Utrotningshotade arter

[Mabuse]

De flesta är billiga importer utan
Papper.

Men för samma peng får man en nordsvensk med kända egenskaper. Som är en utmärkt ridhäst om man ska jobba med grunderna i ridning.

Men din slutsats verkar vara ”folk är dumma”. Det finns väl nån anledning till att det inte är vanligare med nordsvensk?

 

[Mabuse]

Du tänker extremt smalt, och helt ur perspektivet "rida = kunna tävla i höga klasser dressyr eller hoppning".

De flesta går igenom en utvecklingskurva, som leder bort från de ovan nämnda tävlingsformerna på hög nivå,
till den egna hobbyhästen, den bussiga hästkompisen alltså.

Den som hänger med på olika sorters träning, lokala småtävlingar på kul, som är cool i terrängen, som är rimligt prissatt i inköp, är frisk och hållbar, har lågt försäkringspremie och är lagom stor och inte stissig i vardagshanteringen.

Det är ingen slump att t.ex. det finns så många Islandshästar...

Ur ett svenskt, t.o.m. Nordiskt bevarandeperspektiv så skulle några av islandshästarna och "halvbloden" kunna vara Nordsvenskar, Nordlandshästar (akut hotad), Fjordhästar, eller Finnhästar.
Islandshästar är spridda överallt, inget bevarande problem där. Inte heller bland diverse importhästar av halvblodstyp från Polen eller Irland.

Det finns massor med fina och väl avlade svenskfödda hästar till hobbyryttaren.

Nu var ju frågan varför inte ridskolorna köper russ och nordsvenskar. Och det är ju verkligen inte för att ridskolehästarna ska tävla höga klasser i hoppning och dressyr, men på lektionerna rider man ju ändå hoppning och dressyr. Då är det väl inte så konstigt att man köper hästar avlade till det?

När det gäller russen tror jag storleken är en stor anledning, många ridskolor har inga så små ponnyer.

 

[Roheryn]

Det är ingen slump att t.ex. det finns så många Islandshästar...

Ur ett svenskt, t.o.m. Nordiskt bevarandeperspektiv så skulle några av islandshästarna och "halvbloden" kunna vara Nordsvenskar, Nordlandshästar (akut hotad), Fjordhästar, eller Finnhästar.
Islandshästar är spridda överallt, inget bevarande problem där. Inte heller bland diverse importhästar av halvblodstyp från Polen eller Irland.

Och hur har du tänkt att övertyga mig, som har islandshästar, om att överge dem till förmån för någon av de hästraser du räknar upp? För det är ju det som måste till om man ska tänka som du - att någon, till exempel jag, behöver byta hästras till någon av de "utrotningshotade". Och jag vill inte ha en häst med bara tre gångarter, jag vill ha just islandshäst. För mig känns det inte rimligt att offra det jag verkligen vill ha för att "rädda" en annan ras - mina islandshästar är verkligen inte utbytbara!

 

[tanten]

Det finns ju inte så många svenska raser. Det är liksom russ, nordsvensk eller ardenner. Jag antar att du har nordsvenskar, och de är grövre än vad de flesta ridhästar är. Plus att de är avlade för brukskörning, vilket kan vara en nackdel när man konkurrerar på en ridhästmarknad, så att säga.

Om nordsvenskarna - det är länge sedan man delade rasen i trav och bruks. (60-talet?)

Min första häst på 70-talet var en papperslös nordsvensk. Het, känslig och personlig. Jättekul att rida. Fick henne i 13-årsresent och bättre födelsedagspresent kundeman inte önska sig.

Tror att en bra nsv är precis lika bra på ridskola som t,ex, en tinker.

Brukshästarna har blivit grövre och travarna lättare vilket jag tycker är lite synd. Vill man ha en tyngre häst som drar med tyngd finns ju ardennern.

 

[Mabuse]

Om nordsvenskarna - det är länge sedan man delade rasen i trav och bruks. (60-talet?)

Min första häst på 70-talet var en papperslös nordsvensk. Het, känslig och personlig. Jättekul att rida. Fick henne i 13-årsresent och bättre födelsedagspresent kundeman inte önska sig.

Tror att en bra nsv är precis lika bra på ridskola som t,ex, en tinker.

Brukshästarna har blivit grövre och travarna lättare vilket jag tycker är lite synd. Vill man ha en tyngre häst som drar med tyngd finns ju ardennern.

Nu är väl inte Tinker supervanliga på ridskolor heller, eller kallblod öht. Det är det där med galoppen och hoppningen.

 

[tanten]

Nu är väl inte Tinker supervanliga på ridskolor heller, eller kallblod öht. Det är det där med galoppen och hoppningen.

I mina omgivningar har det funnits tinkertyper på de flesta mindre ridskolor. De var billiga och härdiga. Så, perfekt för nya och lite försiktiga ryttare.

 

[sjoberga]

När blir en häst tillräckligt infödd för att vara accepterad? Räcker det med 115 år i Sverige som islandshästen?

Mina islandshästar kan inte bytas ut mot nordsvenskar, men det är kul att det finns variation hos de som brukar hästar på olika vis.

 

[Mabuse]

När blir en häst tillräckligt infödd för att vara accepterad? Räcker det med 115 år i Sverige som islandshästen?

Mina islandshästar kan inte bytas ut mot nordsvenskar, men det är kul att det finns variation hos de som brukar hästar på olika vis.

Jag tänker också det, att folk har väl de hästar som passar dem bäst. För mig blir det konstigt att säga till folk att de har fel hästar och borde köpa andra raser de inte vill ha. Men att det såklart är jättebra att det finns många olika sorters hästar att välja på.

 

[skogaliten]

Om nordsvenskarna - det är länge sedan man delade rasen i trav och bruks. (60-talet?)

Min första häst på 70-talet var en papperslös nordsvensk. Het, känslig och personlig. Jättekul att rida. Fick henne i 13-årsresent och bättre födelsedagspresent kundeman inte önska sig.

Tror att en bra nsv är precis lika bra på ridskola som t,ex, en tinker.

Brukshästarna har blivit grövre och travarna lättare vilket jag tycker är lite synd. Vill man ha en tyngre häst som drar med tyngd finns ju ardennern.

Jag menar absolut inte att du eller någon annan som genomtänkt valt Islandshäst för just den rasens inneboende egenskaper som fler gångarter t.ex. ska byta ras.

Men det finns fler än någon enstaka som väljer Islandshäst för att de är lite kompaktare (mindre) än Halvblod, och inte står så högt i blod, helt enkelt som hobbyhäst för för skogsridning.

Dessa skulle kunna, om det så att säga fanns i sinnet som ett möjligt val, någon av de utrotningshotade raserna, som fungerar lika bra för ändamålet.

Att köpa en importerad papperslös/utan stamtavla IC/Tinker istället för t.ex. en Nordsvensk är nog mera att man önskar en skäck, än att att man önskar en Tinker. Den svenska hästen har i varje fall inte ett högre pris.

Vanligt bruna Tinker utan stamtavla verkar vara rätt svårsålda jämfört med skäckarna...

 

[skogaliten]

När blir en häst tillräckligt infödd för att vara accepterad? Räcker det med 115 år i Sverige som islandshästen?

Mina islandshästar kan inte bytas ut mot nordsvenskar, men det är kul att det finns variation hos de som brukar hästar på olika vis.

En ras blir inte "svensk" för att den funnits i landet länge. Araber har funnits ännu längre i så fall som ett exempel, men det blir inte en "svensk" ras för det.

En husdjursras har sitt ursprung från det stället där den uppstod/avlades fram och där man därför för huvudstamboken och sätter avelsreglerna.
Det avlas i Sverige sedan länge på dussintals raser, som har sitt ursprung på andra håll än här.

Det är i den kontexten som en sällsynt ras blir bevarandevärd, utrotningshotad när antalet individer blir litet.

Islandshästen är väl spridd över många länder och t.o.m. kontinenter. Det finns därför en stor genetisk mångfald i rasen, och det är (teoretiskt i varje fall) väl möjligt att hämta nytt blod/mer genetik till Island om det skulle behövas.

Russ, eller Nordsvensk finns endast här, förutom de där få Russ som finns i USA, och Dölehästarna i Norge.
Men de fåtaliga Norska Dölehästarna har exakt samma blod som Nordsvenskarna, det är lägre genetisk variation i Norge än här t.o.m.

Att bevara de där bruksrelaterade husdjursraserna handlar om att behålla genetik, som förr eller senare behövs när egenskapsavel inom husdjur gått för långt, så att de alltför förädlade raserna fått för trång genetisk bas som orsakar sämre egenskaper.
Runt vissa raser finns också bruksegenskaper som värda att bevara. Ett halvblod är inte ett lämplig ras i skogs- och jordbruk, den har helt enkelt fel fysiska uppbyggnad för sådant dragarbetet. För att kunna bevara kunskapen om att använda hästen som bruksdjur, som behöver vi ha kvar de raser som avlats fram genom århundradena för ändamålet.

 

[skogaliten]

Nu är väl inte Tinker supervanliga på ridskolor heller, eller kallblod öht. Det är det där med galoppen och hoppningen.

Du kanske träffar på en viss sorts ridskolor, som mest satsar på "klassiska ridsportgrenar"?

Sådana ridskolor träffade jag också huvudsakligen på när jag bodde i en viss del av Stockholm.

När jag sedan flyttade till landsbygden så har ridskolorna ett mer blandat utbud av hästar, både avseende ras och typ av häst/ponny.

 

[skogaliten]

Då har du kanske svaret där? Vill man ha en robust häst för billig penning, så lägger man kanske inte tiden på att leta upp en nordsvensk.

Men det är väl inte så svårt "att leta upp"?

Det är bara att kontakta avelsorganisationen för Nordsvensk, så kommer den att hjälpa till med letandet.

Det handlar snarare om den business med hästhandlare som finns runt ridskolehästar. Ridskolan har ett avtal med en eller flera importörer av hästar, och ridskolan tar det handlaren erbjuder.

Det är ett slags ond cirkel, där de importhästar som inte håller måttet blir kortlivade, och snabbt ersätts med en annan importhäst, och så göds en i allra högsta grad tveksam "uppfödning" av snabbinridna hästar i Polen och på Irland, som inte är en så värst gullig verksamhet.

 

[Mabuse]

Du kanske träffar på en viss sorts ridskolor, som mest satsar på "klassiska ridsportgrenar"?

Sådana ridskolor träffade jag också huvudsakligen på när jag bodde i en viss del av Stockholm.

När jag sedan flyttade till landsbygden så har ridskolorna ett mer blandat utbud av hästar, både avseende ras och typ av häst/ponny.

Jo, fast ser man till hästantalet så tror jag genomsnittsridskolehästen står på en större anläggning. Bara i den kommunen jag rider finns det två anläggningar med sammanlagt 70 hästar.

 

[skogaliten]

Men din slutsats verkar vara ”folk är dumma”. Det finns väl nån anledning till att det inte är vanligare med nordsvensk?

Ja faktisk om folk är "dumma" vet jag inte, men trångsynta iom att man inte tittar utanför hästhandlarna.

Den billigaste hästen för ridskolan bör vara den som långsiktigt kan gå många lektioner med olika sorts ryttare, under flertalet år utan att bli sjuk eller skadad, och som är billig och enkel att fodra, sköta och hantera.

Sedan så behöver en ridskola ha ett lite olika sorters hästar, hästar som passar olika stora människor, och hästar som kan olika mycket.
Nybörjaren behöver en annan häst än den som ska lära sig mer avancerad ridning.

 

[skogaliten]

De är inte så utpräglat draghästar tror jag som många andra kallblod (säger jag som bara turridit ut en en gång och fann henne väldigt känslig för hjälperna och väldigt nätt i handen. Men kanske lite het ) tror jag såg någonstans att de också var mer gjorda för att vara allround eftersom svenskarna inte var så rika att man kunde ha en massa olika raser till olika uppgifter.

Det stämmer rätt bra!

Nordsvenskarna är väl ridbara, och har oftast en trevlig galopp. Det är avlade för att vara väldigt rörliga, så de är inte alls speciellt tunga i handen t.ex.

När man utbildar en körhäst, så håller man egentligen med "dressyr från marken", så därför är det ofta roligt att att utbilda en Nordsvensk uppsuttet också. De kommer att "se" lite tyngre ut eftersom de är tyngre och mer kompakta än hästar av halvblodstyp, men dressyr är en gren som passar för Nordsvensk.

 

[skogaliten]

Nu var ju frågan varför inte ridskolorna köper russ och nordsvenskar. Och det är ju verkligen inte för att ridskolehästarna ska tävla höga klasser i hoppning och dressyr, men på lektionerna rider man ju ändå hoppning och dressyr. Då är det väl inte så konstigt att man köper hästar avlade till det?

När det gäller russen tror jag storleken är en stor anledning, många ridskolor har inga så små ponnyer.

Att lära sig att rida, och att ha roligt medan man gör det, innebär inte att man måste börja med att "köra en formel 1 bil" med allt vad det innebär.

Man lär sig lika bra att rida på "en volvo".

Det är kanske tryggare åtminstone de första åren med den mer lättridna och lätthanterade hästen än att både koordinera så att man gör rätt, och säkerställa så att den mer stissiga hästen inte stissar upp sig.

Varför vill du göra det onödigt svårt?

 

[Blyger]

Jag tror som @skogaliten (om jag tolkar dig rätt) att ifall fler hade en "rättvis" bild av exempelvis nordsvensken så skulle den vara aktuell för fler. Det skulle behövas fler nordsvenskar som syntes, så att säga, för att få folk att tänka på dem och se dem som alternativ istället för något exotiskt eller för de som håller på med brukskörning.

Inom min ras har vi lite samma dilemma; det finns för få för att det ska ge någon efterfrågan, och utan efterfrågan avlas inte fler.
Ett väldigt spretigt avelsmål hjälper inte heller till direkt.. ursprungslandet har inte stamboken och är slutet/exporterar inget, ett gäng går på galoppen och avlas för det, ett gäng främst till utställning och sen ett gäng för sport - kraftigt förenklat. Det krävs därför en väldigt insatt köpare för att hitta rätt i den djungeln.

I Europa har det talats en del om att försöka marknadsföra mer mot "lyxiga hobbyhästar" vilket jag personligen tycker känns som en rimlig nisch.

 

[Badger]

Det stämmer rätt bra!

Nordsvenskarna är väl ridbara, och har oftast en trevlig galopp. Det är avlade för att vara väldigt rörliga, så de är inte alls speciellt tunga i handen t.ex.

När man utbildar en körhäst, så håller man egentligen med "dressyr från marken", så därför är det ofta roligt att att utbilda en Nordsvensk uppsuttet också. De kommer att "se" lite tyngre ut eftersom de är tyngre och mer kompakta än hästar av halvblodstyp, men dressyr är en gren som passar för Nordsvensk.

Jo galoppen var det inget fel på herreminje jag har faktiskt sällan galopperat så länge och mycket på en häst, det var galopp med uhm vissa skrittpauser och de var inte speciellt svettiga. Det var trevlig galopp. (får en att reflektera över att Criollon anses vara en av de uthålligaste hästar som finns, jmf arab, trots att de är väldigt bitiga.)

 

[Migo]

Jag tror som @skogaliten (om jag tolkar dig rätt) att ifall fler hade en "rättvis" bild av exempelvis nordsvensken så skulle den vara aktuell för fler. Det skulle behövas fler nordsvenskar som syntes, så att säga, för att få folk att tänka på dem och se dem som alternativ istället för något exotiskt eller för de som håller på med brukskörning.

Inom min ras har vi lite samma dilemma; det finns för få för att det ska ge någon efterfrågan, och utan efterfrågan avlas inte fler.
Ett väldigt spretigt avelsmål hjälper inte heller till direkt.. ursprungslandet har inte stamboken och är slutet/exporterar inget, ett gäng går på galoppen och avlas för det, ett gäng främst till utställning och sen ett gäng för sport - kraftigt förenklat. Det krävs därför en väldigt insatt köpare för att hitta rätt i den djungeln.

I Europa har det talats en del om att försöka marknadsföra mer mot "lyxiga hobbyhästar" vilket jag personligen tycker känns som en rimlig nisch.

På den tiden jag höll på med Akademisk Ridkonst så ökade intresset för nordsvenskar och kallblodstravare för ridning mycket. Vet inte om det blåste över och ersattes med PRE/iberiska hästar och korsningar?

Nordsvensken jag hade var oerhört ridbar och trevlig att skolrida, ta långritter med eller köra tornerspel. Signalkänslig, arbetsglad, sund, klok och blev nästan 30 år gammal. Betydligt bättre ridegenskaper än halvblodet jag hade i samma veva...

 

[BornAgain]

Är den svenska rasen ett tungt kallblod? Det kan ju förklara saken isf, många vill nog ha lättare ridhästar, och få sysslar med brukskörning nuförtiden.

Nordsvensken var traditionellt en lättare häst - med ett mer mekaniserat jord- och skogsbruk på 1800-talet krävdes tyngre hästar (jag har hört om inblandning av ardenner, men vet inte om det stämmer). De kommer i lite olika modeller och det skulle vara möjligt att backa bandet och skifta mot en allroundhäst.

Jag har ridit en och annan riktigt fin och mött några som skulle passat bra på ridskola OM det inte vore så att folk har så tråkiga idéer om kallblod. Få av de ridskolor jag varit på, har arbetat för att rida till sina kallblod, de får liksom bara vara. Även snälla hästar måste uppmärksammas, uppmuntras och vidareutbildas.

En ras blir inte "svensk" för att den funnits i landet länge. Araber har funnits ännu längre i så fall som ett exempel, men det blir inte en "svensk" ras för det.

En husdjursras har sitt ursprung från det stället där den uppstod/avlades fram och där man därför för huvudstamboken och sätter avelsreglerna.
Det avlas i Sverige sedan länge på dussintals raser, som har sitt ursprung på andra håll än här.

Det är i den kontexten som en sällsynt ras blir bevarandevärd, utrotningshotad när antalet individer blir litet.

Islandshästen är väl spridd över många länder och t.o.m. kontinenter. Det finns därför en stor genetisk mångfald i rasen, och det är (teoretiskt i varje fall) väl möjligt att hämta nytt blod/mer genetik till Island om det skulle behövas.

Russ, eller Nordsvensk finns endast här, förutom de där få Russ som finns i USA, och Dölehästarna i Norge.
Men de fåtaliga Norska Dölehästarna har exakt samma blod som Nordsvenskarna, det är lägre genetisk variation i Norge än här t.o.m.

Att bevara de där bruksrelaterade husdjursraserna handlar om att behålla genetik, som förr eller senare behövs när egenskapsavel inom husdjur gått för långt, så att de alltför förädlade raserna fått för trång genetisk bas som orsakar sämre egenskaper.
Runt vissa raser finns också bruksegenskaper som värda att bevara. Ett halvblod är inte ett lämplig ras i skogs- och jordbruk, den har helt enkelt fel fysiska uppbyggnad för sådant dragarbetet. För att kunna bevara kunskapen om att använda hästen som bruksdjur, som behöver vi ha kvar de raser som avlats fram genom århundradena för ändamålet.

På ackordshästarnas tid var swb en allroundare som var en del av totalförsvaret. De tjänstgjorde i armén för trupptransport och utackorderades till lantbruk för lättare jordbruksarbete och till ridskolor. I krig och kris skulle de både ingå i försvaret och delta i livsmedelsproduktionen som dragdjur. Så swb har utvecklats enormt de senaste 50-åren. Det är lätt att missa det.

Nu när vi diskuterar totalförsvaret mer kanske det är en nisch för nordisar. (Mer realistiskt än att halvblodsaveln skulle göra en totalvändning).