Utrotningshotade arter

[Badger]

Russ är väl rätt populära på ridskolor? Sunda, friska och trevliga ponnyer som är envisa men sällan nerviga.

Tror inte det, de verkar väldigt sällsynta? Konstigt nog.

Tror att folk tror att de är mycket större än de är. De minsta är verkligen steget upp från Shetlandsponny, små och nätta. Sett i trådar att de inte kommit upp som förslag när någon letar en liten ponny lustigt nog. Finns såklart större också på runt 130, som den jag red som 11.

Men de minsta (godkända) är 115, precis lagom när min unge var liten och red på 4H som hade många. (shetlandsponny högst 107 tror jag) (jag tror helt ärligt att en var mindre än 115 också, inte lika rund som en shettis dock.)

 

[Lingon]

Tror inte det, de verkar väldigt sällsynta? Konstigt nog.

Ok, då är kanske den ridskolan jag har erfarenhet av ovanlig för de har flera russ och de är populära och bra ridskoleponnyer. Friska, sällan skadade, lagom pigga, lagom envisa och inte tittiga eller nerviga. Jag tror att ridlärarna uppskattar de de har på de ridskolan. Min dotter red ett russ när hon var nybörjare. Snäll och trygg ponny som lärde henne att vara lite envis tillbaka.

 

[Roheryn]

Barn blir ju allt tyngre, och man kan rida en för stor häst men inte för liten. Min ridskola har bara 2-3 c-ponnyer, resten D-ponnyer. De flesta tillräckligt viktbärande för att också kunna ridas av vuxna. Jag tänker att på mindre ridskolor måste det vara ännu mer utpräglat att de hästar man har behöver kunna ridas av så många som möjligt. Och då går russen bort, vi har aldrig haft något russ.

Så var det redan när jag började på ridskola 1979 - en eller två c-ponnyer och så resten stora d-ponnyer och små storhästar. I stort sett alla hästar kunde gå på alla lektioner (utom ett par som var "halvpensionärer" och därmed bara gick lätta lektioner), jag tror inte att ridskolan hade gått runt ekonomiskt annars faktiskt. Jag själv hade nog setts som för stor för ett russ redan när jag började rida 8 år gammal (har alltid varit lång och växte tidigt, hade min vuxenlängd redan vid 13).

 

[Mabuse]

Jag vet men min har gått från bara D-ponnies till att även ha även två B och två C nu. Och det finns många små ungar även i 11 årsåldern som faktiskt kan rida dem. Erkänner att jag är förvånad över utvecklingen men den verkar onekligen vara bra . Ungarna verkar tycka om mer lagom ponnies också.

Dessutom skulle det räcka bra för Gotlandsrussen om det fanns ett per ridskola i Sverige


(ridit Gotlandsruss bara en gång i mer rida ålder själv, på en tur på Gotland, var 11 då och tyckte nog själv jag var lite stor på runt 150 lång men det var en härlig ritt. Ett annat russ lärde mig rida, typ, men det var "galopp mot stallet" på grimskaft och medlöpare när jag var 6-7 eller ngt.)

Skillnaden är ju att en D-ponny kan gå med alla. Min ridskola har gått mer och mer mot irländska ponnyer. De är bussiga och vill vara till lags, och har tillräckligt lätt för sig för att kunna hjälpa även svaga ryttare över hinder t ex. Sen är där några fjordkorsningar, de kan vara lite egensinniga, men har fördelen att vara hållbara och viktbärande.

Så mitt intryck är att utvecklingen går i motsatt riktning.

Jag tror man tänker fel när man tänker att på en ridskola behöver hästarna inte vara avlade för ridning, för de ryttarna kan ändå inte rida så det spelar ingen roll. Just om man inte kan rida blir det väl ännu svårare om hästen inte heller har lätt för uppgiften? En skicklig ryttare kan kanske kompensera, men en svag ryttare kan inte det.

Alltså, missförstå mig rätt - det verkar trevligt med russ, särskilt om man vill kunna köra också, men jag förstår varför de är sällsynta på ridskolor.

Man hör ofta det angående hästar som inte har någon marknad, att ridskolorna borde köpa dem. Ridskolorna borde köpa travare, nordsvenskar, russ, och alla andra hästar som privathästryttare väljer bort. Det är egentligen en konstig idé, kan jag tycka.

 

[Mabuse]

Ok, då är kanske den ridskolan jag har erfarenhet av ovanlig för de har flera russ och de är populära och bra ridskoleponnyer. Friska, sällan skadade, lagom pigga, lagom envisa och inte tittiga eller nerviga. Jag tror att ridlärarna uppskattar de de har på de ridskolan. Min dotter red ett russ när hon var nybörjare. Snäll och trygg ponny som lärde henne att vara lite envis tillbaka.

Tror det beror på hur små barn man har på ridskolan. Vissa ridskolor har många barn i åldrarna 4-8, då behövs mindre ponnyer.

Redan när man är 13-14 är många barn rätt långa och tunga, och egentligen väl stora även för d-ponnyer.

 

[Badger]

Skillnaden är ju att en D-ponny kan gå med alla. Min ridskola har gått mer och mer mot irländska ponnyer. De är bussiga och vill vara till lags, och har tillräckligt lätt för sig för att kunna hjälpa även svaga ryttare över hinder t ex. Sen är där några fjordkorsningar, de kan vara lite egensinniga, men har fördelen att vara hållbara och viktbärande.

Så mitt intryck är att utvecklingen går i motsatt riktning.

Jag tror man tänker fel när man tänker att på en ridskola behöver hästarna inte vara avlade för ridning, för de ryttarna kan ändå inte rida så det spelar ingen roll. Just om man inte kan rida blir det väl ännu svårare om hästen inte heller har lätt för uppgiften? En skicklig ryttare kan kanske kompensera, men en svag ryttare kan inte det.

Alltså, missförstå mig rätt - det verkar trevligt med russ, särskilt om man vill kunna köra också, men jag förstår varför de är sällsynta på ridskolor.

Man hör ofta det angående hästar som inte har någon marknad, att ridskolorna borde köpa dem. Ridskolorna borde köpa travare, nordsvenskar, russ, och alla andra hästar som privathästryttare väljer bort. Det är egentligen en konstig idé, kan jag tycka.

Men va!? Gotlandsruss är ju inte något slags bara travponny, även om de är väldigt bra på trav. De är utmärkta ridhästar avlade för ridning av alla slag. De kanske är bra på trav också men det är ju en del av att vara alround och ponny. Att det skulle förstöra en ung ryttare att rida gotlandsruss är ju helt galet.

Jag håller med om att alla som föreslår att ridskoleryttare ska rida det ena kallblodet efter det andra som inte är avlat för ridning bara för att vi är för korkade för att klara swb är galet.

Och jag håller med om att Irländska ridponnies är helt underbara (trots att rasen inte finns) och att vi har många på vår ridskola. Och att vuxna kan rida dem ibland (eller alltid såklart, men de brukar vara upptagna av ungdomarna) för att rida till dem lite. (dock finns vuxna som är så små att de även kan rida russet.)

Och halva min kommentar gällde att det är jättekonstigt att man inte föreslår russ till privatpersoner som behöver en liten ponny till ett barn. Utan föreslår någon engelsk, när russ är lika små och nätta, eller stora och nätta.

Den andra halvan handlade om att min ridskola hade fått ett Gotlandsruss som var en helt fantastisk ridskoleponny, snabbt väldigt älskad och precis lagom stor till flera av barnen i ungens ridgrupp. Som de kunde lära sig rida på

 

[Badger]

Tror det beror på hur små barn man har på ridskolan. Vissa ridskolor har många barn i åldrarna 4-8, då behövs mindre ponnyer.

Redan när man är 13-14 är många barn rätt långa och tunga, och egentligen väl stora även för d-ponnyer.

Ja många 13-14 åringar har ju funnit sin vuxenlängd. Även om de inte funnit sin vuxenvikt.
Väldigt många tjejer har väl nått nära sin vuxenlängd vid 11.

(170+ cm är inte alls ovanligt vid 13-14 årsåldern. Även om många pojkar kanske växer i längd lite senare än flickor.).

Men i min unges ridgrupp, som ridit i 4 år nu, kan definitivt i alla fall 2/3 rida russet. Varav det finns i alla fall 4 barn som är som räkor på allting annat. Vet inte hur gamla de är, men det spelar ju mindre roll än ridår tänker jag?

När jag var 14 (och iofs 159 cm) gick jag över till att bara rida storhäst, på en ridskola som bara hade storhäst. När jag var 16-17 tycker jag nog inte att jag var barn på så sätt längre.

 

[Mia_R]

Det finns ju inte så många svenska raser. Det är liksom russ, nordsvensk eller ardenner. Jag antar att du har nordsvenskar, och de är grövre än vad de flesta ridhästar är. Plus att de är avlade för brukskörning, vilket kan vara en nackdel när man konkurrerar på en ridhästmarknad, så att säga.

De är inte grövre än de flesta IC, så förstår inte vitsen med att importera en IC när det finns trevliga och intelligenta nordsvenskar som gör "jobbet" lika bra, om inte bättre.

 

[Badger]

De är inte grövre än de flesta IC, så förstår inte vitsen med att importera en IC när det finns trevliga och intelligenta nordsvenskar som gör "jobbet" lika bra, om inte bättre.

De är inte så utpräglat draghästar tror jag som många andra kallblod (säger jag som bara turridit ut en en gång och fann henne väldigt känslig för hjälperna och väldigt nätt i handen. Men kanske lite het ) tror jag såg någonstans att de också var mer gjorda för att vara allround eftersom svenskarna inte var så rika att man kunde ha en massa olika raser till olika uppgifter.

 

[Mabuse]

De är inte grövre än de flesta IC, så förstår inte vitsen med att importera en IC när det finns trevliga och intelligenta nordsvenskar som gör "jobbet" lika bra, om inte bättre.

Pris och tillgänglighet, kanske?

 

[Mia_R]

Pris och tillgänglighet, kanske?

Snarare en poppis färg.

 

[Badger]

Pris och tillgänglighet, kanske?

Mode?

 

[Badger]

Tror det beror på hur små barn man har på ridskolan. Vissa ridskolor har många barn i åldrarna 4-8, då behövs mindre ponnyer.

Redan när man är 13-14 är många barn rätt långa och tunga, och egentligen väl stora även för d-ponnyer.

(jo vad jag glömde skriva var att längdskillnaden kan gå på ett halvår. Dvs de kan vara 150 cm ena året och 170 nästa så de är ganska små ända tills de plötsligt är ganska stora. Och de gör den grejen vid lite olika ålder. Så av två 14 åringar kan en vara 150 cm o väga typ 45 kg och en 170 cm o väga 70.)

 

[Mabuse]

Mode?

Men är IC så vanliga, då? Alltså rasrena med papper. Och inte en obestämd irländsk ponny av grövre slag.

 

[Badger]

Men är IC så vanliga, då? Alltså rasrena med papper. Och inte en obestämd irländsk ponny av grövre slag.

Jaa? eller jag vet inte, här är de ganska vanliga. Och det är olika saker med irländsk ridponny och Irish Cob, helt olika. Till utseende, säger inte att de inte säkert korsar över en massa. Vi har tre Irish Cob och runt tio irländsk ridponny tror jag, på ridskolan där jag rider. Och vi har alltid mer eller mindre en Irish Cob sedan 10+ år tillbaka. Det är helt olika hästar/ponnies.

Rasrena IC med papper vet jag dock inte, rasen är väl så ung att de inte är riktig där än? på alla.

(De Irish cob vi har sägs vara vädigt känsliga att rida och är lite Bauer häst liknande. Lite högställda. Vi har för vuxna och för barn och en mellan. (har inte ridit någon Irish Cob ingen aning om varför, dock gillar jag nog nättare på bredden, alltså de är smärta, men hum breda. Men då o då har jag ridit Irländsk ridponny.)

 

[skogaliten]

Skillnaden är ju att en D-ponny kan gå med alla. Min ridskola har gått mer och mer mot irländska ponnyer. De är bussiga och vill vara till lags, och har tillräckligt lätt för sig för att kunna hjälpa även svaga ryttare över hinder t ex. Sen är där några fjordkorsningar, de kan vara lite egensinniga, men har fördelen att vara hållbara och viktbärande.

Så mitt intryck är att utvecklingen går i motsatt riktning.

Jag tror man tänker fel när man tänker att på en ridskola behöver hästarna inte vara avlade för ridning, för de ryttarna kan ändå inte rida så det spelar ingen roll. Just om man inte kan rida blir det väl ännu svårare om hästen inte heller har lätt för uppgiften? En skicklig ryttare kan kanske kompensera, men en svag ryttare kan inte det.

Alltså, missförstå mig rätt - det verkar trevligt med russ, särskilt om man vill kunna köra också, men jag förstår varför de är sällsynta på ridskolor.

Man hör ofta det angående hästar som inte har någon marknad, att ridskolorna borde köpa dem. Ridskolorna borde köpa travare, nordsvenskar, russ, och alla andra hästar som privathästryttare väljer bort. Det är egentligen en konstig idé, kan jag tycka.

Du tänker extremt smalt, och helt ur perspektivet "rida = kunna tävla i höga klasser dressyr eller hoppning".

De flesta går igenom en utvecklingskurva, som leder bort från de ovan nämnda tävlingsformerna på hög nivå,
till den egna hobbyhästen, den bussiga hästkompisen alltså.

Den som hänger med på olika sorters träning, lokala småtävlingar på kul, som är cool i terrängen, som är rimligt prissatt i inköp, är frisk och hållbar, har lågt försäkringspremie och är lagom stor och inte stissig i vardagshanteringen.

Det är ingen slump att t.ex. det finns så många Islandshästar...

Ur ett svenskt, t.o.m. Nordiskt bevarandeperspektiv så skulle några av islandshästarna och "halvbloden" kunna vara Nordsvenskar, Nordlandshästar (akut hotad), Fjordhästar, eller Finnhästar.
Islandshästar är spridda överallt, inget bevarande problem där. Inte heller bland diverse importhästar av halvblodstyp från Polen eller Irland.

Det finns massor med fina och väl avlade svenskfödda hästar till hobbyryttaren.

 

[skogaliten]

Men är IC så vanliga, då? Alltså rasrena med papper. Och inte en obestämd irländsk ponny av grövre slag.

De flesta är billiga importer utan
Papper.

Men för samma peng får man en nordsvensk med kända egenskaper. Som är en utmärkt ridhäst om man ska jobba med grunderna i ridning.

 

[Badger]

Du tänker extremt smalt, och helt ur perspektivet "rida = kunna tävla i höga klasser dressyr eller hoppning".

De flesta går igenom en utvecklingskurva, som leder bort från de ovan nämnda tävlingsformerna på hög nivå,
till den egna hobbyhästen, den bussiga hästkompisen alltså.

Den som hänger med på olika sorters träning, lokala småtävlingar på kul, som är cool i terrängen, som är rimligt prissatt i inköp, är frisk och hållbar, har lågt försäkringspremie och är lagom stor och inte stissig i vardagshanteringen.

Det är ingen slump att t.ex. det finns så många Islandshästar...

Ur ett svenskt, t.o.m. Nordiskt bevarandeperspektiv så skulle några av islandshästarna och "halvbloden" kunna vara Nordsvenskar, Nordlandshästar (akut hotad), Fjordhästar, eller Finnhästar.
Islandshästar är spridda överallt, inget bevarande problem där. Inte heller bland diverse importhästar av halvblodstyp från Polen eller Irland.

Det finns massor med fina och väl avlade svenskfödda hästar till hobbyryttaren.

Jo för turridningsbranschen vore det fantastiskt tycker jag och som "islandshäst". Jag tycker islandshästar är fantastiska men de är kanske lite små om man tänker att många är ganska långa ändå.

 

[skogaliten]

Pris och tillgänglighet, kanske?

Nej de är inte billigare. Vi pratar om nordsvenskar som kostar 30.000 till 50.000 (riktigt välutbildad häst).

Om tillgänglighet = finns i utbudet hos hästhandlaren som importerar från Irland, så kan det ligga något i det.

Annars finns utbudet av Nordsvensk i Sverige, hos svenska uppfödare, inte hos hästhandlare över huvud taget.

 

[Mabuse]

Nej de är inte billigare. Vi pratar om nordsvenskar som kostar 30.000 till 50.000 (riktigt välutbildad häst).

Om tillgänglighet = finns i utbudet hos hästhandlaren som importerar från Irland, så kan det ligga något i det.

Annars finns utbudet av Nordsvensk i Sverige, hos svenska uppfödare, inte hos hästhandlare över huvud taget.

Då har du kanske svaret där? Vill man ha en robust häst för billig penning, så lägger man kanske inte tiden på att leta upp en nordsvensk.