Jag har ridit ganska många nordsvenskar och kallblodstravare (ridskola + medryttare + egen), och många olika varmblodsraser.
Jag tycker att dom är vackra och härliga men jag håller inte med dig skogaliten. De flesta har varit tunga i handen, svåra att få i galopp, och med såpass mycket egen vilja och "border collie"-mentalitet att dom inte varit lämpliga nybörjarhästar.
Jag är lång och stark och har erfarenhet, så för mig är det inget problem att hantera och leda även outbildade nsv. Men jag har stött på många fall där det inte blivit så bra. Där dom blir understimulerade och brötiga pga såldes som unghäst till alltför oerfarna hobbyryttare.
Nordsvenskar är arbetshästar. Det säljs sällan välutbildade ridnordisar på 10+ år, och om dom säljs så är det inga 30k vi pratar om utan snarare närmare 100k.
Dessutom så finns PSSM1 inom rasen utan att det snackas öppet om det, till skillnad från hur tinkerföreningen hanterat det.
Älskar man kallblod så är nordsvensken ett jättebra val. Men själv kommer jag inte skaffa en nordsvensk igen innan jag har rejält med mark och skog så att jag kan ge min pälskling den typen av stimulans dom mår bäst av.
Om uppfödarna vill börja sälja mot ridmarknaden så måste det börja avlas mot ridmarknaden: mindre framtunga, enklare mentalitet, lätt för galoppen.