F
Findus och Molly
Sv: Utställning, Nybörjare
Det är väl just den här omöjligheten som borde bli lite öppnare. Är det inte bättre att raser uppstår i kontrollerad avel, med ett förbund och dess medlemmars kunskap bakom sig? Det är väl självklart att huskattsuppfödare avlar okontrollerat; varför inte, har man världens finaste katt vill man ju ha kattungar efter den.
Det var ju skönt att höra att det fungerar bra i korataveln, det är verkligen en vacker ras, som jag inte vet så mycket om, men den ser ju ut att vara sundheten själv
I persersammanhang ser det dock värre ut, anser jag. Det finns som du säger, en del klassiker-avlare, som vill få bort den extrema kortheten i nosen, som vissa perserindivider faktiskt har. Ganska många utvecklar underbett, har problem med att andas och lider av ständigt rinnande ögon. Men avlar man långnäst blir det inga höga poäng och vinster(ja, hälsomässigt för katten, men inte nåt att skryta med i stamtavlan). Och det är ju synd att det ska vara så. Synd att gäng domare ska ha all makt att styra vad som är vackert, och sedan designar typ- och show-intresserade efter det, faktiskt ibland utan en tanke på hur katten mår. Nu blev persern ett av exremexemplen, jag vet att det är en grupp som många klankar ner på. Men jag älskar rasen, har ju en egen liten perserhona. Dock inser jag mina begränsningar för vad jag kan göra med henne. Hon kan inte ställas ut, hon är inte den typen av perser som tar hem nån jordskredsseger. Om jag tar en kull, måste hanen, som sagt, vara väldigt långnäst.
Jag vet inte varför det är skillnad på inställning till hund och katt, med störst sannolikhet beroende av att jag inte kan alls mycket om hundar. Men visst, hundar kan ju se otroligt olika ut, jättestora, pyttesmå, långpälsade och nakna. Men därmed inte sagt att alla raser är accepterade. Pit-bull kanske är en jättetrevlig hund med rätt människa, precis som dobermann och rottwailer. Men de har ju faktiskt avlats på vakt, framförallt. Dessa raser kräver ju också mycket stimulans, om jag minns rätt, och att rätt människa äger dem. De ser jättefräscha och läckra ut, men extremavel kan ju hos hundar snarare leda till psykisk obalans och aggressivitet. Vissa hundar är ju mer vaktiga, medan andra hundraser bara bryr sig om att leka. Men jag tycker nog ändå att både hund- och kattuppfödare, kanske ska stanna upp och granska sin ras med kritiska ögon för en gångs skull, och sluta med att alltid belysa hur "naturlig" rasen är, trots att den faktiskt bara är en produkt av människors avelsmål och experimentslystnad. Och "naturligheten" hos vissa hundraser finns ju inte. Nej, tyvärr är nog de flesta husdjur framtagna med människans intresse i blickfånget, inte djurets.
Ibland är kanske "rasens bästa" bara att den avvecklas. Det kanske låter hårt, men nån gång måste man kanske inse att man tagit ett för stort steg framåt och behöver backa lite.
Mvh FoM
Det är väl just den här omöjligheten som borde bli lite öppnare. Är det inte bättre att raser uppstår i kontrollerad avel, med ett förbund och dess medlemmars kunskap bakom sig? Det är väl självklart att huskattsuppfödare avlar okontrollerat; varför inte, har man världens finaste katt vill man ju ha kattungar efter den.
Det var ju skönt att höra att det fungerar bra i korataveln, det är verkligen en vacker ras, som jag inte vet så mycket om, men den ser ju ut att vara sundheten själv
I persersammanhang ser det dock värre ut, anser jag. Det finns som du säger, en del klassiker-avlare, som vill få bort den extrema kortheten i nosen, som vissa perserindivider faktiskt har. Ganska många utvecklar underbett, har problem med att andas och lider av ständigt rinnande ögon. Men avlar man långnäst blir det inga höga poäng och vinster(ja, hälsomässigt för katten, men inte nåt att skryta med i stamtavlan). Och det är ju synd att det ska vara så. Synd att gäng domare ska ha all makt att styra vad som är vackert, och sedan designar typ- och show-intresserade efter det, faktiskt ibland utan en tanke på hur katten mår. Nu blev persern ett av exremexemplen, jag vet att det är en grupp som många klankar ner på. Men jag älskar rasen, har ju en egen liten perserhona. Dock inser jag mina begränsningar för vad jag kan göra med henne. Hon kan inte ställas ut, hon är inte den typen av perser som tar hem nån jordskredsseger. Om jag tar en kull, måste hanen, som sagt, vara väldigt långnäst.
Jag vet inte varför det är skillnad på inställning till hund och katt, med störst sannolikhet beroende av att jag inte kan alls mycket om hundar. Men visst, hundar kan ju se otroligt olika ut, jättestora, pyttesmå, långpälsade och nakna. Men därmed inte sagt att alla raser är accepterade. Pit-bull kanske är en jättetrevlig hund med rätt människa, precis som dobermann och rottwailer. Men de har ju faktiskt avlats på vakt, framförallt. Dessa raser kräver ju också mycket stimulans, om jag minns rätt, och att rätt människa äger dem. De ser jättefräscha och läckra ut, men extremavel kan ju hos hundar snarare leda till psykisk obalans och aggressivitet. Vissa hundar är ju mer vaktiga, medan andra hundraser bara bryr sig om att leka. Men jag tycker nog ändå att både hund- och kattuppfödare, kanske ska stanna upp och granska sin ras med kritiska ögon för en gångs skull, och sluta med att alltid belysa hur "naturlig" rasen är, trots att den faktiskt bara är en produkt av människors avelsmål och experimentslystnad. Och "naturligheten" hos vissa hundraser finns ju inte. Nej, tyvärr är nog de flesta husdjur framtagna med människans intresse i blickfånget, inte djurets.
Ibland är kanske "rasens bästa" bara att den avvecklas. Det kanske låter hårt, men nån gång måste man kanske inse att man tagit ett för stort steg framåt och behöver backa lite.
Mvh FoM
