) har jag märkt. Tex sätta upp håret i tofs, klä på mig några mer avancerade kläder än mjukisbyxor, och tvätta mig ordentligt. Jag har också jättesvårt att böja mig fram, och jag kommer inte riktigt ner till golvet, för ben- och rumpmuskler funkar av nån anledning inte som innan (kanske för att jag sitter på dom hela nätterna?). För att plocka upp saker som jag tappar på golvet (för det gör jag ofta) får jag hämta en stol och en grilltång, så får jag sätta mig på stolen och försöka plocka upp sakerna med grilltången…
Alla sätt är bra utom dom dåliga…
Men det som hindrar mig absolut mest just nu är den där jäkla svullnaden i handen. Hade det inte varit för den hade jag kunnat vara igång lite mer, och göra så mycket jag nu kan göra med en arm, men i och med att jag hela tiden måste försöka reglera svullnaden så att den inte blir för stor så måste jag hela tiden gå och lägga mig ner och slappna av med jämna mellanrum. Och det är ju "jättelätt" när jag är rastlös och uttråååååkad till max…
Första dagarna var hela kroppen generellt tagen av olyckan och jag var mest bara jättetrött. Dessutom hoppade benpiporna runt i armen nästan varje gång jag rörde mig, vilket ju inte direkt gjorde att jag var särskilt sugen på att röra mig alls...
Sen stabiliserade sig benpiporna lite mer och jag började bli lite mer vaken, men i takt med att jag satt/stod upp längre stunder så började handen och underarmen nedanför armbrottet att svullna upp, mer och mer. En morgon när jag vaknade såg handen ut som en vattenfylld gummihandske, och senare på dagen började den svartna och var alldeles kall. Då började jag tycka att det blev lite väl obehagligt.
Jag tänkte tillbaks på när jag var ung och hängde i stallet om vintrarna, för då hade jag problem med att mina tår domnade bort och svartnade. Mindes att det enda som hjälpte då var att spola tårna i varmt vatten, så jag tänkte “värme!”, och min man lyckades gräva fram nån såndär sladdrig geléfylld plastpåse med en liten metallbit i ur nån låda. Man knäcker metallbiten, gelépåsen stelnar och hela grejen blir jättevarm. Jag stoppade in värmegrejen i en lovikavante och stoppade in handen, och efter nån dryg timme hade handen återfått färg och liv och svullnat av lite!
SÅ skönt! Släppte också lite på stödgrejen som är spänd runt min arm, och lyckades få svullnaden att gå ner lite.Men glädjen över att jag hade lyckats få ner svullnaden förtogs lite av att jag istället plötsligt fick akut rödflammiga kliande utslag på hela halsen istället. Vafan?!?
Aldrig får man vara riktigt nöjd… Jag måste ändå säga att jag haft förvånansvärt lite smärta. Jag fasade ut morfinet ganska direkt, och hade slutat helt med det inom en vecka från olyckshändelsen. Det som har varit jobbigast har faktiskt varit svullnaden i hand och underarm.
Jag har hunnit med ett återbesök på sjukhuset också, och det gick väldigt smärtfritt. Jag blev röntgad och det konstaterades att benpiporna hade närmat sig varandra, även om dom inte satt helt ihop än. Det konstaterades även att stödplattorna i grejen som är spänd runt min arm ligger optimalt för att hjälpa brottet att läka, och jag ska behålla grejen runt armen i ytterligare fem veckor. Jag frågade om jag kunde få ett benskörhetstest och läkaren skrev en remiss. Jag frågade även om svullnaden i handen, men läkaren sa bara att jag skulle hålla handen ovanför hjärtat - vilket är lite svårt för jag har inte den rörligheten i armen så att jag får handen dit!...
Nu har det snart gått 1½ vecka sen olyckan, och jag börjar bli galet rastlös. Jag vill inte vara stilla längre, det kryper i hela kroppen på mig och jag vill göra saker! Problemet är att så snart jag sitter eller står längre stunder så svullnar handen upp så att den gör ont och känns sprängfärdig.
Och för att få den att svullna av måste jag lägga mig ner på rygg med handen på magen och slappna av. Såååååå trååååkigt!!Jag vet ju inte hur saker och ting går till eller i vilken ordning och när man ska göra saker, men jag tänkte på att läkaren på akuten hade sagt att sjukgymnast fick jag kontakta själv, så då gjorde jag det.
Tänkte att dom får väl säga ifrån om jag är för tidigt ute. Men jag fick tid nästa vecka, vilket ska bli spännande. Det enda jag fick med mig från sjukhuset var att jag skulle omväxlande knyta handen och spreta med fingrarna, och det gör jag lite hela tiden så snart jag kommer att tänka på det. Sen skulle jag även omväxlande lyfta upp och slappna av med axlarna, och det gör jag också lite då och då, men det måste ju finnas mer jag kan göra. Jag försöker även stretcha och djupandas och massera mig själv lite. Jag märker att handen är jättesvag och att jag har svårt att räta ut armen, eftersom den mest är böjd hela tiden. Men rätar jag ut armen blir svullnaden värre. Knepigt.Natten till idag fick jag totalt tuppjuck på att halvsitta/ligga blick stilla i samma ställning hela nätterna igenom varje natt. Jag är annars en person som brukar ändra ställning ganska ofta när jag sover, och efter 1½ vecka halvsittandes blickstilla fick kroppen nog och varenda muskel bara skrek. Jag försökte under flera timmar böka runt för att hitta nån annan fungerande ställning, med resultatet att armen började göra riktigt ont och protestera och svullna upp… Smart…
Det finns vissa saker som är ganska svåra att göra med bara en arm (och en annan som gör ont om jag rör den för mycket ur läge) har jag märkt. Tex sätta upp håret i tofs, klä på mig några mer avancerade kläder än mjukisbyxor, och tvätta mig ordentligt. Jag har också jättesvårt att böja mig fram, och jag kommer inte riktigt ner till golvet, för ben- och rumpmuskler funkar av nån anledning inte som innan (kanske för att jag sitter på dom hela nätterna?). För att plocka upp saker som jag tappar på golvet (för det gör jag ofta
) får jag hämta en stol och en grilltång, så får jag sätta mig på stolen och försöka plocka upp sakerna med grilltången… Alla sätt är bra utom dom dåliga…
Men det som hindrar mig absolut mest just nu är den där jäkla svullnaden i handen.
Hade det inte varit för den hade jag kunnat vara igång lite mer, och göra så mycket jag nu kan göra med en arm, men i och med att jag hela tiden måste försöka reglera svullnaden så att den inte blir för stor så måste jag hela tiden gå och lägga mig ner och slappna av med jämna mellanrum. Och det är ju "jättelätt" när jag är rastlös och uttråååååkad till max… 
